Kategoriarkiv: Sport

170925.jpg

Yngo har haft koll i 40 år

Han blir 65 år på fredag, men VBK gratulerade i söndags till hans 40 – som materialförvaltare.

Bland minnena hämtar ”Yngo” omklädningsrummet under Östervålas Folkets park och bortamatchen som var hemmamatch.

Har man de senaste 40 åren sett VBK Hockeys seniorlag spela matcher eller träna har man också sett Yngvar Söderström. Har man grottat i klubbens statistiksida, har man även förstått att ”Yngo” är mer än mannen som viker handdukar och fyller på vattenflaskor.

Under 40 säsonger har Yngo missat ett fåtal tävlingsmatcher på grund av tjänste- eller utlandsresor, men bara två i onödan.

– Värmdös ishall är en av de 
värsta, kallaste, säger han syrligt.

I den drog han på sig lung­inflammation och var sängliggande i två spelomgångar. När han höftar antalet tävlingsmatcher är siffran ändå svindlande.

– Runt 1 400 kan det nog vara.

1969 flyttade killen från Ekenäs i Finland till Vallentuna. Tidigt började han följa hemmamatcher på uterinken. Bakgrund som spelare hade han ingen, i Ekenäs frös i bästa fall en tjärn.

– 1974 sprang jag och fram­lidne ordföranden Ingvar Öhrn på varandra på B&W – eller hette det något annat då – i Arninge.

Ingvar undrade om Yngvar ville hjälpa till.

– Jag sa att jag kunde testa.

Sedan dess har han langat tejp, stoppat damasker… Hockeyintresset fick honom att ta med sig anteckningsblock. Statistik sedan 1974/75 är Yngvar pappa till. Slås ett klubbrekord ser han till att det är ute på hemsidan – inskrivet under fliken ”Yngo’s lilla röda”.

– Jag är statistiknörd, säger han och nämner att VBK hade plus-statistik på Väsby säsongen grannklubben i väst gick upp i elit-serien.

– Ett plusmål, säger han roat.

Ett seglivat rekord han vill se slaget är målrekordet: 17 mål mot Östervåla 1981. Det har varit nära mot Norrtälje och Järfälla, men stannade vid 16 mål.

Östervåla är en ort som återkommer. På månskensrinkarnas tid bytte gästerna om i ett kyffe (orkesterrum) under dansbanan i Östervåla Folkets park och duschvattnet var iskallt. Det var även där, i match mot Morgongåva, som strömmen gick ”varje gång vi hade pucken och skulle anfalla”.

– Det kändes så då, haha. Det var en rejäl storm.

Yngo är engagerad i båset, främst uppmuntrande. Han har aldrig 
irriterat domare så att han visats ut från båset. Däremot har han vinkat till sig dem för att lära ut regelboken.

– I dag är det sämre, för 20 år sedan kunde jag regelboken bättre än en del domare.

Bland minnena bör DM-matchen mot Järfälla (runt 1977) nämnas. Matchen skulle spelas på uterinken vid Hovet, men lagen visste inte att ena zonen var två, tre meter kortare än den andra.

– Det var en byggarbetsplats, rinken hade kortats med en sarglängd.

Lika lite visste VBK att man var hemmalag. När Järfällalaget ropade efter puckar till uppvärmningen, förstod VBK:arna att det även föll på deras lott att ersätta domarna och ordna läsk till motståndarna.

– Lyckligtvis hade någon en större plånbok än jag, säger Yngvar Söderström.

170285.jpg

Tuffa krav för att få åka till OS i Rio

Med nio månader till OS fick Sveriges friidrottselit en mental snyting – SOK:s rejält tuffare kvalgränser.

För Andreas Almgren innebar inte tidskravet att han fick skrämselhicka. Han är mer inställd på svenskt rekord 2016.

Innan Turebergs medeldistanstalang fått av sig jackan och satt sig har han hunnit ta udden ur frågan: Är du golvad av den extremt tuffa kvalgränsen som SOK, Sveriges olympiska kommitté, presenterade härom veckan?

Andreas Almgren är mitt emellan dagens två träningspass, pass 21 och 22 i tät följd.

– Dubbelpass elva dagar i rad, förtydligar han.

Så att sätta sig och tröstäta chips i tv-soffan för att SOK satt tiden 1.45.20 som gräns för att springa 800 meter i Rio de Janeiro – det är ingen åkomma som drabbat honom.

Han anser att kraven generellt är ”väldigt höga”.

– Men, det är något man får finna sig i. För egen del borde jag ha klarat kvalgränsen redan i år. Jag blev sjuk två gånger i somras. Annars hade jag sprungit under 1.45.

Ingående i topp- och talangprogrammet kan 20-åringen ta en genväg till OS. Skulle han under försommaren ”bara” springa på tider runt personliga rekordet, 1.45.59, kan det vara tillräckligt.

– Vi som har Tokyo 2020 som huvudmål har lite dispens – för att se och lära i Rio. Möjligen kan jag springa någon tiondel över 1.45.20 och ändå bli uttagen.

Vi ska inte tro att Almgren låter sig nöja med en ”dispensbiljett”. Sverige har tre talanger på 800 meter, utöver Andreas är det Johan Rogestedt och Kalle Berglund. När SOK:s kvalgränser blev officiella hade Rogestedt och Almgren ett intressant snack.

– Han sa: ”Fan vad kul, då blir vi två löpare som slår svenskt rekord nästa år”.

Det syns i hans ögon och hörs i skrattet hur mycket det sporrade.

– I många grenar kanske vi inte får svenska deltagare. På 800 tror jag att alla vi tre kan springa neråt 1.45,5.

Han ligger i dag på en hög dos mängdträning där löppass kombineras med träning i en crosstrainermaskin. Han kör även löppass i simbassäng. Orsaken är att hanfått en bensena behandlad och tvingats hålla igen på löpningen.

– Skadan har nästan helt läkt ut. När man tränar med crosstrainer får man det centrala, bra träning för hjärta och lungor, men inte specifika träningen ut till musklerna via de små fina kapillära blodkärlen. Jag hoppas snart vara i full löpträning, stegra det mer och mer.

Avkall på inomhussäsongen, för att träna mer och löpa färre lopp fram mot huvudsäsongen från maj/juni, är inget han planerar.

Inomhus-VM i mars är ett delmål. Mästerskapet avgörs i USA där han kommer att befinna sig en tid före mästerskapet och även efter för att sätta fart mot utomhussäsongen.

– Kan jag vara hel och frisk ska jag klara både inne- och utesäsongen.

OS-dröm?

– Final, självklart. Mer realistiskt är att nå semifinal.


FAKTA

Inga herrar klarar kvalgränserna

Sex svenska friidrottare (bara kvinnor) klarar SOK:s kvalgränser: Löparen Abeba Aregawi, stavhopparna Angelica Bengtsson och Michaela Meijer, längdhopparna Khaddi Sagnia och Erica Jarder, höjdhopparen Erika Kinsey.

Andreas tre snabbaste lopp: 1) 1.45.59 på Sollentunavallen, 2015 – 2) 1.45.65 som trea på junior-VM i Eugene, 2014 – 3) 1.45.88 i Liege 2015 (fulladdad med alvedon, halstabletter och nässpray).

183976h1024.jpg

Duo ersätter skadade Antonsson

Mikael Antonsson åker hem till Köpenhamn.Men inte som en av mittbackarna som ska ta landslaget till EM i returmötet med Danmark i Parken på tisdag.Antonssons ljumskskada gör honom till åskådare.

Redan i 29:e minuten i lördagskvällens 2-1-seger knäppte det till i ljumsken på 34-åringen, efter en duell nere vid sidlinjen. Antonsson haltade av planen, gjorde ett nytt, kort försök att spela vidare men mittbacken från FC Köpenhamn tvingades kliva av och ge plats åt Erik Johansson bredvid Andreas Granqvist.

Söndagens tidiga läkarundersökning och tester visade att Antonsson inte kan spela landslagets ödesmatch i EM-playoffet till slutspelet i Frankrike i sommar.

Ratade Olsson

I det läget stod förbundskaptenen Erik Hamrén med bara två mittbackar i truppen. Antalet fördubblades när han ringde in Alexander Milosevic, Besiktas, och Filip Helander, Hellas Verona. West Bromwichs rutinerade Jonas Olsson ratades, trots krisläget.

Hamrén har inte kommenterat uttagningen. Landslaget stängde in sig på söndagen och nöjde sig med kortfattade pressmeddelanden och diverse inlägg på social medier.

Alexander Milosevic plockades in i landslaget mot Norge i Oslo i juni. Det var då Hamrén inte hade tillgång till allsvenska spelare. Milosevic skulle egentligen inte ha varit med i truppen till EM-kvalet mot Montenegro på Friends några dagar senare, men av olika anledningar ändrade sig Hamrén. Det främsta skälet var Milosevics starka insats tillsammans med Jonas Olsson på Ullevål – och den gav honom också en plats i startelvan mot Montenegro, då bredvid Erik Johansson.

Helanders skavanker

Den förre AIK:aren kallades in till mötena mot Ryssland och Österrike, men då var han inte i form efter skador och en trög säsongsstart i Besiktas.

Nu är han i fysiskt trim, men spelar bara sporadiskt i den turkiska storklubben.

Helander var med i truppen mot Liechtenstein och Moldavien i oktober, men föll bort när Hamrén nöjde sig med att ta med tre mittbackar till EM-playoffet.

Men det var en Helander i sällskap med skavanker som checkade in på spelarhotellet på söndagen.

– Jag har haft lite problem med en baksida, men jag har kunnat träna med den så jag hoppas att det inte ska vara några problem, sade han till Expressen.

Milosevic, 23, står på fyra spelade landskamper. 22-årige Helander har ännu inte debuterat i A-landslaget. Om duon Granqvist-Johansson inte drabbas av skador före eller under matchen på tisdag är söndagens truppförstärkningar av akademiskt intresse.

”Trivs med båda”

Granqvist tycker inte att det påverkar speciellt mycket om han spelar med Mikael Antonsson eller Erik Johansson.

– De är ganska lika, tycker jag. ”Anton” är väldigt trygg och läser spelet bra, Erik är stark i duellerna och bra med bollen. Jag har spelat med båda och trivs med båda. Så det är ingen större skillnad, sade han till TT efter 2-1-segern på Friends i lördags.

TT : Påverkas ditt spel?

– Nej, det tycker jag inte. Jag måste spela mitt spel. Jag försöker kanske ändra på lite då jag vet att Erik är en annan typ av spelare. Det gör att man måste täcka på ett annat sätt, kliva på ett annat sätt.

183822h1024.jpg

Guidetti tackade för stödet

Det svenska fotbollslandslaget har fått utstå mycket spott och spe och även burop hemma på Friends Arena.Men mot Danmark stämde åskådarna upp bakom Sverige.– Det är så här det ska vara när man spelar landskamp hemma, säger John Guidetti.

Under EM-kvalet har Sverige flera gånger inte bara gått en match mot sina motståndare – ofta har även Friends Arena-publiken buat ut landslaget efter svaga insatser.

Det kulminerade mot Österrike i 1-4-smällen i september, men även i 2-0-segern mot Moldavien senast buades det.

Men mot Danmark i det första playoffmötet var det många stunder en publik som försökte bära fram landslaget. Det räckte nästan till 2-0, men det blev ändå en seger efter 2-1.

”Bra fotbollslag”

John Guidetti var glad och tacksam över stödet.

– Jag tycker att det var skönt att visa alla att vi är ett mycket bra fotbollslag och jag har sagt det hela tiden: det här är ett fantastiskt bra fotbollslag, och vi har många duktiga spelare. Jag tycker att vi visar det i dag och det är skönt att få visa det, säger Celta Vigo-anfallaren.– Tack till svenska folket för allt stöd och all support. Det är så här det ska vara när man spelar landskamp hemma. Att spela landskamp är det största man kan göra för sitt land, och det är skönt när det är sån här stämning.

Mot Moldavien spelade han hela matchen, men mot Danmark fick Guidetti nöja sig med att ersätta Zlatan Ibrahimovic i den 82:a minuten. Strax efter att Danmark hade reducerat.

– Det handlade mest om att försvara och springa. Man måste orka ta de där meterna även fast man kommer in och kanske inte är inne i matchtempot och det är sista minuterna. Man måste orka ta de där meterna för att se till att de måste spela runt oss och de måste backa hem och man måste försöka hålla i bollen, säger Guidetti.– Det handlade om att hålla kvar 2-1-ledningen och det gjorde vi, så det var skönt.

170590.jpg

Fotboll på schemat 
i Brandbergsskolan

Nästa höst startas en fotbollsakademi i Brandbergsskolan. Elever i årskurserna 4–7 får fotboll på schemat.

– Träningarna blir proffsiga med välutbildade instruktörer, säger Omar Moggi som är sportchef i IFK Haninge Brandbergen som är samarbetspartner med skolan.

På kvällarna är det så gott som alltid full fart på Brandbergens IP:s konstgräsplan. Den här kyliga onsdagen tränar IFK Haninge Brandbergens fotbollskillar födda 2004 i skenet av strålkastarna.

Kanske några av dem är fotbollselever om ett år. Då får de träna här även på förmiddagarna, för det blir fotboll på schemat två gånger i veckan.

Låter det lockande kan de söka till den nya fotbollsakademin som startar höstterminen 2016.

Det är Brandbergsskolan tillsammans med fotbollsklubben IFK Haninge Brandbergen som står bakom denna utbildning som vänder sig till tjejer och killar som ska börja i årskurserna 4-7.

– Jag tror att intresset för att söka till fotbollsakademin är stort. Det är åtminstone vad jag hört, säger Martin Andersson som är idrottslärare på Brandbergsskolan.

Omar Moggi är sportchef i IFK Haninge Brandbergen.

– Utbildningen är certifierad av Stockholms fotbollförbund, säger Moggi. Det ska vara proffsigt, och vi från klubben bidrar med utbildade instruktörer som avlönas av skolan. Eleverna ska ha två pass i veckan på schemat. Jag vet att fotbollsintresset är stort, men studierna ska fortfarande vara prio ett.

Brandbergens IP blir hemma-plan. När vädret är dåligt sker träningarna i Brandbergshallen.

– Idrottsplatsen har betytt mycket för hela området, säger Martin Andersson. Den har blivit en samlingsplats i positiv bemärkelse. Skolan har idrottslektioner här, inte bara fotboll utan också orientering, frisbeegolf och andra sporter.

IFK Haninge Brandbergen 
använder planen som träningsarena för stora delar av ungdomsverksamheten. Omar Moggi berättar att han själv gick i Brandbergsskolan, och att det var därför han initialt tvekade om att samarbeta och skapa en akademi.

– När jag pluggade här var det stökigt och skolan hade inte det bästa ryktet. Men nu är det mycket mindre stök och ryktet är förbättrat. Då ökade vårt intresse för att samarbeta. För klubben är det bra med en akademi eftersom vi vet att våra egna spelare får bra utbildning.

På torsdag klockan 19 är det 
öppet hus i Brandbergsskolan. Då kommer representanter från skolan och klubben att vara på plats för att informera om den nya utbildningen och när och varför man ska göra en ansökan till akademin. Omar Moggi hoppas att många tar chansen och söker.

– Eleverna får bra utbildning både i de vanliga skolämnena och i fotboll. Genom att vara med i ett lag lär de sig inte bara att sparka boll utan även samarbete och 
ansvarstagande.


FAKTA

Ny akademi för årskurserna 4-7

IFK Haninge Brandbergen och Brandbergsskolan ska tillsammans starta en fotbollsakademi med start höstterminen 2016.

Man vänder sig till fotbollsintresserade tjejer och killar som ska börja årskurserna 4-7.

Eleverna har två fotbollspass i veckan på schemat. Passen är på förmiddagar. Utbildade instruktörer från IFK Haninge Brandbergen leder träningarna.

Eleverna får även extra utbildning i kursämnet idrott och hälsa.

170121.jpg

Nya prylar inget måste

När Andreas Holmqvist och Jens Karlsson växte upp i Rågsved respektive Farsta tvingades många av deras kompisar sluta med ishockey för att det blev för dyrt.

Nu startar de en internettjänst där man kan köpa, sälja och byta sportprylar.

– En ny hockeyutrustning kan kosta 10 000 kronor idag. Väldigt mycket pengar för de flesta familjer, säger Andreas Holmqvist.

– Problemet är att alla ska ha nya prylar hela tiden. Men det behövs ju absolut inte. Skridskor kan till och med sitta bättre när de är inkörda, säger Jens Karlsson.

Så satt de och diskuterade när de fick idén att starta en internettjänst för handel med begagnade idrottsprylar. Efter en tid av förberedelser har de smugit igång så smått och på lördag går de ut med en bredare lansering.

– Man kan köpa och sälja grejer, men även byta. När jag var liten fanns det en årlig sportbytardag i Farsta. Varje gång var det en eller två nya som kunde börja lira hockey. Med vårt bytesverktyg blir det som sportbytardag året om, säger Jens.

Syftet med tjänsten är att fler barn ska ha möjlighet att idrotta. Både Jens och Andreas vet från sin egen uppväxt med ishockey som huvudsport hur tufft det kan vara när skydden har blivit för små och måste ersättas med nya.

– Och man spelade ju inte bara en sport. Det var fotboll, bandy och innebandy också, säger Andreas.

Jens berättar att enligt en undersökning som Riksidrottsförbundet gjort hade nästan en av fyra unga tvingats sluta med en idrott av ekonomiska skäl.

– I mitt eget lag i FOC Farsta var det sju åtta stycken som inte hade råd att fortsätta, säger han.

– Så var det i Djurgården också. Själv ärvde jag alltid grejer av brorsan. Jag tror att det var mer okej då, det var vanligare att ha begagnade grejer på den tiden, säger Andreas.

Men nu hoppas de på en attitydförändring. Till sin hjälp har de kända ishockeyspelare som Andreas känner från sin egen karriär, NHL-proffset Jacob Josefsson till exempel, som sprider budskapet på 
sociala medier.

– Det är miljövänligt att återanvända saker. Nu ska vi försöka få det att betraktas som coolt också, säger Andreas Holmqvist.

– Många ställer sig bakom vår idé att alla ska få chansen att idrotta så länge de vill. Tänk vilket talangspill det blir när barn tvingas sluta, säger Jens.


FAKTA

Två söderortare

Namn: 
Andreas Holmqvist.

Ålder: 34 år.

Bor: Haninge, uppvuxen i Rågsved.

Har spelat ishockey i: Djurgården, Hammarby, Linköping, USA, Frölunda och Kölner Haie (Tyskland) innan han slutade efter förra säsongen.

Största merit: VM-guld med Tre Kronor 2006.

Namn: Jens Karlsson.

Ålder: 24 år.

Bor: Kungsholmen, uppvuxen i Farsta.

Har spelat ishockey i: FOC Farsta, USA, Nacka HC, Ekerö, Trångsund och i dag i GötaTraneberg.

170576.jpg

Från klubbhoppare till poängkung i AIK

Utlånad och petad förra säsongen. Nu har Malte Strömwall fått sin revansch – men 21-åringen är inte överraskad över braksuccén i AIK.

– Jag vet att jag har 
offensiva talanger, 
säger han.

Kontinuitet brukar vara något 
eftersträvansvärt för alla idrottare. Malte Strömwalls fjolårssäsong hade det mesta utom just det. Innan tävlingsåret var över hade den Linköpingsfostrade 
Luleåsonen hunnit med att representera inte mindre än fyra lag.

Först släpptes han från de blivande svenska mästarna Växjö till Luleå. Och väl där lånades han ut två gånger om, först till Asplöven och sedan till HV71.

– Jag har glömt förra året helt och hållet och tänker bara på nuet. Jag försöker att inte tänka på hur det gick då även om jag lärde mig en hel del, säger Malte Strömwall efter ett träningspass i Globen.

Nuvarande säsong är helt omvänd. Med förtroende från tränare Roger Melin har han öst in mål, är klar ledare av poängligan i hockeyallsvenskan och är kanske den största anledningen till AIK:s fina inledning på serien.

Strömwall är dock inte förvånad och säger att han hade räknat med att det skulle gå så här bra.

– Jo, det trodde jag. Jag har 
varit i allsvenskan tidigare och snittat nästan en poäng per match. Jag vet att jag har offensiva 
talanger och det har jag fått visa nu, säger han och tillägger:

– Jag kanske inte hade trott på 17 mål efter två månader, men jag har fått spela och visa vad jag går för. Puckarna har trillat in och det är skönt.

Känns det som en revansch med tanke på att det inte gick som planerat förra året?

– Ja, det är det. Det är klart.

Vad är det som gör att det har lossnat i år? Vad är skillnaden mot tidigare?

– Jag har fått spela kontinuerligt. Jag är en målskytt och när jag får chanserna så vet jag vad jag ska göra med pucken.

Det var i slutet av maj som Strömwall blev klar för Solnaklubben. Redan då visste han att årets säsong inte skulle sluta som den förra då AIK tvingades kvala för att hålla sig kvar i hockeyallsvenskan.

En stabil organisation, starkare ekonomi och långsiktigt tänk har avspeglat sig på isen där laget har radat upp vinster och inte tappat en enda poäng hemma på Hovet.

– Om ett par år ska vi vara uppe i SHL igen. Det vore roligt att vara med på den resan men samtidigt vet man aldrig vad som händer.

Strömwall har bara kontrakt över nuvarande säsong men hoppas på en längre svartgul framtid.

– Jag trivs jättebra här och det är en bra förening, men man vet ju aldrig. AIK kanske inte vill ha kvar mig då heller.

Än så länge tyder dock inte mycket på att AIK vill släppa sin målsprutande forward. Själv är Malte Strömwall inte rädd för att få grus i poängmaskineriet.

– Jag kommer att fortsätta och är inte orolig över att det ska ta slut. Jag försöker bara spela mitt spel och hjälpa laget att bli bättre. Det är det enda jag tänker på.


FAKTA

Snittar 1,39 poäng per match

Namn: Malte Strömwall.

Ålder: 21.

Bor: Johanneshov.

Från: Luleå.

Klubbar: Linköping (2008-2011), Tri City Americans, WHL (2011-2013), Växjö (2013-2015), Troja-Ljungby (lån, 2014), Luleå (2015), Asplöven (lån, 2015), HV71 (lån, 2015), AIK (2015-)

Poängfacit: 17 mål och 8 assist efter 20 matcher.

Nästa match: Leksand, borta, den 14 november.

170421.jpg

Hårdingen är tillbaka

Förra säsongen var Lidingö Baskets damlag en slagpåse som åkte på stryk gång efter gång.

Men med Line Göransson tillbaka har laget rest sig. Lidingö jagar nu en topplats i basketettan.

Man blir nästan lite rädd för Line Göransson när Lidingö Baskets coach Nils Björndahl beskriver henne.

– Line är en mycket tuff spelare som bara köttar på. Hon skiter i vem som står mellan henne och korgen.

Men den 182 centimeter långa centern/forwarden har fler egenskaper.

– Line är smart och hittar passningar som inte alla ser. Hon är stark i returtagningen och väldigt viktig för oss.

19-åringen är tillbaka i Lidingö Basket efter en säsong i ligan (högsta serien) med Solna. Line är ett lyft för Lidingö i basketettan norra. Förra säsongen tog laget bara två segrar under hela säsongen, men fick ändå stanna i basketettan eftersom inget lag degraderades.

Med Line Göransson tillbaka är 
optimismen stor. Det blev seger direkt i premiären mot Blackeberg, och målet är att bli topp fyra i basketettan norra och därmed avancera till superettan.

– Visst finns chansen, säger Line. Vi har potential att vinna mot många lag.

Förra säsongen snittade Line åtta poäng och sex returer per match i ligan vilket är mycket bra av en debutant.

– Jag hade tränarens förtroende och fick spela mycket i en viktig roll. Men det var tråkigt att Solna åkte ur.

Hon ville fortsätta spela i ligan och skrev på för Fryshuset (före detta 08 Stockholm). Men hon märkte snart att det var svårt att kombinera en elitsatsning med studierna på KTH där hon läser första terminen.

– Jag var i skolan till 18–19 på kvällen. Det gick helt enkelt inte att träna tillräckligt mycket, och jag valde att prioritera studierna. Fryshuset var schysta och lät mig bryta kontraktet. Jag ville tillbaka till Lidingö eftersom jag har många kompisar i laget och bor på ön. Och så är det färre träningar.

Hon ångrar inte året i Solna.

– Det är en ära att ha spelat i 
ligan. Men det var satsning fullt ut och träning varje dag. Man träffade inga andra än lagkamraterna. Nu vill jag spela basket för att ha roligt.

Lidingöcoachen Nils Björndahl säger att hon ännu håller ligaklass.

– Jag skulle i alla fall inte göra bort mig där, säger Line. Ligan har sjunkit i nivå eftersom de bästa spelarna blivit proffs utomlands.


FAKTA

Blivande biotekniker från Islinge

Namn: Line Göransson.

Ålder: 19 år.

Bor: I villa i Islinge med mamma Liv, pappa Per-Ola, lillebror Tom och 14-åriga tvillingarna Ola och Petter.

Aktuell: Tillbaka i Lidingö Baskets damlag efter en säsong i ligan (högsta serien) med Solna.

Position: Center eller forward.

Känd för: Sin tuffa spelstil under båda korgarna.

Pluggar: Bioteknik, första året på KTH.

170527.jpg

Han har aldrig rört bollen

Han har knappast oddsen på sin sida. Men det spelar ingen roll. Emil Rosenek är fast besluten att uppfylla sin dröm och nå NFL.

– Det är allt jag satsar på. När jag sover, äter och tränar – allt är för att komma dit, säger 19-åringen från Viksjö.

Säsongen är över sedan länge och Stockholm Mean Machines naturgräs håller på att omvandlas till is på Zinkensdamm. Men det innebär inte att Emil Rosenek kan slå sig till ro. 19-åringen från Järfälla jobbar dag ut och dag in för att nå sina drömmars mål.

– Drömmen är att komma till NFL, att spela proffsfotboll i USA. Superbowl och de här stora matcherna man har sett på tv – det är målet, säger han och ler.

Redan förra året fick han ett smakprov på hur det är att bo på andra sidan Atlanten och ha som vardag att spela amerikansk fotboll. Emil studerade då ett år på high school i Austin, Texas och hann göra rejäla avtryck.

– Det var väldigt stort och en väldigt givande erfarenhet, säger han och fortsätter:

– Det gick väldigt bra. Jag var den första utbytesstudenten att komma med i A-laget på skolan.

Nu är planen att åka tillbaka till USA. Emil har blivit antagen att spela med ett lag på college i San Francisco, något som var ett efterlängtat besked.

– Det var jättehäftigt. Det har varit en dröm hur länge som helst. Ända sedan jag började med det här har jag krigat för den drömmen.

– Det är inte många som får göra det, det är jättefå som kommer till college och får spela.

Går allt som det ska reser han till Kalifornien i juni. Innan dess blir det spel med Mean Machines i superserien, den högsta ligan i Sverige. Nu under vinterhalvåret är fokuset inställt på rehabträning efter en korsbandsskada och att bygga vidare i gymmet på en redan kraftig överkropp.

Med en över två meter lång och 148 kilo tung kroppshydda är Emil som gjord för att tackla ner sina motståndare.

– Jag skyddar den som kastar bollen och öppnar hål för de som springer. Jag gör grovjobbet så att de andra kan se bra ut på tv sen, skojar han.

Får du någonsin röra bollen?

– Nej, jag tror faktiskt att jag aldrig har fått röra bollen. Någon gång har jag väl lagt mig på den så att vi skulle få tillbaka den, men jag har aldrig sprungit med den.

Låter som en osjälvisk roll?

– Man måste vara osjälvisk om man ska ha den positionen för man får bara uppmärksamhet om man gör något dåligt.

Emil berättar att när han gör 
något bra så syns det oftast inte för publiken. Men han tycker ändå att det är kul att göra det där 
grovjobbet och se andra lyckas.

– Man känner att man bidrar med någonting.

Emil skiner upp när han pratar om hur mycket han älskar sporten, och med hårt jobb är han övertygad om att han kommer att få sin belöning.

– I USA är det väl en halv procents chans att man kommer vidare till proffsnivå. Men jag tror att jag kommer att klara det.

– Jag har ju det genetiska så nu gäller det bara att lägga ner jobbet, då tror jag absolut att det är möjligt. Jag tänker att om jag jobbar tillräckligt hårt så kommer det att gå bra för mig.


FAKTA

Tränar två pass om dagen

Namn: Emil Rosenek.

Ålder: 19.

Bor: Viksjö.

Position: Offensiv och 
defensiv tacklare.

Längd: 201 centimeter.

Vikt: 148 kilo.

Klubb: Stockholm Mean Machines. Har även spelat i Austin Bulldogs i Texas, USA. Nästa säsong blir det collegefotboll i San Francisco.

Tränar: ”När det är säsong tränar jag runt 14 gånger i veckan”.

FAKTA

Svenskarna i NFL

Stone Hallquist, Milwaukee, 1926, 8 matcher.

Chris Gartner, Cleveland Bulls, 1974, 11 matcher.

Ove Johansson, Philadelphia, 1977, 2 matcher.

Göran Lingmerth, Cleveland Browns, 1987.

Björn Nittmo, New York Giants, 1989, 6 matcher.

Ola Kimrin, Washington Redskins, 2004, 5 matcher.

170381.jpg

Jan-Ove tackar för sig

På torsdag vill Jan-Ove Waldner se nästa svenska pingisgeneration hävda sig bland världsspelare i Eriksdalshallen. Själv sjunger det 50-åriga bollgeniet på sista versen i Spårvägen.

– Jag spelar den här säsongen men sen är det klart, säger han.

Utomhus faller löven men inne i SL-hallen, där Spårvägens BTK har sitt kansli, står ”det evigt gröna trädet” stadigt och nöter både backhand och forehand. 38 år har gått sedan Jan-Ove Waldner blott tolv år gammal debuterade i pingisligan 1977. Och än är karriären inte slut. Men snart.

– Jag ska spela den här säsongen men sen är det klart. Det är rätt så mycket annat jag håller på med. Jag reser ganska mycket, i Kina bland annat, med företag jag jobbar med så jag hinner inte med så mycket mer. Sen är jag inte speciellt sugen på att spela mer, det får räcka efter det här året, säger J-O som endast spelar hemmamatcher för Spårvägen den här säsongen.

Nyligen kom han hem från ett event i Taiwan där han spelade i ett uppvisningsjippo inför 3 000 fanatiska kineser. Det har gått några år sedan J-O briljerade i världstoppen, men i bordtennisens hemland Kina har man inte glömt bort den svenske legendaren.

– Det var ett jäkla bra drag. Jag skulle vara med på någon invigningsgrej där och spela lite.

Och många ville komma och se dig?

– Det är alltid mycket folk när man är i Kina, det bor ju några där borta, skojar J-O som fortfarande har rockstjärnestatus i landet.

– Bland de som är lite äldre, runt 30 och uppåt, så känner ju alla till en. Sen så har man synts en del på Youtube och hemsidor så många yngre börjar känna till en också.

På torsdag inleds SOC, Swedish Open Championship, i Eriksdalshallen. Nästan hela världseliten kommer att närvara vid turneringen. På damsidan finns världens samtliga topp tio-spelare med och bland herrarna saknas bara ett fåtal från världseliten.

J-O, som vann tävlingen 1983, menar att den har tappat i status även om startfältet ser vasst ut i år.

– Förr i tiden var det en av de största tävlingarna man kunde lira. Man kallade den till och med ”lilla VM”. Då var alla de bästa med. Sedan dess har det varierat.

Dagen innan huvudturneringen startar ställer Waldner upp med lite uppvisningsspel med Mikael ”Äpplet” Appelgren, en annan gammal världsstjärna och i dag lagledare i Spårvägen, i ett pressevenemang på Clarion Hotel vid Skanstull. I övrigt ska J-O bara luta sig tillbaka i Eriksdalshallen och se vad de svenska spelarna kan uträtta mot världstoppen.

Mest lovande är 18-årige Anton Källberg som J-O ser som ett riktigt framtidslöfte.

Kan han komma upp i din och ”Äpplets” nivå?

– Då får han nog jobba ett tag till, haha. Men han har ett väldigt bra spel och det ska bli kul att se hur det går för honom. Han blir farlig, har bra servar och är ganska lurig. Även kineserna tycker att han är bra så det måste ju 
betyda någonting.


FAKTA

Spelar uppvisningsmatch med ”Äpplet”

Namn: Jan-Ove Waldner.

Ålder: 50.

Bor: Johanneshov.

Klubb: Spårvägens BTK.

Smeknamn: ”J-O”. Kallas i Kina ”Det evigt gröna trädet”.

Meriter i urval: Ett OS-guld, ett OS-silver, sex VM-guld (fyra i lag), sju VM-silver (fyra i lag, ett i dubbel), fyra VM-brons (två i lag).

Aktuell: Närvarar vid SOC i Eriksdalshallen och spelar uppvisningsmatch med Mikael Appelgren på Clarion Hotel på Södermalm på onsdag.

170280.jpg

Lat lejonhanne
 med stora ambitioner

Willy Wiggström var en lat liten pojke. Som 6-åring ville han ändå börja med en sport.

– Jag blev handbollsmålvakt. En målvakt behöver ju inte springa.

17-årige Willy Wiggström är en stor och stark handbollsmålvakt som denna säsong debuterat i Lidingö SK:s A-lag i handbollstvåan. Han har en utsatt position, men räds inga storskyttar.

Stor, stark, modig och dessutom, enligt egen ut­sago, lat. Vad stämmer det in på? Jo, på en lejonhanne. Så vad kunde väl vara mer passande än en stor tatuering föreställande ett lejonhuvud på bröstkorgen.

–  Jag gjorde tatueringen för fyra veckor sedan, mest för att jag är född i lejonets tecken. Den tog sju timmar. Det gjorde ganska ont.

Han har hela karriären spelat för moderklubben Lidingö SK. Debuten i A-laget kom i denna säsongs premiärmatch i division 2 borta mot Rimbo. Han avlöste 24-årige kollegan Sebastian Fahlström när en kvart återstod.

–  Jag var jävligt sugen på att hoppa in, men visst var det pirrigt och nervöst när chansen kom. Det första jag fick göra var att rädda en straff, och sedan fick jag spela resten av matchen.

LSK har ingen uttalad förste­målvakt, men Willy Wiggström hoppas och tror att han får förtroendet att stå från start i morgon lördag mot Vassunda i Gångsätrahallen.

Willy säger att konkurrensen om målvaktsjobbet är bra och utvecklande.

–  Jag blir triggad. Samtidigt får jag många tips av Sebastian som är rutinerad.

Han får också omedelbar konstruktiv feedback på sina insatser av tränaren Anders Boqvist som själv är gammal handbollsmålvakt.

Numera är Willy Wiggström mycket seriös i sin satsning. Som om det inte räckte med att stå i både herr- och junior­laget i Lidingö SK går han på handbollsgymnasium.

–  Det blir handboll sju dagar i veckan och mycket träning på gym.

Han är 188 centimeter lång och väger 105 kilo.

–  Det är en fördel eftersom jag kan täcka en stor del av målet. Trots att jag är stor är jag också ganska snabb.

Men det är inte alltid Willy varit lika atletisk och vältränad som idag.

–  Willy är mycket ambitiös, säger tränaren Anders Boqvist. Men för några år sedan var han för glad i mat och gillade inte att träna. Jag tvingades hetsa för att få ut honom i löpspåret. Nu har han fått bort fettet och förvandlat det till muskler.

Lidingö SK åkte säsongen 2013/2014 ur division 1 med dunder och brak och bara en poäng efter 20 matcher. Förra säsongen klarade laget nytt kontrakt i division 2 med minsta möjliga marginal. Nu har man inlett division 2 norra med fem poäng på lika många matcher.

– Vi har flyttat upp spelare födda 1998, säger 
Anders Boqvist. Ännu är vi inte mogna att gå upp i ettan, men kanske nästa år.


FAKTA

Går på handbollsgymnasium

Namn: Willy Wiggström.

Ålder: 17 år.

Bor: Med mamma Barbro och storasyster Molly i lägenhet i Larsberg.

Aktuell: Målvaktstalang som debuterat i Lidingö SK:s herrlag i handbollstvåan denna säsong. Hoppas få starta i morgondagens hemmamatch mot Vassunda.

Pluggar: Andra året på handbollsgymnasium i Midsommarkransen.

Gillar: ”Jag kollar ofta på tv-serier, bland favoriterna finns The Mentalist och Flash Arrow”.

169790.jpg

Ljusdrottning med ett magiskt skott

Lidingö SK skulle enligt expertisen inte ha en chans i handbollsallsvenskan. De fick fel.

LSK har radat upp ­segrar.

Emma Lindbloms ­mäktiga skott är en förklaring till succén.

Emma Lindblom säger att hon inte har så mycket tid för annat än jobbet och idrottandet. 24-åringens liv består till stor del av att handskas med lampor och bollar.

Hon jobbar som innesäljare av belysning och elektronik på ett företag i Sollentuna. Efter jobbet sätter hon sig bakom ratten och kör till handbollsträningen med Lidingö SK i Gångsätrahallen.

– Innan träningarna gymmar jag ofta på egen hand.

Resultatet av den hårda träningen är en plats i skytteligans övre skikt.

Hennes tunga skott från distans spred skräck i motståndarförsvaren under förra säsongen då Lidingö SK spelade i ettan. LSK avancerade till allsvenskan (näst högsta serien) och Emma Lindbloms skott fungerar även här.

– Jag försöker skjuta med både kraft och precision. Jag spelar på nio meter så det handlar mest om distansskott.

Straffar är också en specialitet.

– Jag har satt tolv på raken. Vi analyserar motståndarlagets målvakter under uppvärmningen och har hjälp av informationen när jag skjuter. Och så tar jag hänsyn till om målvakten är kort eller lång, snabb eller långsam.

Emma Lindblom, som gör sin femte säsong i LSK, säger att hon sätter cirka 80 procent av straffarna. Under åren i klubben har hon även öst in spelmål.

Men i säsongens allsvenska premiär mot Tyresö gick Emma mållös av planen. LSK föll med 14–29.

– Det var så klart inte roligt att förlora så stort. Vi hade kanske för mycket respekt för motståndet, men det har släppt nu. Vi är ett taggat gäng med många duktiga spelare, men framför allt fungerar vi som ett lag. När inte jag gör mål finns det flera andra som kan kliva fram.

Efter två inledande förluster radade Lidingö SK upp tre raka segrar. I lördags blev det dock förlust hemma mot RP från Linköping med 19–24, och Emma Lindblom gjorde åtta mål varav fem straffar.Hon är nu uppe i totalt 22 fullträffar på sex matcher.

Som vanligt var det liv både på LSK:s avbytare, ledare och spelare. Så fort det blev mål eller någon gjorde något annat bra blev det respons direkt.

– Inför den här säsongen lovade vi varandra att ändra inställning och vara glada och peppa varandra hela tiden. Det är härligt att se och höra när lagkamrater och ledare sträcker armarna i luften och jublar när man lyckas med något bra.

Efter förlusten mot RP får LSK nu satsa på en ny segersvit..

– Det hoppas jag. Vi vill ha revansch efter förlusten mot RP.


FAKTA

Gömmer halsduken när AIK spelar

Namn: Emma Lindblom.

Ålder: 24 år.

Bor: Lägenhet i Solna. ”Jag är djurgårdare så jag går inte runt med Djurgårdshalsduken när AIK har hemmamatch”.

Aktuell: Skyttedrottning i Lidingö SK som gått bättre än väntat i handbollsallsvenskan.

Jobbar: Som säljare på ett företag i armatur- och elektronikbranschen.

169637.jpg

Akropolis på väg mot finrummet

Akropolis har sedan länge tvättat bort blatte­mentaliteten och blivit svenskare än Ikea. Nu är den lilla kvartersklubben från Akalla framme vid kvalet till superettan.

Och laget bärs fram av grekiska farbröder med souvlakikungen Dennis 
i spetsen.

I tio-tolv år har kötthandlaren Dennis Theodoridis grillat souvlaki på Akropolis hemmamatcher. Först på Akalla bollplan, sen på Spånga IP. Nu är det lilla kvarterslaget – som han älskat i 35 år, alltsedan han som 15-åring började som målvakt i klubben – klart för kval till Sveriges näst högsta fotbollserie – superettan.

– Det är en otrolig prestation av lilla Akropolis. Mot stora jättar som Umeå och Luleå, klubbar som har hela orter bakom sig, säger Dennis Theodoridis.

Han får nypa sig i armen för att förstå att det är sant.

– Det är fantastiskt. Man har jobbat så hårt för klubben i så många år, fixat sponsorer, suttit i styrelsen, fixat mat till spelarna. Men det är inte bara jag. Vi är åtta-tio personer som gjort den här resan, säger Dennis Theodoridis.

Lika stolt är Babbis Faniadis som kom till Sverige och klubben 1971.

Mister Akropolis har 23 år som ordförande bakom sig, numer ansvarar han för klubbens ungdomsverksamhet.

– Jag brukar säga att jag är den enda som aldrig har gått hem, haha, säger han.

När Akropolis startade i slutet av 1960-talet var det militärdiktatur i Grekland. I Stockholm togs Babbis och de unga grekiska flyktingarna emot med värme.

– Vi ville ge något tillbaka genom att hjälpa ungdomar, säger Babbis Faniadis.

Från början var det mest greker i klubben. Idag är Akropolis svenskare än Ikea och välkomnar alla; svarta gula, gröna, vita, muslimer, kristna och buddhister.

– Vi har tvättat bort blattementaliteten. Den där inställningen: ”Alla är emot oss”. Religion eller ursprung spelar ingen roll bara man respekterar svenska Riks-idrottsförbundets stadgar, säger Babbis Faniadis.

Varje gång en ny ordförande tagit över klubban har han och de andra i det gamla gardet varit på plats på årsmötet och hållit brandtal om vikten av att hålla sig ifrån oegentligheter.

– Om man inte har en budget som räcker för divison 1, då spelar man inte i division 1, så enkelt är det. Då åker man på stryk av oss gamlingar, säger Babbis Faniadis.

Att Akropolis med en pytteorganisation på sju-åtta man som nykomlingar har nått kvalet till superettan är till stor del sportchefen Georgios Gogas förtjänst, menar de flesta runt klubben. I stället för att lägga ner efter fiaskosamarbetet med AIK, som ledde ner i division 2 för fyra år sedan, knöt han näven och startade om med yngre spelare.

– Med små medel är det han som fått ihop helheten, från att ta in rätt spelare, till att locka sponsorer. Han jagar till och med bollar på träning. Hur många sportchefer är så prestigelösa? säger den allsvenskt meriterade backen Kim Odelius.

Kvalet till superettan inleds på torsdag. Akropolis inleder hemma på Spånga IP på torsdag klockan 18.30 mot IK Fredj Täby som slutade på 14:e plats i superettan. Bortamatchen spelas på söndag. Vinnaren spelar i superettan 2016.

– Alla måste vara på tå, då blir vi svårslagna, säger Kim Odelius.


FAKTA

Har även haft en volleybollsektion

• Det första seriespelet för Akropolis IF började med basket hösten 1968, året därpå gick klubben in i seriespel i fotboll.

• På 1970-talet hade föreningen över 35 lag från juniorer till seniorer i basket, fotboll och volleyboll.

• 2010 avancerade fotbollsherrarna för första gången i historien till division 1.

• Ett samarbete med AIK inleddes och slutade med fiasko 2011 då laget åkte ner i division 2.

• Nu står herrlaget som nykomlingar i divison 1 inför kval till Superettan.

FAKTA

Därför har Akropolis nått kvalet

Nyckeln till framgång är att sportchefen Georgios Gogas fått ihop helheten, menar backveteranen Kim Odelius, från gubbe 24 som inte har fått spela så mycket, till startspelarna och samtliga ledare.

Den lyckade mixen av spelare är en annan viktig del. I laget finns trotjänare som Adrian och Felix Pettersson som stått för kontinuiteten och hjärtat i klubben.

I laget finns också unga, hungriga talanger som mittfältaren Henrik Löfkvist som kom från ingenstans och fått sitt genombrott under säsongen.

169576.jpg

Jonna redo för hett ökenrally

Rallytjejen Jonna Eson Brådhe från Vårby var förra helgen med om en rejäl krasch. Hon lyckades kravla sig ur bilen trots svåra smärtor.

Bara en dryg vecka senare är den tuffa tjejen på plats i Qatar för att köra ökenrally.

Just nu är livet öken för rallyföraren Jonna Eson Brådhe trots att 21-åringen gör det roligaste hon vet.

Jonna kör denna vecka ett ökenrally i Qatar där världens åtta bästa kvinnliga förare slåss om en plats i nästa års stortävling ”Sealine cross country rally”.

Det är ett smärre mirakel att hon över huvud taget kan vara med.

När Lokaltidningen Mitt i i onsdags träffade Jonna Eson Brådhe två dagar före avresan till Qatar var hon förväntansfull.

– Jag har aldrig kört något ökenrally, det blir min hittills största grej.

Hon står bredvid en av sina bilar i garaget hemma i Vårby. Den ser mer eller mindre ut som ett vrak med sönderslagna rutor och bucklig kaross.

Förra helgen körde Jonna bilen i ett rally i Norrköping. Bredvid satt lillasyster Jill som kartläsare. På sista sträckan kraschade ekipaget. Farten var då cirka 90 kilometer i timmen.

– Högersidan av bilen körde i en sväng ner i djupa spår i banan, säger Jonna. Bilen är lätt så det blev en kraftig studs. Jag trodde vi skulle landa på sidan, men bilen voltade ett helt varv och landade med hjulen mot marken. Jag frågade Jill hur hon mådde och hon sa att det var okej.

Systrarna försökte ta sig ut, men dörrarna hade tagit stryk och gick inte att öppna.

Folk rusade fram för att hjälpa till.

– De ville att vi skulle sitta kvar. Bilen skulle klippas sönder för att vi skulle kunna ta oss ut. Men 
då vaknade tävlingsmänniskan i mig och jag lyckades komma ut genom en ruta och lade mig ner på gräset.

Det tog 45 minuter innan två ambulanser kom till olycksplatsen. Syster Jill var helt oskadd, men Jonna hade svåra smärtor i nacke och skuldror. Det blev ilfärd till ett sjukhus där det efter röntgen visade sig att Jonna klarat sig bra. Inget var trasigt och kroppen fungerade normalt.

– Jag låg kvar över natten och fick dropp och smärtstillande. 
Dagen därpå åkte jag hem rejält mörbultad.

Jonna Eson Brådhe hade nästan hela tiden rallytävlingen i Qatar i tankarna. Den ville hon för allt i världen inte missa.

Nu är hon på plats i Qatar och kör mot sju andra kvinnliga förare. Det är både en tävling och ett träningsläger för hur man kör ökenrally.

Jonna skickade från början in en ansökan om att få vara med. Totalt ansökte 85 kvinnor från 39 länder om en plats bland de åtta.

– När jag fick veta att jag var uttagen kändes det som att sväva på moln. Jag var i ett lyckorus.

Jonnas framfart på rallytävlingar på hemmaplan hade uppmärksammats. Hon har flera bra placeringar.

– Och så vann jag DM i år och slog alla grabbar.

Om Jonna Eson Brådhe vinner uttagningstävlingen och därmed får köra det stora rallyt i Qatar nästa år kommer ännu fler ögon att riktas mot henne.

– Min dröm är att få kontrakt som fabriksförare och komma ut i världen och tävla.


FAKTA

Specialinbjuden till rally i öknen

Namn: Jonna Eson Brådhe.

Ålder: 21 år.

Bor: Med mamma Liz och lillasyster Jill i villa i Vårby.

Aktuell: Rallytalang som precis hämtat sig efter den svåra kraschen i en tävling i Norrköping förra helgen. Är speciellt inbjuden till Qatar för att denna vecka köra ökenrallyt ”Cross country rally”.

Yrke: Egen företagare i cateringbranschen.

169892.jpg

Boxare tar fighten mot stöket

En grupp boxare går nu samman för att göra Väsby tryggare. De vill kombinera kampsportsträning med trygghetsvandringar och läxhjälp.

– Vi har sett problematiken och vill göra något bra för ungdomarna, säger Zoltan Sarossy.

Centrala Väsby har, som Lokaltidningen Mitt i tidigare berättat, återkommande drabbats av skadegörelse och bråk under hösten.

Problematiken att unga Väsbybor saknar vettiga fritidsaktiviteter och har gatan som träffpunkt har nu fått flera namnkunniga boxare som bor i Väsby att reagera.

I ett medborgarförslag föreslår de att kommunen satsar på en träningsanläggning för kampsport. Boxarna vill bygga upp en verksamhet som fokuserar på träning och sunt liv men också på ett tryggare Väsby med sociala aktiviteter som trygghetsvandringar, löpträning i utsatta områden och läxhjälp. För att unga ska få träna gratis ställs krav på närvaro i skolan.

Konceptet kallas för ”Sport is your gang” och finns på flera håll i världen.

– Jag har i dag tre barn och har sett den problematik som finns i Väsby. Nu vill jag göra något bra av det, säger Zoltan Sarossy, en av initiativtagarna.

Han har boxats i landslaget och vunnit sex SM-guld. Nu har han engagerat ett stort antal personer med erfarenhet både från kampsport och av att arbete med ungdomar. Bland dem Lars Myrberg, OS-medaljör i boxning 1988, och brottningsmästaren Majid Ahadpour som båda bor i Väsby.

– Vi har samlats för att försöka hitta lösningar, säger Zoltan Sarossy.

Leif Bejhed (V), ordförande i kultur- och fritidsnämnden, är positiv till idén.

– Det är otroligt bra. Det skulle kunna ge en trygghet värd namnet och väcka liv i området kring Dragonvägen och centrala Väsby.

Medborgarförslaget kräver att kommunen går in med pengar till både en lokal och till anställd personal. Enligt Zoltan Sarossy krävs det minst en och en halv heltidstjänst plus resurser till tränarna.

Leif Bejhed vill att utbildningsnämnden, socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden tillsammans gör satsningen.

– För mig är det självklart att vi ska prioritera det här, säger han.

Leif Bejhed nämner lokaler vid Ekebobadet som intressanta för verksamheten.

– Jag hoppas på renovering till sommaren 2016 och få igång det innan utgången på 2016.

Oppositionsrådet Per-Erik Kanström (M) är mer försiktig.

– Det är ett väl genomtänkt förslag med goda syften men de ekonomiska konsekvenserna måste utredas.

Han tror inte att det finns en enda lösning på problematiken utan att det krävs olika åtgärder.

– En meningsfull fritid är vår utgångspunkt. Därför har vi föreslagit ett trygghetens hus och en ungdomsgård till.


FAKTA

Det här vill boxarna åstadkomma

Idrottscenter med kafé: Träning i kampsport samt pass i yoga och kondition. Även särskilda tjejgrupper. Kaféet är en mötesplats.

Tryggare Väsby: Ungdomsgrupper som kombinerar löpning och power walk med att skapa trygghet på kvällar och helger.

Gratis träning upp till 17 år: Men då krävs bland annat 80 procents närvaro i skolan, att man deltar i löprundor och hjälper till i centret.

Centret ska ha direktkontakt med socialtjänst, polis och kommun.

169674.jpg

Med rätt kläder kan Dogge bli pokerkung

Dogge Doggelito har pausat präststudierna. Nu väntar Poker-SM.

Rapkungen av Botkyrka har laddat upp med bootcamp på Fårö och så bär han strumporna ut och in i sina Traderafyndade Gucciskor – för att få tur.

Han lär Hollywoodfruar rappa i tv och är Dogge Doggelito med hela svenska folket. Vilket kan innebära ungefär vad som helst, utom sånt som har med våld, porr och allmänna elakheter att göra.

– Jag säger aldrig nej till ett jobb, det kan leda till något positivt, säger Dogge Doggelito när vi träffas i kulturhuset Subtopia i Alby där han just nu är halvvägs klar med sitt tionde soloalbum.

Närmast väntar dock Poker-SM online. En aktivitet som Gud Fader allsmäktig förmodligen skulle ha synpunkter på.

Läser inte du till präst?

– Jo, jag läste i två år. Det står ju i Bibeln att man inte får spela, men jag ser det som en lek. Jag spelar inte annars, är inte spelmissbrukare eller så, säger han.

Präststudierna är pausade, för att återupptas längre fram. Dogge Doggelito höll på att stressa livet ur sig ensamstående pappa som han är.

Finalbordet i Poker-SM online spelas den 5 december. Totalt deltar närmare 7 000 amatörer och proffs från hela Sverige som alla drömmer om att kamma hem förstapriset på 1 miljon kronor.

Rapkungen av Botkyrka har ett och annat ess att hala fram ur rockärmen. Tillsammans med fem andra särskilt utvalda personer har han drillats i att spela poker på en bootcamp som SM-arrangören Svenska Spel ordnat på gotländska Fårö.

– Vi fick klippa får, haha. Det som är min braiga grej är att jag inte är en gambler, jag spelar inte på samma rutiner som proffs kanske gör. Jag gillar poker bara, och mötena med alla roliga Texas Hold’em-människor, säger Dogge.

Han bär beige ridbyxor – för att han gillar hästar – och matchande ljusa skinnloafers. Den marinblå kavajen är från HM i London, införskaffad på loppis i Gustavsberg.

– Jag älskar fina grejer, jag har ju varit fattigpojk hela livet. Ska jag berätta en sak? säger Dogge Doggelito och pekar på de blanka skorna. Jag köpte de här för 220 kronor på Tradera, och hämtade dem i går på Östermalm. Och så har jag strumporna ut och in sedan tre dagar – för att få tur, säger Dogge Doggelito.

Vad gör du om du vinner en miljon?

– För hälften skulle jag nog bygga ett barnhem i Etiopien. Den andra halvan skulle jag spendera på nära och kära. Om jag vinner en fredag är pengarna slut på måndag. Jag är absolut ingen som skulle sätta in pengarna på konto och sitta och trycka och ha tråkigt.

Möjligen skulle det bli ytterligare en voljär till de åtta dvärgpapegojorna som ständigt förökar sig. Dogge Doggelito hade själv två dvärgpapegojor, Ricky och Rocky, som liten och köpte en hona och en hane till sin tvååriga dotter i 
födelsedagspresent.

– Säljaren försökte varna mig: ”Dogge, de där har lämnats tillbaka. De är väldigt skrikiga”. Men det är perfekt. Jag älskar liv, man känner att man är hemma, säger Dogge Doggelito.


FAKTA

Spelade med i filmen ”Förortsungar”

Namn: Dogge Doggelito, född Douglas León.

Ålder: 40 år.

Bor: Radhus i Alby, Botkyrka.

Familj: 4 barn, 1 pitbull, 3 chihuahuor, 8 dvärgpapegojor, 
1 kameleont.

Aktuell: I Svenska Spels 
Poker-SM online som avgörs 
den 5 december.

Kuriosa: Slog igenom i The Latin Kings, har medverkat i filmen Förortsungar och varit frontfigur för Elgigantens julkampanj.

169007.jpg

Kunde inte gå – nu är Julia världsbäst

För fyra år sedan satt Julia Olsson i rullstol. Nu kallas hon för världens bästa spelare i amerikansk fotboll på damsidan.

Snart åker 21-åringen från Tyresö till USA för att träna med världens bästa män.

– Det ska göra ont att möta mig. Jag slänger mig på motståndarna och försöker slakta dem.

Julia Olsson är en stor ung kvinna. Hon väger 118 kilo och bygger upp muskler på gym fem, sex gånger i veckan. Men framför allt är 21-åringen från Bollmoraberg stor som amerikansk fotbollsspelare, kanske allra bäst i världen på damsidan.

Julia Olsson har fyra raka SM-guld med Stockholm Mean Machines och är kapten för damlandslaget.

– Jag tränar väldigt mycket och planerar min vardag efter fotbollen. Och så har jag en obehaglig vinnarskalle och blir skakis bara av att tänka på att förlora.

Kärleken till sporten, den hårda träningen och mental styrka är tre faktorer som gjort Julia Olsson till stjärna.

Hennes framgångssaga är nästan för bra för att vara sann. Julia Olsson har bara spelat amerikansk fotboll i fyra år. Hon började strax efter att hon blev friskförklarad.

– Sjukdomen började när jag gick i åttan och jag var sjuk i två och ett halvt år. Jag satt i rullstol eller gick med kryckor. Mamma trodde att jag hade fått en stroke.

Men det visade sig vara mycoplasma som orsakade en infektionssjukdom som i Julias fall satt sig i hjärnan och blockerade signaler till kroppen. Hon blev till sist botad efter en penicillinkur.

– När jag blev frisk råkade jag se en film om amerikansk fotboll och bestämde mig för att prova.

Nu har hon uppmärksammats utanför landets gränser. Hon har skrivit på ett kontrakt som ingen svensk, ingen kvinna, och ingen europé över huvud taget, varit i närheten av. Julia har fått stipendium till O-line Performance i Scottsdale i Arizona, USA.

– Det plingade till i min telefon. Jag blev alldeles paff när jag läste meddelandet.

Avsändaren var ingen mindre än LeCharles Bentley, före detta stjärna i NFL som är världens bästa proffsliga i amerikansk fotboll. Han driver O-line Performance som är en träningsanläggning för offensiva linjespelare, alltså de spelare som skyddar quarterbacken från motståndarna.

Endast de allra bästa spelarna från NFL och collegelag är välkomna. Bentley anser att Julia Olsson är bäst i världen på damsidan.

– Jag har följt LeCharles Bentley på sociala medier under tre år. Han har i sin tur följt mig på twitter och sett snuttvideor på instagram där jag spelar.

I januari åker Julia Olsson till anläggningen för en första kort visit. Sedan blir besöken tätare och längre.

– Jag får allt betalt; resor, bostad och uppehälle. Jag ska bo på hotell.

Att hon blir ensam tjej på anläggningen är inga problem.

– Det går nog bra. Jag har spelat en säsong med killar i U19-laget i Stockholm Mean Machines och var lagkapten. Det var jättekul och utvecklande.


FAKTA

Jobbar som personlig assistent

Namn: Julia Olsson.

Ålder: 21 år.

Bor: I Bollmoraberg med mamma Maria, pappa Staffan och lillasyster Rebecka.

Aktuell: Har som första kvinna och första europé någonsin fått stipendium till O-line Performance i Arizona, USA, som är en anläggning där flera av världens bästa manliga spelare i amerikansk fotboll tränar.

Jobbar: Som personlig assistent.

168575.jpg

Nu kan AFC pusta ut

Uppdraget är slutfört. AFC United har fixat nytt kontrakt i superettan och kan nu även pusta ut på det ekonomiska planet.

– Klart att det alltid är skönt att knäppa dem som inte tror på oss på näsan, säger tränaren Özcan Melkemichel.

Det är nya tider i superettan. Klassiska lag som Brommapojkarna och Mjällby är farligt nära att åka ur serien medan uppstickargänget AFC United säkrade nytt kontrakt med två omgångar kvar.

Tränaren Özcan Melkemichel konstaterar nöjt att Solnalaget har gett alla tvivlare svar på tal.

– Det var inte många som trodde på oss på upptaktsträffen, varken media eller någon annan. Vi var kraftigt, kraftigt nederlagstippade men vi hade en tro i gruppen att vi skulle fixa det här och det har vi gjort på ett bra sätt, säger han.

Melkemichel ska strax sätta i gång träningen på Skytteholms IP. Eftersom klubben saknar egna faciliteter, som omklädningsrum och kontor på anläggningen, brukar han och övriga klubbrepresentanter mötas upp på hamburgerrestaurangen Max som ligger ett stenkast från fotbollsplanen.

– Det här är vårt kontor, skämtar Özcan. De tjänar på att vi dricker kaffe här varje dag. Så Max borde börja sponsra oss. Skriv det!

Efter AIK är AFC United Solnas bästa fotbollslag. Men trots att laget ser ut att hamna på en mittenplacering i superettan säger Özcan Melkemichel att det känns som att han coachar ett division 1-lag.

– Vi vill ha en samlingspunkt och bättre sportsliga förutsättningar med ett eget omklädningsrum för spelare och rum för materialare. Det finns mycket som skulle kunna bli bättre.

I skrivande stund är laget tabell­åtta. Men ett bra debutår i super­ettan är inte en garanti för att spela vidare i serien. Åtminstone inte med den plånbok AFC United har förfogat över under säsongen.

Klubben hade i våras ett underskott i klubbkassan på 600 000 kronor och när en handlingsplan presenterades för hur klubben skulle nå ett positivt kapital innan årsskiftet gav Svenska fotbollförbundets licensnämnd föreningen tummen ner.

Tvångsnedflyttning hotade, men nu kommer lugnande besked från Alex Ryssholm, klubbens ordförande som också är med och tar en kaffe på Max.

– Vi har uppfyllt alla ekonomiska kriterier. Tävlingskommittén kommer med definitivt besked i slutet av oktober, men klubben ligger på plus i kassan, säger han.

Spelarförsäljningar, utbildningsbidrag och nya sponsorer har hjälpt klubben på fötter. Och med bara 349 åskådare i snitt på hemmamatcherna, lägst i superettan, hoppas klubben på att växa mer i framtiden. Alex Ryssholm vet hur det ska gå till.

– Man skapar inte publik på en dag, det vore en fantasi. Det enda sättet att få hit mer folk är att spela fin fotboll. Det är det enda sättet att utveckla vår klubb, säger han.

Apropå fin fotboll visade lagets mittfältare Omar Eddahri prov på just detta när han via ett konststycke satte ett drömmål i 3–1-­segern mot Brommapojkarna förra helgen. Med en så kallad ­”rabona” chippade han från straffområdets utsida in bollen otagbart bakom målvakten med skottfoten bakom stödjebenet.

– Ett klassmål, konstaterar Özcan Melkemichel som nu hoppas på en fin avslutning av säsongen.

– Nu gäller det att komma på en så bra placering som möjligt.


FAKTA

Slogs samman med Väsby United

• AFC United bildades 2012 när Athletic FC och Väsby United slogs samman.

• Sedan tränaren Özcan Melkemichel tog över laget inför förra säsongen har AFC United vunnit division 1 norra och säkrat nytt kontrakt i superettan.

• I våras drogs föreningen med ett underskott på 600 000 kronor och hotades därför av degradering.

• Enligt styrelsen ska dock klubben nu ha ett eget kapital och säkrat upp ekonomin för kommande säsong.

168334.jpg

Robert Rimgård vill ha is och kyla

Du måste inte vara stjärna redan i 12-årsåldern för att gå hela vägen till eliten. Robert Rimgård är ett bevis på den saken.

Länge låg han efter ­lagkompisarna i GT/76. I dag är han dubbel svensk mästare och ­lagkapten i Hammarby.

– Jag var väl 10 år när jag hängde med en kompis och testade bandy på en rink i Farsta. De andra i laget hade varit med sedan bandyskolan och många spelade dessutom hockey, så det tog några år innan jag kom ikapp och blev bra, säger Robert Rimgård.

Men han stretade på. Och tur var det. 17 år gammal gick Robert till Hammarby, som 18-åring lyftes han upp i A-laget, och tre år senare var han på planen när Hammarby i åttonde försöket tog hem SM-finalen inför över 25 000 åskådare i bitande snöoväder på Studenternas IP i Uppsala.

Nu sitter han på betongläktaren, blickar ut över Zinkensdamms IP:s gröna konstgräs, och önskar kyla och is. Det är fyra dagar före elitseriepremiären och spolningen av 11-mannaplanen har påbörjats för bara några timmar sedan.

– Det är som vanligt. De andra lagen kan träna på fullstor isplan från mitten av juli. Vi ligger efter i början av säsongen och det märks. De senaste åren har vi börjat skralt.

Ska Hammarby träna på stor plan får man resa till Uppsala eller Västerås, något som ibland tar mer energi än det ger menar Robert. I stället tillbringas större delen av försäsongen i den lilla ishallen på Zinken.

– Där är det svårt att träna upp orken, man åker så korta sträckor, och det är svårt att få till ytorna vi ska ha mellan varandra på planen, säger Robert.

Ändå hade han mer än gärna varit med lagkamraterna inne i hockeyladan. I stället är det träningscykel och styrketräning som gäller för Robert, som ännu lider av en skada han fick mot Sandviken i Svenska cupen.

– Jag skulle ta ner ett flipp och hoppade. Då fick jag en touch på höften av deras spelare och landade fel. Ortopeden sa att jag klarat mig bra. Ledbandet kunde ha gått av, men nu var det bara uttänjt.

Surt ändå förstås. Robert tvingades kliva av redan efter 20 minuter i säsongens första tävlingsmatch. Och i sin första match som lagkapten – en roll han i år axlar efter veteranen Stefan ”X:et” Erixon som nu är sportchef i klubben.

– X:et var duktig på att driva på och han hade respekt från egentligen alla spelare i elitserien. Nu har vi många ledare i laget, det är inte bara jag som skriker och har mig, men jag ska försöka visa 
vägen med det sätt att spela som jag själv är bra på.

Och hur är det?

– Min styrka är att jag är okej på att läsa spelet, och så försöker jag att spela tufft när det behövs. Jag driver också på laget bakifrån, både genom att peppa och att korrigera om vi ligger fel i positioner.

Som libero är Robert nästan alltid längst ner för att ta hand om motståndarnas djupledsspel. Där har han överblick och även ansvar för att sätta hela lagets höjdläge på planen och att styra defensiven.

I början av säsongen får Bajen klara sig utan sin libero och lagkapten. Robert tog sina första skridskoskär på sex veckor i torsdags. Han missar definitivt de tre första matcherna – inklusive hemmapremiären mot Broberg/Söderhamn på fredag den 30 oktober.

– I bästa fall är jag tillbaka till andra hemmamatchen, mot Vänersborg. Men det gäller att inte stressa och riskera ett bakslag. Och så vill jag ju tillföra något om jag är på isen, säger Robert.


FAKTA

Nummer 41 är söderort trogen

Namn: Robert Rimgård.

Ålder: 26 år.

Bor: Blåsut, uppvuxen i Skarpnäck.

Familj: Sambo.

Yrke: Pluggar nationalekonomi och statistik på Stockholms universitet.

Moderklubb: GT/76.

Tröjnummer: 41.

Position: Libero.

Meriter: U19- och U23-landskamper. Två SM-guld.

Aktuell: Ny lagkapten i Hammarby som spelar hemma­premiär på fredag.

FAKTA

Roddare med hemmagjorda klubbor

Redan i slutet av 1890-talet lär Hammarbys roddare ha spelat bandy på sjöisen i primitiva skridskor och med hemmagjorda klubbor av enträ.

1905 kom bandyn formellt med i Hammarby IF.

Med Kanalplan (Hammarby IP) fick bandyn 1915 en plan på Söder. Man fortsatte ändå att även spela på Årstaviken och andra sjöar.

1931 hade bandyallsvenskan premiär. Sedan dess har Hammarby alltid tillhört högsta eller näst högsta serien.

Hammarby har varit i SM-final nio gånger. De sju första förlorades. De två senaste (2010 och 2013) har slutat med SM-guld.

Källa: Hammarby bandy

168488.jpg

Jennifer går för guld

Täby FC har genom åren spelat tre kvartsfinalserier utan att nå SM-semifinal. I år finns guldambitioner.

– Vi har absolut kapacitet, säger landslagspelaren Jennifer Stålhult.

Att Jennifer Stålhult, 25, förra veckan fick en landslagsplats till Euro Floorball Tour, EFT, 6-8 november, var ingen högoddsare. Genombrottet i svenska superligan 2014/15 var brutalt bra och hon har börjat årets SSL-vinter starkt.

Hela Täbylaget har kommit igång hyggligt, även om man ligger under slutspelsstrecket. Tre landslagsspelare i EFT hade nog varit fler om inte Louise Wickström hade haft skadebekymmer i höst. Både hon och Jenny Gustafsson spelade finnkamperna i september och lär vara aktuella för VM i december.

– På papperet har vi många duktiga spelare, men viktigare är att få ihop laget. Vi ska bli mer samspelta, vilket vi jobbar hårt med varje träning.

Den typen av insikt gillar nya tränaren Josef Rosengren. Han tror på sin trupp, ser dess potential. På sikt.

– Truppen blev klar sent och spelaromsättningen har varit stor. Som Jennifer säger tar det tid att sätta gruppen.

Täby FC är mer stjärnprytt än 
någonsin, främst beroende på flera tillskott från Djurgården. Å 
andra sidan är 18 utespelare och två målvakter i minsta laget.

Rosengren och ledarstabens uppgift är, som nämnts, att få alla att kugga i lagmaskinen.

– Får man in klasspelare ställs höga förväntningar på dem. En risk är att andra samtidigt tar ett steg tillbaka. Det får inte ske.

Täbytränaren ser säsonginledningen som ”rätt väntad”. Ett par poäng anser han saknas och det är förlusterna mot Uppsala, Pixbo och Endre han åsyftar.

– Förhoppningen är att vi börjar prestera på topp i december, då ska vi bättre se var vi står.

Jennifer Stålhult gjorde 37 mål (fyra i serien) och totalt 56 poäng (sexa i serien) i SSL:s grundserie 2014/15. Hittills i år har hon gjort 10 poäng fördelat på 8 mål och 2 assist.

– Det gick bättre än jag väntat förra säsongen. Jag hade ingen koll på temposkillnaden efter att innan ha spelat i division 1 med Hässelby.

Jennifer Stålhult pratar hellre om laget än sig själv. Hennes önskan är att målskyttet i vinter sprids över fler spelare och femmor.

– Vi har absolut kapacitet att ta guld i år. Men det har andra lag också, säger hon och nämner Pixbo, Mora och Iksu.

Sista ordet får tränaren.

– Vi är bra, men inte favoriter, säger Josef Rosengren.

168761.jpg

Gladiatorn på väg mot OS

Triumfen i Gladiatorerna har han lagt bakom sig. Målet är nu att ta sig till OS – och väl där finns det inga hämningar.

– Kommer jag dit så är det för att kunna knipa en medalj, säger brottaren Bogdan Kourinnoi.

Livet för en elitsatsande brottare är inte alltid någon glamorös tillvaro och även om du blir en av världens främsta blir du inte miljonär per automatik. Därför var det ett välkommet klirr i kassan för Bogdan Kourinnoi när han vann TV4-produktionen Gladiatorerna och prispengar på 250 000 kronor.

– Verkligen. Som brottare får man inte så mycket gratis, så det var perfekt. OS är nästa år så nu är det ännu viktigare att man tränar hårt och sköter sig på de tävlingar man är med i, säger Bogdan.

Mitt i träffar den 21-årige brottaren i Olympias träningslokaler på Frejgatan i Vasastan. Det har snart gått ett år sedan han gick segrande ur programmet som sändes först i juni i somras.

– Vid det här laget har man hunnit smälta det, säger Bogdan som har många bollar i luften.

Vid sidan av brottningen arbetar han som personlig tränare samtidigt som han studerar civilingenjör samhällsbyggnad på KTH. Ett liv som har blivit lättare att få ihop sedan prischecken från Gladiatorerna överlämnades.

– Jag har fått lite mer resurser för att åka på fler träningsläger och tävlingar. Jag kan jobba lite mer med personlig träning och hålla i olika gruppass.

Som tvåfaldig svensk mästare i grekisk-romersk brottning är Bogdan en av landets bästa. Nu är siktet inställt på att lyckas internationellt. Tidigare i år blev han femma på U23-EM och i januari måste han visa upp sig från sin bästa sida för att kvalificera sig till nästa års stora höjdpunkt: OS i Rio de Janeiro.

– Jag tror jag har goda chanser att komma till OS. Jag siktar på det.

Till att börja med är siktet inställt på att vinna SM i början av nästa år. Ett lyckat mästerskap där skickar honom vidare till ett flertal internationella OS-kvaltävlingar där det krävs en topplacering för att få en biljett till Brasilien.

En tuff uppgift för Bogdan som tävlar i 75-kilosklassen.

– Jag går i en av de tuffare viktklasserna. Man måste vara bra på allt och vara stark, uthållig och teknisk. Det är tufft att nå toppen.

Om Bogdan säkrar en OS-biljett till våren så åker han inte till Rio med någon överdrivet ödmjuk inställning. Han är inte där bara för att delta och kommer att hålla huvudet högt.

– Kvalar jag in dit så är det inte för att se och lära. Kommer jag dit så är det för att väl där kunna knipa en medalj, säger han.

Vad skulle det betyda för dig om du tog dig till OS?

– Väldigt mycket. Brottningen är det roligaste jag vet. Att uppnå något man jobbat för väldigt länge skulle betyda hur mycket som helst.


FAKTA

Driver kampsportklubb med pappa

Namn: Bogdan 
Kourinnoi.

Ålder: 21.

Bor: Bredäng.

Klubb: Huddinge Brottningsklubb och Olympia kampsportcenter i Vasastan, som han själv driver tillsammans med sin pappa Igor Kourinnoi.

Meriter: Två SM-guld och två NM-guld i grekisk-romersk stil. Segrare av Gladiatorerna.

Studerar: Civilingenjör samhällsbyggnad på KTH.

168669.jpg

Mattias längdhopp räddar liv

Under Lidingöloppet var det ett hopp snarare än ett lopp som var Lidingöbon och friidrottsstjärnan Mattias Sunneborns fokus. Tillsammans med 5 000 andra uppmärksammade han självmord genom ett hopp – som slog världsrekord.

Under Lidingöloppet satte längdhoppsstjärnan Mattias Sunneborn och organisationen Suicide Zero troligen världsrekord i stående längdhopp. Cirka 5 000 personer gjorde då jämfota framåthopp som stöd för organisationens självmordsförebyggande verksamhet.

– Tanken är att man hoppar jämfota framåt, mäter sitt hopp och avrundar uppåt – och för varje centimeter man hoppar skänker man en krona till Suicide Zero, säger Mattias Sunneborn.

Statistiskt sett begår tre personer i Sverige självmord varje dag. Hoppet är ett sätt för den ideella organisationen Suicide Zero att uppmärksamma att det behövs mer stöd till självmordsprevention.

Mattias Sunneborn, som tagit både EM-guld och VM-silver i längdhopp, är en av ambassadörerna för Suicide Zero.

Hans pappa tog livet av sig när Mattias var 15 år gammal, något han berättade om för första gången i tv-programmet Mästarnas Mästare förra våren.

– Jag gjorde alla misstag man kunde göra. jag ljög, sa att pappa fått en hjärtinfarkt för att jag skämdes och jag ville inte prata med någon utan höll det inom mig under hela min uppväxt, berättar han och fortsätter:

– De flesta känner någon som har begått självmord, så jag tror att det är en lätt sak för folk att känna att de kan engagera sig.

Och många var det som ställde upp då under Lidingöloppshelgen. Alla i andra startgruppen var med och hoppade – och en hel del åskådare. Men att samla in pengarna är inte av lika stor vikt som engagemanget. Mattias Sunneborn blir varje dag kontaktad av människor som vill prata om psykisk ohälsa.

– Två personer har ringt mig när de varit på väg att hoppa från broar. De hoppade aldrig. Det är viktigt att våga prata om självmord, som nu ökar bland unga. Det gör mig riktigt orolig, säger Mattias Sunneborn.

Lidingöhoppet kan vara ett världsrekord och nu har man skickat in en ansökan om att få det registrerat till Guiness rekordbok.

– Det finns inget tidigare världsrekord innan för den här typen av hopp, så vi borde komma med, säger Mattias.


FAKTA

Här finns stöd– dygnet runt

Till självmordslinjen Mind går att både ringa, mejla eller chatta med personalen dygnet runt. Tel 90101.

På Suicidezero.se finns mer information.

Det finns en nollvision både för självmord och dödsfall i trafiken, men ekonomiskt är stödet väldigt olika.

Staten satsar 3 miljoner kronor om året på suicidpreventionsforskning, .vilket kan jämföras med den årliga satsningen på trafiksäkerhetsforskning som uppgår till 100–150 miljoner kronor

165700.jpg

Staden kan anlägga cykelstigar i skogen

Artikeln om Gustav Blix som kör mountainbike i Lövsta för några veckor sedan har väckt ilska. Att cykla i Stockholmsterrängen är nämligen förbjudet.

Nu undersöker staden om det går att anlägga särskilda cykelstigar.

– Det finns en ganska stark längtan bland många Stockholmare att kunna cykla i terrängen. Vi tittar på frågan och jag vet att många skulle bli väldigt glada om vi lyckas få till något, men än så länge är frågan på diskussionsnivå, säger arbetsmarknads- och idrottsborgarrådet Emilia Bjuggren (S).

Lokaltidningen Mitt i berättade nyligen om Gustav Blix som cyklar mountainbike i Lövsta och är ordförande i Stockholms Stigcyklister. En förening som startats i proaktivt syfte för att förebygga konflikter i skogarna. Bland annat genom att utbilda Stockholms mountainbikecyklister och hjälpa dem att förstå hur man sliter minst på naturen.

Artikeln har väckt ilska. ”Folk kan ju tro att det är tillåtet att cykla i våra naturreservat bara för att Gustav Blix med övriga cykelägare tror det. Men det finns inga officiella terrängcykelspår i Stockholm”, skriver en Brommabo i mejl till Mitt i. Det finns en anledning till förbudet, menar Brommabon vidare. ”De grova däcken sliter på naturen och risken för att krossa djur är ju stor”.

Enligt Gustav Blix cyklade han inte i något av Stockholms naturreservat.

– ”Lövstaskogen” ligger i Görvälns naturreservat i Järfälla kommun och vad jag vet så är det inte förbjudet att cykla där, säger han.

– Flera undersökningar visar att slitaget från en cykel och en vandrare är likvärdigt och jag har under mina hundratals mil och timmar i skogen aldrig sett någon köra ihjäl ett djur, säger Gustav Blix.

Men i Stockholms stad är det alltså förbjudet att cykla i terrängen. Trots att alla enligt svensk grundlag och allemansrätten ska ha tillgång till naturen enligt principen: ”Man får störa, men inte förstöra”.

Men Stockholm har begränsat allemansrätten genom att införa en lokal trafikföreskrift som förbjuder all fordonstrafik, inklusive cykling, i terrängen.

– Man får bara cykla där det är skyltat att det är tillåtet att cykla, säger Ulla Alm, jurist på trafikkontoret.

För att möta det ökande intresset för att cykla i naturen har staden påbörjat diskussioner om regelverket.

– Vi tar frågan på allvar, men innan vi kan göra något måste regelverket ändras, säger Helene B Pettersson på miljöförvaltningen.

Gustav Blix är kluven till en satsning på särskilda mountainbikespår.

– Många av oss som kör mountainbike ser det som ett slags friluftsliv. Det är inte mycket till friluftsliv att åka runt, runt på samma spår. Men om vi kommer till ett läge där det står mellan ett fortsatt förbud för terrängcykling eller uppmärkta cykelstigar då tar jag hellre stigarna, säger han.

168988.jpg

Hon kan bli Sveriges nya racingdrottning

Hon är den första svenska kvinnliga formelföraren på 25 år. I en sport nästan enbart bestående av män har Julia Holgersson, 17, lämnat kartbanan i Järfälla bakom sig och fått en möjlighet som är få förunnat.

– Klart jag drömmer om formel 1, säger hon.

Med övningskörningsskylten på bakluckan och pappa Kjell i passagerarsätet gasar Julia Holgersson in på parkeringen till anläggningen där allting en gång började. Hon var bara åtta år när hon 2006 körde sitt första race på Järfälla Motorklubbs gokartbana.

Nio säsonger i gokart, över hundra tävlingar och fem svenska mästerskap har det blivit genom åren. Tanken var att även den här säsongen skulle fortsätta på den vägen. Men i mars i år fick Julia en inbjudan att testköra Formula Asia i Malaysia, en chans hon tog väl till vara på.

– De var jättenöjda med mig, så det var kul, säger hon.

Belöningen blev en stående inbjudan att delta i det asiatiska mästerskapet i slutet av året. Och kort därpå, i april, kom nästa möjlighet då Julia kallades till ett test i Formula Renault 1.6, den högsta svenska formelklassen, och fick en plats i PWR-teamet.

Julia Holgersson har fått en spark rakt in i formelvärlden och är därmed Sveriges första kvinnliga förare i dessa sammanhang sedan Nettan Lindgren avrundade formel 3-karriären 1991.

– Det är häftigt. Det är coolt att vara den enda tjejen som kör en formelbil i Sverige just nu.

Debutsäsongen slutade med en elfteplats bland 15 förare. Siktet är nästa säsong inställt på att fortsätta köra i Formula Renault 1.6 och ta en placering bland de fem bästa. Samtidigt vill hon successivt ta steget vidare till nästa nivå: formel 4.

Eftersom formel 4 inte körs i Sverige kan Julia räkna med mycket resande framöver och en del nationella mästerskap utomlands.

Som ensam tjej i formel-Sverige är hon van vid uppmärksamhet och är oftast ett hett villebråd för fotografer och media när hon efter racen tar av sig hjälmen.

– I början var det jobbigt, jag hatar att bli fotograferad. Men man vänjer sig efter ett tag, säger Julia som inte hymlar med vad hennes högsta önskan är.

– Det är klart jag drömmer om formel 1. Det är självklart. Men det handlar ju om pengar.

Julia Holgersson får i sin satsning mycket hjälp från sina föräldrar, Kjell och Ingela, som även de har varit aktiva och tävlat i standardbilar. För att gå långt krävs mer än bara sportslig färdighet och i hopp om att klättra och avancera på formelstegen jobbar familjen ständigt för att få in nya sponsorer.

Utanför racingbanan är det gymnasieplugg på Stockholms hotell- och restaurangskola vid Globen som gäller. Just nu är hon inne på att arbeta som servitris i framtiden, om inte drömmen att försörja sig på körningen slår in.

Vad får du för reaktioner när du säger till folk att du kör en formelbil?

– Det är jäkligt många som tycker att det är coolt och jäkligt häftigt, säger Julia som inte har något emot att vara den som lockar fler tjejer till bilsporten.

De svenska vägarna får hon dock hålla sig borta ifrån tills vidare. Uppkörningen bokar hon in så fort hon fyller 18.

– Jag är jättetaggad på att ta körkort. Det enda problemet är att jag inte kan hålla mig när jag kör på vägen utan vill gärna gasa på. Det kan bli ett problem på uppkörningen…

169164.jpg

(S) satsar på skidor och trygga löpspår

Idag är det förbjudet att cykla i Stockholmsterrängen. Nu funderar den rödgrönrosa majoriteten på att anlägga särskilda cykelstigar i terrängen. Dessutom ska motionsspåren bli tryggare och skidspåren bättre.

Den rödgrönrosa majoriteten i stadshuset vill få ut fler Stockholmare i naturen, framförallt barn och ungdomar, och gör en satsning på stadens friluftsliv. Totalt investeras 19 miljoner kronor.

10 miljoner satsas på att göra naturreservaten mer tillgängliga, bland annat genom bättre skyltning och tydligare ingångar.

Resten läggs på stadens sport- och friluftsanläggningar.

– Vi vill ge Stockholmarna bättre möjligheter att motionera i naturen både sommar- och vintertid, säger idrottsborgarrådet Emilia Bjuggren (S).

En åtgärd är att öka tryggheten kring motionsspåren så att folk vågar sig dit även när höstmörkret faller.

– Det kan handla om att rensa i vegetationen runt spåren och även se till att vägen dit upplevs som ljus och trygg, säger Emilia Bjuggren.

En satsning görs även på längdskidåkningen. Exakt hur är inte klart.

– Vi kanske drar nya konstsnöspår eller binder samman befintliga spår. Det beror lite på vilken typ av vinter det blir. Det blir lättare med en snörik vinter, då får man mycket för pengarna, säger Emilia Bjuggren.

Klart är att en satsning på 
skidåkning som framförallt riktar sig till skolungdomar görs på 
Gärdet.

– I västerort och på Järvafältet finns det också ganska mycket grönytor och en jättepotential att spåra mer. Men jag vill inte låsa mig till exakt plats än, säger Emilia Bjuggren.

En friluftsaktivitet som ökar är mountainbikecyklingen. Idag är det dock förbjudet enligt de lokala trafikföreskrifterna att cykla i Stockholmsterrängen. Nu undersöker staden om det är möjligt att göra undantag från regelverket för att anlägga särskilda cykelstigar.

– Det finns en ganska stark längtan bland många Stockholmare att kunna cykla i terrängen. Vi tittar på frågan och jag vet att många skulle bli väldigt glada om vi lyckas få till någon lösning, men än så länge är frågan på diskussionsnivå, säger Emilia Bjuggren.

En del av arbetet, exempelvis hur friluftslivet ska göras mer tillgängligt för unga, kommer att ske i samarbete med de lokala stadsdelsnämnderna och skolorna.

Mia Päärni (S), ordförande i Rinkeby/Kista stadsdelsnämnd ser gärna en satsning på skidåkning på Järvafältet. Det skulle kunna ske i samarbete med de lokala idrottsföreningarna och utgå från Husby gård eller Akalla by om man tar Kista som exempel.

– Man skulle kunna arrangera prova-på-dagar där skolor och andra får låna skidor och pjäxor. Och som ledare skulle man kunna engagera unga människor som har svårt att komma ut på arbetsmarknaden, säger Mia Päärni.


FAKTA

Fler grillplatser och strandbad

• Stadens rödgrönrosa majoritet satsar 19 miljoner på stadens friluftsanläggningar och naturreservat.

• En översyn ska göras över stadens motionsspår för att göra dem tryggare och ljusare.

• Naturreservaten ska bli mer tillgängliga genom bättre skyltning. De ska även förses med fler grillplatser och badplatser.

• En satsning görs på längdskidåkning genom fler och bättre spår.

167688.jpg

Ingen ritt för veklingar

De blev avkastade, magsjuka, sparkades i huvudet och svimmade av nedkylning. Men småbarnsmammorna Andrea och Petra överlevde världens tuffaste hästkapplöpning The Mongol Derby.

– 80 procent var det helt okej, 
roligt, typ 10 procent var smärta och 10 procent var nära-döden-upplevelser, säger Andrea Westerdahl och skrattar när vi träffar henne och Petra Sundström.

De svenska småbarnsmammorna är hemma i Sverige igen efter att ha deltagit i The Mongol 
Derby, världens tuffaste hästkapplöpning, som sträcker sig över 1 000 kilometer genom den otillgängliga vildmarken i Mongoliet.

37 ryttare från hela världen stod på startlinjen på stäppen ett par timmars bussresa sydväst om huvudstaden Ulan Bator. Till en början med förhållandevis hanterbara hästar som var vana vid västerlänningar och inte flippade ut vid åsynen av en goretex-jacka, ett par solglasögon eller en ridhjälm.

Det skulle bli värre.

Petra från Danderyd och 
Andrea från Tullinge var nervösa på startlinjen.

– Man visste ju inte riktigt vad som låg framför en. Jag red så fort att det var helt vansinnigt. ’Helvete, jag och Andrea tappade bort varandra direkt’. Ett tag där ledde jag faktiskt Mongolian Derby, skrattar Petra.

De red från soluppgången klockan sju på morgonen till dess att 
solen gick ned vid halv nio på kvällen. Sov gjorde de hos mongoliska nomadfamiljer i jurtor (ett slags tältkojor). De navigerade sig fram mellan Djingis Khans gamla poststationer där allt vildare hästar väntade.

Det gällde att välja rätt i raden av pyttesmå mongoliska hingstar och valacker. Några ston var inte med, de går ute på stäppen och betar och tas bara in för att mjölkas om kvällarna.

Alla ville ha hästar med lite nerv och ett eget driv att springa, men gränsen mellan en bra häst och en galen häst var hårfin.

De flesta var säkra på foten och tog sig fram i halsbrytande galopp över klapperstensfält och stora kulliga gräshedar översållade med något som liknade överväxta basketbollar.

– Man bara satt där och sa till hästen; ’Snälla snubbla inte’, 
men de visste exakt var de satte ned hovarna, säger Andrea.

Men det fanns nervknippen till hästar också. Petra blev avkastad fyra gånger. Vid ett tillfälle försvann hästen i väg med hela hennes packning. Det var bara att lifta till nästa station, och ägna dagen åt att sleva i sig muttonsoup – får – och getsoppa.

– Den kanske inte var så god från början – och den blev inte godare, säger Petra.

Den största utmaningen var det extrema vädret med värmebölja och 37–38 grader de första dagarna. En hetta som skördade offer.

En man i 60-årsåldern fick njursvikt och tvingades bryta, en kvinna drabbades av värmeslag och skickades hem till Storbritannien med ambulansflyg, andra kom hem och upptäckte att de hade brutit revbenen.

Petra åkte på magsjuka och Andrea drabbades av nedkylning sedan hon rammats av sin häst och blivit sparkad i bakhuvudet. Men mestadels var det fantastiskt.

– Bara att rida fram på en häst på de här slätterna. Det är verkligen hästarnas rike. Det är som gjort för att rida. Känslan av oändlighet, den fantastiska naturen, alla underbara människor, säger Petra.

Byeronie Epstein från Sydafrika vann The Mongol Derby 2015. Hon var ute i nästan exakt sju dagar. Svenskorna gick i mål dag nio, vid 15-tiden.

– Man ville nästan inte rida i mål. Man ville stanna där för evigt, säger Andrea.


FAKTA

Sydafrikanska vann tävlingen

37 ryttare från hela världen deltog i världens tuffaste hästkapplöpning The Mongol Derby i augusti.

Anmälningsavgiften på 100 000 kronor per person gick till lokalbefolkningen, samt till välgörenhetsorganisationen CoolEarth.

Deltagarna snittade 12 timmar om dagen i sadeln och gjorde runt 25 hästbyten under tävlingen som pågick i upp till 10 dagar.

Sydafrikanskan Byeronie Epstein vann före fransyskan Elise Poitrinal.

167768.jpg

Sista åket blev årets vackraste

Patrik Steinvall och hans dotter Sofie delar passionen för vattenskidor. Så här på senhösten är vindförhållandena nästintill perfekta.

– Känslan att åka på vattnet när det ligger som en spegel är svår att beskriva, säger Sofie.

Med mössan långt nedragen i pannan och dunjackan på skjuter Patrik Steinvall ut den lilla utombordaren, en Ryd 475, från hamnen i Hässelby strand. I förarsätet lägger dottern Sofie i backen och sätter kurs mot Lovön och Lambarö vattenskidklubbs tvärs över Mälaren.

Patrik började åka vattenskidor som 18-åring och hittade så småningom till Lambarö vattenskidklubb som då höll till vid Hässelby strandbad. Han pekar bort mot värmeverket.

– Där låg klubbstugan. De första entusiasterna tältade nere på stranden, säger Patrik.

I somras, över 30 år efter premiäråket, kom Patriks första SM-guld – i oldboysklassen.

Numer delar han sin stora passion med dottern Sofie, 20, som även hon debuterade i SM där hon kom fyra.

Familjen har aldrig några konflikter om vart semesterresorna ska bära hän. De stannar hemma och åker vattenskidor.

– Vi har det så bra här ute så att man behöver inte åka någon annanstans, säger Patrik.

Något tjafs om vem som ska köra båten blir det inte idag eftersom Patrik är vrålförkyld. Fast de brukar mest dividera om vem som ska åka först. Det kan ju börja blåsa och då går det inte att åka alls.

Vi lägger till vid klubbstugan på Lovön och Sofie byter om till våtdräkt.

Bortsett från att kvicksilvret knappt når upp till fyra grader så är förhållandena nästintill perfekta för vattenskidåkning. Det är kav lugnt och knappt en krusning på Mälarens vattenspegel.

Sofie står redo på bryggan på sin skida när pappa Patrik matar ut repet som är fäst i den större och snabbare klubbåten.

Hon lutar sig bakåt när båten skjuter iväg och lägger kroppen ner omväxlande åt höger och vänster för att runda de sex bojorna i slalombanan. Förmodligen är det ett av årets sista åk.

– Det är jättetråkigt eftersom säsongen är så kort. Förutsättningarna är ju ganska bra nu. Men det blir lite kallt, särskilt om fötterna, skrattar Sofie.

Hon missar en sväng, touchar en boj och störtar ner i det iskalla vattnet.

– När det är så här kallt blir det nästan som att åka när det är isigt i slalombacken. Hon måste attackera mer, säger Patrik.

Vilket inte är så lätt när man är inpackad i en stel våtdräkt. Sofie ler när hon häver sig upp på bryggan.

– Känslan att åka på vattnet när det är en sådan spegel är svår att beskriva. Det går fort och man måste fokusera hela tiden, säger hon.

Lambarö VSK ordnar vattenskidskolor om somrarna och Patrik brukar sätta upp lappar för att locka nya medlemmar.

– Jag tycker att det borde finnas fler här ute som håller på med det här. Det här är en trevlig sport som passar alla från sex år och upp till 60 plus, säger Patrik Steinvall.


FAKTA

Sofie skidar i pappas fotspår

Namn: Patrik och Sofie Steinwall.

Bor: Hässelby Villastad.

Ålder: 50 och 20 år.

Sysselsättning: Han är tågförare på Arlanda Express, hon jobbar med kundkommunikation på ATG.

Klubb: Lambarö vattenskidklubb.

Meriter: Han vann oldboysklassen i SM i somras, hon slutade fyra i ungdomsklassen.

Aktuella: Med säsongens sista vattenskidåk på Mälaren.

167796.jpg

”Kenya” ska bygga skola på Jamaica

Aila ”Kenya” Nilsson är mästare i den tuffa kampsporten kenpo trots att hon har ett trasigt 
högerknä.

Nu gör 22-åringen från Tyresö ett tävlingsuppehåll och drar till Jamaica för att bygga en skola.

Aila Nilsson är en 22-årig tjej från Tyresö som engagerar sig.

Hon är mästare i kamsporten kenpo, som också kallas kinesisk boxning, och tränar många timmar i veckan i Kenpo Zen-Li Thais klubblokal i Tyresöhallen. Aila driver också bloggen gaysecrets där hon berättar om sitt liv som lesbisk, och hon brinner för afrikansk kultur.

Men det som står högst på agendan för dagen är ideellt biståndsarbete. I söndags åkte Aila till 
Jamaica för att under en månad jobba som volontär.

– Jag jobbar som plattsättare och ska hjälpa till att bygga upp en skola. Jamaica har drabbats hårt av orkaner.

Aila Nilsson säger att hennes bakgrund som idrottare kan ligga bakom drivkraften att söka nya utmaningar. Hon är van att kämpa, våga och vinna.

Aila vann sin klass i den senaste All stylegalan som avgjordes i 
Eriksdalshallen. Där möter utövare av många olika kampsporter varandra i matcher.

– I finalen mötte jag en kickboxare som försökte psyka mig genom att prata mycket innan matchen och låtsas vara empatisk. Men det fungerade inte. Jag vann genom att vara defensiv och få in bra sparkar.

Då ska man veta att Aila har ett trasigt högerknä.

– Ledbanden pajade när jag var 17–18 år. Jag klarar mig genom att belasta vänster knä mer.

I kenpo gör man upp om reglerna före varje match. Ibland är det full kontakt som gäller och då kan det vara tufft.

– För ett år sedan fick jag ta emot en spark som spräckte trumhinnan och jag var nära att kollapsa. Tyvärr förlorade jag matchen. Men kenpo handlar inte om slagsmål utan man avvaktar ofta på lite distans.

Ailas kampsport kenpo kallas alltså också kinesisk boxning och har stora likheter med thaiboxning, och även med karate.

Hennes tränare Samuel Cossio-Quiroga tror hårt på sin adept.

– ”Kenya” är teknisk, smart och är bra på att läsa avståndet, hon blir i stort sett aldrig träffad. Hon tillhör de bästa i Sverige och skulle klara sig bra internationellt.

Varför smeknamnet ”Kenya”?

Aila ”Kenya” Nilsson förklarar:

– Det var mina kompisar som började kalla mig det. Mina föräldrar jobbar för Röda korset och jag växte upp i Kapstaden i Sydafrika. Jag har rest runt mycket i Afrika med mamma, bland annat i Kenya som är ett land där jag skulle vilja bo i framtiden. Jag gillar afrikansk kultur.

Aila Nilsson engagerar sig även i hbtq-frågor och kom ut som lesbisk redan i tonåren. Hon driver bloggen gaysecrets.

– Som mest har jag haft mer än 1 000 följare. Det är flera unga tjejer som fått råd av mig och tackat för att bloggen finns.


FAKTA

Blir snart sambo med flickvännen

Namn: Aila Nilsson.

Smeknamn: Kenya.

Ålder: 22 år.

Bor: I radhus i Tyresö med mamma Annika, pappa Lennart och hunden Hampus. Ska snart bli sambo med flickvännen Hanna.

Aktuell: Mästare i kampsporten kenpo.

Klubb: Kenpo Zen-Li Thai.

Jobbar: Som plattsättare. Ska nästa termin börja plugga till byggnadsingenjör.

Egen blogg: gaysecrets.blogg.se.

167841.jpg

Hallbygge slukar ytterligare miljoner

Den blir ett år försenad och kostar ytterligare 50 miljoner kronor, men efter tvister och nya avtal börjar den nya friidrottshallen växa fram på Sollentunavallen.

– Det känns positivt, säger Turebergs FK:s klubbchef Thomas Waldetoft.

Sollentuna kommun har, efter en segdragen tvist, skjutit till 50 miljoner kronor i budgeten för att få friidrottshallen på Sollentunavallen färdig. Hallen skulle stått klar i år men efter nya förhandlingar med entreprenören blir den i stället bli klar först den 17 oktober 2016 – ett helt år försenad. Och kommunens kostnader har ökat från 155 miljoner kronor till 205 miljoner.

– Avtalet är löst och vi har ett slutdatum, säger Moa Rasmusson (Fp), ordförande i trafik- och fastighetsnämnden.

Via en kran, centrerad mitt i hallgrunden, kommer en taksektion svävande genom luften. Ett par byggarbetare gör sig redo att ta emot.

Scenariot är något Tureberg FK:s klubbchef Thomas Waldetoft numera dagligen kan se genom kansliets fönster.

– Nu händer det något. Vad vi förstått räknar man med att ha ett slutet hus, skalet klart, till nyår och kan därefter börja med det invändiga, säger han.

Under en lång period fanns det inte en enda byggnadsarbetare inom synhåll på Sollentunavallen.

– Det var tråkigt och lite oroande, men jag är luttrad, säger Thomas Waldetoft. Vi har lärt oss att aldrig ta ut segern i förskott. Speciellt inte när det handlar om byggen och i synnerhet inte bygget av en friidrottshall på Sollentunavallen.

Drabbas klubben på något sätt av den här ettåriga förseningen?

– Nej. Helst hade vi sett att hallen varit klar i år, men vi har Opelhallen nere vid Mässan. Den har fungerat mycket bra.

Med 6 500 kvadratmeter blir det en ”fantastisk hall”, enligt Waldetoft. Den blir inte stor som Sätrahallen i Skärholmen och det är främst takhöjden och avsaknad av läktarsektion som skiljer.

– Det är en träningshall, inomhus-SM kommer inte att kunna arrangeras här. Men för klubbar i de norra länsdelarna kommer denatt ge fantastiska möjligheter till proffsig verksamhet hela året.

En omtalad detalj är stålkonstruktionen som löpningsovalen – varvet är 200 meter – ska vila på.

– Den får en mycket precis dosering jämfört med det som lagts på betinggjutning, säger Thomas Waldetoft. Och den ska vara mer skonsam.

Stålkonstruktionen har Sollentuna kommun förhandlat till sig i efterhand genom att ta de extra kostnader som sinkat bygget: ny schaktning, extra spontförstärkning och att arbetet legat nere har också kostat.

Att bygget stod stilla berodde på tvister rörande grunden och spontväggen som håller rullstensåsen på plats.

De två entreprenörerna, en för markarbetet och den andra för hallbygget, har haft olika idéer, bytt arbetsmetoder och intrycket är att Sollentuna kommun hamnat i kläm.

Och straffats. Notan är nu 205 miljoner kronor, detta trots att bygget blir ett år försenat.

Om en entreprenör lägger ett anbud där de ska klara en uppgift för x antal miljoner. Ska inte de stå för eventuella merkostnader?

– Det är inte så enkelt. Det blev stillestånd på grund av att urschaktningen var för otillräcklig för att hallbygget skulle kunna påbörjas, säger Moa Rasmusson.

168215.jpg

Annika Billstam lägger av

En epok har nått sitt slut. Som dubbel regerande världsmästare på medeldistans väljer Annika Billstam att avsluta landslagskarriären.

– Jag är väldigt nöjd och glad över det jag har uppnått, säger den före detta IFK Lidingö-orienteraren.

När Annika Billstam på sprintstafetten i schweiziska Arosa söndagen den 4 oktober i år för sista gången passerade mållinjen i landslagsdressen kändes allt faktiskt precis som vanligt.

Den 39-årige orienteringsstjärnan hade redan kvällen innan avslöjat för lagkamraterna att det inte blir några fler säsonger. I och med det var alla emotionella avsked undanstädade när loppet avslutades.

– I den stunden var jag bara här och nu och funderade inte på att det var sista gången jag tävlade för Sverige. Det var på lördagskvällen som jag berättade för laget att jag hade bestämt mig för att sluta. Då var det mycket känslor, men de hade förståelse.

Det har gått 30 år sedan hon började orientera i skogarna i Järfälla på 1980-talet.

Åren 2007–2012 sprang hon för IFK Lidingö SOK och vann bland annat Tiomila 2010 och VM-guld 2011. Totalt blev det 14 VM-medaljer för Billstam som landslagsdebuterade redan 2002.

Åtskilliga träningar, tävlingar, medaljer och mästerskap senare har nu en minst sagt framgångsrik era avslutats för stjärnan. Beslutet var i slutändan inte allt för svårt att ta.

– Efter VM i somras har det vuxit fram allt eftersom. Jag har hela tiden sagt att jag tar ett år i taget och jag kände att jag inte hade motivationen att lägga ner jobbet som krävs.

Långt från alla elitidrottare får avsluta karriären på topp. Men som dubbel regerande världsmästare i medeldistans är det just det Annika Billstam har gjort. Och trots att ett världsmästerskap på hemmaplan står för dörren nästa år finns det inget sug att försvara VM-titeln.

– Nej, det förändrar inte beslutet eller känslan alls. Men jag tycker ändå att det är kul med ett VM på hemmaplan och kommer självklart att följa det noga, och jag skulle inte bli förvånad om jag är på plats.

Även om kompassen för landslagets del har lagts på hyllan är det inte slutorienterat för Annika Billstam. Hon är fortfarande medlem i Uppsalaklubben OK Linné och på vilken nivå hon tävlar framöver får framtiden utvisa.

– Jag kommer att fortsätta, orientering är ju en livsstil och kartor är ett stort intresse för mig.