Kategoriarkiv: Kändis

170068.jpg

Fille börjar på ett nytt kapitel i livet

Ison & Fille syns nu i rutan i ”Så mycket bättre”.

För Lokaltidningen Mitt i berättar Fille om varför han lämnat hemorten Vårberg för Bagis och hur det är att vara nybliven pappa.

Rapartisten Felipe Leiva Wenger, mer känd som Fille, har en hektisk höst.

Han är tillsammans med parhästen Ison aktuell i TV4:s program ”Så mycket bättre”, han flyttade nyligen från Vårberg till Bagarmossen och för tre veckor sedan fick han för första gången lägga sin nyfödda dotter Miléa på bröstet.

När Ison & Fille fick frågan om de ville vara med i ”Så mycket bättre” tvekade de inte att tacka ja. De är också de första som fått delta i programmet som par.

– Det skulle vara konstigt om jag skulle sitta och ta all credd för låtar vi skrivit ihop, säger han.

Deras tolkning av Niklas Strömstedts ”Tänd ett ljus” har hyllats i sociala medier. Enligt Fille kunde det ibland vara snårigt med genremixen.

– Den största utmaningen var Sven Bertil Taube. Den genren är så långt ifrån vår. Man vill ändå att artisterna ska känna igen sina låtar och känna att man respekterar deras verk. Men han uppskattade vår version av ”Nu har jag fått den jag vill ha”, säger Fille.

I programmet får varje artist en egen dag och på lördag är det Ison & Filles tur att få sina låtar tolkade av de andra artisterna.

– Det kommer att vara mycket fart och ett språkutbyte, lite som en språkskola med Ison & Fille.

Att höra musikpionjärer tolka låtar som Ison & Fille har suttit och skrivit hemma i pojkrummen är något som Fille har svårt att sätta ord på. Mycket av hans låttexter utspelar sig i hemorten Vårberg. Men sedan två månader tillbaka är han inflyttad i Bagarmossen.

– Jag har en hund och det är så mycket natur i Bagarmossen, det är skitfint här.

Kommer du börja skriva låtar om Bagarmossen nu?

– Vårberg är en så stor del av min identitet och allt jag har gjort. Hur jag har växt upp och hur mina förhållanden sett ut kommer inte förändras. Jag är en riktigt röda linjenpatriot, säger han skämtsamt.

Flytten skedde efter att familjen fick lägenheten tilldelad via bostadsförmedlingen. Något som passade bra eftersom de skulle få tillökning. För tre veckor sedan föddes dottern Miléa.

– Det känns helt sjukt och mäktigt, det är svårt att förklara. Vi har levt som i en bubbla hemma nu. Det är ett nytt liv som börjar för oss båda och för vårt barn.


FAKTA

Hiphopartist aktuell i ”Så mycket bättre”

Namn: Felipe ”Fille” Leiva Wenger.

Ålder: 35 år.

Bor: Bagarmossen.

Familj: Flickvän och dottern Miléa.

Känd för: Är en del av den svenska hiphopduon Ison & Fille, tillsammans med Ison Glasgow. De är kända för låtar som ”Länge leve vi” och ”Jag skrattar idag”.

Även känd för: Är rösten till radioprogrammet Lilla Al Fadji i Sveriges radio P3, som tidigare visades som ett tv-program i kanal 5.

Aktuell: Ison & Fille är med 
i TV4 ”Så mycket bättre” på lördagar.

170226.jpg

Baba blues tillbaka på scen

På fredag den 13 november spelar ett av landets mest hyllade bluesband, Baba blues, tillsammans igen.

Efter tre års speluppehåll ser de fram emot att spela på hemmaplan.

– Vi hoppas att det ska gå bra, trots att det är otursdagen, skrattar ­Richard Danielson.

1986 gjorde Sollentunabon Richard Danielsson och Väsbybon Clas Gustavsson sin första spelning tillsammans – som duon Baba blues.

2011 bestämde de sig för att lägga av, efter att ha haft musiken som heltidsjobb i 25 år.

Men nyligen kom vändpunkten som fick dem att ta upp tråden igen.

– Vår producent, Tom Hofwander, som vi haft under hela vår karriär var väldigt missnöjd med att vi lagt av och tjatade på oss att vi skulle börja igen. För tre år sedan var han med om en tragisk olycka, och avled, berättar Richard Danielsson.

Då började de prata om att spela tillsammans igen, och för ungefär ett år sedan bestämde de sig för att börja igen, lite till hans ära.

Nu på fredag spelar Baba blues på Picchus café i Upplands Väsby, där de spelade mycket förr, i 
början av sin karriär.

– Vi har ju vanliga jobb nu, så vi tar bara spelningar som vi tycker är roliga. Och det ska verkligen bli jätteroligt att spela på hemmaplan igen.

Sedan starten 1986 har de turnerat både i Sverige och i Norden otaliga gånger, och även en hel del i övriga Europa. I början spelade de mest på mindre scener, ibland till och med på pizzerior.

– I början tog vi alla spelningar vi fick. Det blev roligare och roligare ju större scener det blev, så klart. Ett roligt minne var när vi fick spela i Prag när Tjeckien blivit medlemmar i EU, säger Richard Danielsson.

Under spelningen på fredag kommer duon att bjuda på både svenskt och engelskt material från de fem album som de producerade under sin karriär. Richard på sång, gitarr och munspel och Clas på gitarr.

– Vi var några av de första som blandade blues och svensk visa, sedan hade vi också en period när vi utökade bandet och kallade oss Baba blues XL. Då hade vi en basist och trummis också, och sjöng på engelska.

I dag är Richard 63 och Clas fyller 60 i sommar. Men de har inga planer på att lägga musiken på hyllan än på ett tag.

– Fast vi ska bara ta spelningar som vi tycker är roliga. Det blev lite mycket att turnera och spela så mycket som vi gjorde tidigare, och nu har vi ju vanliga jobb att sköta också.

170381.jpg

Jan-Ove tackar för sig

På torsdag vill Jan-Ove Waldner se nästa svenska pingisgeneration hävda sig bland världsspelare i Eriksdalshallen. Själv sjunger det 50-åriga bollgeniet på sista versen i Spårvägen.

– Jag spelar den här säsongen men sen är det klart, säger han.

Utomhus faller löven men inne i SL-hallen, där Spårvägens BTK har sitt kansli, står ”det evigt gröna trädet” stadigt och nöter både backhand och forehand. 38 år har gått sedan Jan-Ove Waldner blott tolv år gammal debuterade i pingisligan 1977. Och än är karriären inte slut. Men snart.

– Jag ska spela den här säsongen men sen är det klart. Det är rätt så mycket annat jag håller på med. Jag reser ganska mycket, i Kina bland annat, med företag jag jobbar med så jag hinner inte med så mycket mer. Sen är jag inte speciellt sugen på att spela mer, det får räcka efter det här året, säger J-O som endast spelar hemmamatcher för Spårvägen den här säsongen.

Nyligen kom han hem från ett event i Taiwan där han spelade i ett uppvisningsjippo inför 3 000 fanatiska kineser. Det har gått några år sedan J-O briljerade i världstoppen, men i bordtennisens hemland Kina har man inte glömt bort den svenske legendaren.

– Det var ett jäkla bra drag. Jag skulle vara med på någon invigningsgrej där och spela lite.

Och många ville komma och se dig?

– Det är alltid mycket folk när man är i Kina, det bor ju några där borta, skojar J-O som fortfarande har rockstjärnestatus i landet.

– Bland de som är lite äldre, runt 30 och uppåt, så känner ju alla till en. Sen så har man synts en del på Youtube och hemsidor så många yngre börjar känna till en också.

På torsdag inleds SOC, Swedish Open Championship, i Eriksdalshallen. Nästan hela världseliten kommer att närvara vid turneringen. På damsidan finns världens samtliga topp tio-spelare med och bland herrarna saknas bara ett fåtal från världseliten.

J-O, som vann tävlingen 1983, menar att den har tappat i status även om startfältet ser vasst ut i år.

– Förr i tiden var det en av de största tävlingarna man kunde lira. Man kallade den till och med ”lilla VM”. Då var alla de bästa med. Sedan dess har det varierat.

Dagen innan huvudturneringen startar ställer Waldner upp med lite uppvisningsspel med Mikael ”Äpplet” Appelgren, en annan gammal världsstjärna och i dag lagledare i Spårvägen, i ett pressevenemang på Clarion Hotel vid Skanstull. I övrigt ska J-O bara luta sig tillbaka i Eriksdalshallen och se vad de svenska spelarna kan uträtta mot världstoppen.

Mest lovande är 18-årige Anton Källberg som J-O ser som ett riktigt framtidslöfte.

Kan han komma upp i din och ”Äpplets” nivå?

– Då får han nog jobba ett tag till, haha. Men han har ett väldigt bra spel och det ska bli kul att se hur det går för honom. Han blir farlig, har bra servar och är ganska lurig. Även kineserna tycker att han är bra så det måste ju 
betyda någonting.


FAKTA

Spelar uppvisningsmatch med ”Äpplet”

Namn: Jan-Ove Waldner.

Ålder: 50.

Bor: Johanneshov.

Klubb: Spårvägens BTK.

Smeknamn: ”J-O”. Kallas i Kina ”Det evigt gröna trädet”.

Meriter i urval: Ett OS-guld, ett OS-silver, sex VM-guld (fyra i lag), sju VM-silver (fyra i lag, ett i dubbel), fyra VM-brons (två i lag).

Aktuell: Närvarar vid SOC i Eriksdalshallen och spelar uppvisningsmatch med Mikael Appelgren på Clarion Hotel på Södermalm på onsdag.

169621.jpg

Här är dina kvarter, Zlatan

Allt mer pekar på att Zlatan faktiskt skulle kunna bli Östermalmsbo.

Superstjärnan har nu köpt Elimkyrkan av sin egen mamma för 110 miljoner kronor.

Mitt i kollade läget med dem som kan bli Zlatans nya grannar.

Redan 2012 avslöjades att Elimkyrkan i hörnet av Styrmansgatan och Storgatan skulle säljas. Och köparen var inte vem som helst.

Pestolla AB, med Zlatan Ibrahimovics mamma i styrelsen, hade köpt kyrkan för 43 miljoner. ­Redan då föddes hoppet om att få supersonen till granne.

Nu kan hoppet bli till sanning.

I förra veckan kunde nämligen tidningen Fastighetsvärlden berätta att Zlatan har köpt kyrkan av sin mamma för 110 miljoner kronor.

– Det är jättekul om vi får en så välkänd granne. Jag brukar vara nere här i hundparken Krubban med min hund Stella och jag skulle såklart morsa på Zlatan på samma sätt som jag gör med alla hundägare. Men jag skulle inte ta en autograf, säger Christer Norgren, granne med kyrkan.

Tidigare har det spekulerats i att kyrkan köptes för att göras om och säljas vidare till någon annan än Zlatan.

Men i och med att Ibra nu köpt kyrkan själv nu, hoppas många på att han faktiskt blir Östermalmsbo.

Om Zlatan inte vill gå ut med hundarna ”Trustor” och ”Hoffa” till Krubban kan han gå till närmaste kafé mitt emot kyrkan.

Theresa Rönnberg i kassan har redan hunnit göra några Ibra-spaningar.

– Jag har inte sett Zlatan, men hans fru Helena har varit här några gånger och köpt kaffe till dem som jobbat med kyrkan. Hon tömde hela disken på bullar. Det kan säkert bli fler som kommer hit till kvarteret och kollar om han flyttar hit. Det är spännande, säger hon.

Mitt emot kyrkan ligger det klassiska apoteket Storken med såväl ett brett medicinutbud i den anrika inredningen, som produkter för skönhetsvård och annat.

– Vi har tystnadsplikt och betjänar alla våra kunder lika. Zlatan är såklart hjärtligt välkomna till Sveriges vackraste apotek som vi brukar kalla det. Jag hoppas bara att det inte blir massa fotografer som hänger här utanför nu, säger Markus som jobbar på Apoteket Storken.

Ett stenkast bort på Styrmansgatan hälsar Alex Ante välkommen till den italienska klädbutiken.

– Det ska bli jätteroligt att ha lokal bredvid ett fotbollsproffs. Hoppas han kommer in och handlar. Jag släpper inte ut honom innan jag får en bild med honom i så fall, nej jag bara skojar, säger han och skrattar.

169674.jpg

Med rätt kläder kan Dogge bli pokerkung

Dogge Doggelito har pausat präststudierna. Nu väntar Poker-SM.

Rapkungen av Botkyrka har laddat upp med bootcamp på Fårö och så bär han strumporna ut och in i sina Traderafyndade Gucciskor – för att få tur.

Han lär Hollywoodfruar rappa i tv och är Dogge Doggelito med hela svenska folket. Vilket kan innebära ungefär vad som helst, utom sånt som har med våld, porr och allmänna elakheter att göra.

– Jag säger aldrig nej till ett jobb, det kan leda till något positivt, säger Dogge Doggelito när vi träffas i kulturhuset Subtopia i Alby där han just nu är halvvägs klar med sitt tionde soloalbum.

Närmast väntar dock Poker-SM online. En aktivitet som Gud Fader allsmäktig förmodligen skulle ha synpunkter på.

Läser inte du till präst?

– Jo, jag läste i två år. Det står ju i Bibeln att man inte får spela, men jag ser det som en lek. Jag spelar inte annars, är inte spelmissbrukare eller så, säger han.

Präststudierna är pausade, för att återupptas längre fram. Dogge Doggelito höll på att stressa livet ur sig ensamstående pappa som han är.

Finalbordet i Poker-SM online spelas den 5 december. Totalt deltar närmare 7 000 amatörer och proffs från hela Sverige som alla drömmer om att kamma hem förstapriset på 1 miljon kronor.

Rapkungen av Botkyrka har ett och annat ess att hala fram ur rockärmen. Tillsammans med fem andra särskilt utvalda personer har han drillats i att spela poker på en bootcamp som SM-arrangören Svenska Spel ordnat på gotländska Fårö.

– Vi fick klippa får, haha. Det som är min braiga grej är att jag inte är en gambler, jag spelar inte på samma rutiner som proffs kanske gör. Jag gillar poker bara, och mötena med alla roliga Texas Hold’em-människor, säger Dogge.

Han bär beige ridbyxor – för att han gillar hästar – och matchande ljusa skinnloafers. Den marinblå kavajen är från HM i London, införskaffad på loppis i Gustavsberg.

– Jag älskar fina grejer, jag har ju varit fattigpojk hela livet. Ska jag berätta en sak? säger Dogge Doggelito och pekar på de blanka skorna. Jag köpte de här för 220 kronor på Tradera, och hämtade dem i går på Östermalm. Och så har jag strumporna ut och in sedan tre dagar – för att få tur, säger Dogge Doggelito.

Vad gör du om du vinner en miljon?

– För hälften skulle jag nog bygga ett barnhem i Etiopien. Den andra halvan skulle jag spendera på nära och kära. Om jag vinner en fredag är pengarna slut på måndag. Jag är absolut ingen som skulle sätta in pengarna på konto och sitta och trycka och ha tråkigt.

Möjligen skulle det bli ytterligare en voljär till de åtta dvärgpapegojorna som ständigt förökar sig. Dogge Doggelito hade själv två dvärgpapegojor, Ricky och Rocky, som liten och köpte en hona och en hane till sin tvååriga dotter i 
födelsedagspresent.

– Säljaren försökte varna mig: ”Dogge, de där har lämnats tillbaka. De är väldigt skrikiga”. Men det är perfekt. Jag älskar liv, man känner att man är hemma, säger Dogge Doggelito.


FAKTA

Spelade med i filmen ”Förortsungar”

Namn: Dogge Doggelito, född Douglas León.

Ålder: 40 år.

Bor: Radhus i Alby, Botkyrka.

Familj: 4 barn, 1 pitbull, 3 chihuahuor, 8 dvärgpapegojor, 
1 kameleont.

Aktuell: I Svenska Spels 
Poker-SM online som avgörs 
den 5 december.

Kuriosa: Slog igenom i The Latin Kings, har medverkat i filmen Förortsungar och varit frontfigur för Elgigantens julkampanj.

169708.jpg

Claes Elfsberg
 checkar ut

Mr Rapport blir pensionär. Efter nästan 45 år som reporter och nyhetsankare går Claes Elfsberg går i pension – mot sin vilja.

Nu siktar han på att bli 
120 år, umgås med hustrun och jobba på.

Den 26 november fyller nyhetsankaret Claes Elfsberg pensionär. Efter 40 år som ”Mr Rapport” och sedan ”Mr Aktuellt” lämnar han motvilligt Sveriges television vid månadsskiftet därefter.

–  Jag är fortfarande lite personligt upprörd över att omständigheterna gör så att jag och alla andra blir av med våra anställningar bara för att vi fyller 67.

Att Claes nu checkar ut tycker han känns lite vemodigt.

–  Jag har ju i stort sett tillbringat hela mitt vuxna liv på Sveriges television. Den 21 december 1970 klev jag in som praktikant här. Då var jag 22 år. Sedan dess har jag varit kvar. Min anställning upphör tre veckor innan det skulle ha blivit 45 år.

Förutom att han haft förmånen att få jobba med ”fantastiska arbetskamrater” säger han sig vara besjälad av public service-tanken.

–  För mig är det så jävla stort att ha fått göra detta under alla de här åren. Jag tycker det här med public serice och nyhetsförmedling är lite högtidligt nästan.

Lagom till pensionsdagen har Claes program ”Köttberget checkar ut” premiär. En serie där han möter tolv andra tongivande 40-talister som medverkat till stora samhällsförändringar.

Ser du dig själv som en del av ”Köttberget”?

–  Nej, det gör jag naturligtvis inte. Det är ju ett lustigt ord som var menat som en fräckhet. Om man blir utsatt för ett förnedrande omdöme är det bäst att göra ordet till sitt. Så avväpnar man det.

Hur känns det att se dig själv i tv-rutan som ung?

–  Jag har aldrig riktigt gillat att se mig själv. Jag har aldrig tittat på gamla sändningar. Jag är alldeles för medveten om vad jag gjort för fel.

Även om hans anställning vid SVT nu upphör har dock Claes inga planer på att sluta arbeta. I somras startade han ett ­litet aktiebolag för att fortsätta som frilansare med nyhetsarbete.

Har du några drömmar du vill förverkliga framöver?

–  Nja, jag älskar att vara ute med min båt och paddla med kajaken. Sådant där vill jag göra lite mer och kanske något skrivprojekt. Men jag har ingen särskilt stor dröm, som att segla över Atlanten eller bestiga ett högt berg.

Ambitionen är annars att fortsätta ­arbeta mycket.

–  Min hustru är nästan elva år yngre än jag. Jag vill inte sitta hemma och vänta och rulla tummarna medan hon jobbar. Då är det inget lockande perspektiv att sitta ute i sommarstugan eller ge sig ut på några resor. Det vill jag inte göra ensam, det vill jag göra med henne.

Monica är frisör och första gången hon klippte Claes var 1979.

–  Sedan tog det 15 år innan vi fick ihop det, innan både hon och jag var ­lediga samtidigt. Då bjöd jag ut henne på middag.

Claes är övertygad om att han kommer att bli gammal.

–  Skämtsamt har jag sagt att jag kommer att leva tills jag blir minst 120. Men vetenskapen och läkarna har ju mer och mer kommit att ge mig rätt, att det ligger inom möjligheternas ram. Det är min ambition i alla fall. Jag kan ju för fan inte gå sysslolös i 55 år, då måste man ju knega på.

Att höra till ett sammanhang och göra rätt för sig är viktigt och håller en frisk, tror han.

–  Min morfar blev en bra bit över 90. Jag tror att det som höll honom i gång var ansvaret för den trädgård han älskade så högt. Han var tvungen att gå ut och vattna, rensa och så. När han trillade och bröt lårbenshalsen gick det utför för ­honom. Då kunde han inte längre sköta sin trädgård. Den där trädgården blir som en symbol för livet. Kan du inte sköta din trädgård är det inget kul längre.


FAKTA

Nytt program startar snart

Namn: Claes Elfsberg.

Ålder: Snart 67 år.

Bor: Hyreslägenhet i Vasastan. Sommarställe i södra skärgården.

Familj: Hustru Monica, 56 år, frisör.Tre egna barn och en bonusson. Fem barnbarn tillsammans.

Yrke: Legendariskt nyhetsankare 
i SVT. Snart pensionär.

Aktuell: Leder programserien ”Köttberget checkar” ut i SVT2. Start den 
15 november klockan 20.

FAKTA

Claes Elfsberg om…

Jan Guillou

”En person med ett oförtjänt rykte att vara lite besvärlig. Men en jätte­trevlig människa som verkligen bjuder på sig själv.”

Jan Carlzon

”SAS-Janne imponerade med sin ­nedtonade personlighet, sitt engagemang.”

Marie-Louise
 Ekman

”Hennes associationer är häpnadsväckande. Jag skulle vilja lyfta på locket och titta in. Jättekul och kreativ.”

Carl Bildt

”Han har humor! Kul kille! Han är ­väldigt rapp i käften”.

169450.jpg

Så blev Robert Gustafsson av med panikångesten

I år firar Robert Gustafsson 30 år som artist. Trots framgångarna är 
han sällan nöjd med sitt arbete.

För Mitt i berättar Robert om hur han blev av med panikångesten 
– och hur han plötsligt blivit populär bland ungdomar.

Robert Gustafsson vill bara ha något litet till lunch på Lydmar Hotel.

– Kan man fräsa råbiffen? frågar han servitören.

– Den kommer färdigblandad, så de fräser den helst inte…

– … för då blir det ingen råbiff. Men du, ta anklever och så en liten skål med pommes frites, säger Robert och vänder sig till Mitt i:s reporter.

– Har du aldrig provat det? Prova också hummersoppa med pommes och bearnaisesås on the side. Där har du grejen, säger Robert som gillar att testa nya saker.

Den 13 november är det premiär för Helena Bergströms komedi ”En underbar jävla jul”. I filmen är 27-åriga Simon och Oscar ett par sedan tre år. Tillsammans med vännen Cissi har de köpt ett renoveringsobjekt i Bromma. Cissi är i nionde ­månaden och trion ska bilda familj. En hemlighet de ska berätta för sina familjer på julafton.

Robert Gustafsson spelar Oscars pappa Ulf, en jurist vars värld krackelerar av beskedet – och utbrottet briserar under julen.

Robert älskar scenerna när det blir pinsamt och jobbigt och stämningen blir stel. Att man vill skratta åt det är ett försvar, menar han.

– Det är ett slags socialpornografi. På samma sätt som att ”Ett anständigt liv” var oerhört populär bland människor som hade det gott ställt. Att se på folk som verkligen har det jävligt illa.

Genom åren har Robert oftast annars spelat figurer som han själv har skapat.

– Normalt sett tackar jag aldrig ja till saker. 95 procent av allt jag gör är sådant som jag själv hittar på och skriver. Men ”100-åringen” och den här filmen är sådana grejer som jag velat vara med på. Helena Bergström ringde mig och frågade om vi kunde träffas för att äntligen jobba ihop. Vi har försökt i nära 20 års tid.

Hittills har Robert, trots alla sina roller, inte gjort någon karaktär som han är avundsjuk på. 
I den skruvade webb-tv-serien ”Morran och Tobias” spelar han hemmasonen Tobias som närmar sig 40, men ser sig själv som 17. Rollfiguren utnyttjar på alla sätt sin kedjerökande dagdrömmande mamma Morran, som görs av Johan Rheborg. De båda klarar sig inte utan varandra – men hamnar i våldsamma slagsmål ibland.

– När vi slåss går vi igenom rörelserna som en koreografi. Alla slagsmål är ganska mycket på riktigt och vi slår oss ibland när vi missar. Vi sätter scenerna direkt på en tagning. Att bygga upp dem igen skulle ta tre dagar.

Det fallfärdiga huset i tv-serien ligger i Handen, men det är inte mycket som finns kvar av det i dag.

– Folk bryter sig in, river ned tapeter och tar med sig saker hem. Det går bussresor dit. Man åker dit under kick offen och tar bilder. Det är helt sjukt. Vi försökte spika igen huset, men det hjälpte inte.

Serien blev snabbt ett fenomen och Tobias smeknamn ”Bubben” och ”Bubbis” har spritt sig som en löpeld – inte minst bland yngre. Att den unga publiken har full koll på Robert märkte han när han släppte en samlingsvideo, som sålde 
i 150 000 exemplar. Många barn har de senaste åren upptäckt honom på Youtube och 7-åringar har börjat kolla på ”Nilecity 105,6” från 90-talet.

– De är jättenördiga. Jag kan träffa en 14-åring som är mer expert än jag på vad jag gjort och citerar saker, säger han.

Trots att Robert beskriver sig som en nostalgiker när det gäller samhälle, mode och musik, ser han aldrig bakåt på sitt eget liv. När han gjorde en revy till sitt 25-årsjubileum var han dock tvungen att titta tillbaka.

– Då blev jag faktiskt lite rädd. Men har jag sovit överhuvudtaget? Shit.

Blev du rädd för att det var så mycket?

– Ja, jag blev trött i efterhand. Den här rastlösheten är förmodligen dödsångest. Dödsångest för att min bror var sjuk och gick bort i förtid. Det är där det ligger. Se mig, hör mig, hinna med, uppleva. Livet är kort.

Han har svårt att se sig själv i gamla klipp och är sällan nöjd.

– Jag kan vara nöjd med vissa bitar, en hostning där, en pausering här. Men jag är nästan aldrig nöjd med helheten. Skulle jag vara det skulle jag ju stanna av. Jag måste bli bättre och bättre hela tiden.

51-årige Robert har alltid velat vara äldre än han är. Yngre människor gör honom generad.

– Unga politiker är bland det värsta jag vet, ­säger han med kraft.

– Då måste jag måste stänga av. De vet inte vad de pratar om. ”Det här är rätt, så här ligger det till”. Det är så svart och vitt. De förstår inte att det finns en gråskala.

Tidigare har Robert berättat om sin panik­ångest. Men i dag mår han bra, berättar han.

Nyligen gjorde han IR-röntgen. Robert har dragits med ljumskbråck, en yrkesskada han fått ­efter att ha snubblat mycket på scen. I samband med vården kring detta behövde han skiktröntgas. Därför skickades han in i en trång tunnel, ”med P1 i hörlurarna och utsikt via en liten spegel”.

– Det hade varit fullständigt otänkbart för 15 år sedan. Jag skulle ha fått klaustrofobi. Men det hände ingenting.

Första gången han fick panikångest var när ­Robert var småbarnspappa och både spelade och var medproducent i farsen ”Hotelliggaren”. Uppsättningen kostade flera hundratusen kronor varje kväll. Gick föreställningen åt helvete skulle Robert vara tvungen att sälja villan i Mälarhöjden.

– Jag fick panikångestattacker och kunde inte repetera. Jag var skräckslagen och kunde inte koncentrera mig. Jag var rädd för att dö, att inte få luft.

En läkare skrev ut lugnande och sömntabletter. 
I början gick det bra, sedan kom rädslan att få tillbaka trycket över bröstet igen.

– Där åkte jag in i missbruket. Jag knaprade Rohypnol i nästan två år tills jag tog en överdos. Jag insåg det när jag märkte att kartan var slut. Shit, då hade jag tagit åtta tabletter och blev hyperaktiv.

Robert kom ut från ett möte utan att veta vad han sagt. Efter det hamnade han nästan i medvetslöshet och vaknade först nästa morgon.

Det var i början av 2000-talet – och blev vändpunkten. Under nedtrappningen av tablettmissbruket lade Robert upp ett schema och fäste varje tablettdos med tejp på en hylla. Rohyponol-paketet satte han upp väl synligt.

– Varje gång jag såg det blev jag skrämd.

I dag har Robert lärt sig att märka av om han får en tendens till panikångest – och tänka bort det.

– När jag blir trött på att få panikångest, börjar det gå över. Den tar för mycket tid och energi. Den är som en liten tecknad jävel på axeln i reklam­filmerna, som deppar ihop och dör bort.


FAKTA

Krattar för att må bra

Namn: Robert Gustafsson.

Ålder: Född 1964.

Bor: Villa i Mälarhöjden sedan 1992.

Familj: Fru, två barn, katt.

Yrke: Skådespelare.

Aktuell: Med filmen ”En underbar jävla jul”, biopremiär den 13 november. Ska skriva nya avsnitt av Morran och Tobias, till september nästa år. Skriver på en uppföljare till succéfilmen ”100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann”.

Rekreations-tips: ”Om man är överansträngd är det bra att kratta eller hugga ved. Det gör jag själv om jag mår dåligt och är trött”.

FAKTA

Robert om…

…sin hypokondri:

”Jag har spelat så många gånger när jag varit både magsjuk och febersjuk. Det går att genomföra i alla fall. Det handlar om att våga kolla på snoret hur det ser ut. Och att se att det här är fan bakteriellt, jag behöver penicillin.”

…livet hemma i Mälarhöjden:

”Det är en liten del av mitt liv som jag är där. Det är mycket resor. Jag sitter ju inte och slöhänger hemma, om jag inte är sjuk.”

…sina favoritstadsdelar:

”Jag älskar min egen del av stan – Gröndal, Hägersten och Mälarhöjden. Den har arkitekturen, charmen, funkishusen. Sekel­skiftesvillor som man har i Äppelviken fast utan det här fisförnäma.”

…arbetet med ’En underbar jävla jul’:

Robert tycker att regissören Helena Bergström har varit ”fantastisk på att släppa in andra i arbetsprocessen”. ”När jag först läste manuset tyckte jag att det var för mycket komedi. Det ska bränna till ordentligt, annars blir det roliga inte roligt. Men då började vi konstruera fler historier.”

168436.jpg

Miriam Bryant tar tittarna med storm

Miriam Bryant tackade ja till Så mycket bättre – utan att ha sett ett enda program.

Nu tar det lättstressade stjärnskottet tv-tittarna med storm.

När Miriam Bryant blev tillfrågad att vara med i Så mycket bättre hade hon inte sett ett enda avsnitt. Hon har en tv i lägenheten i Alvik – men vet inte hur man slår på den.

– I dag är tekniken krångligare än den behöver vara ibland. Fan, det finns ju mikrovågsugnar man inte förstår hur man sätter på. Jag har inte tålamod att hålla på. Då kan jag lika gärna kolla på datorn.

När skivbolaget ringde satt ­Miriam, hennes bästa vän och producent och några kompisar på ett kafé på Götgatan.

– Det pirrade lite i magen. Det var en stor bekräftelseboost. ­Sedan var det ”shit, ska jag verkligen vara med?” Jag trodde man skulle vara megakändis, jättefolkkär.

Sedan Miriam slog igenom för fyra, fem år sedan har hon fått nypa sig själv och undrat om allt är en dröm. Av ren självbevarelsedrift försöker hon att aldrig ha några förväntningar på livet.

– Jag är en stressbenägen människa redan som det är. Stressen är som gammal disk, som man skjuter upp och tar tag i vid ett ­annat tillfälle.

Hon tycker att de medverkande i programmet kom varandra nära.

– Sven-Bertil köpte cigg till mig vid ett tillfälle. Han tyckte att jag rökte för mycket … Äh, that doesn’t make sense. Han skulle i väg och dela ut pris till Veronica Maggio. När han kom tillbaka hade han med sig en limpa Marlboro Light till mig. Det var väldigt gulligt.

När Miriam umgås med de andra i Så mycket bättre ger hon ett väldigt spontant och charmigt intryck. I sången har hon ett annat allvar. Då tar hon fram sorgen från svåra och jobbiga upplevelser.

– Det är också traumat jag bär på. Jag tror väldigt mycket på ärftligt trauma. Precis som att vi har vårt DNA från våra föräldrar, tror jag starkt på att man även ärver upplevelser från generation till generation, säger hon.

Miriam har en finländsk mamma och en engelsk pappa.

Vad har du ärvt då?

– Finska vinterkriget. Många ­säger att man ärver den finska melankolin. De fick fly kriget. Två gånger flydde de från sina hem. Utanför var det beväpnade ryssar, de fick gömma sig under sängar, folk var sjuka, hade ingen mat.

Miriam är uppväxt i Göteborg. När hon flyttade till Stockholm hamnade hon i Alvik efter att ha ”couchsurfat” och bott hos vänner en tid. En vän till familjen visste att det fanns ett rum att hyra i en lägenhet.

– Det är fett praktiskt och bra. Ägaren är hemma typ en månad om året.

Vad gör du i Alvik?

– I Alvik promenerar jag, köper mat, skriver musik och text, dricker te, spelar piano, sjunger 
i dusch­en, har folk hemma och ­sitter i mitt fönster och röker tobak.

Om några år ska hon dock sluta.

– Grejen är att jag har jävligt bra cellförnyelse fortfarande. Jag är 24 år och jag kan röka i ungefär fyra år till. Vid 28 års ålder börjar kvinnans cellförnyelse dala. Sedan får man andra fördelar. Sex blir bättre, själen intressantare och äldre kvinnor bygger muskler bättre.


FAKTA

Försöker att inte ha några förväntningar

Namn: Miriam Bryant.

Ålder: 24 år.

Bor: Lägenhet i Alvik.

Familj: Mamma, pappa, två systrar och en bror.

Aktuell: Så mycket bättre i TV4.

Livsinställning: ”Jag försöker att inte ha några förväntningar. Det blir skittråkigt när man blir besviken. Det som har hänt har hänt. Det som komma skall kommer ändå”.

Om stressen: ”Det är som typ gammal disk, som man skjuter upp. Det är så med alla starka känslor. Det är inte alltid man har tid att deala med det. Sedan får man välja om man ska diska, tvätta eller städa. Så länge det inte är räkningar med förfallodatum får man välja sina strider”.

168742.jpg

”Jag är ganska lik Mickan i fejset”

I nya Solsidan tar Mickan ett nytt steg ut i arbetslivet – och startar

skönhetssalong. Privat har Josephine Bornebusch blivit mamma. Under sonens första levnadsår har hon jobbat mer än någonsin.

”Jag är lite rädd och kan fortfarande känna: Är det här det sista 
jag gör?”

Josephine Bornebusch sitter i en soffa med de långa jeansbenen i kors. Den 180 centimeter långa skådespelaren är bekvämt klädd i vit stickad tröja och platta ljusa mockaskor. En klädstil långt från Solsidan-Mickans pastellposha plagg.

För ett år sedan blev hon mamma åt Henry.

–  Jag är imponerad av hur Mia Skäringer kan ha en massa barn och ändå få det att fungera. Jag har ett och tycker att det är mycket.

Josephine ger ifrån sig en nästan omärklig pust.

Det senaste året har hon jobbat mer än någonsin. Förutom ett gäng galor och Welcome to Sweden som redan sänts, har hon gjort en femte ­säsong av Solsidan. Dessutom har hon och Rachel Mohlin skrivit och regisserat komediserien Rachel & Jossan: Utan filter, där de spelar sig själva. ­Serien har premiär på TV3 den 12 november.

Så länge Josephine ammade tog hon med Henry. Även släkt och vänner har ställt upp.

–  Jag var lite chockad över att ha fått barn och var ganska uppskrämd och orolig att det skulle bli kaos. Det har det varit också emellanåt. Jag har rest jättemycket, haft svintidiga morgnar och ­suttit och jobbat på nätterna. Men det har gått över förväntan. Henry är världens finaste. Och jag har klarat av mina jobb. Så man får väl kalla situationen ganska så lyckad ändå.

Du ser helt avslappnad ut.

–  Tack, he he. Det är jag inte. I´m dead inside. Under all mejk, säger hon med mörk dramatisk röst, som inte är på långa vägar lika skrämmande som hennes högstatusutstrålning i Solsidan.

Josephine konstaterar att hon inte är den första skådespelaren som fått barn.

–  Att låta Henry sitta med i sminket gick jättebra. Min mamma är scenograf, så jag var alltid med på teatern eller någon inspelning. Jag känner igen mig.

Nyligen började en ny efterlängtad säsong av Solsidan.

Den här gången tar Josephines Mickan Schiller ett steg ut i arbetslivet. Efter över 1 200 spatimmar ser hon sig som en expert och öppnar en skönhetssalong. Hennes konservative make Fredde, som spelas av Johan Rheborg, försöker förhindra det.

Till en början var även Josephine emot att ­Mickan skulle börja jobba.

–  Det roliga med Mickan är att hon har ingenting att göra. Ändå är det hon som går in i väggen för att det är så mycket på hemmafronten. Vi skrattar åt hemmafrun Mickan. Men vad händer om hon inte gör det som hon ”inte gör”?

I en scen ska Fredde att ta hand om hemmet. Mickan talar om var städerskans nummer finns, han ska boka barnvakten och nannyn, fixa hämtning och lämning. Det är Mickan som håller hushållet i schack.

–  Det kan jag själv känna på hemmafronten. Fan vad det handlar om schemaläggning, om att allt ska funka och alla vara lyckliga. Det är ett jävla jidder. Vad ska man äta? Alla dessa val. Läs: Lyxproblem.

Josephine träffade sin egen make Erik Zetterberg på en bar. Efteråt reste han bort, men de höll mejlkontakt och Josephine föll för hans humor 
i mejlen. Ett år senare friade han i Turkiet.

Hon berättar att hon inte är rädd för att bråka. Men hon skulle aldrig lägga sig osams.

Vad har du för temperament?

–  Jag brinner till, sedan lägger det sig lika snabbt igen. Jag surar några minuter, sedan säger jag ”Kan vi vara vänner nu?”.

Josephine ger ett exempel: ”Varför lägger du den där där?” ryter hon till, smäller handflatan i bordet och fortsätter med mild röst. ”Jag överreagerade, förlåt.”

Josephine föredrar att pysa ut lite då och då, i stället för att samla på hög tills det smäller och man skiljer sig.

–  Att man sitter och är jättesnälla mot varandra ett helt liv och sedan blir det Falling Down med Michael Douglas och maskingeväret.

Hon får ofta frågan om hon är lik nyrika Mickan. Då händer det att hon svarar: ”Den enda lik­heten vi har är att vi är ganska lika i fejset”.

Du är väldigt vacker, men det känns inte som att du har identiteten i utseendet.

–  Jag vaknar ju inte upp och tänker ”Gud vad vacker jag är” varje morgon. Ytan är så ointressant. Men karaktären Mickan använder sig av det och då får man gå in i rollen. Hon har det draget.

Då är Josephine mer lik Rut i ungdomsboken Född fenomenal, som hon debuterade med för ett år sedan. Rut är extremt självsäker och tycker hon är bäst.

–  Det kan jag verkligen avundas. Vad skönt om man hade varit en sådan person när man var 16. Det hade varit befriande.

Själv var Josephine en pluggis, som spelade basket. Föräldrarna skilde sig och flera år senare flyttade Josephine med mamma från Mariatorget till Storängen i Nacka med höns i trädgården och keramikverkstad. När hon gick ut estetiskt drama på Nacka gymnasium fick hon stipendium som bästa elev. Som 16-åring slog hon igenom som överklassflicka i Rederiet.

Med åren har Josephines självförtroende blivit större och osäkerheten mindre. Fast helt nöjd är hon inte. Hennes ständiga strävan är att bli lite bättre.

–  Jag är lite rädd och kan fortfarande känna ”Är det här det sista jag gör?” Det är därför jag är så jävla hetsig och gör tusen saker samtidigt. Jag tror att jag kan bunkra upp till den dagen allt tar slut. Jag är osäker på min egen kapacitet, men det är inget jag sitter hemma och gråter floder över.

Å andra sidan. Den mesta vakna tiden ägnar ­Josephine åt att spela, läsa manus och skriva – och då är det det hon blir bäst på.

–  Hade jag lagt ner all den tiden på att spela fotboll hade jag nog varit ganska bra på det också. Men jag hade inte varit proffs. Det kan jag inte säga att jag är i mitt jobb heller. Jag har mycket kvar att ge, innan jag kastar in handduken.


FAKTA

Spelar sig själv

Namn: Josephine Bornebusch.

Ålder: 34 år.

Familj: Maken Erik och sonen Henry, 1.

Bor: I City. Växte upp på Mariatorget. Flyttade till Storängen i Nacka med mamma några år efter föräldrarnas skilsmässa.

Aktuell: Solsidan på TV4. Komedi­serien Rachel & Jossan: Utan filter med Rachel Mohlin. Premiär i TV3 den 12 november.

Om att spela sig själv i Rachel & Jossan: Utan filter: ”Det var underbart att få spela ut sidor man sitter inne på, fast man kanske aldrig skulle våga visa. Nu kunde jag skylla på att det faktiskt är påhittat. Men jag ska inte sticka under stol med att serien är baserad på våra liv.”

FAKTA

Josephine om att…

… kläderna gör karaktären: ”När jag går in i en roll hjälper kostym och smink mig. När jag får på mig karaktärens kläder väcks något till liv. Får jag välja tar jag hellre på mig ett par knasiga byxor, än ett par som skulle kunna hänga i min egen garderob. Det är ganska skönt att få på sig grejer som inte är ens egna, känna att jag bara lånar någon annans liv, spela ut det och sedan sätta på mig mina egna kläder och gå hem.”

… spela Josephine: 
”Det svåraste. När ­någon sätter på kameran och säger att jag ska vara mig själv. Ähum, jag är mig själv nu. Det tar lite tid innan Big brother-effekten kommer igång och jag glömmer att det är kameror. Det är som med telefonsvaren. Hej, du har kommit till Josephine…” (Hon pratar med hackig röst.)

… titta på sig själv: ”Att se sig själv på tv är jobbigt. Då tänker jag att det är någon annan, en karaktär.”

168719.jpg

Åker på turné med Nanne

Fyra barn från Danderyd och Täby knep roller i nya musikalen Snövit som har premiär på Maximteatern på söndag. I vår väntar en stor Sverigeturné.

– Det är lite pirrigt i ­magen, säger Lovisa Mannerberg, 10 år.

Scenen ska byggas inför kvällens repetition, folk trillar in en efter en och mitt i allt ska aktörerna hinna få en bit mat i magen. Det råder febril aktivitet på Maximteatern på Karlaplan. När Lokaltidningen Mitt i hälsar på är det mindre än två veckor till premiären av Snövit – The musical.

Men några premiärnerver märks knappt hos fyra av musikalens yngre aktörer – Danderyds­borna Oscar Ahlström, 10, och Lovisa Mannerberg, 10, samt Linn Wahlgren, 10, och Tage Andersson, 9, från Täby.

– Det kommer att vara pirrigt innan man ska in, men sedan släpper det nog på scenen, säger Linn Wahlgren.

Alla har gått en hel dag i skolan, men det hindrar dem inte från att orka repetera flera kvällar i veckan, eftersom de får göra något som de älskar.

– Det är väldigt roligt. Det som är så bra med musikal är att du både får sjunga, dansa och spela teater. Det är allt i ett, säger Oscar. 

Han är en rutinerad musikalstjärna efter sin roll som kungen av sork i Trollkarlen från Oz. Den gjordes av samma regissör som Snövit – Robert Dröse, som gillar att jobba ihop med barn.

– Det är jättekul. Barn ger lite extra glädje och de har ohämmad fantasi. Och här på teatern är vi ju egentligen alla förvuxna barn, det är bara lite olika längd på oss, säger han och skrattar.

Robert Dröse har gjort Bröderna Grimms klassiska saga i en helt ny tappning med nyskriven musik och alla dvärgar vi träffar i lunchrummet heter Konrad. Så den som är van vid Disneyversionen kommer att få en annan upplevelse. 

Lovisa och Linn tycker att det bästa med musikalen är att den är rolig och låtarna är väldigt bra. 

– Låtarna är modernare och roligare än originalet och det är både vuxenskämt och sådant som barn gillar, säger Lovisa.

Totalt är det nio barn i åldrarna 8–12 år i ensemblen. De har alla fått gå på audition och för varje föreställning får de ett barngage, precis som vilken musikalstjärna som helst, berättar produktionsledaren Madde Wallqvist.

– Barnen spelar en stor roll i musikalen, säger hon.

Alla barn spelar korpar, kaniner, stadsfolk och flickorna turas om att vara lilla snövit. För Tage Andersson är det första gången han är med i en musikal, men han tycker inte att det är svårt med flera roller.

– Nej, det är bara kul. Och jag kan tänka mig att spela vad som helst. Det är bara så kul med teater, säger han.

I vår drar de ut på Sverigeturné. Totalt ska 30 städer besökas och barnen får turas om var tredje helg för att de även ska hinna med skolan.

– Det kommer nog att bli en del hemlängtan, men också väldigt roligt, säger Linn.


FAKTA

Flera kända namn i rollistan:

Snövit: Ellen Bergström

Drottningen: Nanne Grönwall

Prinsen: Yohio

Snövits fader: Kalle Rydberg

Den fega härolden: Niclas Wahlgren

Manus och regi: Robert Dröse

168101.jpg

Nu får Lisa sjunga ut i tv

Efter att ha fått frågan flera gånger tackade Lisa Nilsson till sist ja till att vara med i TV4:s succé­program ”Så mycket bättre”.

Hennes barn tycker både det är spännande 
– och lite pinsamt att hon är med.

När Lisa Nilsson repeterade låtarna inför programmet, spelade hon upp dem i bilen för sina barn.

– Första gången min yngsta dotter hörde ”Vart du än går” blev hon väldigt allvarlig och lite rörd. Sedan har vi spelat den i bilen flera gånger och nu sjunger de med. Den är en av deras favoriter. Det är lite stort för mina barn att jag tänkte på dem när jag spelade in den.

Vad tycker dina barn om att du är med i ”Så mycket bättre”?

– De tycker det är spännande och lite pinsamt. De har sett lite jinglar på tv och börjar redan förfasa sig över att jag gör konstiga saker och är utklädd, säger Lisa som har drottninglik Farah Diba-­frisyr och lilablommig glansig klänning under TV4:s pressträff.

Redan under första inspelningsdagen upplevde hon att stämningen bland artisterna var väldigt välvillig. De vill varandra väl och konkurrerar inte. Det fick henne att känna sig trygg.

– Jag tyckte intuitivt väldigt mycket om alla på en gång. Sedan lärde jag känna dem och då tyckte jag ännu mer om dem.

Förutom Lisa och Niklas Strömstedt, medverkar Sven-Bertil Taube, Miriam Bryant, Jenny Berggren, Ison & Fille och Kleerup.

Hon konstaterar att de identifierade sig som en grupp, som jobbar ihop. I stället för att vara ensam och skör, insåg alla att de hade allt att vinna på samarbete. Något som inte är självklart bland alla artister, konstaterar Lisa.

– Artister är väl vanligtvis måna om att få glänsa mest. Sedan kan man ju hymla och så.

Lisa fick frågan om hon ville vara med redan första säsongen. Den gången tackade hon nej för att hon behövde prioritera familjen.

Därefter har de fört samtal varje år. Men det är inte alltid produktionsbolaget som hört av sig.

– Jag har också förklarat att det skulle vara bra tajming. Något år var jag gravid och då sa de att det skulle jag inte orka. Det var inget bra att göra i sjunde månaden. De hade helt rätt, det orkar man inte.

Inspelningen beskriver hon som otroligt intensiv. Det hände saker från tidig morgon till sen kväll. Det skulle sminkas, sminkas om, bytas kläder. Plötsligt var det nya bud och de ska i väg på en utflykt, där det enda de får veta i förväg är att de ska ha oömma kläder. ­Någon tid för reflektioner på rummet fanns inte.

– Det är en viss stress i att inte ha kontroll på sin tillvaro.

Hur tar du det?

– Man har ju inget val, men det kostar på energimässigt. Fast samtidigt gillar jag ju det. Jag tycker om att kasta mig ut i havet, utan att veta vad som ska hända, vad det egentligen är för starka vågor. Jag gillar det där att nu blir det till att kämpa.

I första programmet var det Niklas Strömstedts dag. När Lisa mot slutet av dagen framförde hans låt ”Vart du än går” grät de andra artisterna. Även Niklas var tårögd.

För Lisa är det en låt som säger att du är okej som du är, vem du än blir.

– Den kärleken vill alla ha. Och den har inte alls alla fått. Det är det man vill ge som förälder.


FAKTA

Den 28 november tolkas Lisas låtar

Namn: Lisa Nilsson.

Ålder: 44 år.

Bor: Lägenhet i Enskededalen.

Uppväxt: Tyresö.

Familj: Har barnen Irma och Signe med Niklas Medin.

Aktuell: Medverkar i ”Så mycket bättre” i TV4 på lördagar. Lisas program sänds den 28 november. Släpper samlingsskivan ”Ingen gör det bättre” på CD den 26 december. Samlingen innehåller alla Så mycket bättre-tolkningar och Lisas hits.

168477.jpg

Noel är Skälbys egna rapstjärna

10-årige Noel Eidhagen har alltid tyckt om ­musik – men rappat har han ­bara gjort i lite mer än ett år. Trots det blev han utvald till SVT:s Supershowen, där han framför låtar av idolen Petter.

När Skälbybon Noel Eidhagen kom till skolan häromveckan fick han många lovord från skolkamraterna som hade sett premiär­avsnittet av Barnkanalens Supershowen – ett slags Idol för barn.

– Det var till och med sådana som jag inte kände som sa ”bra Noel” och ”vad duktig du är”.

Han säger att han tyckt om att sjunga så länge han kan minnas, men det var först förra sommaren som han började rappa.

– Han upptäckte rätt snabbt att han hade taktkänsla och lätt för att lära sig texter, säger mamma Klara Eidhagen men tillägger att Noel egentligen är lite blyg.

Men det märks inte när man kollar på klippen med Noel som laddats upp på Youtube – där ser man kille som verkar trivas på scenen.

– Innan man går upp på scenen är det pirrigt, men när man står där är det jättekul. Det är lite nervöst att vara med i tv också, men mest det är jätteroligt, säger Noel.

Det är tack vare klippen han hamnade i Supershowen. Någon på SVT såg dem, hörde av sig och tyckte att Noel skulle vara med.

– Det känns coolt att de hittade mig på Youtube. Vi lade upp klippen för att fler ska kunna se dem. Jag tänkte att kanske någon kunde se dem och så kanske man kunde bli lite känd i framtiden. Och så blev det så, säger Noel.

I Supershowen rappar han låtar av idolen Petter. I framtiden skulle han vilja göra sina egna låtar, och han är redan på god väg.

– Jag och pappa har skrivit en låt och håller på med en till. Den första låten handlar om vem jag är och vad jag gör, den andra handlar liksom om livet. Vi brukar utgå från något när vi skriver, typ fred, den vi skriver nu handlar om det.

– Nu måste jag få hjälp av pappa, han hjälper mig att skriva musik och så, men sen tänker jag nog skriva själv. Min morbror har en liten studio hemma hos sig så han kan hjälpa mig att spela in.

Att Noel ser en framtid med musik är tydligt. På frågan om vad han vill syssla med när han blir stor kommer svaret direkt.

– Helst av allt vill jag jobba med musik. Och kanske fotboll, det är också roligt.

168747.jpg

Sara Sommerfeld slåss mot tågövergången

Skådisen Sara Sommerfeld kämpar för att det inte ska byggas en oövervakad övergång över Södra Kungs­vägen och spåren.

Sara Sommerfeld har just nu många järn i elden. Hon har en roll i filmen ”Lassemajas detektivbyrå Stella Nostra” som hade premiär i fredags och hon har nyligen flyttat in med sin man och barn i en villa i närheten av Lidingöbanans spår i Skärsätra.

Men när de flyttade in visste de inte att det fanns planer på att bygga en gångpassage över Södra Kungsvägen och Lidingö­banans spår i området.

– Det är livsfarligt för barn som bor här då det planeras en oövervakad passage över spåren och vägen, utan stoppljus, vid en så starkt trafikerad väg, säger hon,

Eftersom det finns säkra övergångar i närheten åt båda håll, ett övergångsställe 400 meter bort vid Skärsätras spårvägsövergång och en signalreglerad övergång vid Aga några hundra meter åt andra hållet, så anser Sara att ytterligare en övergång är onödig.

– Det jag tycker är skandal och av allmänt intresse är att ett fåtal prioriteras framför allmänheten. Övergången har ett lågt nyttjande enligt tekniska förvaltningens rapport, men kommer att påverka oerhört många Lidingöbor negativt. Den nya övergången kommer att hindra trafiken vilket drabbar alla som dagligen kör på Södra Kungs­vägen, säger hon.

Eftersom Lidingöbanan passerar ofta skulle den nya ljudbommen plinga var femte minut när bommarna automatiskt sänks och höjs.

– Att vi och våra närmsta grannar också riskerar att utsättas för störande buller över maximalt tillåtna värden har också förbisetts.

Samrådstiden går ut i dag fredag.

– Det finns grannar som jag pratat med som inte ens känner till dessa planer. Jag hoppas folk nu reagerar och uttrycker sin syn på detta till SL och till Lidingö stad. Jag tycker man ska behålla denna passage stängd, säger hon.

Sara Lundberg, som bor på andra sidan Södra Kungs­vägen, anser att det bör byggas en passage över vägen och Lidingöbanan.

– Vi känner oss instängda och måste gå långt för att ta oss över. Det är en barriär­ mellan villasamhället norr om vägen och nya Dalenum. Men jag håller med om att man ska prioritera säkerheten för alla barn. Jag tycker att man borde bygga en gångtunnel eller en hängbro, säger hon.

Enligt Sara Söderstam, handläggare på SL, uppkom kritik bland de boende när den passage som tidigare fanns på platsen stängdes förra hösten.

– Den gamla passagen stängdes för att den inte var trafiksäker, men det kom in mycket klander. Däremot funkar det med bommar. Det kommer att vara de vanliga bommarna med ljusblink och pling som finns på flera ställen längs banan, säger hon.

Varför räcker det inte med övergångarna vid Aga och Skärsätra?

– Det är alternativen, men det blir längre att gå. Vi anser att det är viktigt att bryta barriären, säger Sara Söderstam.

SL har tidigare påpekat att det också finns risk för att barn och ungdomar genar över spåret och vägen nu när den tidigare passagen är stängd.

Om det blir en gångpassage över Södra Kungs­vägen vid Skärsätra hamnväg, med bommar och ljud- och ljussignaler över Lidingö­banan, sker detta någon gång nästa år. Hastigheten på sträckan ska då sänkas från 50 till 40 kilometer i timmen.

167803.jpg

Från hemlös till skivaktuell

Han har varit hemlös, ­sovit i trappuppgångar och levt för att få en sil.

Mange Hellberg är aktuell med en ny skiva. Mitt i har mött honom på Södermalm där han ­numera har sitt hem.

Mange Hellberg är känd för att ge en röst åt samhällets maskrosbarn, missbrukarna, de hemlösa, knarkarna och de prostituerade. Nu släpper han snart en ny skiva.

På den förra skivan gjorde han upp med sig själv. På den nya ligger även fokus på att berätta om dem som finns i hans värld.

– Min dröm är att vara gatans Astrid Lindgren. Berätta om alla de här människorna, som slåss med sina demoner. Alla är värda att bli sedda.

På en av de nya låtarna ”Insidan som räknas”, får man träffa Lisa som snart blir vräkt och ler mot torskar. Och Lasse som sköljer ner sin vintersorg med en sup.

– Alla karaktärer jag skriver om bär med sig en bit av mig själv.

Låten ”Mannen som kunde tala med väggar” handlar om tvångstankar. Om att tejpa igen köks­lådorna för att man inte ska komma åt några vassa knivar.

– När man stått skitfull eller haft panik i vardagsrummet och pratat med väggarna, eftersom man inte har någon annan att prata med.

Mange Hellberg har levt ett hårdare liv än de flesta. Han var tre år gammal när han och hans mamma eskorterades av polis från Stockholm till Sundsvall för att fly den våldsamma pappan. Uppväxten kantades av missbruk och han har i perioder levt på gatan, åkt ut och in på behandlingshem, sovit i busskurer eller hos flyktiga bekanta.

Nu är han nykter och drogfri sedan några år tillbaka och har lyckats få tag i ett åtråvärt förstahandskontrakt på Ringvägen. Söder­malm känns hemma.

– Det jag förknippar med Södermalm är inte surdegar och hipsters. Det är lite som ett Norrland. Man är bra på att se varandra här. Det finns jävligt mycket kärlek.

Målet med musiken är att få komma ut till en bred publik. Bli folklig. Han skulle inte tacka nej till ”Allsång på Skansen”.

– Jag vill sparka in dörrar. Jag skulle gärna berätta ett och annat för regeringen om utanförskap.

Olof Palme är en av idolerna, tillsammans med Ingmar Bergman och Astrid Lindgren. Han har tatuerat in bröderna Lejonhjärta på bröstet, men har bytt ut Skorpans ansikte mot sitt eget.

– Ibland känner jag mig som Jonatan och vill rädda hela världen, ibland är jag mest som Skorpan och vill att någon ska rädda mig.

Om att rädda sig själv handlar låten ”Simma eller sjunk”. Låttiteln har tatuerats in av hundratals olika människor i landet, varav en är skådespelaren Mikael Persbrandt.

– Micke är en vän. Han ringde mig och sa att tyckte om min musik och att han tatuerat in ”simma eller sjunk”. Jag skrev låten till mig själv. Den ger mig ork att fortsätta, säger Mange Hellberg.


FAKTA

Insidan som räknas, av Mange Hellberg

Lisa räknade stegen i trappen

Hon visste att hon snart kastas ut

Hennes räkningar betalar sig på natten om hon inte blir tagen av nån snut.

Hon pröva andra vägar och gator så att inte piketen visste vart hon stog. För det är insidan som räknas då sa hon till en torsk och log.

Lasse räknade fimpar på marken

Han kände att idag fanns nog gud. Å han hade några tjugor till nåt starkt sen. Ja du vet han som spar får en sup.

Han sköljde ner sin vintersorg och då …

Kommer farbror blå plocka Lars till station. För det är insidan som räknas då ”Välkommen hem” Sa konstapeln och log

Mange Hellberg

FAKTA

På Instagram

Namn: Mange Hellberg.

Ålder: 41 år.

Bor: På Ringvägen.

Familj: Flickvän.

Favoritplats på Söder: ”Greta Garbos park är fantastisk.”

Aktuell: Med nya skivan ”Hellberg och dalbana” och instagramkontot ”Insidan som räknas” där personer i missbruk delar med sig av sin vardag.

167333.jpg

TV-fest hos Bindefeld

När Micael Bindefeld fick frågan om att göra tv från sommarstugan tvärvägrade han.

– Mitt sommarställe är något av det heligaste jag har, säger han.

Men nu är han glad att han ändrade sig.

Förra året gav Micael Bindefeld ut boken ”Min trädgård är en fest”. Då fick Sofia Wistam – hans kompis sedan 30 år och rutinerad tv-personlighet – en idé.

– Jag tänkte att man skulle kunna översätta boken till ett tv-program och frågade Micael vad han tyckte.

Micael Bindefeld, som bor på Öster­malm, men har sommarhus på Värmdö, gillade inte alls tanken på tv-kameror i trädgården.

– Jag är väldigt privat och mitt sommarställe är något av det heligaste jag har, säger han.

Efter några turer fram och tillbaka tog ett produktionsbolag ändå fram ett koncept där Micael Bindefeld, Sofia Wistam och Pernilla Wahlgren skulle bjuda till fest hemma hos Bindefeld. Och efter att ha rådfrågat sin bästa kompis Izabella Scorupco tackade han ja.

– Izabella älskar Sofias och Pernillas podd och tyckte att idén till tv-programmet var briljant.

Så i somras har trion bjudit in kändisar som Jonas Gardell, Lena Philipsson, Michael Nyqvist, Victoria Silvstedt och Fredrik Reinfeldt till sommarstugan på Värmdö. Där har de hängt i trädgården, ägnat sig åt honungsslungning och ketchuptillverkning och ätit mat.

– Programmet är unikt eftersom tv-tittarna får följa med hem till en riktig person, med riktiga vänner, riktigt porslin. Det är ingen tv-studio, ingen kuliss. Därför släpper gästerna på garden och då blir det väldigt uppsluppet med många skratt och mycket värme, säger Micael Bindefeld.

Ändå måste de vara medvetna om att kamerorna är där och att det de säger hamnar i tv?

– Men vår ambition har inte varit att få gästerna att brista ut i gråt eller komma med rubriksättande avslöjanden. I stället har vi haft vansinnigt roligt, säger Pernilla Wahlgren.

Ni tre har känt varandra i 30 år. Har ni lärt er något nytt om varandra ­under sommaren?

– Ja, det tror jag, säger Pernilla Wahlgren.

– Nej, hur är det möjligt? frågar Micael Bindefeld lite skämtsamt.

– Gästerna var så olika att samtalen blev väldigt intressanta och programmen fick väldigt olika karaktär. Det ledde till att vi också såg nya sidor av varandra, svarar Pernilla.

Förutom roliga aktiviteter och spännande samtal vill programmet också bjuda på inspiration för den som själv vill ordna fest.

– Det var väldigt spännande att se hur Micael tänker inför en middag. Han matchar till exempel maten med dukningen och börjar med dukningen. Till en av middagarna dukade vi med röda vinbär, det var så coolt, säger Sofia Wi­stam.

Tv-tittarna kan också lära sig av festfixarens tips när det gäller gästerna.

– Ofta bjuder vi svenskar personer i samma ålder, med samma politiska åsikter, som tjänar ungefär lika mycket. Jag tycker att man ska vara kreativ och låta gästmixen vara aningen spretig. Det leder ofta till väldigt spännande samtal, affärsrelationer eller -– vem vet –till och med lite romantik, säger Micael Bindefeld.

Du var skeptisk inför inspelningen. Hur känns det nu?

– Jag är jätteglad att vi gjorde det här, men vi får väl se om jag kommer ur den här säsongen med någorlunda bibehållen integritet.

166691.jpg

Anton Ewald vågar ta klivet

Anton Ewald har blivit vuxen. Det betyder blankt nej till Mellon och ett kliv till popsoul på svenska.

– Det här är mer personligt, säger Kungsholmsbon.

Mitt i Kungsholmen träffar 22-årige Anton Ewald på ett kafé vid Fridhemsplan, inte långt från där han bor. I torsdags släpptes artistens nya EP ”Studio 18”. Helt på svenska och långt ifrån de schlagerdängor han har gjort sig känd för genom bland annat Melodifestivalen.

När Mitt i:s reporter jämför den nya singeln ”Tycker att du saknas” med soulpop signerad Oskar Linnros eller Veronica Maggio, skiner han upp.

– Tack som fan, det var kul att höra. Jag var med i mellon när jag var 19 och fick en låt i handen. Det här är mer personligt.

Flera av låtarna på skivan har Anton skrivit och producerat själv.

– Jag har en egen studio inne i city. Där sitter jag hela dagarna. Jag åker in runt nio på morgonen. Förut var jag uppe på natten och jobbade men nu skriver jag bäst på dagtid.

Är det annorlunda att skriva på svenska?

– Det blir på något sätt mer naket, det svårare att säga saker på svenska som inte låter cheesy. Men det blir också en utmaning. Jag har väldigt svårt för cheesy.

Är du nervös över mottagandet?

– Nej. Självklart vill jag att alla ska gilla det. Men jag tror att mina gamla fans tar sig tid att lyssna. Man måste utvecklas och inte bara få det snabba sockret hela tiden.

Anton Ewald är inte den första schlagerkillen som byter spår från den mest utpräglade dansmusiken till ett mer ”vuxet” sound. Nyligen har både Darin Zanyar och Danny Saucedo släppt material på svenska. Kan man tala om en trend?

– Jag vet helt ärligt inte vad som hände, alla gjorde det helt plötsligt och ingen visste om det i förväg. Men vi säger bara ”fan vad kul” och ”lycka till”.

Är det slut med Melodifestivalen för din del?

– Ja det är det. Jag kommer inte tillbaka till mellon.

En annan trend, kanske lite mer underlig, är att Kungsholmen på senare år översvämmats av unga artister med bakgrund i schlagerfestivalen. På en radie av ungefär 500 meter bor både Anton Ewald, Måns Zelmerlöw, Eric Saade och Marie Serneholt.

– Jag har bott här sedan jag var 17, så jag vinner nog. Men det är lite kul när du säger det. Men jag har faktiskt inte stött på någon av dem.

Vad är grejen med just Kungsholmen?

– Det är lite lugnare och softare stämning här än i city. Man kan vara lite mer sig själv och behöver inte fixa sig för att gå ut som i ­exempelvis Vasastan.


FAKTA

Här är Antons Kungsholmen

Träningsstället: ”Jag brukar springa längs vattnet fram till Rålis och sedan lyfta vikter i utegymmet där.”

Cafehänget: ”Bagel Deli.”

Ölen och maten: ”Texas Longhorn och den indiska restaurangen vägg i vägg.”

Dejtstället: ”Jag har inte varit på någon dejt på Kungsholmen men det måste vara Pontonen vid macken på Norr Mälarstrand.”

Utestället: ”Jag går inte ut på Kungsholmen, ha, ha.”

167137.jpg

Prins Daniel deltog i barnens träning

Kunglig glans – igen!

Häromveckan återvände prins Daniel till Haninge, för att träffa ungdomar i projektet En frisk generation.

Elever och föräldrar vid Vikingaskolan i Handen fick besök mitt under en taekwondoträning.

Prinsen sitter i styrelsen för En frisk generation, som har idén att bra matvanor och fysisk rörelse är avgörande för en god hälsa för unga. Därför erbjuder man unga och föräldrar, bland annat vid vissa Haningeskolor, att gratis testa på sport- och friluftsliv.

Enligt hälsokoordinatorn Anna Sund har prinsen haft väldigt fin hand med ungdomarna när han hälsat på. I januari i år besökte han ett zumbapass i Jordbro.

166607.jpg

Darin sjunger från hjärtat

På nya skivan berättar 
Darin personligt på svenska om sitt Stockholm, om läget i världen och om uppväxten i Husby. Numera lever han ­singelliv i innerstan.

Skivaktuella Darin sitter på det hippa stamhaket Snickarbacken 7, invid Birger Jarlsgatan. En gång i tiden låg här ett stall, numera är det ett av popstjärnans favorithak. Han bor bara ett par kvarter därifrån.

– Går jag uppåt är det 30 sekunder till Vasastan, neråt 30 sekunder till Östermalm.

Han växte upp i Husby, Viksjö och Råcksta. Men redan som 17-åring skaffade han lägenhet på Kungsholmen – och på nya skivan sjunger han om Kungsholmstorg. Efter några år flyttade han in till stan, nära vattnet vid Strandvägen. Men det var inte Darins melodi.

– Jag var för ung för att bo så. Det kanske kommer om tio, tjugo år. Då kan jag trivas med att ha det så där lugnt och tyst. Jag vill känna att jag bor i en storstad. Det är skönt att det surrar runt omkring.

I dag bor han i ett hus där folk har fester.

– Det är väldigt livat. Jag spelar mycket musik och gillar att dra upp när jag lyssnar på Tame Impala.

Nu lämnar Darin lägenheten en månad – för att göra karriär i Asien. Allt började med ett mejl. De ville ha hans gamla låt ”Nobody knows” i en reklamfilm för ett bilmärke i Kina.

– Den gick på primetime i deras största tv-kanal och nådde ut till 1,2 miljarder människor. Under reklamen stod mitt namn på engelska och kinesiska.

Darin har just signat Sony Music för förra plattan Exit, och ska ut på turné i Shanghai och Peking, samt göra radio och tv i Malaysia, Korea och Dubai.

Hemma har han precis släppt albumet, det första på svenska, ”Fjärilar i magen”, på eget nystartat skivbolag. Den visar en mer personlig och självbiografisk Darin än tidigare – och har redan sålt dubbel platina, och ligger etta på svenska albumlistan.

– Det är helt sjukt. Det känns extra bra eftersom det ligger så mycket själ bakom den. Jag har tagit upp de saker och värderingar jag tycker är viktigast i livet.

Låten ”Tänk dig” handlar om hur han önskar att världen såg ut. Darins föräldrar fick fly till fots från Kurdistan på grund av kriget mellan Irak och Iran, sedan hans pappa blivit inkallad.

1982 kom familjen till Sverige. Föräldrarnas kamp för ett bättre liv har gjort honom mer medveten.

Var har du ditt hjärta?

– Det kan vara överallt i hela världen. Jag gillar att resa och hitta nya sådana ställen. Jag har ganska lätt att känna mig hemma. Jag är svensk och kurd, men ibland känner jag mig som varken eller. Det gör att jag lättare känner mig hemma även i andra ­delar av världen.

Andra låtar på skivan handlar om att gå sin egen väg och kärlek.

Hur går det med kärleken?

– Jag är singel. Just nu hinner jag knappt träffa mina bästa vänner och syrran. Det kommer väl.

När hade du senast en relation?

– Ja du, det var ganska länge sedan det var något seriöst. Det var i Tyskland. Jag har bott i Berlin 
i flera omgångar, senast förra året.


FAKTA

Hjälpte 9-årig filippinsk flicka

Namn: Darin Zanyar.

Ålder: 28 år.

Bor: På gränsen mellan Östermalm och Norrmalm. Uppväxt i Husby, Viksjö och Råcksta.

Familj: Singel.

Yrke: Artist, låtskrivare.

Aktuell: Med nya albumet ”Fjärilar i magen”.

Engagerad: I TV4:s ”En resa för livet”. 2014 träffade Darin Angel, en 9-årig filippinsk flicka i slummen. Hon jobbade i en kolfabrik, där folk sällan blev över 40. I somras reste han dit igen. ”Jag kunde inte släppa taget om Angel. Jag och SOS Barnbyar såg till att hon kom ut ur slummen och fick gå i skola, hennes stora dröm. Nu har hon rinnande vatten och bor i ett hus med sin mamma och sina syskon. Man kan göra så mycket med så lite.”

167132.jpg

Hans Rosling lockade storpublik

Hans Roslings föreläsning skulle först hållas på ett gymnasium i Tensta, men intresset växte – och genomfördes till slut på Kistamässan.

– Det går att ta slut på extrem fattigdom på 15 år, sa han inför en stor­publik i torsdags.

Den uppmärksammade professorn Hans Rosling reser världen över och utbildar bland andra bankanställda, journalister och allmänheten i en faktabaserad världsbild.

Genom pedagogiska grafer visar han att världens utveckling inte är så dyster som medierna ofta ger sken av. Och hans föreläsningar har fått stor spridning på nätet, inte minst filmerna där han pratar om den rådande flyktingsituationen. I torsdags kom han till Kistamässan och föreläste i en nästan fullsatt lokal för runt 1 500 personer.

Bland de förväntansfulla besökarna fanns barnfamiljer och unga som gamla. När Hans Rosling är i gång skrattar publiken lika frekvent som om han vore en ståuppkomiker. Och han kommenterar utvecklingen i världen likt kommentatorerna under en fotbollsmatch.

Men bakom de färgglada och rörliga graferna ligger ett allvar. Okunskapen är stor om hur världen faktiskt ser ut, menar han.

Något inte alla vet är till exempel att barnadödligheten i världen minskar. Eller att vi i Europa kommer att bli färre de närmsta decennierna, trots invandringen. Att främlingsfientligheten skulle ha ökat håller han dock inte med om.

– Sämre tider innebär sämre tolerans. Främlingsfientligheten ger sig bara i uttryck på annat sätt i dag. Förr var man en utböling bara man kom från en annan socken, säger Hans Rosling till Mitt i efter föreläsningen.

Han poängterar vikten av integration och att bygga städer med en blandning av olika sorters bostäder i samma stadsdel.

– Idén att Sverige ska kunna isolera sig från resten av världen är absurd. Sverige behöver världen, världen behöver Sverige, säger Hans Rosling.

Och han anser att Stockholm är mer internationellt än svenskt.

– De städer som kommer att vara framgångsrikast är de som kommer att vara mest integrerade i världen, säger han.

Bakom initiativet låg Hjulstabon Ahmed Abdirahman, grundare och ordförande för den ideella föreningen The Global Village.

– Vi jobbar med att bygga broar mellan innerstaden och förorten, säger Ahmed Abdirahman.

Sedan tre år tillbaka driver föreningen Järva filmfestival där film från hela världen visas, och man utbildar även ungdomar att berätta sina historier och drömmar med film som verktyg.

– Det är en stor frustration att inte ha verktygen att uttrycka sig, det är en demokratifråga. Därför försöker vi bidra med de verktygen, säger Ahmed Abdirahman.

Han har haft fullt upp inför föreläsningen som kom att bli ett evenemang med enorm efterfrågan och är mer än nöjd efteråt.

– Det är beyond imagination, säger Ahmed Abdirahman.

166783.jpg

Johan Rheborg tillbaka med Solsidan

Johan Rheborg är tillbaka i en ny säsong av Solsidan.

För Mitt i berättar han om hur mycket Fredde han själv är, om hur han har gått i terapi – och om hur han skapade succéfiguren Morran från Morran och Tobias.

– Det var under en förkylning.

Fredde har det lite jobbigt i nya säsongen av Solsidan. Hustrun Mickan ska starta ett spa. När hon ska ta ett banklån, sätter han stopp för det bakom hennes rygg.

– Han agerar ju väldigt elakt, men Fredde är ju inte elak som person. Han gör det i ett slags … panik, he, he. Fredde är väldigt konservativ. Han vill att det ska vara som det har varit.

Lösningen blir parterapi hos en minst sagt okonventionell terapeut, som görs av Johan Ulveson.

– Att gå i terapi är inte alls Freddes hemmaarena. Fredde är ju ingen grävande person, han gräver inte så mycket i sig själv över huvud taget.

Johan sitter framåtlutad i en hotellsoffa på Strandvägen. Femte säsongen av Solsidan håller samma ton som tidigare, menar han.

Vad gör Fredde så rolig?

– Det är en påhittig och ganska positiv person. Han är väldigt igenkänningsbar. Det finns alltid en Fredde i alla gäng.

Inför varje säsong träffas alla skådespelare och produktionen och spånar. Då vaskar de i sina egna liv.

– Jag skrev en stor story om Freddes rädsla för att ha cancer. Den är delvis hämtad ur mig själv, men är väldigt tillspetsad, säger Johan och syftar på ett tidigare avsnitt där Fredde tror att han har ändtarmscancer.

Johan menar att det finns både likheter och olikheter mellan honom och rollfiguren.

– Fredde är väldigt gåpåig, framgångsrik och en driven affärsman. Det är ju inte jag. I ett annat universum hade jag varit så. Där­emot har jag gått i terapi. Jag hade ­några år när mina föräldrar gick bort, då det var stökigt överhuvudtaget. Men det är något helt annat än det vi gestaltar i Solsidan. Jag har inte skrivit terapiscenerna.

Hur är du som make?

– Det är svårt att beskriva hur man själv är. Men vi har varit tillsammans länge och är gifta. Jag värderar mitt privatliv högt.

Du har en stor integritet?

– Jo, men det är även för att ­andra människor är inblandade.

Just nu gör Johan även succé med ”En man som heter Ove” på Rival. Och den prisbelönta humorserien Morran och Tobias på SVT har närmast blivit ett fenomen. Alltihop började med att Johan och Robert Gustafsson skulle bidra till ett program. Förutsättningen för att medverka var att de fick göra precis vad de ville. Morran, som Johan kört lite som stand up, hittade Johan under en förkylning.

– Det sätter sig alltid på stämbanden på mig och jag fick en riktig rosselröst. Då tänkte jag: ”Tänk om man kan låta så här hela tiden?” Det här var många, många år sedan, men allting börjar ­någonstans.

Han tror att barn uppskattar serien om morsan Morran och sonen Tobias för att den är lite förbjuden, att de säger så många fula ord som de små inte får säga hemma.

Hur har du fått till de enorma ­brösten?

– Vi hade inte råd att ha en sådan där body suit, så det blev en budgetvariant. Vår är väldigt hemvävd med hårda ärtor som bröstvårtor, säger han.

Kostymer och miljöer hjälper­ ­honom som skådespelare. I Solsidan bor han i ett flott hus med havsutsikt. I Morran och Tobias är kåken instängd, unken och möglig.

– Allt sker på riktigt, förutom ­raketerna som Robert sköt med ­inomhus. Annars kommer det in en grävskopa framför näsan på mig när jag spelar. Man behöver bara reagera.

Kommer det nya avsnitt?

– Det är inte klart. Men vi har idéer och jobbar på det.


FAKTA

Cyklar i stället för att sitta i bilkö

Namn: Johan Rheborg.

Ålder: 52 år.

Bor: I Vasastan. Uppväxt i Skarpäng i Täby men flyttade in till stan för tre år sedan.

Familj: Frun Tina, vuxna döttrarna Linnea och Josefin.

Aktuell: Med Solsidan på TV4, premiär söndagen den 18 oktober. Spelar Ove i ”En man som heter Ove” på Rival, i höst och januari–mars nästa år.

Johan om Vasastan: ”Jag trivs väldigt bra, haha. Den stora fördelen är att jag inte behöver använda bilen. Jag går och jag cyklar. Det är jävligt skönt efter att ha köat fram och tillbaka till stan i alla år. Om jag vill ha natur åker jag ut med båten. Jag måste ha vatten.”

”Kakans” närvaro kritiseras hårt

Karin ”Kakan” Hermanssons besök under demokrativeckan, som pågår fram till söndag, har vållat debatt i sociala medier.

Bakgrunden är twitterinlägg som Karin Hermansson skrivit, bland annat ett från 2014 med budskapet: ”Kämpa Stockholm, i dag och för alltid. Ta hand om varandra och glöm ej; ACAB (all cops are bastards reds. anm). Dom skyddar nassarna inte oss”. Ett inlägg som Hermansson bett om ursäkt för.

På Twitter och Facebook skriver upprörda Sundbybergsbor att kommunen inte borde bjuda in henne. Kommunen har även fått brev där hon beskrivs som ”provokativ hat­spridare”.

Besöket har också blivit en politisk het potatis. Centerpartiet har valt att bojkotta demokrativeckan och Moderaterna har kritiserat inbjudan. Jonas Nygren (S) välkomnar dock Hermansson och skriver i sin blogg att det inte är politikernas uppgift att sätta stopp för debattörer som ungdomar bjudit in.

Hermansson kommer att delta i ett evenemang på Aggregat som ungdomarna arrangerar. Lokaltidningen Mitt i har sökt Karin Hermansson för en kommentar.

164368.jpg

Många vill se Robban hyllas

I förra veckan berättade Lokaltidningen Mitt i om Miljöpartiets initiativ till att hylla nyligen bortgångne Robban Broberg med en minneskonsert.

Och många Solnabor verkar gilla idén.

Robban Broberg är saknad av många Solnabor. Det blev tydligt efter vår artikel om idén att hylla honom med en minneskonsert.

I förra veckan lade Tobias Östberg (MP), som kläckte idén, fram den som ett nämndinitiativ i kultur- och fritidsnämnden, och förvaltningen fick i uppgift att utreda frågan vidare.

När nyheten kom ut på sociala medier uttryckte många sitt gillande, och passade även på att komma med tips på hur hyllningen skulle kunna göras.

”Ta alla till Hagaparken och vi kommer”, skrev en person.

”Råsunda kyrka kan väl vara en lämplig lokal i så fall?” tyckte en annan.

”Robban föddes den 2 juli så kanske hans födelsedag vore ett bra datum. Till den 2/7 2016 borde väl en liten arbetsgrupp i kultur- och fritidsnämnden kunna få fram ett litet minnesmärke och plats”, skrev en kvinna.

Den åsikten delades av flera andra, som gärna ville se artisten hyllas med en staty också.

”Kanske bara med en blå gitarr med Robbans autograf på?”, föreslog en kvinna och hänvisade till hans signum.

Ett annat blått ting som är starkt förknippad med Robban Broberg är det blå hus i korsningen Lövgatan-Filmgatan i Råsunda som han bodde i från 1990-talet.

– Döp om gatan vid det blå huset till Robert Brobergs gata. Det är det jag alltid tänker på när jag går förbi där, att ”det här är Robbans gata”. Det vore konstigt om man inte gjorde det, säger Margit Mattsson som hörde av sig till tidningen.

Hon föreslog att Janne Schaffer skulle spela på konserten och ville gärna höra ”Maria-Therese”, ”Uppblåsbara Barbara” och ”Likbil”.

– Jag tycker att den är bra, det är så många i min närhet som gått bort att jag måste muntra upp mig med att sjunga den, säger hon.

Även på Friends Arena gillar man Tobias Östbergs initiativ.

– Jag tyckte att det lät som en rolig idé när jag läste om det i Mitt i. Vi är helt klart öppna för att ta in det som innehåll, arenan kan ju anpassas i storlek beroende på intresse. Men det är inget vi kommer att vara drivande i, utan själva idén måste drivas från Solna stad, säger Fredrik Söderberg, project manager.

164435.jpg

Adams tårar kom till sist

Adam Pålsson fick sitt genombrott i Torka aldrig tårar utan handskar. Nu badar han badkar med en killkompis i Boys.

Han tycker att killar ska våga visa känslor – även om han själv har svårt för att gråta.

Adam Pålsson slog igenom stort som aidssjuke Rasmus i Torka aldrig tårar utan handskar.

I höst är han trippelaktuell på tv med komedin Boy Machine, tredje säsongen av Bron och SVT-serien Boys. Den sistnämna är en dramakomedi om två killar som har en elektroduo ihop med en kompis.

En ”Girls”– fast med killar. I programmet badar Adam badkar med sin medspelare Armand Mirpour.

Hur intimt var det?

– Att bada tillsammans var härligt. Jag tycker mycket om Armand, så det var inga problem.

Adam ler, rycker på axlarna och lutar sig mot ståbordet i SVT:s ­studio.

I tv-serien analyserar killkompisarna Victor och Leo kärleks-sms, lånar varandras kläder, pratar känslor, sex och ansar pubeshår. Victor är hopplöst förälskad i självupptagna Alice. Leo har en strulig relation med Lovisa.

Adam menar att vi är matade med bilder av hur sex går till i populärkulturen. Finns det andra sätt att älska på? Och hur går det till när två killar snackar om känslor? Och hur hanterar killar känslorna?

När vi föds gråter vi. Men någonstans slutar en del pojkar med det för att de skäms.

Adam växte upp i Ramsdalen och Vendelsö. När han gick i högstadiet hade han en lärare som var elak mot honom, berättar han.

– Han ville sätta dit mig och tyckte att jag var uppstudsig när jag sa ifrån på saklig grund. Han fick mig att gråta flera gånger. Det var otroligt förnedrande. Då bestämde jag mig för att varken han eller någon annan skulle få mig till det. Så jag lyckades stoppa gråt­impulsen , säger han.

– Efter det har jag haft otroliga problem med att gråta, som ett slags skydd. Så fort kroppen inser att jag är på väg att göra det lyckas den stoppa det.

Uttrycket i Adams ansikte är ­öppet och vänligt, nästan naket. Att han har svårt att få fram tårar är svårt att föreställa sig.

Kan du gråta som skådespelare?

– Min tröskel är högre, men i dag kan jag det. Det hände när min dotter föddes. Det var en sådan otrolig anspänning, en så stark känsla.

Den 16 oktober har Boy Machine premiär på TV4. Den handlar också om killar och musik, men är en mer komisk berättelse.

Adam Pålsson och Björn Gustafsson har popduon Stargaze, som konkurrerar med Henrik Dorsin, Peter Magnusson och Jonas Karlsson, flickidolerna från 90-talet som försöker göra comeback. Ett gäng överåriga Silja Line-gubbar, som Adam uttrycker det.

I verkliga livet har han tidigare sjungit i bandet År & Dar.

– Nu finns inte mitt band längre, men det är alltid roligt att använda sig av egna erfarenheter i rollarbetet.

Vad betyder Torka aldrig tårar för dig?

– Det är svårt att säga. Privat vet jag inte vad den har betytt för mig. Det är möjligt att jag finns på människors näthinnor efter Torka aldrig tårar. Många har en stark relation till tv-serien. Jag är oerhört stolt och hedrad över att ha varit med. Det är det mitt yrke går ut på. Att människor ska bli berörda.


FAKTA

Har arbetat som diskplockare

Namn: Adam Pålsson

Ålder: 27 år.

Bor: Östra Södermalm.

Uppväxt: Haninge.

Yrke: Skådespelare, har gått på Teaterhögskolan. Har jobbat på bageri och som diskplockare.

Familj: Fästmön Celie, som ­jobbar i modebranschen. Dotter, nio månader.

Aktuell: Bron III i SVT1 söndagar klockan 21. Boys SVT Play start 12 oktober. Boy Machine på TV4, premiär 16 oktober klockan 21.30.

Medverkar i Barnet på Dramaten.

Välklädd: Utsågs nyligen till Årets bästa klädda man i tidningen Café.

164904.jpg

Lena PH står 
på egna ben

Efter tre års tystnad kommer Lena Philipsson ut med en personlig skiva om relationer. För Mitt i berättar hon om sitt om sina tjejfester, sina råbarkade sidor – och om sitt nya liv som singel.

Lena Philipsson är slående snygg, där hon sitter tillbakalutad i soffan i Sveriges Radios entré. Hon är lätt solbränd. Håret är glansigt och den mörka ögonskuggan matchar den svarta spetstoppen.

För första gången på tre år kommer hon ut med en ny skiva med egna låtar. ”Jag är ingen älskling” är namnet både på albumet, singeln som gick direkt in på ­Itunes förstaplats och showen som har premiär på Cirkus 
i februari.

Du ser ut att må väldigt bra. Hur lever du ditt liv?

– Jag lever själv. Ja, jag har ingen kille alltså. Det tog slut i somras, men det är ingen dramatik. Ingen stor grej, ­säger Lena Philipsson och syftar på förhållandet med Pierre Leander, som hon var tillsammans med i ungefär ett år.

– Jag lever och har hälsan i min fantastiska lägenhet som jag älskar.

Från vindslägenheten på Östermalm med altan har hon utsikt över hustaken. Fint ljusinsläpp, högt i tak och med öppen spis mitt i våningen. För Lena, som är en riktig hemmamänniska, är det viktigt att trivas i hemmet.

I våningen kom den nya skivan till. Den här gången har Lena själv satt sig vid pianot. Alla texterna handlar om relationer, men Lena vill inte analysera låtarna.

– Jag uttrycker mig ju via text och musik. Jag har skrivit det jag vill säga. Självklart kommer texterna från ­erfarenheter som jag har haft eller kan känna igen mig i. Man plockar ju där man står.

En av låtarna heter ”Kunde va din mamma”.

– Då kan man ju lista ut vad den texten handlar om.

”Sagas sång” har Lena skrivit till sin 16-åriga dotter. Det är en berättelse om livet, där artisten uppmanar ­dottern att stå på sig, våga ta för sig och inte glömma att hon duger som hon är.

– Jag berättar saker som jag varit med om. Livet, säger Lena och ögonen blir tårfyllda.

– Så fort jag pratar om den blir jag känslomässigt ­berörd. Jag vill peppa och stötta.

Med åren har Lena blivit mer förlåtande inför sig själv. Hon är inte lika självkritisk och gnetar inte längre med smådetaljer när hon gör musik.

– Det var länge sedan jag arbetade med sådan här oängslig beslutsamhet. Jag sneglar inte på vad som är strategiskt. Jag skiter i om det är dammigt eller inte. Jag bara kör min grej.

Lena härmar ljudet av en elbas från röjarlåten ”Tjejfest”, som är inspirerad av filmen Pulp Fiction.

Är det den känslan du har på dina tjejfester?

– Ja, jag vill inte bara sitta prydligt och prata. Det ska vara röjigt också. Vi skrattar högt och är ganska råa i tonen.

Har du många sådana fester?

– Ja, faktiskt. Jag tror att det beror på att mina närmsta vänner är rätt rakt på sak. Jag gillar att vara med dem som är raka, ärliga, obrudiga. Vi pratar inte om hur man ska sätta på läppglanset eller pudret, vi pratar business, om folk och häller upp röda drinkar.

Lena har märkt att hon gärna blir nära kompis med rättframma tjejer, som inte kör något spel och inte räds att vara lite grabbiga.

– Jag är likadan själv. Jag är inte finputsad från topp till tå. Det finns alltid något som är lite råbarkat hos mig. Jag sitter ändå här med naglar som inte är fixade, säger hon och spretar med fingrarna.

Trots att hon har sjungit mycket schlager har hon en punkig sida i sig, menar hon. Lena tycker att det är kul att chockera lite grann. Som den gången hon placerade mikrofonstativet mellan benen i ”Det gör ont” i Melodifestivalen. Men det är viktigt att inte gå över gränsen.

– Det är lätt att bli kritiserad, det är alltid någon som tycker ”Men Gud! Och den där sexstången”, säger hon med tantigt tonfall på utpräglad småländska.

– Men gjorde jag så mycket med stativet? Det är just det som är grejen. Det är alltid med humor och själv­distans.

Har du alltid haft de här tuffare sidorna?

– Det har nog blivit så mer och mer. Den svarta humorn kommer från min pappa. Han skojade alltid i bilder, ganska rått och grovt ibland. Han har lärt upp mig liksom.

Nu har hon börjat odla de sidorna även utanför scen.

– Jag kan skoja och raljera som en ”isbrytare”, när jag träffar folk, säger hon.

Men även om Lena blivit mer avslappnad och trygg i sig själv, är grundinställningen fortfarande ”inte ska väl jag”, när hon umgås privat.

– Är jag bland folk jag inte känner tar jag inte över stället, säger hon bestämt.

Kommer hon in i ett rum med andra artister säger hon ”hej, hej”, sätter sig i ett hörn och lyssnar mest. Numera har hon förstått att hon syns fast hon är tyst. Hon försöker tänka på det, så att ingen ska tro att hon tar avstånd.

– Är det osäkra människor kanske de känner ”shit, hon sitter tyst, vad är det nu?” För mig handlar det bara om att jag sitter och löser mitt korsord. Jag behöver inte delta hela tiden, jag har inte det behovet.

Hon trivs med att vara ensam, fika, gå i affärer och strosa själv på stan. För att inte bli igenkänd har hon solglasögon och håret i tofs.

– Då är jag inte Lena Philipsson riktigt. Jag kan reagera om någon vill ta en bild. ”Oj, nu blev jag Lena Philipsson.” Jag blir påmind om vem jag är. ”Här gick jag och tittade på strumpor, men där ser man. Det är ju jag som är jag.”


FAKTA

Firar 30 år som artist

Namn: Lena Philipsson.

Ålder: 49 år.

Bor: Vindsvåning på Östermalm.

Familj: Barnen Saga, 16, och Noa, 21.

Yrke: Artist, låtskrivare.

Aktuell: Har precis släppt albumet ”Jag är ingen älskling” där hon själv skrivit både text och musik.

Firar 30 år sedan genombrottet: Lena Philipsson slog igenom 1986 i Melodifestivalen med ”Kärleken är evig”. 30 år senare, den 3 februari 2016, har hon premiär på sin egen show ”Jag är ingen älskling” på nya Cirkus Skandiascenen.

FAKTA

Lenas tips för höstmys

Tänd ljus: ”Jag är en ljusoholic. Jag tänder alltid ljus, de har en otrolig mysfaktor. Man ska kunna dimra också. Jag är en riktig dimmerpolis. Jag har mitt lilla kluster som alltid tänds på kvällen, utom de hetaste sommarnätterna. Jag eldar också i brasan”.

Titta på film: ”Ta på dig myskläder och titta på en skitbra film.”

Drick te: ”Jag är en sådan där tedrickare. Jag går nästan alltid med en kopp i handen, för jag gillar att hålla 
i något varmt. Jag dricker te året runt, även varma sommardagar. Jag har olika vackra koppar, som jag varierar mellan. Jag växlar även mellan tesorterna”.

Tänk lite feng shui: ”För mig är det viktigt att jag trivs i hemmet, att det är lite fint och att jag mår bra där. Även om jag inte kan så mycket om feng shui, så känns det som att det måste vara en bra feng shui hemma. Jag kan vara inne och skrota en hel dag.”

164964.jpg

Frans populärast i Idol

På bara några veckor har Idol-Frans från Krusboda fått mer än 19 000 följare på Instagram – mer än någon annan av de andra tävlande i TV4:s populära fredagsnöje.
– Jag vet inte om det säger något. De som är lite äldre har ju fler följare på till exempel Facebook, säger han.

Efter att ha varit ute ur tävlingen snirklade sig 17-årige Tyresöbon Frans Walfridsson sig in igen via ett så kallat wild card, och blev en av tävlingens tolv fredagsfinalister. I fredagens program fick han dock mer ris än ros av juryn för sin cover på Justin Biebers ”What do you mean”.

– Det gick ju lite sådär, jag håller med om juryns kritik. Men jag gick ju ändå vidare så jag är glad, säger han.

Enligt Frans Walfridsson har den första veckan i Idol varit ”ganska soft”.

– Vi sover alla på hotell och det är lite som ett läger. På dagarna har vi fått så mycket hjälp som vi vill ha och det har varit mycket plåtningar, säger han.

Har du någon som du umgås mer med bland de andra deltagarna?

– Nej, jag snackar med alla. Jag är ganska social.

Favorit i juryn?

– Nej det har jag inte, eller det skulle i sådana fall vara Anders Bagge för att han är så mysig och kramgo. Jag är lite så själv som person.

Innan Frans i förra veckan gick in i Idolbubblan på riktigt var det många i Tyresö som kom fram och hälsade och grattade.

– Jag har ju bott i Krusboda i tio år, så det är ju inte så konstigt. Jag känner mycket folk i Tyresö.

Det är också i Tyresö, på kommunala musikskolan, som Frans slipat på sin sångröst. Drömmen om att slå igenom med musik har länge levt parallellt med andra framgångsdrömmar.

– Att bli artist har varit en av flera målbilder, men jag har också idrottat mycket, spelat fotboll, handboll och innebandy och satsat mycket på skolarbetet, säger Frans.

Deltagandet i Idol kan dock innebära att Frans får göra en omstart på gymnasieskolan i Stockholm där han går ett program med ekonomisk inriktning. Håller han sig kvar i programmet under flera veckor måste han troligtvis gå om, men den risken är värd att ta, tycker Frans.

– Det här är det bästa sättet att slå igenom. Det är en sådan bra form på programmet.

Hans egna personliga favoriter bland medtävlarna är Amanda Winberg och Simon Zion.

– De är redan så proffsiga, i en klass för sig, säger han.

Laila Bagge har sagt att du är nya flickidolen. Har du någon partner?

– Nej. Jag är inte ihop med någon, säger Frans Walfridsson.

165938.jpg

Tornving driver med hipsterskägg

I går kväll var det premiär för Utsålt Kulturhuset Stadsteatern. Där driver Adde Malmberg och Mikael Tornving med stockholmarnas flockbeteende, hipsterskägg och modedieter.
Även David och Anna Kinberg Batra får sig en känga. Men det finns en grupp som Mikael Tornving vill hylla: kulturtanten.

”Utsålt” är en nummerrevy där trendängsliga stockholmare hamnar i skottgluggen. Mikael Tornving har skrivit revyn tillsammans med Adde Malmberg och Babben Larsson.

När Lokaltidningen Mitt i når Mikael Tornving på telefon håller han på att tvätta hemma i radhuset i Fisksätra.

– Premiärer är svårt. Det är som en jävla studentexamen, ska man gå ut med mössan eller med skammen?

Än så länge har han inte läst några recensioner. Han är lite ängslig för att få en dålig recension, som han sedan bär med sig.

Både Mikael och Adde Malmberg medverkar i föreställningen, tillsammans med bland andra Rakel Wermländer och Kalle Westerdahl.

Men Babben Larsson är inte med på scen?

– Hon är ute och tågluffar i Östeuropa. Vi fick ett sms från Bratislava där hon skrev ”spark och lycka till”. Hon ville inte vara med på scenen, hon har andra grejer hon vill göra.

I revyn tar de upp trender, som hipstervågen där alla bär skägg.

Du har inte skägg själv?

– Nej, men jag har haft. Det ingick i rollen i Priscilla. Jag har ett okomplicerat förhållande till skägg. Jag tycker det är kul med industrin med skäggvårdsprodukter, att barberarna har återkommit och att det är dyrt som fan att få det ansat.

Mikael tycker också att det är extremt komiskt med alla dieter, som ständigt växlar och får stort genomslag. Under en period kunde han inte få tag i vispgrädde på Ica Maxi i Nacka på grund av LCHF-dieten.

– De kunde inte leverera tillräckligt med smör och grädde för att det var ett sådant enormt sug.

Mikael gillar att driva med vårt flockbeteende – något som både skägg och LCHF är uttryck för. Det inte hänt så mycket de senaste 10 000 åren, påstår han.

– Vi är moderna människor med de mentala verktygen som utvecklades i jägarsamhället med grupper på 20-30 personer. Inte undra på att det går åt helvete.

I Utsålt driver de också med stockholmarnas förkärlek för ”fint” kaffe. Mikael Tornving konstaterar att förr drack man en kopp kaffe – med eller utan mjölk och socker. I dag finns en uppsjö av kaffesorter och en stor medvetenhet kring kaffebönor.

– Har du varit i Nespressobutiken på Kungsgatan? Det är som att komma in i en exklusiv juvelerarbutik, designad för att den absoluta världseliten ska handla där.

I revyn finns ett nummer där Kalle Westerdahl gör en David Batra som hela tiden frågar hustrun Anna Kinberg Batra, spelad av Rachel Wermländer, vad han får skämta om.

Du är ju kompis med David Batra, har han sagt något?

– Nej, det är inte David och Anna vi driver med. Vi driver med situationen han hamnat i: en komiker gift med en hög partiledare. Davids yrke är att skoja med makten, klart han inte bryr sig om det. Det är som att vara journalist och vara gift med hög chef på Volkswagen och veta om skandalen.

I revyn hyllar du kulturtanten.

– Ja, det förtjänar hon. Kulturtanten är en varelse som har väldigt stor betydelse för hälsotillståndet i ett samhälle i all sin lågmäldhet. Det finns alldeles för många tvärsäkra människor som tror sig inne med sanning, IS är ett sådant gäng. Jag tror inte det inte många kulturtanter som sympatiserar med IS.

164282.jpg

Kent Sidvall redo för sin första cd

Sedan dokumentären om Kent Sidvall sändes har jazzsångaren från Vällingby haft fullt upp.
Konserterna blir slutsålda direkt och många vill höra mer. Nu vill Kent Sidvall spela in en skiva.

Lokaltidningen Mitt i har tidigare berättat om Kent Sidvall inför dokumentärfilmen ”Vägen till vansinnet” som premiärvisades i SVT den 3 september.

Det var sista delen i filmaren Åsa Blancks serie ”Det är inte så dumt att bli gammal” och handlar om Kent Sidvalls väg från en eländig tillvaro till livet som jazzsångare.

Dokumentären berörde många tittare, framförallt gillade många Kents sång. Efter att den visats har Kent Sidvall fått mänger av mejl, sms och brev från männi-skor som blivit tagna av hans röst. Många har frågat om det finns något inspelat.

Mitt i:s artikel om Kent blev en klickraket, och redaktionen fick också mejl från läsare som blivit berörda av Kents livsöde och från läsare som ville hylla honom för hans sångröst.

Nu drömmer Kent Sidvall om att spela in en cd.

– Vi har ju spelat in lite enklare grejer här på Medis5, men det här ska bli något riktigt bra, och ska spelas in i en riktig studio, säger Hans Lundquist, projektledare för musik på Medis5, där Kent Sidvall jobbar med sin musik.

För att få hop pengar samlar de in via Crowdculture.se som är crowdfundingsajt för kultur.

Själv har Kent Sidvall börjat vänja sig vid uppståndelsen. Det händer att han blir igenkänd på tunnelbanan.

– Man får ta mer ansvar över sitt uppförande nu. Nu tänker jag på hur jag uppför mig, säger Kent Sidvall.

164770.jpg

Morgan tar 
strid mot mobbning

Hela uppväxten utsattes han för djupa kränkningar. I en ny realityserie hjälper Morgan Alling mobbade ungdomar.
”Jag är så jävla trött på att hålla tyst. Hör man, så gör man.”

I nya tv-programmet ”Morgans mission” följer Morgan Alling en åttondeklass i Ystad i deras kamp mot mobbning. Utgångspunkten är att det inte finns några onda barn – bara onda mönster. Klasskamraterna tyckte inte att de hade problem med mobbning – det gällde även de som blev mobbade.

Morgan gestikulerar och svordomarna haglar när han talar om mobbning. Under inspelningarna hade Morgan hjälp av mobbningsforskaren Björn Johansson. Emellanåt fick mobbningsexperten lugna ned honom, när han blev arg.

Första gången programledaren kom in i klassen och sa ”Hej, jag heter Morgan”, hälsade ingen. Det visade sig att då skulle de bli uthängda på nätet.

Snart började Morgan se mönstren – och gick själv in i gamla mönster. För att skapa god stämning vill han till exempel alltid vara rolig. Och visst får man skoja – men det är viktigt att skämtet landar rätt.

– En kille spelade en massa instrument och avslutade med panflöjt. ”Jaha, panflöjt”, sa jag och alla skrattade. Det var som om jag skojade till hans musik och kärlek. Det var en resa för mig att inse. Jag fick gå tillbaka och be om ursäkt.

Snabbt visade det sig att det förekom mycket utfrysningar, nätkommentarer och hat i klassen.

– Jag har ju själv vänt jävligt tuffa uppväxtförhållanden till min egen fördel, så jag kan se det där ganska snabbt.

Vad har du för erfarenheter av mobbning?

– Inga, men jag har erfarenheter av djupa kränkningar av vuxenvärlden, av samhället. Jag växte upp i missbruksfamiljer. Jag bodde på tre barnhem, fyra fosterhem, bytte skola nio gånger på elva år. Det gör att jag har jävligt bra koll på kränkningar. Att inte kunna ha makten över sitt eget liv, att andra dikterar villkoren för mig. Det är precis det som mobbning är.

Vad råkade du ut för?

– Lögner, svek, sexuellt utnyttjande, misshandel. Jag har varit med om alla jävla kränkningar som finns. I missbruksfamiljer, i fina kristna familjer där det var fint utåt men fullständig jävla misshandel innanför väggarna. Det är därför mitt hjärta brinner så in i helvete mycket för att hjälpa och stärka. I dag är det 60 000 barn, som blir utsatta för det här varje dag.

Morgan kallar sig ett typiskt maskrosbarn. Det som gjort att han överlevt är att han tidigt accepterade sitt liv, att han var ett fosterbarn.

– Jag var någon. Jag var stolt över att få resa runt. Men jag var ju inte stolt över kränkningarna. Jag var tvungen att bli vuxen som fyraåring för att ta hand om min mamma, min bror, prata med poliser och socialtjänst. Har man sett sin morsa bli misshandlad och själv blivit misshandlad, då växer ett hat mot förövarna så jäkla tydligt.

Morgan insåg att det gällde att vara smart för att klara sig. Att hålla sig borta från droger, kriminalitet och slagsmål. Han var med den tysta massan som inte mobbades, men gick fram till den som blivit kränkt och sa ”Jag såg det där, händer det igen så säg till”.

– Hela låg- och mellanstadiet var jag jämt i slagsmål med killar för att skydda tjejer, ”du säger inte så till en tjej”. Det hade antagligen med min mamma att göra. Som vuxen tycker jag inte att man slår någon.


FAKTA

Aktuell med två premiärer

Namn: Morgan Alling.

Ålder: 47 år.

Bor: Skanstull, Södermalm.

Familj: Fru Anna-Maria, Love, 3, Wilhelm, 7.

Yrke: Skådespelare, regissör, föreläsare, programledare.

Aktuell: Realityserien ”Morgans mission” har premiär i SVT1 den 5 oktober klockan 20. Spelar också pappa Rudolf när Sune blir familjeföreställningen ”Kaos i fredagsmyset” på Annexet, premiär den 27 november.

164257.jpg

Martina ger sig själv huvudrollen

Ny bok om otrohet, ny ­tv-serie och nakenscener på en fjälltopp med Ola Rapace. Martina Haags liv går just nu i turbofart.
– Det är som att jag och Ola Rapace har överlevt Finska vinterkriget ihop.

Det är bara några dagar kvar till premiären av filmen ”Glada hälsningar från Missångerträsk” när Lokaltidningen Mitt i träffar Martina Haag. Hon pratar fort som en hästkapplöpningskommentator.

– Jag är nervös att ingen ska tycka om filmen. Det är som att jag skurit ut mitt hjärta och lagt det på ett litet fat, säger hon öppenhjärtigt.

Redan när hon skrev boken tänkte hon att den skulle bli en ­romantisk komedi med henne själv i huvudrollen.

– Det känns som att jag har varit gravid med den här bebisen i fem år. Nu är den ute och då hoppas man ju att bebisen ska se gullig ut också, säger hon med ett gapskratt.

Hennes bok Underbar och älskad av alla blev också film med henne i huvudrollen.

Martina tror att hon kan vara den första tjejen i Sverige som skriver sina egna huvudroller – men hon vill inte vara den sista.

– I USA har det funnits länge, särskilt på gubbfronten med Woody Allen. Att göra sin egen huvudroll är så himla roligt, jag har ju facit hela vägen. Men jag är så illa tvungen. Ingen annan vill ha mig 
i en filmroll.

Huvudpersonerna i filmen, Nadja och Jocke, bär båda på en sorg. Singeln Nadja är en ”inbiten Stockholmsbrutta” som väntar på att få adoptera en flicka. Samen Jocke, som spelas av Ola Rapace,
är en renskötare som helst vill vara i fred.

Martina bodde själv i Skellefteå när hon jobbade på Västerbottensteatern som 24-åring. Precis som Nadja ville hon inte ha mössa som gav ful frisyr.

– När jag åkte hem tog jag med min skoterovall och den använder jag fortfarande. Barnen tycker att det är döpinsamt när jag hämtar dem i skolan i overallen, men jag hatar att frysa.

Hon har aldrig frusit så mycket som under inspelningarna. Kostymören gick med på att hon hade två par långkalsonger under jeansen, men vid tre gick en estetisk gräns för hur påbyltad man kunde vara.

Du är ju avklädd i en kärleksscen med Ola Rapace på en fjälltopp.

– Där frös jag ingenting. Jag var så inne i hånglet.

Hur var det att hångla med Rapace?

– Helt okej. Det gjorde inte ont.

Efter att ha provfilmat ett antal killar kom Ola. Martina visste direkt att han var rätt då han har både en kärna och glimt i ögat. Hon blev först lite rädd att inte hålla måttet inför den lite stränga James Bond-stjärnan.

– Men han är världens gulligaste. Det fanns inte en sekund när han inte gav allt. Det är som om vi har överlevt Finska vinterkriget ihop.

I oktober kommer Martinas nya roman, ”Det är något som inte stämmer”. Enligt förlaget är det en bok om lögner och otrohet. 2013 separerade Martina och dåvarande maken Erik Haag, men skilsmässan är inget hon vill prata om.

Får man fråga hur du mår i dag?

– Jag mår väldigt bra, tack.

Var hittar du kraft när du går ­igenom svåra saker i livet?

– Jag tänker att motgångar är lite bra. Det är de som formar en. Lite uppförsbacke ibland är väldigt användbart både som skådespelare och som författare. Det är roligare att umgås med folk som inte haft en räkmacka.


FAKTA

Leder tv-serie om mobbning

Namn: Martina Haag.

Ålder: 51 år.

Bor: Hus i Bromma.

Familj: Fyra barn, 7–18 år. Katten Törnrosa, 14.

Aktuell: Filmen Glada hälsningar från Missångerträsk, biopremiär 25 september. 
Den 7 oktober har tv-programmet Det handlar om oss premiär i Svt. Martina leder serien om mobbning som riktar sig till föräldrar. Samma dag ges romanen ”Det är något som inte stämmer” ut.

FAKTA

Martinas favoriter på hemmaplan

Park konditori: ”De är så snälla och surar aldrig när jag sitter i timmar med en cappuccino. Jag äter en ägg- och kaviarmacka och skriver med Beethoven i hörlurarna.”

Bromma Blocks: ”Där kan jag slå ihjäl en hel dag. Där finns en boulde­ring, en klättervägg på tvären, där barnen klättrar i timmar.”

Sjön Judarn: ”Så tyst och trolsk. Det är som att springa i en John Bauer-teckning runt sjön.”

Rolig lekplats: ”Barnen är helt tokiga i lekplatsen vid Kristinebergs IP, som är helt livsfarlig med jättestora ugglor och träpingviner, som man kan klättra och åka i. Du kan lätt ha kul där fast du är tolv.”

162680.jpg

Mark står upp 
för kärleken

Mark Levengood är sönderälskad av svenska folket. Så har det inte 
alltid varit. Som homosexuell har han blivit knivhotad, fått lägenheten 
vandaliserad och uppmanats att leva i celibat.
”Tiderna har ändrats mycket, det är skönt att leva 2015.”

Hur hittar man kärleken? Mark Levengood har funderat mycket på det. I snart 30 år har han levt med Jonas Gardell.

– Skulle jag hamna ute på någon marknad skulle jag inte ha en aning om hur man gör. Jag vet inte ens hur man flirtar, säger han och uttalar ”flirtar” med i.

– Jag får nog fortsätta vara gift och det vill jag ju vara, fortsätter Mark godmodigt, för dagen klädd i brunrutig kostym och väst direkt från skräddaren.

I tv-serien ”Tro, hopp och kärlek” kan man nu se honom hjälpa tre präster och en pastor att ­hitta någon att dela livet med. Det visar sig inte vara helt enkelt.

– Präster kan inte sätta sig på bypuben och hångla upp någon människa. De är väldigt påpassade och ska vara som pelare av dygd.

Han berättar att till och med maken Jonas ­Gardell har blivit berörd av programmet, något som Mark inte är bortskämd med.

– Jonas sa att det var det bästa jag gjort sedan ”Mark och hans vänner” 1992, säger Mark och skrattar.

Han och Jonas har i tidigare intervjuer berättat om hur de träffades på Storkyrkobadet i Gamla stan, då ingen av dem hade badrum.

I början hade paret svårt att förstå varandra. Jonas trodde att Mark var från Island och tyckte att hans finlandssvenska lät konstig. Mark reagerade på att Jonas inte ville berätta vad han jobbade med.

– Jag trodde att han var prostituerad. Jag arbetade som narkomanvårdare på Sabbatsberg och där var många kunder det.

Inte heller kunde Mark se hur Jonas såg ut, då gudsonen hade spolat ner hans kontaktlinser 
i toaletten.

– Däremot blev jag snabbt förälskad i hans väsen. Han var otroligt charmerande, spännande och elektrisk. Vi var mycket kyska. När vi förlovade oss hade vi kanske kysst varandra en gång. Det är banne mig enda gången i mitt liv.

Efter tre veckor tog Jonas med honom till ­Observatorielunden. Mark, som fortfarande inte hade några kontaktlinser, uppfattade att Jonas höll något i handen. Det var två ringar. Jonas ville att de skulle förlova sig. Efter lite funderande svarade Mark: ”vi kan förlova oss lite lätt”. Samma kväll flyttade de ihop.

På 80-talet var fördomarna mot homosexuella betydligt fler, minns han. 1988 eller 1989 blev de knivhotade på Ikea i Kungens kurva.

– Det kom fram galen liten man med skägg. Först sa han någonting om bögar. ”Va?” sa vi. Plötsligt var vi upptryckta mot väggen med en kniv under hakan. Polisen kom ganska fort. Mannen sa han att han inte gillade bögar.

– Då sa polisen: ”Ja killar, ni måste förstå att ni är ganska provocerande”. Och så ville han inte ta upp min anmälan. I dag skulle jag ha blivit topp tunnor rasande, men då propsade vi inte på det. Världen såg ut så då.

Vid ett annat omskrivet tillfälle skrev hantverkare ”Bögjävlar” med sprej över hela sovrums­väggen hemma hos paret, som då bodde på Brännkyrkagatan.

– Efteråt flyttade vi. Det blev så mycket negativa vibbar. Vårt hem blev solkat.

Mark menar att på den tiden var det tillåtet att öppet hata homosexuella.

– Det som är väldigt skönt är att vi som är från Finland inte blir kränkta. Vi blir arga och det är mycket bättre. Bitterhet har jag absolut ingen fallenhet för heller.

Hela livet har Mark varit religiös. Han konfirmerades i en luthersk kyrka men sedan 80-talet tillhör han katolska kyrkan.

Vad har du fått för reaktioner från kyrkan på att du är homosexuell?

– När jag växte upp var de besatta av frågan. Att vara homosexuell var absolut fel. Men det köpte jag aldrig, jag tänkte att det ska de väl skita i. Jag tror att Gud gjorde mig homosexuell för att han ville något med det. Att vara kristen är ingen ­charterresa.

Mark, som alltid har varit öppen med sin homosexualitet, har tagit fajten både inom den lutherska och katolska kyrkan.

– Det var ju väldigt mycket uppmaningar att leva i celibat. Men världen har inte förlorat någon stor celibatmästare i mig. Jag tog inte åt mig alls av det.

Den allra viktigaste resan i Marks liv har varit att få barn. Innan dess hade han med viss sorg ­accepterat att han inte skulle bli förälder.

– Barnen kom med buller och bång och allt blev annorlunda. När de föddes var jag 38 och prenumererade fortfarande på Kalle Anka. Jag insåg att skulle våra barn få en barndom, måste vi flytta ut ur barnkammaren och acceptera vuxenansvaret.

På bordet framför Mark ligger en snusdosa. Barnen har varit på honom att sluta snusa och Mark försökte pliktskyldigt en dag. Sedan tänkte han: Har de inget annat att klaga på, får de lära sig leva med det.

– Så nu snusar jag glatt. Det är min sista James Dean-ådra. Jag var ung rebell och nu är jag gammal rebell och det uttrycker sig i snuset.

Hur vårdar du och Jonas er kärlek?

– Genom att ge varandra mycket tid. Vi är väldigt noga med att försöka vara hemma till middagen, umgås och dela en vardag.

Numera tar Mark bara de bråk han måste – de som inte leder någon vart undviker han. Han har också insett att de inte kan förändra varandra. Men att leva med Jonas är aldrig tråkigt, garanterar han.

– Han är sagolikt dynamisk och kreativ på gränsen till det ofattbara. Skulle något stelna till och vardagen bli tristess, så vips! Jonas är otålig på livet. Han vet som alla i 50-årsåldern att livet inte är ändlöst. Det gäller att passa på.


FAKTA

Mark är ganska blyg

Namn: Mark ­Levengood.

Ålder: 51 år.

Familj: Maken Jonas, två barn och två katter.

Bor: Södermalm och Soludden, ­Saltsjöbaden.

Yrke: Program­ledare.

Aktuell: Leder ”Tro, hopp och kärlek” i SVT 1 tisdagar klockan 20.

Dålig självkänsla: ”Arbetsmässigt har jag alltid varit väldigt säker, men jag blir fortfarande väldigt förvånad när folk kommer fram och vill ta bilder. I bland är de jättenervösa att träffa mig. Då tänker jag ”vadå, jag har ju bara gått runt här och lallat i hela mitt liv. Och så blir jag blyg, jag är en ganska blyg människa. Men det har blivit bättre med åren.”

FAKTA

Marks bästa kärlekstips

Ta aldrig varandra för givet: ”Det är det absolut viktigaste. Varje dag tillsammans är en gåva.”

Ha hemligheter för varandra: ”Den löjligaste myten är att man ska kunna läsa varandra som en öppen bok. Vad händer när man har läst en bok? Man lägger den ifrån sig och tar nästa bok. I ett förhållande ska man fortsätta överraska varandra också efter 30 år. Men sedan ska ingen hemlighet vara en 20 år yngre älskarinna från Ryssland. Så ingen Tatjana. Det blir fel.”

Ingen öppen planlösning ”En mäklare sa att öppna planlösningar är en sinnessjukt dålig idé. Alla par han hade sålt öppna lösningar till hade skilt sig. Man måste få gömma sig och gå ur vägen för varandra. Att riva väggar är den snabbaste vägen till skilsmässa. Då börjar folk låsa in sig på toaletten för att få en liten stund för sig själv.”