Kategoriarkiv: Nöje

204171.jpg

Några guldkorn i veckan

Helgen må vara över men hela veckan är full av nöjen. Uteserveringsöppningar, konserter och loppisar – här är fem av veckans guldkorn.

1. Spelning: På onsdag har det återigen blivit dags för kulturprojektet The Green Door Project som lanserades i Stockholm för första gången förra året. Den här gången hålls evenemanget på Trädgården. Spelar gör Chicago-rapparen Adamn Killa, RMH-profilen Leslie Tay, dj/producenterna Yung Gud och Harald Björk samt artisterna Iman och Nadia Tehran. Utöver det bjuds besökarna på en musikalisk och visuell helhetsupplevelse gemensamt skapad av skivbolaget Bossmusik och konstnären Eva Beierheimer. När: Onsdag, 18 maj, kl 17-01. Adress: Hammarby Slussväg 2

(Psst… På grund av stor efterfrågan så släpps ett fåtal extrabiljetter till evenemanget imorgon, tisdag 17 maj kl 12.00. Knip en här. )

2. Inflyttningsfest: För den som mot förmodan missat det går startskottet för 120 dagars fest på F12-terrassen med en inflyttningsfest på torsdag. Kvällen kommer att bjuda på ett showcase av sommarens alla återkommande klubbar samt ett par specialinbjudna liveakter. Därefter fortsätter firandet hela helgen. När: Torsdag, 19 maj, kl 21-05. Adress: Fredsgatan 12

3. Uteserveringsöppning: Förra sommaren öppnade restaurang Clou, med en ambition om att bjuda på högkvalitiativ mat och unika aw-koncept med såväl livemusik och dj:s, mitt i city. På torsdag öppnar de upp en uteservering med säsongsanpassad meny inför sommaren. När: Torsdag, 19 maj. Adress: Västra Järnvägsgatan 11

4. 1kmloppis i Birkastan: För femte året hålls 1kmloppis på Karlbergsvägen mellan Norra Stationsgatan till Torsgatan. Här är alla som bor i Birkastan (gällande postnummer hittar du här) välkomna att sälja. Ta bara med dig ett poststämplat kuvert med din adress samt legitimation och plocka med dig prylarna ner på Karlbergsvägen. Du som inte bor i Birkastan kan ju alltid fynda istället. När: Söndag, 22 maj, kl 11-15. Adress: Karlbergsvägen

5. Modeloppis: På söndag har det blivit dags för vårens upplaga av Make it lasts modeloppis på Musikaliskas gård. Fynda designerplagg, accessoarer och inredning från 30 modepersoners egna garderober för ett gott syfte. Delar av intäkterna går nämligen till integrationsappen Welcome app som gör det lättare för nyanlända och locals att mötas. Utöver allt Make it last-märkt kommer även flera svenska modemärken att sälja plagg för vrakpriser. När: Söndag, 22 maj, kl 12-16. Adress: Nybrokajen 11/Blasieholmstorg 10

170373.jpg

Tumbas Karl-Oskar och Kristina

De har Sveriges kanske mest prestigefyllda inhopparroller. Kristina från Duvemåla spelas på Cirkus hela hösten, och i rollerna som Kristina och Karl-Oskar vikarierar Josefine och Glenn från Tumba.

– För kvinnor finns det ingen större roll i Sverige, säger Josefine Isaksson.

Beskedet om att hoppa in i rollerna på Cirkus brukar komma vid 12-13-tiden på dagen. Då vet 
Josefine Isaksson att över tre timmar på scenen väntar senare på kvällen samma dag.

– Då laddar jag hela dagen. Rollen är en stor utmaning och du måste må bra för att kunna prestera. I genomsnitt blir det ungefär ett inhopp i veckan, säger Josefine Isaksson.

Förberedelserna innebär allt från promenader till ångbehandling av rösten.

Musikalen bygger på Vilhelm Mobergs böcker om den svenska emigrationen till Amerika och är skriven av Björn Ulvaeus, Benny Andersson och Lars Rudolfsson.

– Det här är den största roll jag haft. Det finns inte så många musikaler som har så stora kvinnoroller, säger hon.

Josefine är uppväxt i Tumba och har gått på Scenskolan Fejm i Alby. Senare flyttade hon till London för att gå teaterskola. I dag har hon landat på Södermalm.

Hennes musikalkollega Glenn Edell som axlar rollen som Karl-Oskar bor på Solhöjden i Tumba, men kommer från Gävle ifrån början.

– Många sjunger upp där på Cirkus, men jag gör det hemma eftersom jag tycker att det är lite genant. Det låter lite som ett dårhus när folk sjunger upp. Jag sitter och hummar lite i stället, säger han och skrattar.

Han var med redan då musikalen spelades i Helsingfors och minns sitt första inhopp.

– Jag trodde nästan att jag skulle avlida, det var fruktansvärt. Du är på scenen nästan hela tiden och det var så mycket med alla texter och åt vilket håll du ska gå i olika situationer, säger han.

Pjäsen spelas fram till den 3 januari på Cirkus. I Stockholm har den inte varit en lika stor succé som i Göteborg och Helsingfors där den började spelas 2011.

– Jag vet inte vad det beror på. Nu börjar det komma mer publik. Kanske tar det lite längre tid innan Stockholmarna vaknar. Det här är helt enkelt en fantastiskt jävla bra pjäs, säger Glenn Edell.


FAKTA

Josefine laddar med promenad

12.00-16.30: Vid lunchtid kommer besked om att hoppa in. Josefine laddar upp genom att ånga rösten, promenera, sjunga lite och äta bra.

16.30: Anländer till Cirkus

16.45: Sätter sig i sminket.

17.30: Sjunger upp.

18.00: Testar mikrofoner och ljud på scenen. Ensemblen går igenom praktiska detaljer.

18.40: Sätter på sig scenkläder. Ser till att komma i stämning.

18.55: Sminket gör en sista koll.

19.00: Ridå upp. Föreställningen börjar. Sedan pågår musikalen i fyra timmar inklusive 30 minuters paus.

168500.jpg

Nu samlas samlarna i Väsby

I helgen hålls den nordiska frimärks- och vykortsutställningen Nordia 2015 i Upplands Väsby. Den prisade filatelisten Arne Forssén står för en av mässans 980 ramar.

– Frimärkssamlandet lever, säger han.

På fredag invigs Nordia 2015 på Scandic infra city. Mässan vandrar mellan länderna och förra året hölls den i Oslo och nästa år hålls den i Danmark.

– Den nordiska mässan har inte varit i Stockholm sedan år 2000, säger Christer Samson, marknadsansvarig.

Som Lokaltidningen Mitt i tidigare berättat kommer Sveriges dyraste frimärke, ett gult 3 skilling banco, att visas upp, och enligt Christer Samson finns det något för alla intressen som motiv, geografi och historia på mässan.

– Besökarna får bland annat se samlingen ”The magic world of Harry Potter”. Den ställs ut av Mathilda Larsson, en ung tjej från Skövde som tidigare visat samlingen på världsutställningen i Malaysia.

En annan intressant samling är enligt honom ”Paris by night” av Seija-Riitta Laakso. Det är en vykortssamling som visar Paris nattliv.

Det är fri entré till mässan och från Norrorts frimärksförening är Täbybon Arne Forssén inbjuden.

Hans samling heter ”Danska nummerstämplar och försändelser” och innehåller samtliga 210 danska poststämplar från år 1851 till 1864. Danmark bestod då av kungadömet Danmark samt hertigdömena Holstein, Lauenburg och Slesvig. Först förra året blev samlingen komplett och det lyser om Arne när han berättar om hur det ögonblicket kändes.

– Det var roligt. Det är ungefär som när man går på loppis och gör ett riktigt fynd eller när man köper ett par trevliga skor, man bli glad, säger han och ler.

Som filatelist vill man komma över vackra brev som tagit annorlunda resvägar där frimärken och poststämplar fortfarande är i fint skick, berättar Arne Forssén.

Ett av breven som visas i helgen skickades från Bornholm till Köpenhamn i januari år 1858.

På grund av vintern kunde brevet inte färdas med båt utan gick med ispost över till Sverige och Ystad vilket gjorde att brevet fick en extra stämpel. Det märktes även med en fyra vilket berättar att mottagaren fick betala fyra skilling för brevets omväg.

I helgen överlåter Arne Forssén tävlandet till andra men han har genom åren samlat på sig en hel del medaljer.

Han prisades bland annat i Korea år 2002 för särskilt vacker presentation.


FAKTA

Fri entré tillNordia 2015

Plats: Scandic infra city, Upplands Väsby.

Officiell invigning: Klockan 11 på fredag.

Pågår: 30 oktober–1 november, klockan 10-19 på fredag, 9–17 på lördag och 9–15 på söndag.

180 samlare samt handlare och postföretag kommer att vara på plats under mässan.

980 ramar där varje ram innehåller 16 A4-ark kommer att ställas ut.

Det kommer att ske både auktioner och tävlingar.

168101.jpg

Nu får Lisa sjunga ut i tv

Efter att ha fått frågan flera gånger tackade Lisa Nilsson till sist ja till att vara med i TV4:s succé­program ”Så mycket bättre”.

Hennes barn tycker både det är spännande 
– och lite pinsamt att hon är med.

När Lisa Nilsson repeterade låtarna inför programmet, spelade hon upp dem i bilen för sina barn.

– Första gången min yngsta dotter hörde ”Vart du än går” blev hon väldigt allvarlig och lite rörd. Sedan har vi spelat den i bilen flera gånger och nu sjunger de med. Den är en av deras favoriter. Det är lite stort för mina barn att jag tänkte på dem när jag spelade in den.

Vad tycker dina barn om att du är med i ”Så mycket bättre”?

– De tycker det är spännande och lite pinsamt. De har sett lite jinglar på tv och börjar redan förfasa sig över att jag gör konstiga saker och är utklädd, säger Lisa som har drottninglik Farah Diba-­frisyr och lilablommig glansig klänning under TV4:s pressträff.

Redan under första inspelningsdagen upplevde hon att stämningen bland artisterna var väldigt välvillig. De vill varandra väl och konkurrerar inte. Det fick henne att känna sig trygg.

– Jag tyckte intuitivt väldigt mycket om alla på en gång. Sedan lärde jag känna dem och då tyckte jag ännu mer om dem.

Förutom Lisa och Niklas Strömstedt, medverkar Sven-Bertil Taube, Miriam Bryant, Jenny Berggren, Ison & Fille och Kleerup.

Hon konstaterar att de identifierade sig som en grupp, som jobbar ihop. I stället för att vara ensam och skör, insåg alla att de hade allt att vinna på samarbete. Något som inte är självklart bland alla artister, konstaterar Lisa.

– Artister är väl vanligtvis måna om att få glänsa mest. Sedan kan man ju hymla och så.

Lisa fick frågan om hon ville vara med redan första säsongen. Den gången tackade hon nej för att hon behövde prioritera familjen.

Därefter har de fört samtal varje år. Men det är inte alltid produktionsbolaget som hört av sig.

– Jag har också förklarat att det skulle vara bra tajming. Något år var jag gravid och då sa de att det skulle jag inte orka. Det var inget bra att göra i sjunde månaden. De hade helt rätt, det orkar man inte.

Inspelningen beskriver hon som otroligt intensiv. Det hände saker från tidig morgon till sen kväll. Det skulle sminkas, sminkas om, bytas kläder. Plötsligt var det nya bud och de ska i väg på en utflykt, där det enda de får veta i förväg är att de ska ha oömma kläder. ­Någon tid för reflektioner på rummet fanns inte.

– Det är en viss stress i att inte ha kontroll på sin tillvaro.

Hur tar du det?

– Man har ju inget val, men det kostar på energimässigt. Fast samtidigt gillar jag ju det. Jag tycker om att kasta mig ut i havet, utan att veta vad som ska hända, vad det egentligen är för starka vågor. Jag gillar det där att nu blir det till att kämpa.

I första programmet var det Niklas Strömstedts dag. När Lisa mot slutet av dagen framförde hans låt ”Vart du än går” grät de andra artisterna. Även Niklas var tårögd.

För Lisa är det en låt som säger att du är okej som du är, vem du än blir.

– Den kärleken vill alla ha. Och den har inte alls alla fått. Det är det man vill ge som förälder.


FAKTA

Den 28 november tolkas Lisas låtar

Namn: Lisa Nilsson.

Ålder: 44 år.

Bor: Lägenhet i Enskededalen.

Uppväxt: Tyresö.

Familj: Har barnen Irma och Signe med Niklas Medin.

Aktuell: Medverkar i ”Så mycket bättre” i TV4 på lördagar. Lisas program sänds den 28 november. Släpper samlingsskivan ”Ingen gör det bättre” på CD den 26 december. Samlingen innehåller alla Så mycket bättre-tolkningar och Lisas hits.

167803.jpg

Från hemlös till skivaktuell

Han har varit hemlös, ­sovit i trappuppgångar och levt för att få en sil.

Mange Hellberg är aktuell med en ny skiva. Mitt i har mött honom på Södermalm där han ­numera har sitt hem.

Mange Hellberg är känd för att ge en röst åt samhällets maskrosbarn, missbrukarna, de hemlösa, knarkarna och de prostituerade. Nu släpper han snart en ny skiva.

På den förra skivan gjorde han upp med sig själv. På den nya ligger även fokus på att berätta om dem som finns i hans värld.

– Min dröm är att vara gatans Astrid Lindgren. Berätta om alla de här människorna, som slåss med sina demoner. Alla är värda att bli sedda.

På en av de nya låtarna ”Insidan som räknas”, får man träffa Lisa som snart blir vräkt och ler mot torskar. Och Lasse som sköljer ner sin vintersorg med en sup.

– Alla karaktärer jag skriver om bär med sig en bit av mig själv.

Låten ”Mannen som kunde tala med väggar” handlar om tvångstankar. Om att tejpa igen köks­lådorna för att man inte ska komma åt några vassa knivar.

– När man stått skitfull eller haft panik i vardagsrummet och pratat med väggarna, eftersom man inte har någon annan att prata med.

Mange Hellberg har levt ett hårdare liv än de flesta. Han var tre år gammal när han och hans mamma eskorterades av polis från Stockholm till Sundsvall för att fly den våldsamma pappan. Uppväxten kantades av missbruk och han har i perioder levt på gatan, åkt ut och in på behandlingshem, sovit i busskurer eller hos flyktiga bekanta.

Nu är han nykter och drogfri sedan några år tillbaka och har lyckats få tag i ett åtråvärt förstahandskontrakt på Ringvägen. Söder­malm känns hemma.

– Det jag förknippar med Södermalm är inte surdegar och hipsters. Det är lite som ett Norrland. Man är bra på att se varandra här. Det finns jävligt mycket kärlek.

Målet med musiken är att få komma ut till en bred publik. Bli folklig. Han skulle inte tacka nej till ”Allsång på Skansen”.

– Jag vill sparka in dörrar. Jag skulle gärna berätta ett och annat för regeringen om utanförskap.

Olof Palme är en av idolerna, tillsammans med Ingmar Bergman och Astrid Lindgren. Han har tatuerat in bröderna Lejonhjärta på bröstet, men har bytt ut Skorpans ansikte mot sitt eget.

– Ibland känner jag mig som Jonatan och vill rädda hela världen, ibland är jag mest som Skorpan och vill att någon ska rädda mig.

Om att rädda sig själv handlar låten ”Simma eller sjunk”. Låttiteln har tatuerats in av hundratals olika människor i landet, varav en är skådespelaren Mikael Persbrandt.

– Micke är en vän. Han ringde mig och sa att tyckte om min musik och att han tatuerat in ”simma eller sjunk”. Jag skrev låten till mig själv. Den ger mig ork att fortsätta, säger Mange Hellberg.


FAKTA

Insidan som räknas, av Mange Hellberg

Lisa räknade stegen i trappen

Hon visste att hon snart kastas ut

Hennes räkningar betalar sig på natten om hon inte blir tagen av nån snut.

Hon pröva andra vägar och gator så att inte piketen visste vart hon stog. För det är insidan som räknas då sa hon till en torsk och log.

Lasse räknade fimpar på marken

Han kände att idag fanns nog gud. Å han hade några tjugor till nåt starkt sen. Ja du vet han som spar får en sup.

Han sköljde ner sin vintersorg och då …

Kommer farbror blå plocka Lars till station. För det är insidan som räknas då ”Välkommen hem” Sa konstapeln och log

Mange Hellberg

FAKTA

På Instagram

Namn: Mange Hellberg.

Ålder: 41 år.

Bor: På Ringvägen.

Familj: Flickvän.

Favoritplats på Söder: ”Greta Garbos park är fantastisk.”

Aktuell: Med nya skivan ”Hellberg och dalbana” och instagramkontot ”Insidan som räknas” där personer i missbruk delar med sig av sin vardag.

167333.jpg

TV-fest hos Bindefeld

När Micael Bindefeld fick frågan om att göra tv från sommarstugan tvärvägrade han.

– Mitt sommarställe är något av det heligaste jag har, säger han.

Men nu är han glad att han ändrade sig.

Förra året gav Micael Bindefeld ut boken ”Min trädgård är en fest”. Då fick Sofia Wistam – hans kompis sedan 30 år och rutinerad tv-personlighet – en idé.

– Jag tänkte att man skulle kunna översätta boken till ett tv-program och frågade Micael vad han tyckte.

Micael Bindefeld, som bor på Öster­malm, men har sommarhus på Värmdö, gillade inte alls tanken på tv-kameror i trädgården.

– Jag är väldigt privat och mitt sommarställe är något av det heligaste jag har, säger han.

Efter några turer fram och tillbaka tog ett produktionsbolag ändå fram ett koncept där Micael Bindefeld, Sofia Wistam och Pernilla Wahlgren skulle bjuda till fest hemma hos Bindefeld. Och efter att ha rådfrågat sin bästa kompis Izabella Scorupco tackade han ja.

– Izabella älskar Sofias och Pernillas podd och tyckte att idén till tv-programmet var briljant.

Så i somras har trion bjudit in kändisar som Jonas Gardell, Lena Philipsson, Michael Nyqvist, Victoria Silvstedt och Fredrik Reinfeldt till sommarstugan på Värmdö. Där har de hängt i trädgården, ägnat sig åt honungsslungning och ketchuptillverkning och ätit mat.

– Programmet är unikt eftersom tv-tittarna får följa med hem till en riktig person, med riktiga vänner, riktigt porslin. Det är ingen tv-studio, ingen kuliss. Därför släpper gästerna på garden och då blir det väldigt uppsluppet med många skratt och mycket värme, säger Micael Bindefeld.

Ändå måste de vara medvetna om att kamerorna är där och att det de säger hamnar i tv?

– Men vår ambition har inte varit att få gästerna att brista ut i gråt eller komma med rubriksättande avslöjanden. I stället har vi haft vansinnigt roligt, säger Pernilla Wahlgren.

Ni tre har känt varandra i 30 år. Har ni lärt er något nytt om varandra ­under sommaren?

– Ja, det tror jag, säger Pernilla Wahlgren.

– Nej, hur är det möjligt? frågar Micael Bindefeld lite skämtsamt.

– Gästerna var så olika att samtalen blev väldigt intressanta och programmen fick väldigt olika karaktär. Det ledde till att vi också såg nya sidor av varandra, svarar Pernilla.

Förutom roliga aktiviteter och spännande samtal vill programmet också bjuda på inspiration för den som själv vill ordna fest.

– Det var väldigt spännande att se hur Micael tänker inför en middag. Han matchar till exempel maten med dukningen och börjar med dukningen. Till en av middagarna dukade vi med röda vinbär, det var så coolt, säger Sofia Wi­stam.

Tv-tittarna kan också lära sig av festfixarens tips när det gäller gästerna.

– Ofta bjuder vi svenskar personer i samma ålder, med samma politiska åsikter, som tjänar ungefär lika mycket. Jag tycker att man ska vara kreativ och låta gästmixen vara aningen spretig. Det leder ofta till väldigt spännande samtal, affärsrelationer eller -– vem vet –till och med lite romantik, säger Micael Bindefeld.

Du var skeptisk inför inspelningen. Hur känns det nu?

– Jag är jätteglad att vi gjorde det här, men vi får väl se om jag kommer ur den här säsongen med någorlunda bibehållen integritet.

166981.jpg

Shima slår stort i höst

Nu kan man se Shima Niavarani både på bio, 
i TV4:s Boy Machine och snart i SVT:s julkalender.

Under uppväxten hade hon få vänner – och blev 
i stället kompis med ­karaktärer från filmer och böcker.

Många känner igen henne som Maiken från tv-serien Allt faller, andra från hennes egenskrivna hyllade teaterföreställningar.

Att bli skådespelare kom helt ­naturligt för Shima, delvis på grund av hennes rotlösthet. När hon var 4 år flydde familjen från krigets Iran och under uppväxten flyttade hon mycket, från Örnsköldsvik till Upplands Väsby, Runby och Prästgårdsmarken. Hon har också bott i Liljeholmen, Bagarmossen och på Södermalm.

– Jag hade inte så mycket vänner, för vi flyttade runt så mycket. Jag bodde i stort sett på biblioteket och i videobutiker, där jag letade efter speciella regissörer och deras filmer. Jag gick igenom hela filmhistorien och världslitteraturen. För att underhålla mig själv bad jag om en litteraturlista av min lärare, som jag tog mig igenom från A till Ö, säger Shima, som bland annat berättat hur hon för första gången uppträdde på en teaterscen på torget i Väsby.

Kände du dig ensam?

– Jag var kompis med karaktärerna i litteraturen. Jag låtsades att jag var dem och hade sällskap av filmerna.

Shima gick tidigt med i Strindbergssällskapet, är akademiskt lagd, men hann aldrig ”göra en universitetsrunda”. Vid 19 skrev och regisserade hon sin första pjäs för Riksteatern.

Allt började med ett mejl där hon berättade för Riksteatern att hon skrivit en pjäs; ”ni förlorar ingenting på att höra min pitch”. På teatern fick hon stöd av en kollega, som trodde på henne.

– Hon har tyvärr gått bort nu. Hon var min klippa. Utan henne var jag bara ett missanpassat litet freak från Upplands Väsby, som inte följde några sociala regler, inte visste hur man betedde sig, inte kunde mingla och inte hade något branschspråk. Jag var lite malplacé, svarta fåret liksom.

Nu har Shima övat upp sig och jämför en intervjusituation med speed-dejting.

– Efter tionde dejten är man expert: ”Ja, i alla fall, jag växte upp här och där…”

Just nu är hon aktuell både på tv och på bio. På torsdagarna kan man se Shima spela manager åt ett före detta pojkband som återuppstår i TV4:s nya komediserie Boy Machine. Hon medverkar även i årets julkalender Tusen år till julafton, med historieätarna Lotta Lundgren och Erik Haag. Dessutom syns hon i säsong 2 av SVT-serien ”30 grader i februari”, som sänds i februari.

Hon spelar även huvudrollen i filmen ”She’s Wild Again Tonight, ett slags dokumentärt drama med inspiration från pjäsen Fröken Julie. Den handlar om en skådespelare, Shima, som åker till New York för att göra en Fröken Julie-tolkning. Gustaf Norén från Mando Diao spelar Jean.

Under inspelningarna funderade Shima på vad som händer när starka, självständiga kvinnor hamnar i en kärlekssituation. Hon konfronterade även sidor hos sig själv som hon inte ville kännas vid.

– Är man en viss person i offentligheten, förstår folk inte att man även har andra sidor. Det tas inte alltid emot med öppen famn. I mitt fall tror folk att allt ska vara så överjordiskt och fritt, fast jag också behöver en normal trygghet, precis som alla andra.

I filmen finns en scen där Gustaf Norén sitter på en stol klädd i klänning. Shima Niavarani kryper in under hans kjol med en sax i handen. ”Aj!” skriker han till.

– Vi pratade om att ansa könet. Jag könsstympade honom inte, slår Shima Niavarani fast.


FAKTA

Storebror Shebly är också skådespelare

Namn: Shima Niavarani.

Ålder: ”30 prick.”

Bor: Södermalm, Skanstull. Uppväxt i Upplands Väsby och i söderort.

Familj: Mamma, pappa, storebror Shebly Niavarani, också skådespelare.

Yrke: Skådespelare, dramatiker, artist.

Aktuell: She’s Wild Again Tonight har världspremiär på Stockholms filmfestival 12 november och biopremiär dagen därpå. Medverkar i TV4:s nya komediserie Boy Machine. Hon är även med i julkalendern och i 30 grader i februari, som sänds – i februari.

Drivkraft: ”Viljan att berätta. Det finns så många som stjäl det offentliga utrymmet och fyller det med skit. Jag vill penetrera folks bröstkorgar med det jag tycker är viktigt”.

165315.jpg

Jazzfest sprider 
sig till Huddinge

Årets upplaga av Stockholm Jazz festival kommer att sprida sig till Huddinge.

Två jazzband kommer på besök – Swing Magnifique och Sweet Trio Jazz med Isabella Lundgren.

Chick Corea, Rickie Lee Jones och Goran Kajfeš är tre världsstjärnor på Stockholm jazzfestival som inleds på fredag.

Men jazzen intar inte enbart Stockholm i år – även Huddinge får besök, av två namnkunniga band.

Nu på lördag kommer bandet Swing Magnifique till Folkets hus vid Huddinge centrum.

Det blir ett unikt möte mellan fransk och amerikansk 1930-
talsjazz och ­eldig, traditionell romsk musik. Subgenren kallas för Jazz Manouche.

– Det kommer att bli intensivt, energiskt och ibland vemodigt. Det kommer att bli en konsert som inte lämnar någon oberörd, säger Åke Jonsson, gitarrist.

Repertoaren är hämtad från den fransk-belgiska gitarristen Django Reinhardts klassiska inspelningar. Kryddat med sångerskan Josefin Peters stämma.

– Det är ett oerhört udda inslag i Jazz Manouche och medför att låtarna håller sig inom så kallad stenkakelängd. Josefin Peters är helt suverän och hennes röst vill vi inte bara utan, säger Åke Jonsson.

Swing Magnifique bildades för åtta år sedan och har med allt tätare frekvens spelat på landets jazzklubbar.

– Det är en genre som går hem hos alla. Det finns en oerhört stark puls i musiken som gör att den blir lätt att ta till sig. Det är musik som det är svårt att sitta still till, säger Fredrik Magnusson, ordförande för Huddinge jazzförening.

Nästa onsdag kommer Sweet Trio Jazz med Isabella Lundgren till Mariakyrkan i Skogås.

Jazzsångerskan Isabella Lundgren har under de senaste åren etablerat sig som en av de största jazzvokalisterna i Sverige.

Fredrik Magnusson har förklaringen.

– Hon har en Billie Holiday-anda över sig, en röst i den äldre jazzen. Det är få jazzvokalister som i dag har ett unik och eget sound, säger han.

161213.jpg

Nu är de i filmens finrum

Nu tar Huddingeborna Stephane Mounkassa och Stefan Sundin klivet in i filmens finrum. I höst ska duon skriva sitt första
 långfilmsmanus.
– Vi hade aldrig stått här i dag om det inte varit för Erfilm, säger Stefan.

Sedan fem år tillbaka har Stefan Sundin och Stephane Mounkassa gett unga människor chansen att producera en kortfilm, från ax till limpa.

– Vi är här för att stötta barn och ungdomar. Genom att vi ger unga människor ansvar växer de som människor och får bättre självförtroende. Vi använder filmen som verktyg och det är vägen till filmen som är viktigast, säger Stephane Mounkassa.

Under de senaste åren har filmprojektet Erfilm växt. I dag har man samarbeten med många av Stockholms förorters skolor och fritidsgårdar. Hittills har det blivit ett 20-tal kortfilmer.

Samhällsproblem är temat för lejonparten av de filmprojekt som drivs av frontfigurerna Stephane Mounkassa och Stefan Sundin. Bland annat har duon gjort en musikvideo om droger och hur det påverkar unga människor.

Idén till Erfilm föddes när duon arbetade som fritidspedagoger på Ungzon i Huddinge. Ungdomarna på gården ville börja spela teater och tillsammans med dem gjorde de den första kortfilmen.

Genom att hjälpa ungdomar att producera kortfilmer har de själva även lärt sig hantverket.

– Det känns otroligt att tänka på var vi hamnat i dag. Vi hade aldrig trott att vi skulle kunna göra det här på heltid. Att kunna jobba med ungdomar på det här sättet är riktigt häftigt, säger Stephane Mounkassa.

Han får medhåll av Stefan Sundin, som säger att Erfilm har gett dem självförtroendet att ta klivet in i den professionella filmsfären.

Först ut är en novellfilm för Barncancerfonden, som spelades in under sommaren med bland andra guldbaggevinnaren Lia Boysen.

– Den handlar om en grabb som kämpar mot cancer i flera år, säger Stephane Mounkassa.

Novellfilmen ”Om allt vore på riktigt” är inspirerad av en verklig händelse från Flemingsberg. Siktet är inställt på att visa den på Göte­borgs filmfestival 2016.

– Det är tajt om tid. Filmen ska klippas och skickas in i slutet av oktober, säger Stefan Sundin.

Mitt i allt skaduon skriva sitt första långfilmsmanus.

– Ska vi verkligen berätta vad långfilmen ska handla om, säger Stephane Mounkassa.

Efter ett par sekunders överläggning kan de avslöja att filmen är en mobbningshistoria.

– Det kommer att bli ett gisslandrama, men gisslan är inte vägen ut, säger Stefan Sundin.

160542.jpg

Film ska ändra Finlandsbild

Finland är mer än bastu och alkohol. I en storsatsning på ny finsk film hoppas Finlandsinstitutet att svenskarnas bild av landet ska moderniseras. Bion i Hallunda är en av fyra i Stockholm som kommer att visa finskt i höst.

Först ut är filmen ”Kverulanten” som varit en gigantisk succé i Finland. Den har lockat en halv miljon biobesökare i grannlandet med drygt 5 miljoner invånare.

Nu återstår att se om finskspråkig film kan locka biopublik även i Botkyrka och Hallunda Folkets hus. Det tror i alla fall Folkets hus-chefen Bosse Andersson:

– Det finns en stor grupp i Botkyrka med rötter i Finland, säger han.

År 2010 fanns det i Botkyrka 
4 655 personer som antingen var födda i Finland eller hade båda föräldrarna därifrån.

– Vi vill vara en kulturaktör och det här är ett test vi gör i höst, säger Bosse Andersson.

För Finlandsinstitutet som satsar extra på kulturexport från och med i år finns fler filmer än tidigare att distribuera till svenska biografer. Ett av de viktigaste målen för dem är att modernisera bilden av Finland i Sverige, berättar Julia Immonen som är kulturproducent på Finlandsinstitutet.

– Såklart finns svenskar som vet mycket. Men om man ska generalisera så har många en föråldrad syn på Finland. Folk vet inte så mycket om sin granne i öster. Som finländare i Sverige märker många snabbt att en hel del svenskar har associationer till bastu och alkoholkultur, säger hon.

I biosuccén ”Kverulanten” som är den första av fyra filmer i höst möter det gamla lantliga Finland det urbana och moderna när 80-årig lantbrukare ordineras fysio-­terapi i Helsingfors efter ett fall i en källartrappa.

– Den är skit-rolig, säger Bosse Andersson som sett och valt de fyra filmerna.

Han öppnar även för turkisk film i framtiden. Gruppen Botkyrkabor som har rötter i Turkiet är ännu fler än de som har rötter i Finland.

– När vi visat turkisk film tidigare har gensvaret varit enormt, säger han.


FAKTA

Fyra premiärerunder hösten

9 september: ”Kverulanten” (Mielensäpahoittaja, 2015).

14 oktober: ”Augusti gör oss galna” (Mieletön Elokuu, 2013).

11 november: ”De enda rätta” (Ainoat oikeat, 2013).

2 december: ”Kaparen” (Kaappari, 2013).

154043.jpg

Så kom Tilde till 
Sverige

Tilde de Paula är välkänd programledare i TV4. Men hon bär också på en dramatisk historia. Tillsammans med sin familj var hon en av de första som flydde Chile efter statskuppen.
I september kommer hennes bok ”Tiden läker inga sår”.

Tilde de Paula Eby har jobbat med tv länge. Under åren har hon bland annat medverkat i Fredagspuls, När & Fjärran och Saknad – men är kanske mest känd för att leda Nyhetsmorgon i TV4. Nu har hon dessutom skrivit en bok. I den berättar hon dels sin familjs historia, dels sin egen.

Tilde de Paula föddes i Chile och flydde tillsammans med sina föräldrar och storebror till Sverige efter militärkuppen. För tio år sedan började hon skriva på en roman som delvis baserades på hennes och hennes släktingars liv.

– Fast jag var inte nöjd med resultatet så den blev liggande i byrålådan. Men för ett tag sedan pratade jag med min förläggare om att skriva om den så att den inte längre är en roman, utan en historia om mina förmödrar och om min egen uppväxt.

Läsarna får lära känna fem generationer kvinnor som skapat en framtid i olika delar av världen. De får också följa med när familjen ger sig i väg på den dramatiska flykten från Chile.

– Det svåraste har varit att skriva om människor som jag älskar, människor som har varit med om mycket tuffa saker. När jag skrev boken pratade jag mycket med min mamma om hennes upplevelser. Känslomässigt var det jättetufft för henne berätta, men hon gjorde det för mig och för mina barn.

Valet att sätta förmödrarna – och inte förfäderna – i fokus var enkelt.

– Historieböckerna har traditionellt sett varit fyllda av männens historia. Jag ville berätta om kvinnornas spännande levnadsöden.

Samtidigt ville Tilde de Paula Eby också berätta om Sverige och Sveriges historia.

– Det finns en större anledning att ge ut boken nu jämfört med för några år sedan. När man pratar invandring fastnar diskussionen ofta i frågor om anpassning, statistik och segregering och man glömmer människorna bakom. Men det går inte att prata om Sveriges historia utan att nämna invandrarna. De har varit en lika viktig del som utvandrarna.

Har du känt dig som invandrare?

– Både och. Jag har känt mig 100 procent svensk och 100 procent från resten av världen där jag har ursprung. Jag har känt mig hemma överallt, men samtidigt inte hemma någonstans.

Känner dina barn samma sak?

– Nej, för dem är det självklart var de hör hemma. Men de ser ju också på tv och läser tidningarna och det händer att de frågar mig om de inte får vara i Sverige – i statistiken är de ju andra generationens invandrare. Jag brukar svara att de hör hemma överallt, att det är allas jord.

Tilde de Paula växte upp i Uppsala, i huvudsak hos sin mamma. Hennes pappa, som varit vänsterpolitiker i Brasilien, återvände till Brasilien när läget i landet lugnade sig. Som tonåring bodde hon hos honom under ett år.

– Det var då jag bestämde mig för att bli journalist. Samhällsengagemanget är väldigt starkt där och känslorna starka. Politik är ofta en fråga om liv eller död. Jag ville skriva och avslöja mygel och korruption. Men efter journalistutbildningen insåg jag att det inte passar mig. Jag är ingen skjutjärnsjournalist, men väldigt intresserad av att lyssna på människors historier.

När Tilde de Paula Eby inte leder Nyhetsmorgon jobbar hon med Hela Sverige bakar. Arbetstempot är högt.

– Det gör mig inget, jag är väldigt arbetstålig. Jag har inte tålamod att sitta still. Och när det gäller arbete har jag väldigt bra självförtroende.

Var kommer det ifrån?

– Från min mamma. Hon är väldigt, väldigt snäll och en kärleksfull mamma. Jag försöker vara likadan mot mina barn, jag vill att de ska veta att jag finns där.

Tilde de Paula Eby har fyra barn tillsammans med tre män. Sommaren har hon tillbringat tillsammans med alla barn, men främst sin yngsta son Ilyah – som hon har tillsammans med maken Thomas de Paula Eby.

– Vi har hängt i vårt hyrda hus i Spanien. Skvätt vatten på varandra och tagit det lugnt.


FAKTA

Hoppas på hälsa och lycka

Namn: Tilde de Paula Eby (Anatilde Jane de Paula Eby).

Ålder: 42.

Bor: Birkastan.

Familj: ”Thomas (magisk make och musiker). Barnen Elian, 15 år, Zion, 14 år, Naemi, 10 år och Ilyah, 4 år.”

Gör på fritiden: ”Fritid??? Jag tycker om att träna och läsa, när det blir tid över efter jobb och stor familj, som alltid alltid kommer först.”

Hoppas på inför hösten: ”Hälsa och lycka!”

156892.jpg

Hon gör operan folklig

Gabriella Lambert-Olsson vill göra opera för alla.
Snart står hon på scen som en av 1800-talets stora stjärnor när operatrion Divine intar Confidencen på Lidingö.

Divine har uppträtt på Nobel­festen och blivit bjudna till Wien av kungen och drottningen. Men de har också sjungit opera under rusningstid på T-centralen och på skolor runt om i landet.

– Det finns ingen scen vi inte kan stå på. Häftigast och läskigast är inte att spela på Nobelfesten utan för gymnasieelever i Arvidsjaur och Jokkmokk. Vi kommer med våra vackra klänningar och längst fram sitter killar med snus och scooteroverall. Det blir fantastiska möten, säger Lidingöbon Gabriella Lambert-Olsson.

Själv har hon haft operan med sig sedan barnsben och hon visste­ ­tidigt att det var just opera hon ville­ sjunga. Hon kämpade sig fram i en tuff bransch, pluggade i många år och arbetade på Spagetti­operan. För snart tio år sedan träffade hon en ny vän, som aldrig tidigare lyssnat på opera.

– Hon är en tuff böna men ­tårarna bara sprutade på henne när jag spelade upp ett stycke ur Carmen. Att hon aldrig hört opera­ förut fick mig att inse att det finns en stor publik därute.

Det var då Gabriella Lambert-Olsson kom med idén om att bilda en kvinnlig operatrio, som en mindre tillknäppt och mer humoristisk variant av den ­italienska trion Il Divo. Tillsammans med Jacqueline Miura och Caroline Gentele bildade hon ­Divine och de har som mission att sprida opera och klassisk musik till alla.

– Jag är en operanörd och vill att alla ska få komma in i den fantastiska världen. Det finns så mycket färger och nyanser i opera­ och klassisk musik, som inte finns hos exempelvis Avicii. Och då ­älskar jag Avicii också, säger ­Gabriella.

Under Divines snart tio år på scenen har opera blivit mer folkligt, tycker Gabriella. Trion har varit med två gånger i Allsång på Skansen och under sommaren har de spelat in tv-programmet Moreaus med mera.

– Publiken älskar den här musiken men det är svårt för vissa att ta sig över tröskeln till operahuset. Det finns en rädsla om att opera är tråkigt och svårt, att det är tanter och gubbar som står och sjunger rakt upp på ner på scen. Vi gör opera av toppkvalitet men också med självdistans och humor, ­säger Gabriella.

I slutet av augusti gör Divine ­föreställningen Näktergalarna tillsammans med Sven-Bertil Taube – en pjäs om 1800-talets stora operastjärnor Jenny Lind, Signe Hebbe och Christina Nilsson. Det är en pjäs om opera, men också om kvinnohistoria. 

– De var tre fantastiska mega­stars, dåtidens Lady Gaga eller Madonna. De kom alla från enkla­ förhållanden men blev extremt förmögna och turnerade runt 
i hela världen, under en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt. Vi vill berätta om de här kvinnorna så att de inte faller i glömska.


FAKTA

Uppträder på Lidingö kulturnatt

Namn: Gabriella Lambert-Olsson.

Bor: Torsvik.

Ålder: 48 år.

Familj: Dottern Lydia 13 år, maken Magnus och bonusbarnen Emma 19 och August 16.

Yrke: Operasångerska, en av tre medlemmar i sånggruppen Divine, tillsammans med Jacqueline Miura och Caroline Gentele.

Aktuell: Divine gör fyra föreställningar på Confidencen, den 27 och 28 augusti, med Sven-Bertil Taube som berättare. Syns snart på tv i Moraeus med mera och uppträder på Lidingö kulturnatt 17 oktober i Ansgarskyrkan. På väg till Indien för att sjunga i Bombay och Delhi.

153894.jpg

Passionen blev en bakbok

Enebybergsbon Alisa Bandell älskar att baka och gjorde en kokbok när hon gick på gymnasiet.
Hon skrev, fotograferade och formgav och nu har boken getts ut på ett riktigt förlag.

19-åriga Alisa Bandell vill aldrig göra något halvdant.

När det blev dags att göra ett projektarbete i gymnasiet bestämde hon sig för att göra en kokbok.

– Jag gillar att baka och laga mat och hade hört talas om att en elev gjort en kokbok som projektarbete, berättar Alisa Bandell som förra året tog studenten på Viktor Rydbergs gymnasium Jarlaplan.

Hon började skriva ner recept och märkte ganska snart att bakrecepten låg henne närmast om hjärtat.

Efter några månader hade hon skrivit ned 30 recept på olika lappar och tagit 11 000 bilder.

– Då fick jag sätta mig ned och sålla. Det tog väldigt lång tid och var stundtals jobbigt.

Först hade hon tänkt göra en foto­bok utifrån bestämda mallar.

– Men det blev inte som jag hade tänkt mig. Mallarna gjorde mig låst, berättar hon.

Istället lärde hon sig redigeringsprogrammet Indesign.

– Då kunde jag få boken som jag ville ha den. Jag frågade några vänner om hjälp med programmet. Men mest satt jag googlade fram hur jag skulle göra.

När hon hade ett dokument på 100 sidor skickade hon det till 24 förlag. Hon fick flera positiva svar och två förlag ville skriva kontrakt. Det blev förlaget Massolit och i våras kom ”Baka med Bandell” ut i bokhandeln.

Boken är uppdelad i fyra delar, tårtor och bakelser, bullar och kakor, pajer och cheesecakes samt desserter. Hon ger sin version på klassiker som kanelbullar, banankaka och apfelstrudel. Något mer udda kreationer är cheesecake med messmörsfyllning och mazariner med smak av choklad, nougat och hallon.

Alisa Bandell har låtit sin egen lust styra innehållet och tagit med bakverk som hon ätit på resor till New York, Bangkok och andra ställen. För att sticka ut skrev hon en personlig text till varje recept. Hon tipsar också om böcker, musik och filmer som passar att konsumera när man bakar och fikar.

– Jag upplever att kultur inte alltid värderas så högt. Det är ett sätt att få fler att bli intresserade och medvetna om kultur.


FAKTA

Mango fool

En somrig dessert à la Alisa Bandell.

(6 portioner)

Mexikansk dessert som är enkel att göra. Alisa tycker namnet är utmärkt eftersom många blir tokiga i den. Sex skålar behövs.

1/2 lime

3 mangor

15 g riven ingefära

1 1/2 dl florsocker

3 dl vispgrädde

1. Pressa lime.

2. Mixa med stavmixer ihop mango, ingefära, florsocker
och limesaft till en puré.

3. Vispa grädde för sig. Vänd 
ner grädden i mangopurén.

4. Häll upp i skålar. Låt stå en timme i kyl.

FAKTA

Studerar på Handelshögskolan

Namn: Alisa Bandell.

Ålder: 19 år.

Bor: I Enebyberg.

Familj: Mamma, pappa, lilla­syster, lillebror. Pojkvän.

Aktuell: Med boken ”Baka med Bandell” (Massolit Förlag).

Studerar: På kandidatprogrammet Business and Economics på Handelshögskolan i Stockholm.

Framtiden: ”Jag vill jobba med något kreativt och ska starta ett nytt bokprojekt”.

149757.jpg

Byt böcker – och få en oväntad läsupplevelse

För sjunde året i rad ­arrangeras stora bok­bytardagen. Kulturhuset 
i Vallentuna är med och låter folk byta böcker 
i foajén.
– Tag med dig en bok du gillar och kan stå för, 
säger Ida Torkkeli, 
dagens grundare.

Doften av en gammal tummad bok som någon annan läst och älskat före dig, ger en större läsupplevelse än samma bok ger på en läsplatta.

Tycker du så kanske Stora Bokbytardagen i morgon, lördag, är någonting för dig. Dagen firas litet här och var i landet, på bibliotek, på caféer eller ute. Kulturhuset i Vallentuna är med på ett hörn och ställer upp ett bokbord i foajén.

– Vi deltar i all enkelhet. Att sprida god litteratur och läsglädje, det är den här dagen handlar om, säger Anna Bergström, bibliotekarie, Vallentuna kommun.

Det håller Stora Bokbytardagens grundare, Ida Torkkeli med om.

– Vi vill att det ska kännas spontant och enkelt. Det ska vara socialt, kul och litet osvenskt. Du pratar inte böcker med vem som helst. Det blir en bro till nya samtal, vänner och kanske kärlekspar, säger hon.

Det handlar också om att vidga sina vyer och låta sig överaskas av den bok man byter till sig. Många gånger blir det en bok man aldrig valt själv men ändå fångas av.

– En gång bytte jag till mig en bok om SVT och Minnenas television. Jag hade aldrig valt den själv men det var intressant, säger Ida Torkkeli.

På bokbytardagen på Kulturhuset i Vallentuna får man ta med sig en bok. Ida Torkkeli säger att man ska ta med sig en bok man själv gillar. Man ska kunna stå för den, och gärna skriva något i den.

Bibliotekarien Anna Bergström kan tänka sig att byta bort Patti Smiths självbiografi ”Just kids”.

– Så andra får läsa den och uppleva hennes personlighet.

Men hon har också böcker hon aldrig vill skiljas från.

– En poesibok av Maria Wine, det är en pocket full med egna bokmärken och lappar, säger hon.

149765.jpg

Livet i förorten enligt Alexi

För Alexi Carpentieri, 23, är livet i förorten allt han vet.
Nu gör han en film som skildrar vardagslivet i Vårby gård, Masmo och Fittja.
– Allt är baserat på människor som jag känner, säger han.

Sedan ett år tillbaka bor Alexi Carpentieri i Vårby gård. Han har blivit lokalkändis tack vare sin bil. På huven står det med stora gröna bokstäver: SNUTEN.

– Jag gillar att min bil får människor att le och att de tycker att den är rolig. Polisen reagerar också och stoppar mig. Men min bil är inte olaglig. Fast mina sirener får jag inte använda, säger Alex Carpentieri.

Vi träffas i hans lägenhet på Bäckgårdsvägen. I det stora akvariet ligger ormen Lucifer och väntar på mat.

Alexi Carpentieri föddes i Italien, men flyttade till Högdalen han var sex år. Som vuxen flyttade han till Vårberg och sedan ett år har han bott i Vårby gård.

Livet i förorten är allt Alexi Carpentieri vet. Att bo innanför tullarna har aldrig lockat.

– Här hälsar vi på varandra och hjälper varandra. Det finns en gemenskap som bara du som kommer från eller bor i förorten kan förstå. Det påminner mig om Italien, där man pratar med sina grannar och ser efter varandra.

Idén att skildra vardagen i förorten genom film föll sig naturligt, berättar Alexi Carpentieri. Nu i maj ska han börja filma.

– Jag har gjort några kortfilmer tidigare. Men det här den första som är på 90 minuter. Det är underground och jag gör den med små medel. Förhoppningen är att filmen kan visas i Tellus, Bio Rio i Hornstull och Kulturhuset.

Varför en film om förorten?

– Jag tycker inte att förorten får en rättvis bild, utan den utmålas som något mörkt, förtryckt av religion, ofeministisk och med hatande minoriteter.

Hur vill du skildra den?

– Förorten är vad den är och jag vill visa den positiva och den negativa bilden. Men jag vill inte problematisera den. Filmen baseras på människor som jag känner och på mina egna händelser.

Handlingen utspelar sig i Vårby gård, Masmo och Fittja och ska handla om tre ungdomar.

Bristen på stimulans gör att två tonårskillar bestämmer sig för att begå självmord om en vecka.

– Innan dess tänker de leva ut och tyvärr gör de det genom droger. Det är mörk humor i filmen blandat med surrealistiska inslag.

En stor del av filmen handlar om hur människor innanför tullarna ser på förortsmänniskor.

– I en scen åker innerstadsmänniskor till förorten med en turistbuss för att kolla in området och människorna. Jag kan tänka mig att en del kommer att ta illa upp och kanske tycka att jag utmålar dem som rasister. Men man får göra sin egen tolkning. Det är mycket humor i det allvarliga.


FAKTA

Exotisk dans och blodiga filmer

Namn: Alexi Carpentieri.

Ålder: 23 år.

Bor: Vårby gård.

Familj: Ormen Lucifer.

Aktuell: Ska skildra livet i förorten genom en spelfilm.

Född: I Italien, flyttade till Sverige när han var 6 år.

Kuriosa: Är en filmentusiast som älskar blodiga scener. Alexi Carpentieri har tidigare har jobbat som exotisk dansare utomlands, och han har även jobbat som modell.

146204.jpg

Synskadad föll ner i bygghål

Byggaren i Norra Djurgårdsstaden missade att spärra av ett hål i vägen. Synskadade Ingrid föll i det och fick hämtas med ambulans. Nu ser staden över säkerheten.

Det är en enorm byggarbetsplats som möter besökarna i Norra Djurgårdsstaden. Överallt står stora byggfordon och lyftkranar. Mellan alla nybyggen och avspärrningar kryssar boende hela dagarna.

Strax före påsk hade någon missat att spärra av ett stort hål vid en planteringsyta på Jaktgatan.

– Jag var på väg hem och det fanns inget staket eller avspärrning vid hålet. Plötsligt rasade jag ner. Jag kom inte upp själv och ropade tills att en granne ringde en ambulans som kom och hämtade mig, säger Ingrid som är synskadad och bara ser nio procent på ena ögat.

Det blev ingen fraktur eller allvarligare skada av fallet, men Ingrid berättar att hon fortfarande har fruktansvärt ont i ryggen.

Hon tycker att staden sköter säkerheten i den växande stadsdelen för slarvigt.

– Är man synskadad kan man inte bo här och det är ingen som tar hänsyn till en. De måste markera och spärra av arbetena i gatorna bättre. Just nu känner jag faktiskt att jag vill flytta härifrån, säger hon.

Exploateringskontoret är ansvarigt för den nya bebyggelsen.

– Entreprenören hade tillfälligt tagit bort avspärrningen. Det handlar om slarv och ska inte behöva hända, säger Staffan Lorentz, exploateringkontorets projektchef för Norra Djurgårdsstaden.

Sedan tidigare gör staden skyddsronder varannan vecka för att se till att alla byggen i området är helt säkra. Men i höstas cyklade en person rakt in i ett avstängt byggområde eftersom det saknades avspärrningar. Cyklisten for över styret och bröt flera revben.

Sedan dess upplever Staffan Lorentz att entreprenörerna har blivit bättre på att hålla koll. Men efter Ingrids olycka kommer skyddsronderna ändå att utökas.

– Det är inte okej att sådant här händer. Men det åligger både oss från staden och entreprenörerna att dagligen också hålla koll på och rätta till brister vi ser direkt, säger Staffan Lorentz.

139853.jpg

Begagnat är nya trenden

Varför shoppa en helt ny vårgarderob när du kan fynda i någon annans?
Lokaltidningen Mitt i guidar dig till second hand-pärlorna nära dig.
– För att göra fynd måste man vara på, ­tipsar stamkunden Lena Björkman.

Det är förmiddag på Klädhörnan på Frihetsvägen i Jakobsberg. 
I denna källarlokal låg en gång i tiden en bilhandel. Numera är rummet fyllt med begagnade kläder för alla åldrar, väskor, skor och smycken. Affären drivs av Järfälla kommun i ett samarbete med välgörenhetsorganisationen Emmaus.

Lena Björkman ställer sin rosa moped på parkeringen och går in på jakt efter fynd. Hon hör till de stammisar som ofta tittar förbi.

– För att göra fynd måste man vara på. Man måste ägna tid åt det och komma in då och då, ­säger hon.

Hon har tre tonårsbarn som hon har handlat mycket second hand till genom åren. Ibland har hon hittat kläder åt sin man. Numera letar hon i första hand kläder till sig själv. Hon har ett företag som säljer handarbeten och sömnader av olika slag.

– Jag köper gärna tyger eller kläder second hand. Jag använder tyget och gör något nytt av det, berättar hon.

Denna dag slår hon till på en svart kavaj, en necessär och ett skrivbordsunderlägg. Hon gillar att hitta saker som inte finns i de vanliga butikernas utbud. Ett av sina bästa fynd, en svart figursydd kappa, hittade hon i höstas i denna butik.

Flera stammisar kommer in några gånger i veckan, berättar Lotta Stegman som är butiksansvarig. Barn- och damkläder i gott skick hör till det som säljs fortast. Däremot kan märkesplagg för flera hundra kronor vara svårsålda.

– Sådana plagg kan hänga ett tag. Då måste det komma in rätt person, säger Lotta Stegman.

Hon upplever att attityden till second hand har blivit allt mer ­positiv.

– Folk tycker inte längre att det är äckligt att någon har använt plaggen. Jag tror att det där håller på att suddas ut.

Att folks inställning till second hand har förändrats, intygar Maria Sandow, näringspolitisk expert på Svensk handel.

– Förr ansågs det av många som ett fattigdomsbevis att köpa saker begagnat. I dag är det ett tecken på att man är smart och miljömedveten, säger hon.

Återvinningstänkandet märks i hela branschen. H&M, KappAhl och många andra kedjor tar i dag emot begagnade kläder.

– Hela branschen ser att råvarorna blir dyrare. Man vill hitta sätt att sluta cykeln och återvinna mer textiler, säger Maria Sandow.

Second hand-utbudet är begränsat i Upplands-Bro. Ett alternativ är Skogakyrkan i Kungsängen som erbjuder kläder, väskor och husgeråd i sin butik. Intresset har ökat, upplever Mariann Claesson som jobbar där.

– Det är inne att handla second hand. Vi känner till familjer som i stort sett bara handlar begagnade saker för att de vill leva miljövänligt, säger hon.


FAKTA

Här kan du också köpa second hand

Myrorna, Jakobsbergs centrum. Öppet måndag–lördag.

Mötesplats Kupan, Röda Korset, Aspnäsvägen 22, Jakobsberg. Öppet onsdagar, torsdagar och lördagar.

Klädhörnan Emmaus, Frihetsvägen 12, Jakobsberg. Öppet tisdag–fredag.

Syster Annas loppis på Fjärilsstigen i Bro. Öppet onsdagar och den sista lördagen varje månad.

Skogakyrkans Second Hand, Gamla Landsvägen 6, Kungsängen. Öppet lördagar.

Erikshjälpen, Skogängsvägen 59, Spånga. Öppet tisdag, torsdag och lördag.

Mötesplatsen, Röda Korset, Stockholmsvägen 15 i Bålsta, Öppet tisdag-lördag.

138942.jpg

Från bankrutt till konstsuccé

För ett decennium sedan var Edsvik en konsthall körd i botten. I dag är den en publikmagnet som årligen ­lockar tiotusentals ­besökare.
Nu firar konstinstitutionen tio år.

Runt millennieskiftet försökte Sollentuna kommun driva konsthall i Edsvik. Men besökarna uteblev och konsthallen placerades 
i malpåse. 2005 hade konsthallen varit stängd i flera år.

In på scenen kom Ricardo Donoso.

– På den tiden bossade jag för konsthallen i Väsby. Jag hade sett att Sollentuna hade bra utställningar, men de var alldeles för ­elitiska och det kom för lite människor. Jag ville göra konsthallen mer folklig.

Sedan dess driver han konsthallen tillsammans med sonen Samuel Donoso och tiotalet anställda.

I år firar han tio år som konsthallschef. Under det senaste ­decenniet har Edsviks betalande besökare ökat från 5 000 personer till förra årets besöksrekord på 14 000.

Framgångsreceptet är enkelt:

– VI har hela tiden haft ett brett fokus. Vårt mål är att vanliga människor ska få bekanta sig med ­konsten, säger Ricardo Donoso.

Ett exempel är Edsviks höstsalonger – en spegling av Liljevalchs vårvariant – som varje år lockar hundratals konstnärer att söka.

Ett annat Edsviks ett år långa konstutbildning som startade 2009.

– När våra elever har gått ut fortsätter de att utöva konst. Det är de bästa ambassadörerna vi kan få för verksamheten, säger ­Ricardo Donoso.

Men ingen betydande konsthall som inte också orsakar rabalder då och då.

Edsvik har haft sin ­beskärda del av rasande kultursidor under de senaste tio åren. Som när de 2009 anklagades för att utställningen ”Figurationer” hade nazistiska undertoner.

– Då var det öppet krig i tidningarna. Jag satt i entrén en dag och jag har aldrig sett så mycket presskort i hela mitt liv, säger Samuel Donoso.

Nu ser han och Ricardo fram emot 2015 som de redan på förhand beskriver som ett succéår – mycket­ på grund av en viss Beatles­medlem.

– Alla känner till John Lennon som musiker, men få vet att han också var konstnär, säger Ricardo Donoso.

Lennon-utställningen, som slår upp dörrarna den 8 augusti, har varit en dröm i ungefär ett decennium. Nu blickar Edsvik framåt.

– Nu kör vi i tio år till, lätt!, ­säger Samuel Donoso.

138584.jpg

Hon skapar stordåd på nätet

Hon startade ett upprop på Facebook. Tolv timmar senare samlades 10 000 personer för en ­demonstration. Där och då förstod 22-åriga ­Felicia Margineanu ­kraften i sociala medier.
Nu ger hon ut en bok 
i ämnet.

Hon pratar snabbt och drivet. Det är tydligt att Felicia Margineanu i Sollentuna är en tjej med stor passion för det hon gör.

Som 17-åring ledde hon ett upprop mot rasism och samlade 10 000 personer på Sergels torg.

Sommaren 2013 startade hon en ungdomsgård för Edsbergs ungdomar när den ordinarie hade stängt.

Och den som besöker Satelliten kanske känner igen henne från fotoverksamheten OhSnap! där hon guidat unga tjejer i hur kameran kan användas för samhällspåverkan.

Nu är hon aktuell med sin debutbok ”Uppkopplad –en guide till ­sociala mediers möjligheter”.

– Debatten om ungas internetanvändning är så negativ. Men internet är också en plats där människor kan mötas och det skapar en enorm kraft för påverkan och samhällsförändring, säger Felicia Margineanu.

I boken har hon intervjuat en rad människor – kända som okända – om hur sociala medier kan användas som verktyg för att förändra eller nå ut med ett budskap.

– Jag har också skrivit om mina egna erfarenheter. När jag 2010 skrev på Facebook och det inom tolv timmar stod 10 000 pers på Sergels torg – det var en dag som förändrade mitt liv och jag insåg vilken kraft som kan finnas i sociala medier, säger hon.

Den närmaste tiden kommer att vara hektisk för Felicia. Häromveckan var hon till exempel inbjuden till riksdagen för att prata 
om ungdomars internetanvändande.

– Jag märker att det här är ett aktuellt ämne. Jag tror det är farligt att bara prata om det negativa med sociala medier. Jag vill ändra på den debatten, säger Felicia Margineau.


FAKTA

Så får du ut ditt budskap:

Hitta din drivkraft: ”Om du inte brinner så märkts det”.

Hitta ett klart budskap: ”Tänk ut vad du vill nå ut med”.

Ta hjälp av andra: ”Vad kan du göra själv och vad behöver du ha hjälp med?”

Välj rätt namn: ”Skaffa ett bra kampanjnamn och en slagkraftig hashtag”.

Var konkret med hur andra människor kan hjälpa till: ”Ska de skriva på ett upprop, delta i en demonstration eller skriva brev till politiker?”

Sätt upp mål: ”Ha klart för dig vad ditt mål är och när du ska nå dit”.

137059.jpg

Hårresande konstverk

Toppfrisörer har mycket gemensamt med stjärnkrogarnas kockelit. Kraven är skyhöga när kreativitet kombineras med millimeterprecision.
– Jag tänker på hårstyling hela tiden. ­Inspiration får jag från film, ­arkitektur, mode och design, säger Sofia ­Geideby.

Kunderna på salongen måste vara idealiska för en frisör. De har långt fint hår, sitter stilla och säger inte ett ljud. Och det är inte så konstigt. De är ju dockor.

Det är lektion på Axén academy. Eleverna lyssnar uppmärksamt på Sofia Geideby som leder undervisningen. Dagens uppgift är att skapa en dubbel svinrygg. Hon visar på sin övningsdocka hur det krävande arbetet ska utföras.

– Det är en klassisk frisyr som var populär på 40- och 50-talet, berättar Sofia.

En av eleverna frågar hur hon ska samla ihop håret. Sofia visar pistolen. Med det är inget vapen. Utan ett handgrepp som gör att håret kan vikas över frisörens fingrar.

Eleven Matilda Karlsson har sett Sofia Geidebys två tävlingsbidrag. Och hon blev imponerad.

– Jag tänkte, hur har hon gjort det här?

Inspirationen till sina kreationer har Sofia Geideby fått från djurvärlden, och från den danska kläddesignern Ann Sofie Madsen, en storhet inom modevärlden.

– Jag ville att frisyrerna skulle vara djuriska – med känsla av savannen. Mitt ena bidrag är lejonmansinspirerat medan det andra är lite mer som en scary antilop.

Hon ser en koppling mellan hårstyling och musik. Båda konstarterna väcker känslor.

– Jag har mer och mer gått ifrån att titta på vad andra gör. Man bara låser sig. Nu handlar det bara om mina tankar, känslor och idéer, säger Sofia Geideby.

För att skapa ett mästerverk krävs inte bara ett bra hår att jobba med. Även rätt smink och en modell med rätt utstrålning krävs för att en skapelse inte ska falla platt.

– Man måste hitta någon med rätt attityd. Och jag har några modeller som jag trivs med, och som tycker det är kul. Dem kan jag alltid ringa in vid behov, säger Sofia Geideby.

Det är också här ett kritiskt moment kan uppstå när hon tävlar om titeln som Årets frisör, som avgörs inför jury och publik.

– Håret har jag full kontroll på, men smink och kläder kommer att göras av någon annan.

Sofia Geideby befinner sig vid hårstylingens frontlinje och har jobbat fram egna metoder. En sådan är att skapa en egen variant av kilar som gör att det blir valkar i håret.

– Jag har kommit fram till att det funkar bra att använda sticknålar, andra använder kinesiska ätpinnar.

I en av tävlingsfrisyrerna har hon skapat lövtunna sektioner, som bland annat formar lejonfrisyrens öron.

– Det är lite som origami.

Men grunden till de flesta frisyrerna är volymbehandling. Sofia visar hur hon med en mindre nypa hår kan få fram en enorm volym.

De frisyrer hon skickat in till tävlingen kan ta upp till en dag att skapa, inklusive smink och fotografering.

Men när Årets frisör avgörs inför en jury ska hårstylingen vara klar på 90 minuter.

– Från och med nu är det bara fokus. Nu måste jag öva mig på att bli så snabb som möjligt.


FAKTA

Publiktryck när tävlingen avgörs

• Tävlingen består av sex klasser som avgörs med inskickade bilder: Årets dam, Årets herr, Årets avantgarde, Årets nykomling, Årets team och Årets frisörföretag.

• Dessutom utses Årets frisör. Deltagare är de tävlande i Årets dam, Årets herr och Årets Avantgarde. Momentet bedöms till 50 procent av ett livemoment och till 50 procent av bilderna.

• Årets frisör firar tioårsjubileum i år.

FAKTA

Dubbel segrare i Årets frisör 2012

Namn: Sofia Geideby.

Ålder: 33 år.

Bor: Nacka.

Yrke: Senior top Stylist, utbildare på Axén academy.

Utbildad: Frisörlinjen Nacka gymnasium. Vidal Sassoon och Tony & Guy i London.

Första kund: ”Jag skulle klippa min systerdotter och råkade klippa henne i örat. Det blir jag fortfarande påmind om.”

Favoritredskap: Volymtången Volummaster.

Meriter: Årets frisör 2012 i klasserna Årets avantgarde och Årets dam.

Aktuell: Finalist i Årets frisör i klassen Årets avantgarde. Tävlingen avgörs den 7 mars i Stockholm.

Bonniers konsthall bjuder på inträdet

Nästa vecka blir det gratis att gå in på Bonniers konsthall. Museet hoppas att det ska locka fler besökare och att de kommer tillbaka flera gånger för att uppleva utställningarna i sin egen takt. Först ut blir ”Stadsvandringar” som öppnar den 4 februari. I den skildrar sex konstnärer möten med städer från världens alla hörn. Utställningen ställer bland annat frågan vad det innebär att leva i en stad som aldrig slutar växa.

134146.jpg

Ted Gärdestads minne lever

Ted Gärdestads musik erövrar ständigt nya ­lyssnare.
Nu släpps en bok om den folkkäre artisten.

Det är många som har ett varmt förhållande till Ted Gärdestads musik. En av dem är Per TH Ericsson som nu ger ut en bok om sin barndomsidol.

– Det finns faktiskt inte så mycket skrivet om honom, säger Per TH Ericsson.

Själv minns han exakt hur det var första gången han hörde en låt med Ted Gärdestad. Det var tidigt 1970-tal. Han var tolv år. Det var vår.

– Jag hörde ”Snurra du min värld” på radion i köket. Det gick kanske en halv minut in i låten innan jag ville veta vem som sjöng och höra mer. Jag blev väldigt tilltalad, säger Per TH Ericsson.

Han bad sina föräldrar om pengar till skivan och gick samma år på en konsert med sin idol.

– Jag gick fram för att be om en autograf och då fick jag också byta några ord med honom. Det var magiskt. Att han pratade med ­lilla mig, det var oförglömligt, säger Per TH Ericsson.

Autografen har han fortfarande kvar.

Som så många andra lyssnade Per TH Ericsson intensivt på Ted Gärdestads musik under sin uppväxt, men allt eftersom åren gick avtog intresset. Men när han 2003 kom tillbaka till Sverige efter att ha bott i Spanien i några år fick han ett ryck och började lyssna på låtarna igen.

– När jag var liten förstod jag inte alltid vad låtarna handlade om. Jag fick slå upp ord som ”försoning”. Men nu upptäckte jag massor med spännande texter, säger han.

Under förra året var han tjänstledig från sin lärartjänst för att slutföra projektet.

Han har intervjuat flera personer runt Ted Gärdestad och träffat hans storebror Kenneth Gärdestad, som också är den som skrivit alla Teds texter.

– Texterna speglar väldigt mycket vem Ted var som person – en stor humanist som tyckte om att njuta av de enkla sakerna i liv­et, säger Per TH Ericsson.


FAKTA

Gärdestad gav ut sju ­album

• Ted Gärdestad föddes 1956 i Sollentuna och dog 1997.

• Han debuterade 1972 med albumet ”Undringar”.

• Under sitt liv släppte han sju skivor.

• För boken ”Vad sjunger Ted Gärdestad om?” har Per TH Ericsson intervjuat personer nära Ted.

• Ett filmbolag har visat intresse för att göra film om artistens liv.

131440.jpg

Rosita reser med barn världen runt

När Rosita Lincoln var liten reste familjen inte utomlands. Det har hon tagit igen med råge med sina barn. Nu har hon skrivit en resehandbok för barnfamiljer.

I vinter bär det iväg igen för familjen Lincoln från Hässelby. Då reser de till Thailand, vilket blir deras 34:e resa.

Resorna har blivit något av en livsstil för familjen. Det blir ett par resor per år. Vissa platser återkommer de till. I stället för att ha en sommarstuga i Sverige, har de till exempel Rhodos som sommarställe.

Både Rosita och hennes man jobbar inom resebranschen, och det är en av anledningarna till att de har förmånen att kunna resa så mycket.

När hon växte upp hade familjen inte möjlighet att resa utomlands.

– Jag var 15 år första gången vi åkte utomlands. Då åkte vi till ­Fuerteventura, och jag kommer ihåg hur spännande det var. Min mamma såg bara hur torrt det var, så det är olika hur man ser på världen beroende på vilka erfarenhet man har.

Efter den resan blev Rosita biten. Intresset för att resa är en anledning till att hon sökte sig till resebranschen. Hon träffade sin man utomlands, och de har reseintresset gemensamt.

Men att resa med barn är inte samma sak, och att resa med flera barn än ett kräver sin planering.

I dag är Rositas döttrar, Emilia och Isabella, 10 och 11 år, stora och lätta att resa med. Sladdisen Adam, 4 år, börjar bli resvan. ­Värre var det med den andra långresan de gjorde med honom som 1-åring. De skulle flyga till karibiska Aruba via Manchester.

– Han gnällde eller skrek nästan hela resan. Det var hemskt, vad vi än gjorde så hjälpte det inte. Flygresan tog 14 timmar, berättar ­Rosita.

Efter den resan tog de en liten paus. Hemmakatten Adam fick landa hemma ordentligt en tid.

– Man får alltid utgå från barnen när man planerar. Vissa resor kanske man får vänta med tills barnen är större, säger Rosita Lincoln.

Rosita driver resebloggen rositareser.se som i år vann en silverplats i Travel Blogs Awards kategori ”Bästa resebloggen”. Förra året vann den i kategorin ”Bästa barnresetipsen”.

Hon har länge tänkt att det ska bli en bok av det hon bloggat om. I ”Rosita reser – den perfekta guiden för din barnsemester” ger hon tips på hur man reser så smidigt som möjligt.

Även om de oftast åker till charterresemål så ser de till att inte bara stanna på resorten, utan gör några avstickare med utflykter till närliggande platser för att se något annat.

– Vi ser alltid till att ha hyrbil. Då blir det lättare att komma iväg.

Att åka iväg till något ställe som inte har pooler och dagaktiviteter för barn som lockar är ett bra sätt att mysa med familjen, tycker ­Rosita.

– Det behöver inte vara några extravaganta utflykter, det viktiga är att man är tillsammans, annars kan det lätt bli lite splittrande med alla aktiviteter på resorten.

132074.jpg

Adam är hiphopens framtid

Adam Kanyama från Norsborg fångade Sveriges intresse med debutsingeln ”The Golden Child”. Han spås en ­lysande framtid som artist.
Men under den senaste tiden har det varit tyst om solokarriären.

– Det är bara en tidsfråga innan jag kommer att leva upp till alla förväntningarna, säger Adam Kanyama.

Trots att han bara hunnit släppa en handfull låtar går det att konstatera succé för Adam Kanyama. Den folkkäre artisten Jason ”Timbuktu” Diakité, med sju grammisar, har kallat honom för den svenska hiphopens framtid.

Men under den senaste tiden har det emellertid varit tyst om solokarriären

– Jag måste hitta min identitet för att kunna göra den bästa musiken. Och det är där vi är nu. Jag behöver inte längre hävda mig utan kan nu prata om saker som verkligen berör mig, säger Adam Kanyama.

– Egentligen, vad krävs det för energi att göra musik? Hittills har varje litet försök blivit stort. Tänk när jag lägger ner hundra procent på musiken, fortsätter han.

Nästa år ska det efterlängtade debutalbumet släppas. Hittills har åtta spår spelats in, fyra återstår.

– Låtarna kommer att vara på engelska. Nu när jag startat mitt nya liv känns det bra att gå tillbaka till det jag älskade från första början.

Det är knäpptyst på Hallunda bibliotek, där vi träffas. Bakom oss fnissar en grupp unga tjejer. Två av dem går modigt fram och frågar om han är Adam Kanyama. Han skruvar på sig och säger ja.

Blir du ofta igenkänd?

– Jag blir igenkänd i stort sett varje dag. Fan, det är bara kul. Det ingår i paketet.

Vad vill dina fans när ni ses?

– Oftast vill de bara säga ett par ord, men sedan finns det de som försöker jiddra med en.

Vid sidan om solokarriären har han tillsammans med det unga kollektivet OIAM (One In A Million) nyligen släppt den kritikerrosade ep:n ”Lyxproblem”. Med äss som ”Avundsjuk”.

– Den handlar om att göra upp med jantelagen och missunnsamheten, i stället för att trycka ner varandra måste vi börja uppmuntra varandra.

Förutom Adam Kanyama består kollektivet av Samboii och Gedz. Tillsammans med producenten Hamed ”K-One” Pirouzpanah har de hittat nya ljud. Sammantaget bjuder på en skarp produktion med sex låtar.

– Den kommer att sälja guld, säger Adam Kanyama.

132296.jpg

De gör sig redo för klasskamp

Sveriges statsminister? Var står Big Ben? Vilka vann fotbolls-VM?
Klass 5B på Ängsnässkolan tränar på att slå landets femteklassare i kunskap.
De ska nämligen vara med i ”Vi i femman”.

Den 5 november bänkade sig hela 73 864 barn för att titta på uttagningsprogrammet till ”Vi i femman” och svarade på 25 frågor. 5B på Ängsnässkolan var en av klasserna.

För en vecka sedan överraskade Radio P4 klassen på tisdagsmorgonen och avslöjade att klassen skulle få tävla i Vi i femman.

– Jag skrek, klassen skrek och vi blev helt glada när vi fick beskedet. Det är ju jätteroligt, säger klassläraren Petra Berggren.

Klassen ska nu tävla i radio under fyra intensiva veckor med start den 13 januari.

– Min förra femma var med förra året och jag tycker att det är roligt att engagera barnen i saker som händer i samhället. Själv är jag en tävlingsmänniska och barnen tycker att det är jättekul att jag också är lika intresserad, säger Petra Berggren när vi träffas utanför klassrummet.

Genom att träna att svara på frågor under press, men även att öva på att presentera sig framför en kamera, så tror Petra Berggren att klassen har en god chans.

Medelsnittet i Stockholm vid uttagningstävlingarna låg på 18 poäng. Klass 5B hade 22.

I den första lokala kvartsfinalen ska klassen möta Eiraskolan, som ligger på Kungsholmen. De elever som ska representera klassen då är Pontus Andersson, 11, och Sirina Iddrish Backman, 11.

Finalen sänds på Barnkanalen i mitten av februari.

Ni är först ut. Hur känns det?

– Jag är rätt så pirrig. Eiraskolan fick högst poäng i uttagningen. Det kommer att bli tufft och det hänger på oss om vi ska vinna och gå vidare. Eller hur, Sirina? säger Pontus Andersson och tittar på sin klasskamrat.

Vad då, känner ni er osäkra?

– 
Egentligen inte. Jag har redan börjat öva på gamla Vi i femman-frågor och läser morgontidningen också. Det gäller att kunna svara under press och det tänker vi öva mycket på, säger Sirina.

frågan vem Sveriges statsminister är och när extravalet ska hållas svarar de snabbt: Stefan Löfven och den 22 mars.

Men efter frågan om vem som styr i Huddinge kommun tittar de på varandra och rynkar på ögonbrynen.

– Det kanske är Socialdemokraterna … eller var det Moderaterna…?
 Nja, jag tror att det är Moderaterna med en massa andra partier, säger Pontus Andersson.

Återstår att se om han prickar lika rätt på frågorna när ”Vi i femman” startar.

132076.jpg

Med en blinkning till Aniara

Fram till den 10 januari ställer konstnären Eva Martinson ut på galleri Aniara.
I utställningen Boningar utforskar hon vår plats i världsalltet – med en blinkning till sin nobelprisbelönta fader Harry Martinsons klassiska rymdepos.

I rymdeposet Aniara av Harry Martinson lämnade människosläktet jordklotet på grund av miljöförstöring och kärnvapenkrig för att söka efter en ny bosättning på andra planeter.

Nästan 60 år efter att Aniara gavs ut fortsätter konstnären Eva Martinson, dotter till Harry Martinson, sökande efter människans plats i tid och rum.

Fram till den 10 januari visas utställningen Boningar i Galleri Aniara på Sollentuna bibliotek – som fått sitt namn efter faderns klassiska verk.

– Det kändes rätt naturligt när de frågade, jag nappade direkt, berättar Eva Martinsson.

Målningarna som ställs ut för första gången är gjorda med olja och akryl på olika underlag och skildrar olika boningar, på jorden, i rymden och i fantasin.

Eva Martinson berättar att hon ofta börjar med ett penseldrag och sedan låter fantasin staka ut riktningen.

– När jag målar går reptilhjärnan hela tiden ett steg före, säger hon.

I ett av verken har hon fogat in ett citat från Aniara.

I sång nummer 13 av verkets totalt 103 sånger tecknas en bild av hur liten farkosten är i världsalltet:

O, kunde vi nå åter till vår bas,

nu när vi upptäckt vad vårt rymdskepp är:

en liten blåsa i Guds andes glas.

– Det finns nog en tanke om oändligheten, säger Eva Martinson.

May Hamaoui, konstansvarig på Sollentuna kommun, är stolt överutställningen.

– Jag kan säga att det är en stor ära för oss att ha henne som utställare hos oss, främst som konstnär, säger May Hamaoui.

På torget utanför biblioteket, som liksom galleriet är uppkallat efter Aniara, finns skulpturen Miman och Mimaroben som är uppkallad efter karaktärer ur verket, berättar May Hamaoui.

– Det känns jättebra att avsluta året med en sådan utställning med stor relevans till platsen och spännande måleri, säger hon.


FAKTA

När Nobelpriset gick till Sollentuna

• Harry Martinson fick Nobelpriset 1974. Han bodde då på Edsviksvägen.

• Priset i litteratur delades med Eyvind Johnsson.

• Harry Martinson avled fyra år senare och ligger begravd på Silverdals griftegård.

132362.jpg

Musikduon JJ i en egen dimension

Lördagen den 27 december intar Vallentunaduon JJ Dramatens stora scen.
– Det är som om allt vi gjort leder fram till den här kvällen, säger Joakim Benon, ena halvan av JJ.

Första gången Lokaltidningen Mitt i når Joakim Benon befinner han sig tillsammans med Elin Kastander, andra halvan av JJ, i London.

Några timmar senare hörs vi igen, då över en knastrig telefonlinje från ett tåg genom Frankrike.

Tredje gången sitter de på ett kafé i Paris, men rösten är lika nära som om vi satt mitt emot varandra i Vallentuna.

– Vi ska köra ner till Strasbourg, vi har en spelning där i morgon berättar Joakim Benon.

Totalt ger gruppen tre konserter i Frankrike. Men vinterns höjdpunkt är spelningen på Dramatens stora scen den 27 december.

– Det känns helt otroligt. Det är som om allt vi har gjort leder fram till den här kvällen. Att Dramaten bjuder in oss är väldigt stort. Det känns som om vi peakar på något vis. Allt som JJ handlar om kommer att hända då, säger han.

Gruppen ser oerhört mycket fram emot konserten.

– Jag har alltid sett framför mig att det är den typen av lokal där vi vill vara. De flesta spelställen är begränsade, ofta är det barer där man har ställt upp en scen. Här är hela lokalen gjord för det vi vill göra.

Vad är det ni vill göra?

– Vi vill skapa en helt egen värld, en ny dimension, en upplevelse som aldrig förut har upplevts.

Bandet tar vara på den unika miljön och ljuset är specialdesignat för Dramaten.

Konserten rymmer också gästartisterna Lorentz, Yung Lean och Thaiboy Digital.

Konserten är i stort sett slutsåld.

JJ spelar vad de själva kallar ”glittrig grunge” eller elektronisk indiepop. De blandar elektronisk pop med hip hop, r’n’b och en dos mystik.

Hur skiljer sig Dramatenkonserten från andra spelningar?

– Jag vill inte berätta så mycket, det ska vara en överraskning. Men det kommer att bli magiskt.

Är du nervös?

– Nej, jag är inte nervös, men extremt exalterad och jag har en hög adrenalinnivå.

Om ni peakar med den här konserten – hur går ni då vidare efter det här?

– Jag vet faktisk inte. Det blir som en explosion och efter det börjar den nya eran.

Den nya eran 2015 innebär bland annat konsert i Istanbul och ny musik. Bandet har bestämt att släppa en EP nästa år.

Men först hinner Joakim och Elin fira jul hemma i Vallentuna.

130721.jpg

Filmbrödernas bästa jullovtips

I rollerna som Sune och Håkan kommer film­bröderna att locka hundratusentals skollediga att skratta på bio.
Själva roar sig William och Julius gärna med ­datorspel eller bakning på jullovet – och en och annan film såklart.
Nu bjuder de Mitt i:s läsare på sina bästa filmtips för lovlediga.

Först åkte de till Grekland på charter, och sedan på bilsemester till Tyrolen. Den här gången styr Sune, Håkan, Anna, Karin och Rudolf i stället kosan mot norr.

På fredag, lagom till jullovet, är det biopremiär för ”Sune i fjällen” – den tredje och sista filmen i den senaste filmtrilogin om den ikoniska familjen Anderssons öden och äventyr.

– Den kommer att bli den bästa filmen av alla, säger Julius Jimenez Hugosson, 9, som på nytt ­axlar rollen som lillebror Håkan.

Om publiken håller med visar sig snart. I vilket fall pekar allt på att det kan bli en biosuccé av stora mått. Och att de första två filmerna i trilogin tillsammans lockat över en miljon besökare till salonger runt om i Sverige är naturligtvis något som har satt sina spår.

– Det händer att folk känner igen en och kommer fram, och 
ibland kan man känna sig lite iakttagen, säger William Ringström, 14, som har förkroppsligat en av den svenska barn- och ungdomslitteraturens mest älskade karaktärer för en ny generation.

En långfilm i all ära, men ett jullov är längre än så. Därför bjuder William och Julius på sina bästa filmtips – och andra sätt att få lediga dagar att gå. Som att baka, till exempel.

– Det är jag och morsan som tar hand om julbaket i vår familj, ­säger William.

Bakar gör han egentligen året runt. Just nu blir det en hel del pepparkakor och lussekatter, och knäck och kola förstås.

Julius bakar också, men bara en gång om året. Om man nu kan kalla det för att baka.

– Mitt bästa tips är att äta upp degen direkt. Det är mer miljövänligt.

Om man måste ta sig utanför dörren åker William och Julius gärna till Väsjöbacken, Sollentunas eget fjäll.

– Jag ska lära mig att åka snowboard, säger Julius entusiastisk.

Och i nästa andetag, medan han vänder sig till William:

– Varför heter det så, snöbräda?

Efter att de spelat in tre filmer tillsammans har de blivit så tajta att kemin syns även utanför den vita duken. Att de båda har syskon har också hjälpt till – även om rollerna är ombytta. I verkligheten är det William som är lillebror, och Julius som är storebrorsan.

– Man vet hur syskon fungerar, säger William.

Han, som i dag är 14 år, känner igen sitt yngre jag i den 11-årige, intensivt tjejtjusande killen i filmerna. Det första trevandet när tjejer började komma in i bilden.

– Det är roligt nu också, men det var roligt på ett annat sätt då, lite mer fnitter, säger William.

Också Julius kan identifiera sig i sin rollkaraktär, och lyfter speciellt fram ett gemensamt karaktärsdrag.

Förutom det där med pepparkaksdegen då.

– Jag har en likhet med Håkan, och det är att jag är busig och svär.

130739.jpg

Han mötte rocklegenderna

Musikjournalisten ­Lennart Wretlind har träffat många av de allra största rockstjärnorna i världen.
Nu visas några av Södermalmsbons minnen från 60-talet upp på Rönnells antikvariat.

Han har druckit te hemma hos Joan Baez. Lyssnat på när Jim Morrison improviserade fram en dikt medan resten av The Doors ackompanjerade genom att banka på ett bord och klinga i glasen (något han klippte bort i det slutliga radioinslaget – men lyfter fram i dag).

Och han intervjuade Jerry Garcia innan Grateful Dead ens hade släppt sin första platta.

– Det var väldigt anspråkslöst då. Men man måste också minnas att många av de här banden var små då. Jag kunde rätt lätt ta mig in bakom scenen. Och när musikerna såg att man hade en rullbandare förstod de att man var en radiotyp och det brukade räcka för att börja snacka, berättar Lennar­t Wretlind.

Han har vunnit Stora Radio­priset tre gånger, har lett ”Tio i topp”, producerat ”Eldorado” med Kjell Alinge och ledde själv P2-programmet ”Klingan”.

När en 20-årig Lennart åkte till Kalifornien i mitten av 60-talet började musikälskaren jobba i skivbutik. En efter en sattes psykedeliska konsertaffischer upp med nya band och musiker som senare skulle bli odödliga i musikhistorien. Men en efter en drogs affischerna ner när gigen var spelade.

– De skulle i soporna, men jag tyckte de var snygga och har sparat dem i alla år, säger Lennart.

Nästan 50 år senare har han en hyfsat stor affischsamling med några riktiga dyrgripar.

Affischerna och några av Lennarts intervjuer visas fram till julafton upp på Rönnells antikvariat på Birger Jarlsgatan.

– Någon Grateful Deadaffisch är värd mellan 8 000 och 15 000 kronor. Deras fans, ”Dead heads”, trycker upp priserna, säger Lennart Wretlind.

Många av Lennarts intervjuer finns också på hans hemsida. Där finns också hans nya program ”Wretlinds värld” (en fortsättning på ”Klingan”) som han sänder ut via Spotify.

– Det var en explosion på 60-talet med allt nytt som kom fram och det var en kontrast mot det gråa som hade varit. Men jag tycker faktiskt att det är mer spännande nu eftersom hela världens musik finns tillgänglig på nätet. Det är ju helt fantastiskt, säger han.


FAKTA

Gör radio på Spotify

Namn: Lennart Wretlind.

Ålder: 69 år.

Bor: Helgalunden på Södermalm.

Yrke: Pensionerad musikjournalist som gör radio på Spotify.

Aktuell med: Utställning på Rönnells antikvariat där rockaffischer och intervjuer från 1960-talet visas upp. Den 18 december finns Lennart på Röhnells.

132249.jpg

Yasmin är en riktigt vild unge

Akallatjejen Yasmin Sabahi är ett av de modiga barnen som just nu syns i tv-rutan på fredagskvällarna i Wild kids.
– Att vara få vara med i programmet är det bästa äventyr som hänt mig, säger hon.

Bland tusentals barn som sökte till årets Wild kids togs elva deltagare ut. En av dem är 11-åriga Yasmin Sabahi från Akalla.

Under två veckor i somras bodde hon i de mörka skogarna i Dalarna utan sina föräldrar och fick uppleva sitt livs äventyr.

– Jag har alltid tittat på Wild kids och blev så klart jätteglad när jag fick veta att jag var en av dem som skulle få vara med, säger Yasmin Sabahi.

Hur det går i programmet får hon inte avslöja. Men hon kan berätta att hon är en av deltagarna i det hemliga laget som utmanar Lejonen och Björnarna i början av tävlingen.

Att vara borta från föräldrarna Sonia och Kerim och de två syskonen Esra och Selma i två veckor var inte så jobbigt som hon hade trott.

– Det var så spännande hela tiden, och så fick jag kompisar.

Under tiden i skogen lärde hon sig massor.

– Man fick lära sig att anpassa sig till naturen, och laga mat över öppen eld, berättar hon.

Att vara bra i någon sport är en fördel när man söker in, eftersom många av tävlingarna kräver god fysik.

Yasmin tränar Mool Heuk Gil, som är en modern form av kampsport som började utövas 2003.

Hennes mamma Sonia och lillasyster Esra, 5 år, tränar också. Yasmin säger att hon älskar att tävla, och att hon alltid har gjort det.

– Ska man vara med i Wild kids är det bra att kunna samarbeta också.

Efter Wild kids känner hon sig som en modigare person.

– Innan var jag lite rädd ibland. Nu vet jag att jag klarar mycket.

Det slutgiltiga priset i tävlingen är en resa till Afrika. Och vem som fick åka dit avslöjar inte Yasmin.

– Ja, vem vill inte åka till Afrika, säger hon.

Hittills har två program visats på SVT. Trots att familjen har fått se de första avsnitten bänkar de sig ändå framför teven på fredagskvällarna. Yasmin går på Cordoba internationella skola i Kista och i sedan programmet började sändas är det många som känner igen henne – hon har blivit något av en lokal kändis.

Yasmin är den första deltagaren i Wild kids som bär slöja.

Hennes mamma Sonia tycker det är bra med en förebild som Yasmin, så att andra muslimska flickor ser att det inte finns några hinder.

– Det är bara att tro på sig själv så går det, säger Yasmin.