Alla inlägg av Jill Eriksson

204773.jpg

Dags att skynda fynda inför sommaren

Modebranschen har vårstädat. Flera stora modehus har redan hunnit sälja ut, men hos några är det fortfarande läge att skynda fynda.Vi listar några av de kommande utförsäljningarna, med start lördag.

Acne Archive stockholm SS16 sample sale

21 maj, 10.00, Torsgatan 53

Kläder i mängder. Nya, äldre kollektioner, omgjorda plagg och utvalda klassiker.

SAMSØE SAMSØE sample sale

25-26 maj, 07.00, Karlbergsvägen 7

Kläder från tidigare kollektioner.

TRIWA Sample sale

25-29 maj, 08.00, Strandvägen 9A

Utgående modeller av klockor och solglasögon.

Carls Bernsten pop-up shop

25 maj, 16.00, Engelbrektsgatan 25

Nystartat designmärke som säljer klänningar för varma sommardagar.

Ceannis utförsäljning

26-27 maj, 07.00, Östermalmsgatan 87

Väskor och inredning från tidigare kollektioner.

Carin Wester last sampel sale

27-30 maj, 07.00, Jussi Björlings Allé 5

Det sägs vara den sista utförsäljningen hos Carin Wester. Skynda fynda plagg från provkollektioner och den totala rensningen av tidigare kollektionr.

Swedish Hasbeens Garage Sale

27-29 maj, 08.00, Nytorgsgatan 25A

Andrahands sortering och tidigare kollektioner säljs ut under detta träskoförsäljningsinferno.

Bomärke sample sale

27-28 Maj, 10.00, Upplandsgatan 57

Fynda snygga regnjackor i främst större storlekar. Unisex.

*Tiderna som anges är öppningstiden för respektive butik. Kolla facebookevent för mer detaljerad information.

203449.jpg

Här är bästa kaféerna enligt White Guide

Peppad på en hallongrotta, matiga våfflor eller sprit till kakan.White Guide lanserar sin nya guide till Sveriges bästa kaféer 2016-2017.Här är listan över Stockholms bästa kakställen.

* A.B.Café, Hägersten

Albert & Jacks, Stockholm

Bageri Bulleboden, Stockholm

Bakverket, Stockholm

Café Blom, Stockholm

Blå Porten, Stockholm

Borgs Café & Brödbod, Stockholm

* Bread and Table, Stockholm

Brioche, Stockholm

Brot bageri & tapas pâtisserie, Liljeholmen

Brunkebergs bageri, Stockholm

By:fiket, Stockholm

Caffè Ugo espressobar, Stockholm

Chokladfabriken, Stockholm

Drop Coffee Roasters, Stockholm

Du Bon Pain – gott bröd, Solna

Enskedeparkens Bageri, Stockholm

Kafé Esaias, Stockholm

* Ett Bageri, Stockholm

Fabrique Stenugnsbageri, Stockholm

Flickorna Helin och Voltaire, Stockholm

Fotogra ska, Stockholm

Konditori Genuin, Stockholm

Gildas Rum, Stockholm

Green Rabbit Rågbrödsbageriet, Stockholm

Grillska Huset, Stockholm

Gunnarsons Specialkonditori, Stockholm

Haga Tårtcompani och Bageri, Stockholm

il caffè, Stockholm

Johan & Nyströms Konceptbutik, Stockholm

K-märkt patisserie & bageri, Stockholm

Kaffe, Stockholm

Kaffeverket, Stockholm

Konditorn och Bagarn, Farsta

Cykelcafé Le Mond, Stockholm

Lidingö Bröd & Patisserie, Lidingö

Lindeberg Bageri och Konditori, Saltsjö-Boo

Lundbergs konditori, Stockholm

Långängens Gård, Lidingö

Löfbergs Stockholm, Stockholm

Magnus Johanssons Bageri & Konditori, Stockholm

Mellqvist Kaffebar, Stockholm

Kafé Monika Ahlberg, Thielska Galleriet, Stockholm

* Naked Cake, Nacka

Open café, Stockholm

Pascal, Stockholm

Petite France Bageri & Bistro, Stockholm

Bageri Petrus, Stockholm

Café Rival, Stockholm

Rosendals Trädgårdskafé, Stockholm

Café Saturnus, Stockholm

Kafé Sjöstugan, Solna

* Skroten Café & Skeppshandel, Stockholm

Snickarbacken, Stockholm

* Sophies Canelé, Stockholm

Sosta Espresso Bar, Stockholm

Spånga konditori, Spånga

STHLM RAW,, Stockholm

Sturekatten, Stockholm

Taverna Brillo, Stockholm

Café Tornhuset, Gustavsberg

Tous Les jours, Stockholm

* Tro, Hopp & Kaffe Skanstull, Stockholm

Tössebageriet, Stockholm

Under Kastanjen, Stockholm

Konditori Valand, Stockholm

Valhallabageriet, Stockholm

Vete-Katten, Stockholm

Viggbyholms Stationskafé, Täby

Wienercaféet, Stockholm

Winterviken Café, Stockholm

Zetas Trädgårdscafé, Segeltorp

Åsö Konditori & Bageri, Stockholm

* Älskade Traditioner, Stockholm

* nya kaféer in på listan över de bästa kaféerna.

202817.jpg

”Manisk mekanism driver oss kreativa”

Mitt i:s reporter Jill Eriksson om det kreativa folket. De som skapar.

En morgon när jag var kanske tio år gick jag ner till köket. Där hade far byggt ett tält i grön filt. Jag var tvungen att gå igenom det för att komma till skafferiet och frukostbrödet.

Man känner igen de kreativa människorna på att de ofta försvinner in i dimman, förlorade i något som fullständigt fängslar och upptar deras tid. Ögon som tittar, men som inte ser, för den kreatives ögon ser någonting annat än dens som står bredvid. Det finns liksom en manisk mekanism som håller struptag om den som i den oberoende åskådarens ögon betraktas som kreativ, förvirrad eller kanske galen.

Jag har vissa maniska drag. Likt min far försvinner jag ofta in i projekt. Alla avslutas inte. Alla ska inte avslutas. Många projekt måste liksom leva för evigt. Många saker måste testas, förstöras och förgöras innan de kan avfärdas som någonting som inte var för mig.

Och håret måste kunna få stå på galen ända.

I förra veckan träffade jag en man som heter Kaos, en känd graffitikonstnär med just håret på ända.

Och ibland är det som Astrid Lindgren skriver i en av sina böcker om Emil i Lönneberga: ”När två pojkar av samma skrot och korn möts, ja då tänds där liksom ett ljus i deras ögon”.

Jag är ingen pojke, men där tändes ett ljus.

Missa inte reportaget om den otyglade konsten längre in i tidningen.

201935.jpg

Kaos och Klive har gjort graffiti till sitt jobb

Graffitin är den okontrollerbara otyglade konstformen. Allting har sin början, men var verket har sitt slut är svårare att definiera. Carl Klive Winblad och Lars Kaos Hjertstedt har ägnat sitt liv åt graffitin och i dag är den också deras levebröd.

 

Det är t-shirt-väder i Snösätra industriområde när Carl Klive Winblad, 33, och Lars Kaos Hjertstedt, 45, sprejar konturer över det som tidigare varit målat på väggen i början av industriområdet.

De jobbar på en vägg till helgens stora graffitievent, Snösätra Hall of Fame Spring Remake. Doften av färg, vår och avgaser är påtaglig och vitsippor blommar i hagen intill.

Tre män dricker folkis vid vägkanten och en pappa som heter Dag drar sin barnvagn och sina färgburkar i riktning mot tunnelbanan. Han är föräldra­ledig och har ägnat förmiddagen åt att måla på baksidan av industriområdet. Nu ska han hem.

En extremt känd graffitikonstnär målar vilt på väggen. Men han är för hemlig för att vilja vara med på bild, eller för att säga någonting. Han har luva, handskar, solglasögon och så vidare. Han är graffitins ”Spökplumpen” och vi lämnar honom åt sitt skapande och fokuserar i stället på Kaos och Klive.

Klive kommer ursprungligen från Sollentuna och växte upp främst i Västerort. Där flyttade han runt en del med sina föräldrar och syskon. Mamma Karin André Barowiak som är konstnär skapade konst i vardagen.

– En gång när jag kom hem från skolan hade hon målat toaletten som ett pussel. Jag kommer bara ihåg att jag blev jävligt yr av att vara där inne, säger han.

En annan gång, när RFSU gjorde reklam för nam nam-kondomer med en knallgul banan mot magentafärgad bakgrund så tapetserades väggen hemma i hallen med dem.

– Mamma såg bara färg och form. Hon tyckte att de var fantastiska. Det tyckte jag också, men jag kan förstå vad mina kompisar såg.

Kaos mamma var också konstnärligt lagd. När han var liten brukade de måla tillsammans.

– Men jag blev så jävla trött på att vänta på att färgen skulle torka. Jag ville att det skulle gå snabbare, säger Kaos.

Intresset för det vilda, det svulstigt stora, snabba och otyglade, väcktes. Konsten som tog vägen vart som helst och som inte låstes inom ramar.

Klives syrras kille målade graffiti och så fort hon drog till skolan sprang Klive till hennes rum och snodde pojkvännens skisser.

Nu är basen en lokal på Hallvägen 5 i Slakthusområdet.

Det luktar korv i luften och jag vet inte om vetskapen om att det ligger stora djurdelar travade på hög eller hängda i stora krokar i lokalerna runtomkring, är svindlande eller äcklande.

Här ligger numera Graffiti Stockholm som Klive och Kaos startade tillsammans 2008.

Kaos har försvunnit igen. Han är borta för femtielfte gången och har gått för att köpa hamburgare.

– Det är lite roligt faktiskt för han var tidigare vegetarian, men sedan vi flyttade hit så ska han bara ha korv hela tiden, säger Klive.

Flytten hit gick för några få veckor sedan och nu har golven som bilats bort gjutits nya.

I ett av rummen ska Klives mamma Karin ägna sig åt glaskonst. Hon släpar och drar in stora flyttlådor. En långhårig kille borrar upp hyllor.

På väggarna hänger konsten som Klive och Kaos skapat var och en för sig på egen hand. Just dem kan ingen annan röra, ändra eller involveras i.

De stora graffitiverken, på väggar, murar eller andra ytor gör de däremot tillsammans. Där smälter de båda samman sina verk till ett enda som för betraktaren känns fulländat.

De trycker i sig varsin hamburgare i den enorma soffan som fått flytta in i lokalen.

På radion spelas Nordman.

Maria, Klives fru, jobbade på bank i 20 år, sedan började hon jobba medkillarna. I  dag anordnar de här företagsevents, aw:s och utställningar. Dessutom målar de båda graffitikonstnärerna så väl kontorslokaler som privata hem. Maria är navet som sköter ekonomin och lokalerna. Klive och Kaos är skaparna som utför arbetet.

Men allt är inte bara jobb.

– Om jag bara skulle jobba så skulle jag tappa kärleken till måleriet, säger Klive.

Därför målar de väggen i Snösätra industriområde.

Jag testar lite sprejfärg på väggen som nyligen målats över efter att spelföretaget King haft företagsevent här. Det rinner och ser för jävligt ut, men det är kul. Eller det är svårt, men liksom befriande.

Min skapelse är en blå-röd blandning mellan fantomen och en ondskefull smurf med diamanttand.

Klive och Kaos börjar spreja på väggen som nyss rollats över med vit färg av Maria. De liksom tappar kontakten med verkligheten. Det blir svårt att sluta.

Målningen växer fram.

På radion sjunger Charlotte Perrelli Tusen och en natt.

Till sist måste Kaos bryta för att åka till förskolan och hämta barnen.

201155.jpg

Siktar mot stjärnorna

Har du någonsin ställt dig på scen med vetskapen om att du snart ska bli bedömd? Kanske hånad? Tänkte väl det. Redaktionen testade hur det är att sjunga framför en jury. Och inte vilken jury som helst.

 

Johan flummar runt, vankar och yrar, jag är konstant kissnödig och Sandra vill hela tiden spy.

Det är dags för Mitt i Stockholms karaoke-kväll och till den har vi bjudit in originaljuryn från TV4:s 90-tals-fenomen Sikta mot stjärnorna. Nu ska de döma igen. Den här gången är det vi som ska nagelfaras.

Bengt Palmers kommer först, sedan Ingela ”Pling” Forsman och till sist Lasse Anrell.

Det är dags för show.

Tre musikproffs och tre dårar som klätt ut sig i billiga peruker av nylon, förenas på puben Harry B James en tisdagskväll.

Utanför är himlen blå.

Jag dricker vatten, Sandra övar på toaletten och Johan vankar vidare.

Vid baren samlas några trogna nyfikna besökare med jordnötter och öl. Juryns ankommande har fått en och annan att höja på brynen och förväntningarna stiger.

Kamerorna riggas. Karaokekillarna testar ljud och jag tycker ohyggligt- synd om mig själv efter att en av karaoke-killarna konstaterat: ”Don’t know why? Nä, just den Norah Jones-låten har vi inte. ”Det är alltså låten som jag övat in.

Jag bryter ihop, biter ihop och byter låt.

För först ut är jag.

Låten, alltså What’s up med 4 Non Blondes, går alldeles för högt. Publiken är alldeles för liten för att kunna peppa ordentligt.

Jag ylar loss, rutorna i barfönstret tycks skallra och så är det dags för bedömning.

– Det här var det värsta jag har hört, det låter som något hämtat ur en förlossningssal på Södersjukhuset, skanderar Lasse Anrell med gnälliga ögon.

– Gubbe, tänker jag och förbannar förkylningar, allergier och allt annat som jag intalar mig förstörde mitt framträdande.

Sandra går på Rehab. Amy Winehouse-outfiten är riktigt övertygande, men händerna skakar och sången går liksom lite snabbare än vad takterna i låten slår.

– Jag tycker att du är modig, säger Ingela ”Pling” Forsman.

Det är hennes ord man vill höra.

De som inte är så hårda och inte så dömande. Bengt Palmers är också ganska schysst.

Men Lasse Anrell är ond. Precis som när det begav sig på 90-talet.

– Vår roll var så tydlig i Sikta mot stjärnorna, det var att vara jury, säger Lasse Anrell.

Och rollerna sinsemellan var också glasklara.

– Bengt skulle vara professorn, jag skulle sitta och vara blond och söt och Lasse var den elaka. Men vi tog det aldrig till ytterligheter, säger Pling.

Inte som de senaste årens mer argsinta uttalanden från jurymedlemmar i tv-sända talangjakter. En person som Sikta mot stjärnorna-juryn återkommer till är Simon Cowell från American idol.

– Han har blivit något av en ledstjärna i det här, säger Bengt Palmers.

– Men han är ohyggligt mycket grövre än vad jag var, säger Lasse Anrell.

Han nämner också Alexander Bard, den svenska motsvarigheten till Simon Cowell.

– Jag gillar inte tonläget. Tv är ett så starkt medium och det bidrar till ångest hos unga människor. Vi var precis lagom elaka, säger Lasse Anrell.

Och även om han själv var den elakaste i Sikta mot stjärnorna-juryn och under många år har arbetat med att skriva ganska elaka recensioner och krönikor, så har han också fått känna på hur det är att bli sågad och offentligt förödmjukad som barnboksförfattare.

– En av mina böcker jämfördes med en våldtäkt av Jane Magnusson i DN. Jag kan vartenda ord i recensionen.

Sist ut på Harry B James låga scen är Johan Thornton.

Han drar på sig tvärtjocka glasögon och en solkig linneskjorta. Introt till Björn Afzelius Tusen bitar drar igång och Johan är säker.

Alltså helt säker på att det inte är för sent för att bli upptäckt.

Han skorrar på rrrrren och tonerna sitter där de ska, men flamset inombords bubblar upp lite. Något som juryn direkt märker.

– Jag måste fråga, du är inte från Skåne, va? säger Pling.

Total tystnad. Johan är född i Lund.

– Du var lite för ironisk, Afzelius måste man ta på allvar, säger Lasse Anrell.

Han vet. Tillsammans med Lasse Holm framförde han Afzelius hitlåt Sång till friheten på Bengt Palmers bröllop för evigheter sedan.

För två år sedan firade Sikta mot stjärnorna 20 år. Programmet som startade 1994 blev snabbt en succé och bänkade stora delar av Sveriges befolkning i sofforna på fredagskvällarna.

–Det fanns ingen annan artist-underhållning av den typen då, säger Lasse Anrell.

–Tänk om vi hade varit lika elaka som Alexander Bard, med den unga publik och de deltagare som vi hade, -säger Ingela ”Pling” Forsman.

När vi nu ”leker” Sikta mot stjärnorna på Harry B James slår det mig hur sjukt obehagligt det måste ha varit att vara med på riktigt.

– Vi tycker att det är modigt av er journalister att göra det här, ni kommer att ha större förståelse för andra som står där och blir bedömda, säger Ingela ”Pling” Forsman direkt efter framträdandet.

Sant. Jag kommer aldrig mer att vara elak.

Den som själv vill ställa sig på scen och sjunga ut i Stockholm har många alternativ. Nästan varje dag i veckan arrangeras det någon form karaoke i stan, med allt i från livebandsmusik till hårdrockstema.

Många pubar anlitar kringresande arrangörer som kommer dit med utrustning och låtlistor, men på Harry B James har man sin egen utrustning.

Här är det bartendern Markus Hagberg och servitören Thomas Åsberg som kör karaoken. På söndagar, måndagar och tisdagar kommer publiken för att sjunga och då roddar de musiken och ljuset.

Vilken är den värsta karaoke-upplevelsen?

– Jag hatar Don’t Stop Believin’ med Journey. Varje kväll, alltså det är minst en gång varje kväll som den ska sjungas, säger Thomas Åsberg med en rysning.

För Markus Hagberg handlar det inte så mycket om låtarna utan mer om dem som inte respekterar utrustningen.

– Du vet, spiller öl på grejerna och vevar med mikrofonerna.

Jag vet. Jag har varit en av mikrofonvevarna.

Förlåt.

198826.jpg

Buljongen – från fattigmat till lyxvara

Trenden började för ett år sedan i New York.Kanske är den på väg att få fäste i Stockholm nu – buljongvurmen.Vi guidar dig till en värld av uråldriga heta drycker.

Jag sitter i köket och slurpar i mig en treminuters nudelsoppa med svampsmak från Samyang Ramen. Den är salt och smaken tar mig tillbaka till Lappkärrsbergets trånga studentrum, där jag spenderade nästan tre år. I dag, tio år senare, finner jag ett större nöje 
i att koka eget. För att koka sin egen buljong är nämligen inte bara ekonomiskt, mer hållbart och miljömedvetet, det är ­också ofta väldigt mycket godare­ och definitivt hälsosammare än en
 ­glutamatberikad nudelpåse.

Nästan alla kök, kulturer och kockar har sin egen variant av buljongen och smakerna varierar.

Enligt michelinkocken Sayan Isaksson är buljongen en demokratisk mat som passar lika bra till nödställda som i finskålar på lyxkrogen.

– Är man på svältgränsen är det första man kan få buljong och så har vi den fina consommén som serveras på finkrogar, säger han.

På måndag öppnar han sin fjärde restaurang A house boullion i gamla Arkitekthögskolan. Som namnet antyder är det just buljong som står på menyn och till varje sort går det att välja olika tillbehör. Den vegetariska buljong som serveras i dag kallas Dumpster.

– Vi försöker tillämpa en filosofi om att fundera över vad vi slänger och göra något vettigt av det, säger Sayan Isaksson.

Dumpster-buljong är vad det låter som, en buljong gjord på skal och rester (recept på vår egen variant finns här).

– Vi har gjort den på lite lökskal och andra skal som vi annars skulle slänga.

Och enligt Sayan Isaksson är den ­vegetariska buljongen den mest intressanta.

– Våga vägra kött liksom, säger han.

I New York började invånarna köa för benbuljong förra året. Den var allt annat än vegetarisk och liksom en revolt mot det ”vegetariska” samhället som 
i allt större utsträckning vuxit fram.

Men om man får tro experterna finns det en enorm vinning i att tillverka och dricka just benbuljong. Dels för att man faktiskt tar till vara på ännu mer av djuret (om man nu ska äta kött) och dels för att aminosyrorna har en positiv inverkan på tarmsystemet.

Vid hålet i väggen-serveringen Brodo i East Village köar folk för att få sippa 
i sig den åtråvärda drycken som tillverkats genom timmar av kokning.

I Sverige har trenden kommit så långt att man kan köpa ekologisk buljong i take-away-koppar i kyldisken i vissa välsorterade livsmedelsbutiker. Märket heter Bujjo och det är företaget Scandinavian organics (tidigare Stockpots) som nu vill lyfta drickbuljongtrenden i Stockholm och Sverige.

Och när man ringer till Tomas Ek, fabrikschef på Scandinavian Organics, och frågar varför man ska dricka buljong är svaret självklart.

– För att det är livets dryck. Det är bra för magen, bra för kropp och själ och det är gott, säger han.

En annan buljongälskare är Tove Nilsson, författare till nyutkomna Ramen, Japanska nudlar och smårätter.

I boken beskriver hon ingående hur man gör dashi, fläsk- och kycklingbuljong, hönsbuljong, tonkotsubuljong (gjord på grisfötter) och många andra buljonger.

– Ramen handlar mycket om renhet, om få ingredienser och extrem balans. Det är rena smaker. Kycklingbuljongen, till exempel, består bara av kyckling och vatten, men den kokas länge, säger Tove Nilsson.

Enligt henne är det fettet som bygger buljongen.

– Man vill ha kvar allt fett, för det är där näringen och smaken sitter.

198252.jpg

De satsar på det hållbara modet

Slit och släng byts mot möjligheten att kunna återvinna kläder. Nu drivs flera modeskapare av viljan att göra bra för miljön genom att skapa hållbart mode.

Nadja Forsberg arbetade på programinköp på SVT när hon såg ­dokumentären Glödlampskonspirationen som handlar om inbyggt åldrande.­ Alltså att varor tillverkas för att gå sönder för att konsumtionen ska hållas uppe. Efter filmen föddes idén att skapa ett strumpbyxmärke som var helt miljö­vänligt, genom att sälja strumpbyxor av återvunnen nylon.

– Det var det som var hela affärsidén från början, säger Nadja Forsberg.

Tillsammans med Linn Frisinger startade hon Swedish Stockings och för en månad sedan flyttade de in i nya kontorslokaler på Birger Jarlsgatan.

Företaget har nu funnits i två och ett halvt år och bolaget satsar på hållbart mode.

– Det är den riktningen vi måste gå. Strumpbyxor kan vara en fantastisk accessoar, men de är också en otrolig volymprodukt som omsätter stora pengar, säger Nadja Forsberg.

I Glödlampskonspirationen tar man upp den negativa klassresan som strumpbyxan har gjort över tid.

På 1930-talet när nylonstrumpbyxan lanserades var det en ren lyxprodukt.

–  Och i  dag är det modeindustrins främsta slit och släng-vara, säger Nadja­ Forsberg.

Lägg därtill att modeindustrin är den näst största miljöboven i världen.

– Våra strumpbyxor är återvunna och stickade i Italien, men de är inte gjorda av återvunna strumpbyxor utan av spillprodukter vid nylonstrumpstillverkning, säger Linn Frisinger.

Nylon är en petroliumprodukt framställd av råolja. Duons plan är att man i framtiden ska kunna panta sina strumpbyxor för återvinning.

I framtiden kan också skinnjackor­ komma att återvinnas. I alla fall hoppas­ Felix von Bahder, med­grundare till ­ Deadwood, på det.

Klädmärket startades 2012 tillsammans med Calle Ollson och främst tillverkade man läderjackor av återvunnet läder från till exempel modeindustrin, skinnsoffor och bilklädslar.

– Läder är ju det ultimata materialet för att återvinna. Man vill ju inte att kläderna ska kännas butiksnya och själ­lösa, utan det får gärna finnas en historia.

Förra sommaren öppnades den första butiken på Bergsunds strand och nu har märket utvidgats med jeans och tröjor.

– Vi har tittat mycket på att göra jeans av återvunnet bomull, men det är svårt. Vi jobbar i alla fall med ekologisk bomull, säger han.

Nu har också jackornas kvalité och design uppdaterats.

– Ja, absolut. Allt ifrån vilket foder vi jobbar med till vilka labels vi har till själva lädersourcingprocessen som är en kritisk faktor. Det är mycket tid och energi som går åt till att hitta rätt plagg och rätt waste. Nu har vi hittat en bättre sourcingplan och det känns skitkul.

Ambitionen är att jackorna ska ha en civil look och inte ha en motorcykelfunktion.

– Det ska kännas som att man hittar den perfekta vintagejackan. Att hitta bra vintageskinnjackor är svårt. Antingen är de väldigt hårda eller så är det bara konstiga modeller.

Lädret hittas främst på vintagemarknader i Bangkok.

– Jag kan inte ens börja beskriva hur mycket gamla kläder som finns i upplag runt om i världen som aldrig ser dagens ljus och som bränns på bål. Jag tänker att kan man bara använda en ­liten del av det, framför allt när det kommer till läder som är så ansträngande för ­miljön och energikrävande att producera nytt, så blir det en stor miljövinst.

196620.jpg

Dags för vårstädning – vi drar på spa

Fy farao för fnasiga läppar och skorvig hud.Nu är det dags att skrubba bort vintertorkan på kroppen. Vi åkte på spa för att få en liten lugn stund utan datorer och för att spana in några nya trender.

Det börjar som årets tristaste dag, kallt, regnigt och grått. Jag tittar mig i spegeln och känner att det är svårt att stå ut med min egen spegelbild när allt man ser är mörka ringar under ögonen och blek fnasig hud.

Det svider och det kliar. Läpparna är spruckna. Fötterna vidriga. Fingrarna likstela, förstörda av det fruktansvärda skandinaviska vintervädret. Håret är torrt, på gränsen till självantändande.

Vi besöker Centralbadet och hoppas på det bästa.

Camilla Engdahl, spachef, tar emot oss vid receptionen och tar oss vidare in i labyrinten som badets utrymmen utgör.

Här är utbudet stort och blandat.

– Vi har behandlingar från hela världen och vi har terapeuter från hela världen som jobbar för oss, säger Camilla Engdahl.

Senaste tillskottet i menyn över behandlingar är traditionell kinesisk medicin och klassisk kinesisk meridianmassage. Men trenderna generellt kommer inte bara från öst. Nyligen gjordes en trendspaning av Spafinder wellness 365 som visade på vad årets spatrender blir. Bland annat identifierades temascal som en av de hetaste spatrenderna 2016. Temascal är den traditionella mayabastun från Mexiko som påminner om en lerigloo och som värms upp antingen med naturlig ånga från jordens inre eller som en vedeldad bastu. Ritualen med att hälla örtte över heta bastustenar leds av en shaman.

Frågan är när trenden kommer till Sverige.

På Centralbadet tar man i  stället fasta på en annan trend, nämligen att göra behandlingarna och utbudet i restaurangen mer ekologiska.

– Vi vill ju att det ska vara en helhetsupplevelse, säger Camilla Engdahl.Maten ska vara rätt, här finns yoga­ och här finns behandlingar som hjälper till att sätta igång kroppens ­reningsprocesser.

För den som vill rena sig totalt finns tarmsköljning att tillgå och hela veckovisa detox-program att anmäla sig till.

Tarmsköljning låter ju lockande, men vi väljer i stället att följa med Camilla upp i Tornrummet där spaterapeuterna Lorena Montera och Banu Evgin väntar.

Jag får en helkroppsmassage med varm olivolja. Sandra torrborstas och får sedan också en varm oljemassage. Det hela avslutas med en ekologisk ­ansiktsbehandling.

– Vi använder oss av varm olivolja. Den är full av antioxidanter som förnyar huden, säger Lorena Montero.

Hon är metodisk och noggrann och går igenom hela kroppen. Sandra ligger utslagen på britsen bredvid. Hon har blivit skrubbad. Jag hörde bara lite ritsch ratsch i min egen dimma och så klicken från kameran som förevigar vår spaupplevelse.

Fotograf Daniella sitter nu lutad på golvet mot en vägg. Värmen är extrem, men för den som får behandling är den ändå rimlig.

Efter omkring 90 minuter i duorummet är vi trötta, men vi funderar redan på nästa gång vi kan ha möjlighet att besöka något av alla ställen som Stockholm dräller av. Här ovanför listar vi några platser som redaktionens medlemmar slappat på.

Klockan har snart hunnit bli 17.

Vi lämnar motvilligt tillbaka badrock och tofflor. Utomhus har dagen ändrat sig. Grådasset har blivit till solig himmel och känslan i kroppen är avslappnad.

Vi är fortfarande bleka och jag lite grådassig under ögonen. Men det finns åtminstone hopp inför sommaren.

196640.jpg

Skärp dig! 10 beteenden som inte är ok på badhuset

Från nästan acceptabelt till supersnuskigt – här är redaktionens guide till hur du undviker rött kort på badhuset.

Kroppen. Att tvaga sig är en dygd. Se bara till att inte överarbeta. Alltså det finns ingen anledning att på allmän plats överdrivet tvaga kropps­delar där ljuset inte hittar in.

Sång. Att sjunga i duschen är väl inte direkt förbjudet, men kanske ändå något som man bör göra hemma.

Kroppshåret. Raka inte bort håret på benen i duschen. Inte heller armhår eller könshår. Det är bara vidrigt och hör hemma i slutna rum bakom stängda dörrar.

Tänderna. Borsta inte tänderna. Jo alltså hemma, eller på toaletten, men fan inte i duschen så att allmänheten tvingas se gamla matrester dreglas ut på golvet.

Skreva i bastun. Du tycker att du är så härligt naturlig och att den nakna kroppen är vacker. Du kanske har rätt, men för säkerhets skull håll ihop benen i bastun.

Fötterna. Fila inte fötterna i bastun. Avflagade hudrester göra sig icke besvär i fuktig miljö där andras fötter ska vistas.

Plåster. Det finns något mycket obehaglig med att simma i en pool och plötsligt mötas av ett flytande plåster. SLUTA.

Spott. Loska inte i duschen. Punkt.

Kissa inte. Det är strikt förbjudet att kissa i duschen. Att bryta mot denna regel är förenat med att för evigt portas från offentliga badutrymmen.

Snoret. Alltså, behöver vi kommentera äckligheten i att snyta sig i duschen bland folk?

196588.jpg

Laddar för sticklingbytarhelg

Linnea Paulsson och Emelie Norström laddar upp inför Sticklingbytarhelgen som hålls i Betonggruvan den 23–24 april. Då är alla som vill välkomna att ta med sig sina sticklingar till butiken för att byta dem med andra entusiaster.

Ett ögonblick – Betonggruvan, Roslagsgatan 25, fredag 1/4, kl 14.56.

Butiken

Josefine Halfwordson startade Betonggruvan 2011 efter att ha sagt upp sig från sitt jobb för att gjuta ett betongbord hemma i stället. Bordet väckte snabbt intresse hos andra som började beställa från Josefine. Det gick så bra att hon öppnade en butik på Sveavägen och ­sedan november förra året ligger butiken på Roslagsgatan.

Grön känsla

Förutom Josefins bord så säljer butiken möbler och inredning som bidrar till en trevlig hemma­känsla.  Runtom i butiken står fullstora växter, skott och sticklingar och skapar en skön atmosfär.

Sticklingbytarhelgen

För andra året i rad anordnas Stickling­bytarhelgen på Betonggruvan. Då får vem som helst komma dit med sina avklippta vattensatta sticklingar för att byta till sig annat. Man kan även komma utan sticklingar och få med sig en plantkvist hem ändå.

Palettblad

I butiken står små vaser med purpur­färgade, nässelliknande blad. Växterna är så kallade palettblad och de kommer från en moderplanta som odlats av Linnea Paulsson efter att hon bytt till sig den som stickling under förra årets bytarhelg.

Ta egna sticklingar

För att ta en stickling klipper du helt sonika av en bit av moderväxten. Klipp bort de nedersta bladen och sätt sticklingen i vatten. Vänta tills små rötter börjar växa ut och plantera sedan. En del sticklingar, till exempel från pelargoner, trivs bäst när de sätts direkt i jord.

196591.jpg

Hennes blick osade ”fiskmördare”

Reporter Jill Eriksson om ett spabesök som gick lite snett.

Möhippor, ni vet hur de är. Det ska drickas skumpa, det ska kidnappas och picknickas. Det ska framför allt spa:as, sjungas karaoke och någon måste bli för full.

Jag skulle på fiskspa en gång på en möhippa.

Jag älskar inte fiskar, inte Anders heller. En gång när vår son fick en sarv på metspö skrek vi så mycket av skräck att barnet nu helst undviker all form av fiskeaktivitet.

Nog om det.

Vi kom till fiskspat glada i hågen. Där fanns en tank med hungriga glin och meningen var att man skulle sitta tok­tvagad i feta skinnfåtöljer, sippa bubbel och ha det härligt medan fötterna doppades i vattnet och fiskarna gjorde sitt, alltså käkade flagor så att fötterna kunde återfödas babylena.

Men det som skulle kännas härligt kändes mer som en ­attack och paniken, när ett slemmigt litet yngel måttade ­käkarna rakt mot min fnasiga stortå, gjorde att jag drog upp fötterna fort som fan.

Men det fick man visst INTE göra.

Fiskstackaren lade sig på sidan och dödsryckte med en fena och ägarinnan såg förkrossad ut. Hon stormade ut i badrummet- och försökte återuppliva den. Sen fick hen rehabiliteras i en skål. Jag vet inte hur det slutade, bara att jag fick en blick som -osade ”fiskmördare”.

195550.jpg

Stockholmarna får ny samlingsplats

”Alla Stockholmare är välkomna”, det säger hotelldirektören Peter Storckenfeldt en stund efter att banden klippts. Nya Scandic Continental på Vasagatan är nu invigt.

I dag fredag, invigdes hotellet som vuxit fram mitt emot centralen under byggplast och byggkaos i två och ett halvt år.

Stockholms mediekår hade samlats för en rundvandring i hotellet som har en sammanlagd yta om 19 000 kvadratmeter.

Här finns tre barer för allmänt häng och restaurangen The Market bjuder rotisseri med grönsaker som huvudråvara.

– Vi har allt igenom ett grönt tänk, säger Peter Storckenfeldt.

Men riktigt vad det innebär ber han att få återkomma om.

På måndag flyttar de allra första hotellgästerna in och 400 rum ska redan vara bokade för nästa vecka.

2017 öppnar Citybanan med den nya pendeltågsstationen Stockholm City under hotellet, i framtiden kommer även gästerna att ha access till hotellet via tunnelbanan.

194047.jpg

1 767 ställen att välja på – vi guidar till fredagsölen

Att hitta en plats för fredags-aw är inte särskilt svårt, det svåra är att välja. Det finns nämligen 1 767 ställen med utskänkningstillstånd i Stockholms innerstad. Mitt i-redaktionen tipsar här om sina favoriter.

       Zooma och klicka dig runt bland Stockholms krogar.

– Jag älskar Brewdog bar på Sankt Eriksgatan 56. De har massa god öl, brädspel som man kan spela och när det inte är så fullt är det riktigt mysigt. Någon gång när vi kom dit hade de värsta hundfesten där med massa jyckar, säger Linnea Holgersson, reporter.

Mitt i:s senaste tillskott som nyhetschef, Maria Gramer, föredrar Söderhäng.

– Bäst är Hornstulls Bodega. Äntligen har de fått ordning på den lilla hörnlokalen som huserat en del konstiga gäster de senaste åren. Fönster ut mot gatan, grym personal som du med fördel låter välja vin åt dig. En charktallrik, ett glas vin – eller två – på väg hem från jobbet en tidig fredagkväll är en perfekt avrundning på arbetsveckan. En bonus är att man får ta hunden med sig in.

Hundar är dock ingenting för Mitt i Kungsholmens reporter, som sin arbetsplats till trots, hellre tar sig ner i källaren på Ugglan på Södermalm för lite billig bärs och rundpingis. Är det lite flådigare dryck som önskas kan man som reporter Sandra Eriksson bege sig in mot Stureplan.

– Oktagonen är perfekt för ett glas bubbel efter jobbet. Gäster i blandade åldrar och grym personal som kan slänga ihop riktigt bra drinkar (och det säger jag inte bara för att min polare jobbar i baren). Ett plus är också krypavståndet till Obaren, när man får feeling och vill dansa.

På Katarina Ölkafé hittar du fotografen Daniella Backlund och på KB kan man ibland skymta reportern Adrian Rosén med en öl i handen.

– Stället har stil och klass, men är ändå opretentiöst, säger han.

I Gamla Stan hänger annonssäljaren Barbara Marsella på Mr French.

– De är bäst på cocktails. Här är det schysst atmosfär, bra dj:s och avslappnad stämning i lyxmiljö.

194193.jpg

Här är guiden till vårens lopp på Östermalm

Köp nya skor, fyll vätskebältet och hitta den vind- och vattentätatste jackan ever. löparsäsongen drar igång på allvar nästa helg och Mitt i Stockholm listar vårens hetaste lopp på Östermalm.

Har 35-årskrisen slagit till? Känner du dig slapp och plufsig? Anmäl dig till ett lopp och haka på någon av de grupper som springer i skogen på Norra Djurgården.

– Våra medlemmar kan träna på alla platser där vi finns. Men de har en förvald hemmaplan och på Östermalm är det över 100 medlemmar, säger Robin Johansson på Team nordic trail, en av arrangörerna av löpgruppträning, kör i Stockholm.

Här är vårens Östermalmslopp för den som vill testa sin löpstyrka mot andra likasinnade. Sugen på att springa någon annanstans? Kolla här för en längre lista.

Premiärmilen

För den som behöver tagga till

2 april: Arrangeras för tionde året i rad. 10 kilometer lång bana som sträcker sig över Norra Djurgården. Premiärmilen är officiellt testlopp inför ASICS Stockholm Marathon. Första start 11.00 cirka 500 meter från T-banestationen Universitetet. Direktanmälan 400 kronor. Missa inte: Alla som fullföljer loppet får en kaka. Åldersgräns 15 år.

SpringCross

För den som gillar kuperat

16 april: För andra året i rad avgörs nya Spring Cross, i tuffare terräng. Välj mellan 5 eller 10 kilometer. Start och mål vid Laduviken på Norra Djurgården. Från 9 år och uppåt. Anmälningsavgift 150 kronor fram till den 12 april.

Women’s Health Halvmarathon

För kvinnor som vill springa längre än 5 kilometer

23 april: 21,1 kilometer lång bana över Södra Djurgården och Östermalm. I år finns möjligheten att springa med en kompis uppdelat på två varv: det första 12 kilometer och det andra 9 kilometer. Åldersgräns: 18 år om du är själv och 15 år för duo-klassen. Första start 12.00. 645 respektive 790 kronor är anmälningsavgiften.

Tough Viking

För masochisten som gillar hårda tag

14 maj: Räcker det inte med att bara jogga? Vill du hellre bli glad, halvdränkt och totalt jävla utmattad. I så fall kan Tough Viking på Stadion vara något för dig. 8 kilometer självplågeri för den nätta summan av 895 kronor. Får du ingen startbiljett finns en ny chans 27 augusti, då går loppet på Kungliga Djurgården.

Milspåret

För den som bara vill springa plant

19 maj: 10-årsjubileum med flack bana över Södra Djurgården. Loppet startar och slutar vid Sjöhistoriska. Du kan välja mellan att springa 5 eller 10 kilometer. Fram till den 25 april är anmälningsavgiften 295 kronor för en person och 980 kronor för ett lag.

Vårruset

För den som kanske hellre går

23-24 maj: Fem kilometer på Norra Djurgården bara för kvinnor. Anmälningsavgift för motionärer 225 kronor. Vill du veta hur snabbt du springer får du pröjsa 50 spänn extra.

ASICS Stockholm Marathon

För hardcorelöparen

4 juni: För 38:e gången arrangeras loppet som går över hela Stockholm. Start och mål vid Stadion. Anmälningsavgift: 985 kronor. Första start 12.00. 12.20 är det dags för Junior Marathon, 4,2 kilometer. 14-19 år fördelat på tre olika klasser, anmälningsavgift 210 kronor.

Minimaran

För barn-som-vill-bli-hardcorelöpare

5 juni: Barn 5-13 år kutar loss genom Lill-Jansskogen. 1 170 meter eller 2 310 meter lång bana. Start och mål: Östermalms IP.

Hjärtebarnsloppet

För den som vill göra gott

5 juni: För 250 kronor kan du delta i loppet och samtidigt stötta alla barn som årligen föds med hjärtfel. 5 km är banan som går från Östermalms IP till Stadion. Start 15.30.

199729.jpg

Så gör du en god buljong – av din kompost

Det slängs en jäkla massa skal varje dag. Du gör rotfruktsgratäng, grönsakssoppa, du gör rostade grönsaker i ugn och du skalar en morot för att du nyss slutat röka. Alla dessa skal går att använda.

Buljongen är på frammarsch i Stockholm och nu öppnar stjärnkocken Sayan Isaksson stans första buljongkrog. Inspirerad av hans dumpster-buljong har jag komponerat den här kompostbuljongen.

Skräpbuljong gjord på kompost (ca 5 dl)

Detta behöver du:

Skal från:

2 gul lök

2 röd lök

4 morötter

1 palsternacka

0,5 liten rotselleri

1 kvist från kvisttomat

Rotstumpen från en purjolök + lite av det gröna

Yttersta skalet av en fänkål.

Stjälkar från 1 knippa persilja

7 bitar grön sparris. Alltså det som man bryter bort som är träigt.

10 svartpepparkorn

2 lagerblad

1 msk smör

2 liter vatten

Salt, peppar.

Så gör du:

Värm smöret och låt skalen fräsa några minuter innan du slår på vattnet. Koka upp och låt puttra i en timme. Sila av komposten och koka ner buljongen lite till. Smaka av med salt och peppar och om du vill lite tomatpuré.

Servera gärna med lite tunna morotsstavar och ett pocherat ägg. Strö över lite persilja.

Min version av en Master Stock (ca 1,5 liter)

Det fina med en Master Stock är att den blir bättre och bättre med tiden. För var gång du bräserar någonting i buljongen så adderar du smak. Själva buljongen måste kokas om minst var sjunde dag alternativt förvaras i frysen, för att den ska hålla sig fräsch. Det ryktas om att det finns Master Stocks som ”levt” i över 100 år.

Detta behöver du:

3 stjärnanis

1 kanelstång

1 tsk sichuanpeppar

6 svartpepparkorn

3 hela nejlikor

6 vitlöksklyftor

50 gram ingefära

50 gram gangal

1 bit fänkål

100 gram gult ”rock sugar”.

7 korianderrötter

6 vårlökar

2 scharlottenlökar (små)

1 svart kardemummakapsel

1 citrongräs

3 liter vatten

5 dl shao xing wine (om du inte lyckas komma över det, använd torr sherry).

1,5 dl ljus soja

1 tsk sesamolja

Så gör du:

Smaka upp buljongen med limesaft.

Stöt kardemumma, stjärnanis och kanel lätt i en mortel. Rosta i en torr panna. Lägg i vitlöken (som du också mortlat) och rosta lite till. Banka till de andra ingredienserna och lägg allt i en stor kastrull. Häll på vatten, vin, soja och sesamolja. Koka i cirka 1,5 timme.

Nu kanske du tror att buljongen är klar? Men det krävs att du kokar några omgångar kött i den för att den ska börja få riktigt fin smak. Min favorit att koka i buljongen är fläsksida eller fläsklägg (ibland är det svårt att få tag på ekologisk eller kravmärk och då kanske det är bättre att välja någon annan råvara).

Gelantinet i fläsket får din Master Stock att till slut förvandlas till en stenhård geléboll, men den är fantastisk att koka protein i.

190586.jpg

Lelle har en kalufs för alla lägen

Får det lov att vara lite snor, var eller blod? Kanske ett lösskägg eller en vildrufsig kalufs? Smink och Perukmakar’n på Söder är platsen för den som vill byta skepnad.

Oavsett om du är lajvare, Sveriges kronprinsessa, lider av håravfall eller är dragqueen så kan du ha anledning att besöka butiken på Kocksgatan 56.

Tar emot gör ofta Lennart ”Lelle” Hallén. Han volontärar och blir ofta hjälte för den som har något att dölja: En blåtira eller ett skrapsår, en blottad hjässa eller bara en lust att förändra sitt yttre.

– Jag tycker om att göra någon glad, säger han.

Själv bär han en tupé av äkta hår där han har knutit varje hårstrå själv. Han har en lång peruk också och en i syntet. Förr bar Lelle betydligt mer extravaganta peruker.

– Jag är en gammal dragqueen och på 80-talet åkte jag ut med tvillingarna Kent och Conny Berglind som senare gick med i After dark.

Men livet tog en ny vändning och en brutal misshandel skadade inte bara hans yttre utan även han själ.

Efter åtta år av isolering började han hänga på Smink och Perukmakar’n och här har han varit kvar i 15 år.

Du har aldrig funderat på att ta upp dragandet igen?

– Nej, Christer Lindarw är ett år äldre- än jag, han är 63 och det räcker med en gammal kärring på scen, säger han.

I stället hjälper han nya dragshowartister och syr på Christer Lindarws kreationer. Senast den som Christer hade i Melodifestivalen.

– Jag älskar det här stället, säger Lelle.

Här hänger Sissela Kyles svinrygg från Parlamentet. Och Rakel Molins Annie Lööf-peruk. Här hänger Jack Sparrows hår, alltså inte originalet, och här ska snart Donald Trumps frisyr växa fram.

– Ja, jag har fått en beställning om att göra en sådan, säger Julia Mengarelli och skrattar.

Hon äger butiken sedan 1992 då hon slutade sitt jobb på Dramaten och började frilansa.

– Vi tillverkar peruker själva men importerar också. Vi är som ett lite exklusivare Buttericks, men vi gör även mer seriösa arbeten.

En ung kortklippt tjej kommer in med en hårdonation. Då dras hårkostnaden av från perukpriset. En ny peruk kan kosta upp till 30 000 kronor och bidraget från landstinget på 5 000 kronor till den som tappar hår på grund av sjukdom räcker inte långt.

– Det är ju vissa som får hela livet förstört på grund av sitt hår. Det finns varken förhållanden eller nöjesliv kvar, säer Julia Mengarelli.

–När man kommer in här så blir det inte så mycket sjukdom med i bilden. Då kan man ju försöka göra något lite roligare av det. Det är lite rock and roll härinne. Och så sitter Babsan i ett hörn och fikar.

193444.jpg

Nu får det vara nog med Göteborg

Krönika av Jill Eriksson.

När barnet utbrister ”Jag vill bo i Göteborg” mitt under pärlplatteläggandet. Och pappan frågar ”Varför då?”. Och barnet svarar ”För att det är mycket coolare”. Och mamman dör lite inombords och pappan bleknar och barnet fortsätter lugnt lägga pärlor på plattan i form av en hund. Och vännerna beklagar och försäkrar att ”Det nog bara är en fas, det går över”.

Med risk för att ligga jäkligt risigt till nu:

Redaktören för Mitt i Stockholm fredag är nämligen från Göteborg (vilket knappast undgått någon läsare). Chefredaktören på Lokaltidningen Mitt i är från Göteborg. Vd:n är gift med en göteborgare och självaste styrelseordföranden för Mitt i Stockholm är (*trumvirvel*) från G ö t-l a-b o r g!

Va fan.

Jag har aldrig i hela mitt liv varit i Göteborg utan att det regnar. Jag har aldrig varit där utan att det har varit svinkallt och överjävligt. En gång var jag nära att dö i berg- och dalbanan Balder. Och jag gillar verkligen inte spårvagn.

Humorn är tyvärr också bristfällig och nu ska tydligen ungen flytta dit.

Till Göteborg – dit där man säger ”tetig” i stället för bakom flötet och ”bamba” i stället för skolmatsal.

Där man drar skämt som: s”Hörru Glenn, vilken smart anka du har.”

”Jag vet, det är en doktorand.”

Avgå alla.

Ps Did you hear about the Italian chef that died?

He pasta way.

192259.jpg

Ta in tropikerna i vardagsrummet

Ut med myrten, stela buketter och vita kala väggar, nu är det vilda buketter och rufsiga bräken som gäller. Lägg därtill tropisk känsla och mycket grönt. ”Det ska vara vilt och naturligt”, säger Marika Ruckle.

Till Bladverket på Nytorgsgatan kommer kunderna redan klockan 10.00. Det är en trög dörr som leder in till paradiset i blomväg. Alla vill ha fina växter och just nu är det hetaste det gröna. Marika Ruckle, som är dotter till en av ägarna, är så vansinnigt kär i två kaktusar som står i skyltfönstret.

– Jag har alltid älskat kaktusar, säger hon.

Musse Pigg-kaktusarna har sålt slut. Många vill ha en hemma. Kaktusar är en trend som hållit i sig, kanske för att de är så tacksamma och klarar lite torka.

– Många tror att de är hur tåliga som helst, men det är de inte. Och många vet inte att en kaktus kan blomma, men då måste den stå ljust.

I butiken är det annars elefantöron som går mest och dr Westerlund, svärmorstunga och monstera.

– Det är hysteri kring monstera. Jag tycker att det blir lite Tarzan över dem, nästan som lianer, säger hon och pillar på en monstera som står precis innanför till vänster om entrén.

– Det är den trendigaste växten just nu oavsett om det är krukväxt eller snittblomma man ska ha.

pelargonen Dr Westerlund är det många som tycker om på grund av doften.

– Men många vet inte heller att den blommar. Växter som växer mycket behöver näring, då blommar de.

Exemplaren i butiken är fulla med knopp. Vissa av växterna jag ser är svindyra, andra inte.

– Ju snabbare en växt växer, desto billigare är den och desto långsammare den växer, desto dyrare blir den.

En långsamväxande kaktus kan kosta ett par tusen kronor. Då får man i och för sig en kemikalierenare på köpet.

– De tar upp skadliga ämnen, sedan i hur stor utsträckning de gör det vet jag inte. Det finns ju kaktusar som tar upp radon, men frågan är hur många man måste ha om man bor i ett radonhus.

Video: Vi fixar en egen portabel djungel 

 

 

191270.jpg

”Fler väljer starka färger”

Våren smyger sig på och det blir allt lättare plagg som gäller. Men vad är det då som gäller? Modeexperten Nina Campioni och personal från tre modebutiker i Stockholm berättar hur vårens trender ser ut.

Mårten Eriksson Mårtens står framför spegeln i herrbutiken Haberdash på Upplandsgatan. Han är en av tre delägare och visar upp en gångbar outfit inför vårens schizofrena väder.

– Overshirten är ett viktigt nyckelplagg för män, säger han.

– Det är som en skjortjacka och jag tycker att det är ett perfekt vår- och sommarplagg.

Enligt Mårten Eriksson Mårtens fortsätter rocktrenden för både herr och dam i vår och det finns några att välja på. Mårten visar upp en rock från Stone Island.

– Vi vill ha en internationell prägel på butiken. Det är inte de största varumärkena i Sverige, men de är betydligt större i världen, säger han.

Desto mer inhemskt är det på Solo vid Norrmalmstorg. Här arbetar Kim Pastor och Jens Pettersson.

De håller på och plockar fram varsin våroutfit och medan Kim drar på sig något lite mer konventionellt så går Jens på den knallgula skjortan.

– Det är schysst att ha en accentfärg. Särskilt om man som jag kör mycket basfärger, säger Jens Pettersson.

Kim Pastor har traditionella Short pistols från Acne som hållit i snart ett decennium, kostymaktiga bomullsbyxor och en blus. På näsan spegelglas i solglasögonen.

– Det är någonting som är väldigt ­inne, säger hon.

Till våren kommer det också att vara inne med kortare brallor, en trend som började ta fart redan förra året.

Ingen har väl undgått culottebyxan som vajar på halv stång? Och säkert har ingen missat de bara axlarna som kommer i vår.

– Urringningen har flyttats till att bli bara axlar, säger modeexperten Nina Campioni.

Hon säger också att vi kommer att få se mer av 70-talet och långa blommiga klänningar.

– Mycket är sig likt, men vad som känns nytt är färgerna. Starkt gult och rött, färger som folk kanske ryggat tillbaka lite för tidigare kommer mer och mer – jag tror att fler kommer att vilja bära dem, säger hon.

Stort kommer också färgad mocka 
i blått, svart och rött. Annat att hålla­ koll på är collegetröjan som var och vart annat modehus och mainstreamföretag har sin egen version av.

Denimtrenden är fortsatt stor, allt ska vara denim, och det luktar 90-tal med grunge, minimalism och rejv­inspiration.

Vitt är stort och blått håller i sig. Jeansen fortsätter vara bredare och utsvängda. Oversize-jeansjackan får sin välförtjänta revival och här för att stanna är den sportiga stilen samt lager på lager.

Tänk också vita cowboyskor och randiga tyger.

För den modige är spets och asymmetriska skärningar i ringning och snitt stort och slipklänningen gör comeback.

Tillbaka är också trekvartsbyxan och volangerna. Den luftiga, ärmlösa och lite plottriga singoallablusen har med det, tyvärr, återuppstått.

Michaela Wallerström är inte mycket för plotter utan låter sig hellre inspireras av enkelhet.

Hon är en av ägarna till dambutiken Keen, som legat i den före detta tvättomaten på Västmannagatan 49 i Vasastan sedan 2006.

– Vi är ganska inspirerade av Japan just nu. Japansk estetik, med mycket kimonoskärningar och ganska lösa siluetter. Vi satsar på enkelhet, men skärningarna och materialen ska göra att det känns mer exklusivt, säger hon.

Här finns flera svenska designers representerade och några nordiska 
och några internationella. Michaela Wallerström beskriver hur hon jobbar med accessoarer, hur små detaljer kan få en outfit att kännas exklusiv.

Färgerna är diskreta och svart står i centrum med några få inslag av vitt, blått och kamelfärgat.

– Men det blir mer kamel till hösten, förutspår Michaela.

189747.jpg

Allt fler vågar sig in i perukmakeriet

Ögonblicket – Carl M Lundh 
Perukmakeri, Storgatan 11, tisdag 1/3, klockan 10.08

Till Carl M Lundh Perukmakeri kommer människor som genomgår cancerbehandling, som lider av sjukdomen alopecia (håravfall), eller kanske drabbats av svåra brännskador. Hit kommer också tunnhåriga män och kvinnor som skäms för sina glesa strån.

Tystnadsplikten hålls rigid berättar Iris Svalander, perukmakare och maskör, som har jobbat med peruker sedan 1971. Hon började på Carl M Lundh perukmakeri när det låg bakom Dramaten och sedan hamnade hon 
i teaterbranschen.

De tolv senaste åren har hon varit tillbaka och jobbat i butiken som nu ligger på Storgatan.

– Det ligger lite off. Jag tror inte att alla vill gå genom dörren till ett perukmakeri. Men jag tror att det håller på och ändrar sig. 
I dag är det mer accepterat, säger Iris Svalander.

I dag är det också mer accepterat med löshår.

– Det är som ett 1700-tal. Det är okej att det är grönt ena dagen och så är det rosa nästa. I dag frågar man ”var har du köpt ditt löshår”.

189887.jpg

Hon slår ett slag för feminismen i form av smycken

Ögonblicket: Feministsmeden, Kungsholmsgatan 4, 1/1 kl. 11.23.

På tisdag är det Internationella kvinnodagen, 8 mars. Men Nathalie Andersson 31, vill inte konkurrera med den dagen, därför öppnar hon sin första egna butik i dag torsdag.

Hur kom du på att du skulle göra feministiska smycken?

– Det fanns inget innan. Jag kollade och det fanns bara bijouterier och billiga saker som få tål och som har väldigt mycket gifter i sig, säger Nathalie Andersson.

Hon ville också ta tillbaka hantverket. Visa nästa generation hur smedsyrket går till.

– Jag är guldsmed i grund och botten.

Innan hon startade Feministsmeden som företag för ett och ett halvt år sedan jobbade hon hos en juvelerare på Östermalm i fyra år, men där utvecklade hon astma på grund av slipdamm och polermedel som användes i butiken.

– Jag blev sjukskriven och så fick jag sparken, säger Nathalie Andersson.

Det var då hon bestämde sig för att satsa stort och att satsa eget.

Nu har hon sin första egna butik där man kan köpa Nathalies ringar, halsband och andra smycken i silver och guld med bland annat kvinnosymbolen som motiv.

Varför behövs feminism över huvud taget?

– För att vi ska få en trevligare värld och få bort alla orättvisor.

189886.jpg

50-talet regerar på östra södermalm

Ögonblicket: Älskade traditioner, Södermannagatan 42, 1/1 kl 10.22.

I ett hörn sitter Mia Norgren och Elvira Alm Andersson från Vintage Studion med en kund och fikar.

– Vi är här för en brudkonsultation med henne, säger Mia Norgren.

– 20-70-tal är vår specialitet, säger Elvira Alm Andersson.

Stället kunde väl inte vara bättre valt.

På Älskade traditioner är retro stort. Här finns ägaren Sanna Comstedt, som lämnade jobbet som restaurangchef på Waldemarsudde för att öppna eget. Gamla släktingars saker ligger utplacerade, böcker som farfar läste och koppar och fat från gammelmormor och gammelmorfar.

Hur kom du på idén?

– För det första finns det allt för många kommersiella ställen i dag, jag ville göra något mer genuint, säger Sanna Comstedt.

Hon älskar 50-, 60- och 70-talet och under åren har hon samlat på sig grejer från framlidna släktingar och de som fattats henne har hon hittat på loppis.

På Älskade traditioner har man specialiserat sig på våfflor: frasiga sådana och matiga sådana och maten har hyllats.

Men det är som sagt inte bara för maten man kommer hit. Mitt emot ligger retrobutiken Daisy Dapper och ett stenkast bort ligger Sivletto som specialiserat sig på 50-talet.

– När vi öppnade för åtta månader sedan stod det stora amerikanska bilar utanför i långa rader, säger Sanna Comstedt.

Ur jukeboxen skrålar gamla klassiker lika heta som våfflorna.

189135.jpg

Mellan tvångsgiftemål och zombieslakt

Den engelska överklassen sliter huvudet av varandra i filmen där Downton Abbey möter Game of Thrones-ligan och förvandlas till Charlies änglar.I morgon går Stolthet och fördom i zombieversion upp på biodukarna.

Det är zombietime och jag är skiträdd. Klockan är 10.07 en torsdag när ridån går isär och filmduken blottas på Park på Sturegatan.

Pressvisningen av Pride and prejudice and zombies är i gång och jag vet faktiskt inte vad jag har att vänta. Pride and prejudice and zombies, alltså Stolthet och fördom och zombies, blir en nygammal upplevelse.

Jag är dåligt påläst om vad som ska visas, men det visar sig vara en skräckkomedi som ska upp på duken.

Jane Austens klassiska roman som publicerades första gången 1812, utspelar sig i södra England och handlar om Mrs Bennet som gör allt vad hon kan för att hennes döttrar ska giftas bort med rika män eftersom godset som de bor i förloras så fort fadern i huset dör. Arvet tillfaller i stället kusinen Mr Collins.

I zombieversionen är alltså handlingen densamma som i klassikern. Men här är också ett gäng zombies introllade i historien.

De fem systrarna tvingas att leva med pressen att giftas bort till rika män samtidigt som de med knivar och skjutjärn tvingas försvara sig mot zombiesarna som gör allt för att ta över England och äta upp människornas hjärnor.

Sjukt ofräsch, stundtals ganska rolig och många överraskande inslag får sammanfatta filmen.

Då och då hoppar jag till där i min ensamma bänkrad under visningen. Särskilt när Mr Darcy skjuter huvudet av Mrs Featherstone.

Filmen som har 15 år som åldersgräns, har Sverigepremiär i morgon fredag. Så håll hårt i skallen och akta er för de levande döda.

187868.jpg

Stockholms dj:s talar ut

Nu kommer boken som berättar historien om Stockholms klubbliv under 50 år inifrån dj-båset.
– Vi har ju väldigt mycket unikt material, säger Anna Gavanas, en av författarna bakom DJ-liv.

En klok vän säger att det som gör dig lycklig i själen också lyser igenom ögonen.

44-åriga Anna Gavanas, som tillsammans med Anna Öström skrivit boken DJ-liv, har ögon (som förlåt klyschan) fullständigt lyser.

Anna Gavanas började sina resor med turer till Amsterdam, när hon som hemifrånrymling slog sig lös och begav sig ut på upptäcktsfärd. Hon har hängt i Chicago, Washington och New York. Spelat på krogar, barer och klubbar. I London fortsatte upptäckandet.

Sedan 1995 har basen ändå varit Stockholm. Det var omkring då som hon träffade några få år äldre Anna Öström, som senare kom att bli som syster, bundsförvant och dj-kollega.

– Vi började dj:a på varsitt håll, men så fick vi ganska tidigt kontakt, säger Anna Gavanas.

De båda möttes på Bitch Club på Kolingsborg.

– Vi dansade till Dj Pamela. Och nu när vi intervjuade henne fick vi svar på varför hon ibland inte syntes i dj-båset. Det var för att hon skämdes så mycket när hon var tvungen att spela hits. Så hon gömde sig.

Tillsammans började Anna och Anna som hus-dj:s på läderflatklubben Lush som höll till på Stockholm Leather Men, SLM på Wollmar Yxkulls-gatan. Och sedan dess har de följts åt.

Idén om att skriva boken DJ-Liv väcktes på ett kafé i Hornstull för två år sedan. De intervjuades av journalisten Linnea Carlén i samband med att 157 kvinnliga artister som Marie Selander, Marit Bergman och Robyn deltog i ett upprop för att inte glömmas bort när historien skrevs.

– Vi satt där och var rätt kaxiga och tänkte det är väl ingen idé att vi sitter och väntar på det, det kommer ju inte att ske av sig självt, säger Anna Gavanas.

– Vi har ju väldigt mycket unikt material och massor av kontakter med folk som har glömts bort flera gånger om. Så då tänkte vi att vi skriver vi boken själva.

Artikeln trycktes och pressen av att faktiskt genomföra bokskrivningen -infann sig.

Efter två års arbete släpps nu boken i morgon fredag.

– Det är egentligen ganska snabbt för att skriva en sådan här bok. Vi jobbar ju heltid båda två, säger Anna Gavanas.

Vid sidan av dj:andet och författandet är hon forskare och socialantropolog och har de senaste tre åren jobbat heltid med att författa en bok om pensionärer på Solkusten och Kanarieöarna.

– Haha, det är verkligen tvära kast, säger hon.

Anna Öström är analytiker på Inspektionen för vård och omsorg och bor just nu i Örebro.

Men en gång dj, alltid dj. Och efter att ha skrivit boken har de nu ännu större koll på övriga i dj-skaran. Många har mejlats, intervjuats och har fått berätta sin historia. Hundratals namn passerar förbi på sidorna.

– Vi intervjuar folk som varit verksamma från 60-talet och framåt. De fick ju ta strider för att de inte var riktiga musiker och att de gjorde dansbanden arbetslösa.

Men det var också de som förde utvecklingen framåt.

– Det finns en helt annan medvetenhet om dj-kultur i dag jämfört med då. Statusen är ju högre på ett sätt. Men när vi pratar med dj;s som varit med sedan 70-, 80- och 90-talet pratar de om en försämring av villkoren för dj:s så på så sätt har statusen sjunkit.

I dag krävs inte lika mycket utrustning som spelare och skivor, musiken är ofta ”gratis” och kunskaperna är inte längre ett lika stort krav. Det betyder att etablerade dj:s konkurrerar med andra, att ”alla är dj:s”, menar Anna Gavanas.

Resultatet blir enligt henne att klubbägare, promotors eller barägare inte behöver betala så mycket för att få någon till dj-båset.

– Många vittnar om att gagen har sjunkit och att arbetsvillkoren försämrats. Sedan finns det en handfull som är jättestora och cashar in stora belopp.

Men för många kan kärleken till musiken och engagemanget i en scen göra att det ändå värt det.

Vad tycker du om dj-Stockholm i dag?

– Det finns en levande dj-kultur här, i alla fall om man jämför med för tio-femton år sedan. Men visst är det väl många som drar till Berlin eller London. Det finns större klubbar där som är mer specifika i musikstilen.

Jag undrar hur hon orkar. Alltså jobba heltid, klubba nattetid och dj:a, resa. Allt.

– Det är någonting som ger energi, snarare än tar, säger hon.

Kommer du att sluta klubba?

– Nej det tror jag inte. Vi har redan bestämt att vi ska vara hus-dj:s på ålderdomshemmet.

186834.jpg

Hemgjord bamse mosar raggarballen

Hur mycket jobb är lagom för att få sig en riktigt fin wurre? Mitt i Stockholm begav sig ut på Söder på korvjakt. Det hela resulterade i ett slags test: Är hemlagat bäst? Hur står sig raggarballe med svängdörr mot en slipskorv från ett mer ambitiöst korvhak?

Är det värt att göra sin egen korv? Den frågan ställde sig Mitt i Stockholm och gav sig ut på fjälsterjakt. Efter några ”eh, nej det har vi inte” lyckades vi lokalisera fem meter svintarm på NK för 49 spänn.

Efter att ha hulkat loss i kyldisken är tarmarna betalda.

Hem och mala. 400 gram hjortkött och 400 gram alspånsrökt sidfläsk. Lite grillad paprika och mängder med vitlök. Krydda krydda.

Lätt va?

Nej det var inte lätt. Gristarmarna var (förlåt mig) svinäckliga och köttet fullt av senor som fastnade i kvarnen och stoppade upp hela malningsprocessen.

Fast när malskivan vänts rätt så var det i och för sig bara att köra.

Si så där en fem timmar senare, oändligt många grova svordomar och mängder med svettdroppar och ett förbannat korvskinn som var halkigt och nästintill omöjligt att slå knut på var sex tjocka bamsingar klara för stekning.

Tyvärr lyckades jag inte hålla korvsmeten tillräckligt kall vilket fick fettet i smeten att släppa och smeten att spricka vilket resulterade i en ganska grynig korv, även om den var god.

Sen skulle brödet bakas.

HELVETE.

Nattbak med söndagsfilm i bakgrunden resulterade i riktigt fula korvbröd.

Sedan blev det måndag. Och dags för test.

Vi skickade ut fotograf Anna Z Ek att införskaffa tre korvar med bröd.

Vi valde ut Taylors & Jones with the twist i Hornstull, Fävikens korvkiosk i Teatern, Ringens galleria och närmsta standardgatukök.

Sex noga utvalda matintresserade reportrar på Mitt i Stockholm AB blev till medlemmar i korvjuryn.

Och det var dags för provsmakning.

Efter att ha luktat, smakat, känt på konsistenser och gissat på kryddningar var avsmakningen klar.

Stackars raggarballen från gatu-köket hade inte en chans med sina 55 poäng. Fävikens korvkiosk var stark, men det fattades två ynka poäng till toppstriden.

Och däruppe var det jämnt.

Taylors & Jones delade förstaplats med Hemgjord bamsekorv, 130 poäng vardera.

Man kan dock spekulera i objektiviteten när det gäller den hemgjorda korven.

Var juryn köpt? Var juryn rädd för korvstopperskan? Kände juryn stor empati för korvstopperskan som ägnat fem timmar åt svintarm och malet kött? Eller berodde det på att korvstopperskan själv satt i panelen? Eller så var korven helt enkelt bara god.

Vi kanske aldrig får veta.

186774.jpg

Mästaren själv tipsar: Fyra ostar och vinerna som passar till

I helgen är det ostfestival. Då ska ostmästaren Vincent Lefèvre sitta i juryn.– Jag ska äta massa ostar. Det bara pirrar i magen. Att få träffa alla producenter, säger han.Ostfesten startar i dag fredag och pågår hela helgen.

Vincent Lefèvre driver ostbutiken Androuet på Nybrogratan och Götgatan ihop med sin fru Anna. I helgen deltar han som jurymedlem på Ostfestivalen på Nordiska museet på Djurgården.

– Vi ska smakbedöma alla bidrag. Det är oftast alla deltagare som ställer ut som erbjuder sina ostar för en bedömning av en jury, säger Vincent Lefèvre.

Förra året deltog cirka 30 bidrag och Vincent tror på minst lika många i år.

– Det är enbart svenska produkter och nästan bara småmejerier som deltar. Det är jätteroligt att man dels vill satsa på någon form av hantverk och dessutom måna om kvalitet och måna om sina djur och måna om sin terroir.

Enligt Vincent bidrar småmejerierna till att bevara arbetstillfällen.

I butiken Androuet som Vincent driver på Nybrogatan 6 är det bara ostar som inte tillverkats industriellt som tas in. Det mesta är franskt, men här finns också italienska och schweiziska ostar. Ibland också svenska, även om den svenska ostförsäljningen är blygsam.

Dricker du rött eller vitt till osten?

– Det blir mer vitt med åldern, men det blir en hel del rött också. Du vet, för oss fransmän är vin en måltidsdryck.

Vincent tipsar: fyra ost- och vinkombinationer

Fixa din egen ostfestival hemma. Ostkännaren Vincent Lefèvre, jurymedlem på Nordiskas ostfestival, tipsar om fyra favoritkombinationer av ost och vin att testa i helgen.

1 Napoléon Till en medelhavspastarätt brukar vi i familjen någon gång i veckan dricka en god och lättsam italiensk Langhe rosso från Borgogno, nr 70384. Osten brukar vara en bit Napoléon, lagrad cirka 12 månader. Osten är från franska pyreneerna, tillverkad på fårmjölk. Till skillnad från Pecorino eller Manchego så är fransosen smidig och len i konsistensen.

2 Comté Till en god 18 månader lagrad Comté gillar jag en fransk vit Chateau Fuissé Tête de Cru nr 71512 där jag gillar den smöriga och ekade karaktär i vinet ihop med det salta & gräddiga i osten.

3 Chaource Chateau Bouscassé nr 2204 är ett av få viner på Bolaget som säljs med äldre årgång, 2009 i detta fall. Alltså har detta kraftiga sydfranska vin hunnit bli mjukare, tanniner har oxiderats och strävheten försvunnit. Här vill jag äta en Chaource, en gräddberikad färskost från Champagne-distrikten. Vinets kraft mildras av den salta och syrliga osten.

4 Morbier Jag måste också nämna en champagne till ost. Champagne och franska ostar är ju båda aktuella när det ska firas lite extra. Champagne Tsarine nr 7890 har en elegant karaktär utan överdriven syra och milda mandeltoner som jag gillar. En bit Morbier, smörig och rund i smaken, med låg sälta brukar sitta fint till!.

Självfallet är vin inte nödvändigt för att njuta av goda ostar. Många dricker gärna alkoholfri fransk cider -eller äppel- och päronmust från södra Sverige.

186837.jpg

Så gör du Mitt i Stockholms Hjortbamse

Att stoppa korv är ganska enkelt bara man får in snitsen. Men det var värt det. I alla fall någon gång om året.

Ingredienser:

2 meter svintarm eller annan favorittarm – får ska vara bra men då blir korven smalare.

400 gram hjortkött.

400 gram rökt sidfläsk utan svål.

6 klyftor färsk vitlök.

1-2 filéer grillad paprika som man köper inlagd på burk.

2 dl ljus lageröl.

1 msk paprikapulver dulche.

2 tsk rökt paprikapulver.

2 tsk paprikapulver picante.

1 nypa kanel.

0,5 tsk spiskummin.

1 tsk svartpeppar.

2 tsk salt.

1 tsk timjan.

1 krm cayennepeppar.

Så gör du:

1. Montera köttkvarnen rätt. Skär kött och sidfläsk i mindre bitar. Mal växelvis och lägg i en vitlöksklyfta då och då och en paprikafilé.

2. Jag malde smeten två gånger. Senor och annat kan fastna så se till att rensa malskivorna om det går trögt.

3. Blanda smeten med kryddorna. Håll smeten så kall som möjligt, helst inte över två grader. Ställ skålen med smet på en kylklamp eller på isbitar i en annan skål. Om -smeten blir för varm spricker den och fettet släpper vilket gör slut-resultatet grynigt.

4. Späd smeten med ölen tills den har lagom konsistens. Tänk en ganska lös smet, typ köttbullesmet som är för lös för att rulla till köttbullar.

5. Provstek smeten. Det är viktigt att smakerna sitter, att det framför allt smakar något. Provät inte rå smet. Då kan du bli sjuk.

6. Diska kvarnen och montera på korvhornet (naturligtvis kan du okså använda spritspåse eller elektrisk maskin). Mata på skinnet på hornet och ladda kvarnen med smet. Arbeta snabbt, men se upp så du inte packar för hårt, då spricker korven senare.

7. Gör så långa korvar du anser lämpligt och dela av dem med steksnöre.

186447.jpg

Vi tar en tur tillbaka till 00-talet

Britney, Kharma och Metropolis. Synliga stringtrosor, truckerkepsar och andra outfits som hade hoppats att aldrig mer behöva ha på oss. I dag återvänder vi till Stockholm i början av det andra millenniet.

Vi vrålade med i Oops I did it again! (Här är vår 99 låtar långa Spotifylista från 00-talet) Vi bar vita sladdriga byxor, kasst sittande jeans, tyglappar med snören knutna på ryggen som toppar och självklart en truckerkeps.

Nu testar vi millenniemodet igen. Låt det aldrig komma tillbaka. Tack till Beyond Retro Zinkensdamm som hjälpte oss med kläderna.

Outfit 1 – Jill i kamojacka, keps och blå klänning

”Kläderna var och en för sig är unikt fula, men i detta klädkaos blir det nästan snyggt.”

Truckerkepsen var liksom någonting som behövdes för att sätta grädden på moset på outfiten. Blå sammetsklänning med spagettiaxelband, vilda klackar och en kamouflagefärgad jacka var något som jag definitivt hade kunnat rocka på stan.

Outfit 2 – Johan, också i kamo och truckerkeps:

”Coolt då. Fult nu.”

Stora jeans, truckerkeps, en begagnad Lacostepiké och en militärjacka.

Outfit 3 – Jill i jeansjacka över midjekort tröja:

”Magen hänger ut och röven sticker fram. Inget för den vuxna versionen av mig.”

Svinlåga jeans var bland det hetaste. Den modige klippte bort linningen. Naturligtvis skulle stringtrosan sticka upp över kanten. Byxbenen skulle stoppas in i strumpan, snöras ihop med en gummisnodd eller vara bootcut. Med midjekort tröja, jeansjacka, pärlhalsband, klackar och en truckerkeps var man redo för en kväll på stan (LISTA: 20 klassiska klubbar och uteställen som ägde i början av 2000-talet).

Outfit 4 – Johan i skinnjacka och begagnad tischa:

”Det som då kändes som en stabil mix av stilar känns i dag som väldigt ostabilt.

Så här såg jag ofta ut. Lite pösiga jeans, ett arv från tiden då jag körde en skejtigare look (obs var väldigt dålig på att skejta). Dessutom signalerade det att jag gillade hiphop. Jackan och secondhand t-shirten från någon amerikansk resort var väldigt influerade av the Strokes. Till detta hade jag Air force one:s år 2002.

Outfit 5 – Johan i baseballjacka och ironisk keps:

”Perfekt tidigt 00-tal.”

Teamjacka, teamtröja, rolig keps och stora byxor. Killen i affären som hjälpte mig välja outfit tyckte att jag hade hittat tidigt 2000-tal perfekt. Jag blir påmind om något jag läste i en artikel från den tiden. ”These young guys look like clowns but want to be treated like intellectuals”. Bara att instämma.

Outfit 6 – Jill i vita byxor med gummisnoddar runt ankeln:

”Jag känner mig som en kärring. Låt mig dö hellre än att gå ut så här.”

Vita genomskinliga fladderbyxor med en färgglad stringtrosa under var högsta mode, även om vi försökt att förtränga det. Metallicfärger ansågs vara ”inne”, något vi ser på stan i dag.

185863.jpg

Peter Siepen: Gjorde påfågeln legitim innanför tullarna

Vi frågade ett antal Stockholmsprofiler vilka de var i början av 2000-talet. Vad gjorde de, var hängde de, hur såg de ut?

Peter Siepen, 53, multiprofil

Vem var du år 2000?

– Då var jag tokfolklig – eftersom jag jobbade som reporter för TV4:s När & Fjärran. Jag var med och -bidrog till att göra påfågeln legitim innanför tullarna, säger Peter Siepen, 53 år.

Var hängde du?

– Jag har bott och hängt på Söder sedan jag flyttade hemifrån. Men visst har det hänt att jag av misstag hamnat i city!

Vad hade du på dig?

– Tyvärr alldeles för tighta t-shirts i kampen för att göra min omgivning uppmärksam på min även då så fina fysik.

Vad gör du i dag?

– I dag glider jag mest fram med barnvagn något mer diskret och stilfull än tidigare tack vara min stylist baby Anna.

– Mitt Siepen-DNA, det vill säga glatt humör, spänd liten stjärt och i ögonfallande stil håller fortfarande i sig.

Elin Alemdar, 34, modeprofil

– Jag var en ung, något naiv men väldigt modig Elin, helt nyinflyttad på Manhattan med absolut inga planer, säger Elin Alemdar, 34.

Var hängde du?

– Jag hängde just runt väldigt mycket. Började ”promota fester” och hade ett tag tre olika kvällar i veckan så kallat ”party” på diverse nattklubbar på Manhattan.

Vad hade du på dig? 

– Egendesignade skapelser. Stylein föddes i NYC under denna period i mitt liv då jag på ett så lustfyllt sätt faktiskt fick möta mode och min framtida karriär.

Vad gör du i dag?

– Nu jobbar jag som designer och vd för egna modevarumärket Stylein och har nyss öppnat min första butik i Sturegallerian.

Cornelia Isenstein, 31, modeprofil

– Tror jag var en glad tjej som ville kasta mig in i framtiden. Hängde bara med äldre kompisar, säger Cornelia Isenstein, 31 år.

Var hängde du?

– Gillade att springa på ställen där jag inte fick vara, ljög om min ålder och firade nyår 2000 på en busshållplats. För att jag inte kom in. 

Vad hade du på dig? 

– Typ en blandning av jazzbyxor, Ralph Laurent-skjortor, Timberlandkängor, -Filippa K jeans (uppvikta) och några Buffalodojor. Snygg som tusan var jag, och jag hade en röd tråd genom allt!

Vad gör du i dag?

– Driver min egen PR-byrå Isensteinpr med blandade märken. Eftersom jag har så stor koll på kläder är det en stor del i verksamheten.

186448.jpg

”Det är samma skivsamling sedan 2006”

Då regerade de nöjesstockholm. Så är det fortfarande, till viss del.
Jessica Lindberg, 45, och Ingmari Pagenkemper, 46, minns det tidiga 2000-talet i Stockholm.

De båda träffades 1998. Jessica var nattklubbschef på Sturecompagniet och vid sidan av drev hon -musikkaféet Svart kaffe på Söder. På Lydmar jobbade Ingmari och där träffades de en kväll.

Jessica hoppade av sitt jobb och satsade stenhårt på att dj:a medan Ingmari fortsatte på Lydmar, som då låg på Sturegatan.

På 2000-talet var Ingmari en lycklig arbets-narkoman som mestadels hängde på jobbet på Lydmar.

Stilen var svart.

– Min favoritoutfit var svarta militärbyxor från Diesel och en svart glitterblus från Jus, rejält uppknäppt, säger Ingmari.

Jessica röjde runt i krogvärlden.

– Det är få människor som jag känner som har varit ute mer än du, säger Ingmari.

Jessica skrattar.

– Ja jag har nog det. Varit ute en del. Jag gillar det sociala, säger Jessica.

– På Sturecompagniet fick jag en summa pengar och då gick jag alltid till Jus och frågade hur mycket rabatt jag kunde få om jag handlade för så mycket pengar, säger Jessica som i dag är vd för Wonderwall.

Hon gick mestadels klädd i Adidas. Favorit-plagget var en klänning därifrån med paljetter.

2000 fick Jessica barn och försvann för en stund från klubblivet. Men sedan två år är hon tillbaka och spelar över hela stan.

– Man bokar nog mig för att jag är en av få tanter som spelar. Jag har minst lika mycket koll som gubbarna som spelar, säger Jessica.

Ingmari som tidigare var på Berns och sedan snart tre år är vd och konstnärlig ledare på Södra- Teatern har också tagit upp dj-karriären, bland annat på -Söders hjärta och Karls korvbar.

– Jag spelar max en gång varannan månad. Jag har varken tid eller ork och så har jag en begränsad skivsamling, säger Ingmari.

– Jag brukar säga det till dem som bokar mig ”det är samma skivsamling sedan 2006”.