Kategoriarkiv: Stockholmshjältar

153247.jpg

Cyklar för att rädda liv

Lidingöborna Peter Ericson och Anneli Stjernström Bianchessi ville bidra till Barncancerfondens arbete. Därför deltar de i en 200 mil lång cykelresa till Paris.
På vägen väntar både mötet med 1 450 andra cyklister – och en skräckbacke.

För närvarande ligger de två Lidingöborna i stenhård träning. De kör träningspass efter träningspass med sina cyklar ut till Elfvik för att klara av att cykla mellan Stockholm och Paris i sommar.

Peter Ericson och Anneli Stjernström Bianchessi deltar i det nordiska välgörenhetsprojektet Team Rynkeby, vars syfte är att samla in pengar till Barncancer­fonden.

– Vi gör en insamling från olika företag till Barncancerfonden. Alla pengar går oavkortat till arbetet mot barncancer, säger Peter Ericson.

Team Rynkeby grundades i Danmark 2002 med ambitionen att samla in pengar. Varje år är det olika cyklister som deltar, och i det senaste året har deltagarna varit med i över 20 olika event för att samla in pengar.

Sverige ställer upp med sammanlagt åtta lag varav två kommer från Stockholm.

Anneli Stjernström Bianchessi ser fram emot resan.

– Det är en stor utmaning att ställa upp på detta. Jag har själv en anhörig som drabbats av cancer så därför känns det extra starkt att få vara med och göra något handfast och dra in pengar, säger hon.

Cyklistlagen från Stockholm börjar sin 200 mil långa resa i början av juli. I södra Sverige samlas alla svenska lag innan resan går via Rostock i Tyskland, fortsätter via Belgien och sedan vidare in i Frankrike.

Det kommer att finnas ett serviceteam som ordnar med vätskedepåer och 
hotellarrangemang.

Under resan är det särskilt en etapp som cyklisterna fruktar.

– Vi ska cykla över Huy-backen i Belgien, som cyklisterna i Tour de France brukar cykla över. Det är en skräckbacke som alla pratar om. Det blir en utmaning, säger Annelie Stjernström Bianchessi.

Sammanlagt deltar drygt 1 450 cyklister från de nordiska länderna och alla ska mötas utanför Paris, innan de i gemensam trupp cyklar in i den franska huvudstaden. Hela resan förväntas ta en vecka.


FAKTA

Dansk idé

• Tanken bakom Team Rynkeby föddes på en julfest på Rynkeby Foods i Danmark 2001. En medarbetare, Knud Vilstrup, tog initiativet att samla ihop ett lag för att cykla till Paris och se Tour de France och bad Rynkeby Foods om lite sponsring.

• Efter resan hade man 38 000 kronor över i reskassan som skänktes till Barncancerfonden. Sedan dess har Team Rynkeby årligen cyklat från Danmark (och Sverige sedan 2011) till Paris.

• Det svenska lagen drog in 11,1 miljoner kronor i fjol och totalt bidrog de deltagande länderna med 44,5 miljoner kronor.

142498.jpg

Hon räddade Ulfs liv i tunnelbanan

Ulf Andersson, 55, föll ihop i en hjärtinfarkt på tunnel­banan. Lyckligt­vis kom två kvinnor till hans undsättning.
Lokaltidningen Mitt i var med när han fick träffa en av sina räddare för första gången.

– Jag kan inte tacka dig tillräckligt. Det känns så fantastiskt att få träffa dig, säger han.

Varje minut räknas när ett hjärta plötsligt stannar. Ju tidigare man startar hjärt- och lungräddning (HLR) desto större chans är det att överleva.

Lokaltidningen Mitt i berättade i förra veckan om hur Naffie Oehmke var på väg hem till Farsta en dag i slutet av februari när hon såg hur en man tog sig för bröstet och föll ihop på tunnelbanan på Gullmarsplan. Hon rusade fram direkt.

– Jag hann inte tänka alls egentligen, jag ville bara hjälpa till, ­säger hon.

Hon och en okänd kvinna hjälptes åt. Naffie gjorde bröstkompressioner och den andra kvinnan inblåsningar. De höll på i cirka 20 minuter innan ambulansen kom.

Naffie har tänkt mycket på hur mannen på tunnelbanan mådde efter händelsen – klarade han sig?

Ulf Anderssons syster Yvonne läste artikeln i tidningen och ringde in och berättade att det handlade om hennes bror. Båda ville tacka henne.

När Naffie fick höra att Ulf levde och mådde bra blev hon alldeles till sig.

– Jag hoppade av glädje. Jag blev så glad, säger hon.

Hon läser till undersköterska och hade genomgått en utbildning i hjärt- och lungräddning bara en vecka innan händelsen. Det här var första gången hennes kunskaper kom till användning.

Det blev ett minst sagt känsloladdat möte när Ulf mötte sin hjälte i hemmet i Skärmarbrink. Även brodern Jimmy och systern Yvonne var med.

– Tack för att du räddade min brors liv, säger Yvonne till Naffie, samtidigt som hon slår armarna om henne och gråter.

– Tack för allt, tack för livet. Det var tur att just du var där, säger Ulf Andersson.

När Ulf kom in till sjukhuset var läget kritiskt.

– Vi var säkra på att han inte skulle leva när vi kom fram, säger Yvonne.

Det var en hjärtinfarkt som gjorde att Ulfs hjärta stannade. Väl inne på sjukhuset fick han snabbt läggas in för operation. Läkarna utförde en ballongsprängning och satte in så kallade stent, små metallnät, i hans kärl.

I dag mår han relativt bra, även om han lätt blir trött. Hans nära döden-upplevelse har fått honom att tänka till.

– Jag har slutat röka nu och jag tänker på ett annorlunda sätt nu, men det är svårt att förklara. Jag var nära att dö, men livet kom tillbaka.


FAKTA

Så gör du hjärt- och lungräddning

Kontrollera om personen är vid medvetande och andas. Vid onormal andning ring 112. Finns någon i närheten be istället den larma och starta hjärt-lungräddningen – varje minut räddar liv.

Gör 30 bröstkompressioner och sedan två inblåsningar. Placera handloven mitt på bröstbenet, lägg den andra ovanpå. Tryck ner minst fem centimeter. Takten bör vara mellan 100-120 tryck i minuten. Håll en hand på pannan, böj huvudet bakåt och lyft upp hakan med den andra handens pek- och långfinger vid inblåsningarna. Knip runt personens näsa, placera din mun tätt intill personens, och blås in luft så att bröstkorgen höjs.

Källa: Svenska rådet för hjärt- och lungräddning

134878.jpg

Björn räddade kvinna ur vaken

Den 3 januari ramlade en skridskoåkare ner i en vak på Norrvikens is. Men den lediga brandmannen Björn Bohlin var precis bakom – och kunde rädda kvinnan ur det iskalla vattnet.
– Jag ålade mig fram och drog upp henne, ­berättar han.

Rotsundabon Björn Bohlin, som till vardags arbetar som brandman på stationen i Sollentuna, har åkt skridskor på Norrviken i 40 år.

Årets första tur tog han på en ­ledig dag i början av januari – ­
och den blev dramatisk.

I höjd med Jästfabriken såg han plötsligt hur en kvinna framför honom gick rakt ner i den vak som bildas vid Jäsfabrikens utlopp.

– Det var lågt stående sol som bländade, och ny is som är mörk och har samma färg som vatten.­ Hon såg inte vaken, berättar Björn Bohlin.

Björn lade sig alla fyra och ålade fram mot vaken. Med hjälp av kvinnans stavar kunde han hjälpa henne att dra sig upp ur ­vaken.

– Hon hade sällskap av sin man och de kunde ta sig tillbaka till ­bilen själva, berättar han.

Björn, som har ryckt in vid ­otaliga olyckor i tjänsten, gör själv ingen större affär av sin insats ­
vid vaken. Men från andra har han fått mycket beröm för sitt rådiga ingripande.

– Jag har fått mycket positiv feedback på Facebook, säger Björn Bohlin.

Någon dag efter olyckan vid Jästfabriken gick ytterligare en person genom isen i samma vak.

Sedan dess har kommunen märkt upp vaken med varningstejp. Precis som i fallet där Björn ryckte in slutar de allra flesta is­olyckor gott. Av alla drunknings­olyckor i Sverige är det ungefär en tiondel som sker på isar.

– Förra året är ganska representativt. 16 personer drunknade, alla var män, snittåldern var 58,5, och många skedde i samband med fordon på isen: snöskoter, fyrhjuling och motorcykel, säger Anders Wernesten på Svenska livräddningssällskapet.

Han säger att det bara är ett fåtal som drabbar skridskoåkare.

– Det beror på att de som åker har de kunskaper och den utrustning man behöver. De är ofta 
i sällskap med andra och har närmare till räddning, säger Anders Wernesten.


FAKTA

13 personer om året drunknar

De senaste 10 åren har ­
i genomsnitt 13 personer omkommit i olyckor på isar 
i Sverige.

2014 omkom 16 personer 
i isolyckor.

2013 var siffran 8.

Källa: Livräddningssällskapet

FAKTA

Om du går genom isen

Vänd tillbaka åt samma håll du kom ifrån. Där finns is som bär.

Ta fram isdubbarna men behåll handskarna på.

Kryp och åla långsamt upp på bärig is innan du reser dig.

Om någon annan går genom isen:

Larma 112 så tidigt som möjligt.

Närma dig vaken från samma håll som den nödställde.

Säkra dig själv med lina bakåt, och ha alltid något mellan dig och den nödställde, till exempel lina, en trädgren, en ispik eller livboj.

Källa: Issäkerhetsrådet

127318.jpg

Hon räddade Torstens liv – tack vare sms

Torsten hade förmodligen varit död om inte Lisette kommit till undsättning. När hans hjärta slutade slå höll hon honom vid liv tills ambulansen kom. Mitt i var med när de möttes första gången sedan dramat i våras.

– Det är härligt att det gick så bra, säger Lisette.

De sitter tätt intill varandra i soffan, Torsten och Lisette. De har precis lärt känna varandra över en middag när Mitt i kommer på besök och får höra om när Lisette Nordh Paananen, 24, räddade livet på Torsten Aaro, 81, en kväll i maj.

Torsten hade precis svalt de sista tuggorna av middagen när han plötsligt blev tyst och hans hustru såg honom försvinna ner på andra sidan bordet och slå huvudet i golvet med en hård smäll.

– Jag förstod direkt att det var illa och rusade ut i hallen och ringde 112, säger Calla Aaro, som på SOS-alarms uppmaning började massera sin makes hjärta.

Lisette stod i mjukisbyxor och lagade soppa i sin mammas kök när det plingade till i telefonen. Det var ett sms från Sms-livräddarna om ett hjärtstopp på andra sidan gatan.

– Jag var utanför dörren på en halv sekund, säger Lisette, som sprang i ilfart till Torstens lägenhet och tog över hjärtmassagen tills ambulansen kom några minuter senare.

Lisette jobbar som undersköterska på Danderyds sjukhus och har varit med vid hjärtstopp förut. Men hon har aldrig förr larmats via sms.

– Man är kanske inte så beredd när man står och rör i en soppa, men jag blev inte stressad och chockad.

Torstens hjärtstopp varade i 45 minuter och han fick ligga på sjukhus i sex veckor. Han minns inget av de första veckorna, men kroppen och minnet har kommit tillbaka och nu är han helt återställd.

Få som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus överlever och en läkare har sagt till Torsten att det är ett mirakel att han lever.

– Man funderar på vad det är man har ogjort. Vad är det jag ska göra? Jo, jag ska lära känna henne bättre, säger Torsten och puffar ­Lisette kärleksfullt på armen.

I flera veckor letade paret Aaro efter kvinnan som räddade Torsten. De skickade bland annat ut en efterlysning via Mitt i och lyckades till sist lokalisera Lisette ­genom Sms-livräddarna.

Mötet i torsdags blev känslosamt.

– Jag blev oerhört glad av att se henne. Om det inte vore för henne och min hustru skulle ambulansen inte haft något att hämta. Jo, de hade fått köra mig till bårhuset, säger Torsten och ler mot Lisette och klappar henne på armen.

Torsten berättar skojfriskt om det ansvar som hon nu har, enligt kinesisk rättstradition.

– Har man räddat livet på någon är man skyldig att försörja den tills den dör. Det vet hon nu om och har tagit på sig ansvaret.


FAKTA

Livräddare larmas via sms

Sms-livräddare är ett projekt i Stockholms län som använder mobil positioneringsteknik för att minska dödligheten vid hjärtstopp.

När 112 larmas om hjärtstopp skickas sms till livräddare i närheten, som då kan starta hjärt-lungräddning.

Projektet drivs av Södersjukhuset och Karolinska institutet. När den här tidningen gick till tryck fanns 12 662 smslivräddare.

Källa: smslivräddare.se

127303.jpg

Fredrik räddade offer för utpressning

Fredrik Stjernen stoppade ett utpressningsförsök i telefonbutiken i Västermalmsgallerian där han jobbar.
– De kändes suspekta, säger han om männen som under knivhot tvingade sitt offer att köpa mobiltelefoner.

Fredrik Stjernen som stod i kassan på Phone House i Västermalmsgalleran, Kungsholmen, anade direkt att något inte stod rätt till när de tre personerna kom in i butiken i april i år.

– De ville beställa ett antal mobiltelefoner av dyraste modell. Jag reagerade på att killen som skulle betala verkade vara mindre intresserad av köpet än de två andra, berättar han.

En stund tidigare, mitt på förmiddagen, hade de två nu dömda gärningsmännen mött sitt offer vid Rotebro station. Efter att ha nekat dem att låna pengar blev han under knivhot rånad på sin plånbok och avtvingad sin bankomatkod.

Men mardrömmen tog inte slut där.

Offret har berättat för polisen att männen tvingade med honom i en taxi in till Västermalmsgallerian på Kungsholmen. Där tvingade männen honom att gå in i flera olika mobiltelefonbutiker och köpa tre dyra telefoner och två surfplattor och teckna abonnemangen i sitt namn.

Offrets advokat, Olov Mattsson Dismats, säger att hans ­klient var så rädd för männen att han inte vågade ropa på hjälp.

– Eftersom min huvudman först utsattes för ett rån under knivhot så fick de ett psykologiskt övertag.

Först när gärningsmännen tog med offret in i Phone House-butiken och han mötte Fredrik Stjernen fick mardrömmen ett slut.

Fredrik lyckades ta honom åt sidan för att kunna prata med honom enskilt.

– Jag frågade om han verkligen ville ha telefonerna och om han kände de två andra personerna. Då svarade han nej.

Efter att ha kallat på vakter försvann de två gärningsmännen. Fredrik Stjernen säger att han har råkat ut för liknande situationer tidigare.

– Ja, flera gånger. Elektronikbranschen är väldigt utsatt. Men vi har fått utbildning i hur man ska reagera på sådant här.

Är det inte svårt att som säljare neka ett köp?

– Jo, det kan vara svårt. Men här kände jag att det var det enda rätta.

Den ene gärningsmannen var länge på fri fot men båda har nu kunnat dömas för rån och utpressning. Den ena mannen döms till fängelse i två år och sex månader medan den andre får två år – en dom som också fastställts av hovrätten. Båda har nekat till anklagelserna.


FAKTA

Utpressning och ocker har ökat

Antalet fall av utpressning och ocker har ökat kraftigt i Stockholms kommun de senaste åren. 2013 anmäldes 418 fall i staden. Det kan jämföras med bara 103 fall tio år tidigare.

På Kungsholmen anmäldes förra året tolv fall. 2003 var siffran två.

Statistiken visar att den vanligaste påföljden vid utpressning är fängelse. Fängelsetidens längd är i snitt tio månader.

Källa: B

126032.jpg

Tjuven gav sig på fel pizzabagare

När en tjuv bröt sig in i pizzerian i Stavsnäs vinter­hamn för fjärde gången fick Djordje ­Bogdanovic nog. Han bestämde sig för att sova över på sin restaurang och ta tjuven på bar ­gärning.
– Det finns de som ­agerar och de som inte gör det. Jag är en sådan som agerar.

Förra gången Lokaltidningen Mitt i hälsade på Djordje Bogdanovic på pizzerian i Stavsnäs vinterhamn var i februari i år. Han hade drivit restaurangen i två månader och starten hade inte blivit som han hade tänkt sig.

Söderortskillen trodde att Värmdö och Stavsnäs var en lugn, lantlig plats utan stök och bus. Snart blev han varse om annat.

– Jag hade fyra inbrott på några veckor, berättar han.

Lokaltidningen Mitt i skrev om tjuvens strategi – fönstertricket. Tjuven lyfte ut hela fönstret för att komma in och stjäla sprit och kontanter.

Men nu har Djordje inte haft inbrott på ett bra tag. Det såg han själv till.

– Jag bestämde mig för att sova över på pizzerian tills tjuven kom, säger han.

Han och en kompis bullade upp med energidryck och en kortlek, satte sig i utrymmet bakom restaurangen – och väntade. De behövde inte vänta särskilt länge. Klockan var halv fyra när de hörde någon lyfta ut fönstret. Djordje ingrep inte direkt. Först ville han försäkra sig om att tjuven var bakom baren – utan flyktväg.

Djordje böjde sig ner mot kylen bakom baren och öppnade dörren. ”Rutsch” lät det.

– Jag väntade tills jag hörde det här ljudet. Då sprang jag hit och hoppade på honom, säger Djordje.

Tjuven, en man i 25-årsåldern, gjorde först motstånd.

– Jag såg att han tog sig mot bröstet. Sedan märkte jag att han hade en skruvmejsel där i jackan.

Mannen lyckades aldrig få fram skruvmejseln. Han hade gett sig på fel kille. Det här är inte första gången Djordje har gripit en brottsling. Han har i många år jobbat extra­ som dörrvakt på Stureplan.

– Jag vet precis hur man ska göra och vad man får göra, säger han.

Djordje band fast mannens händer med ett skärp. Efter en halvtimme kom polisen och hämtade honom.

Mannen är åtalad för tre stölder på pizzerian, en stöld på ett bageri i närheten och två fall av narkotika­brott.

Totalt blev Djordje av med sprit, mat och kontanter till ett värde av 15 000 kronor, en summa han har yrkat på att få tillbaka i skadestånd från gärningsmannen.

– Jag vill honom ingenting illa, tvärtom hoppas jag att han kommer in på rätt väg i livet. Men jag vill ha tillbaka det som är mitt, ­säger Djordje Bogdanovic.

LÄS MER: 14/02/09 Fönstertricket här igen


FAKTA

Du får hålla fast och stänga in

Du har rätt att hålla fast eller stänga in någon som gör sig skyldig till brott eller är efterlyst, om polisen genast kontaktas.

Du får använda våld som står i proportion till brottet.

Om brottslingen gör dig illa eller försöker smita är det tillåtet att använda så mycket våld att det inte är ”uppenbart oförsvarligt”.

Ett villkor för att få göra ovanstående är att fängelse ingår 
i straffsatsen, vilket det gör vid exempelvis stöld och inbrott.

Källa: Martin Weyler, domare

126519.jpg

Brandmän hjälpte Elda till världen

Brandmännen i Farsta fick vara barnmorskor för en dag. Förra måndagen föddes en liten flicka på Fasta brandstation – som nu ska heta Elda i andranamn.

Redan vid halv sju på morgonen förra måndagen förstod Camilla Elgholm att födseln var nära. Sedan skulle barnvakt ringas och det andra barnet lämnas på förskolan.

Halv åtta satt de i bilen på väg till sjukhuset. Sen gick det fort.

– Hon kom ut på två minuter. Precis vid Farsta brandstation, ­berättar hon.

Efter tutande och bankande på dörren kom det ut omkring 20 personer. Bilen rullades in och fyra ur ambulanspersonalen hoppade in i bilen, klippte navelsträngen och såg till att den lilla flickan som nyss sett dagens ljus mådde bra. En flicka som aldrig kommer att glömma var hon föddes.

– Hon ska heta Elmina i förnamn och Elda i andranamn. Det känns rätt nu, skrattar Camilla ­Elgholm.

Hela familjen mår bra och de vill nu tacka brandmännen och ambulanspersonalen för sitt lugn och professionalitet.

– De var så positiva. Det blev en rolig grej och minskade chocken mycket, säger hon.

Brandmännen själva hade just börjat sitt arbetspass när de fick det oväntade besöket.

– Det ringde ihållande på dörren, så jag tänkte att det nog var någon som behövde hjälp, säger Jonas Ander.

– Alla vi sju brandmän var här och hjälpte till, och så fyra proffs från ambulanserna. Vi hjälpte familjen i lugn och ro, berättar Jonas Ander.

Efter en halvtimme var familjen redo att åka vidare till sjukhuset. Sen dröjde det inte länge innan det nyfödda barnets morfar dök upp på stationen med en tårta.

– Det blev varit en rolig och bra start på dagen och veckan, säger Jonas Ander.

Det här var inte första gången brandmän i söderort hjälpte till vid en födsel. I november i fjol knackade det på dörren hos Brännkyrka brandstation i Västertorp.

Hon och hennes man var på väg till Huddinge sjukhus men insåg att de inte skulle hinna. Med brandmännen som stöd födde kvinnan en liten flicka, som skämtsamt fick smeknamnet Flamman.

124539.jpg

De räddade livet på Edvin, 15

15-årige Edvin föll ihop på idrottslektionen. Hans hjärta stannade utan förvarning. Om inte skolpersonalen agerat så snabbt hade han dött.

Att niondeklassaren Edvin Halling står på Södra Ängbyskolans konstgräsplan denna eftermiddag i oktober är nästan ett mirakel. Här stannade hans hjärta en eftermiddag i maj. Skolpersonalens snabba agerande räddade hans liv.

Uppvärmningen på gymnastiklektionen var precis klar när Edvin utan förvarning stapplade några steg baklänges och föll ihop. Han började andas rossligt och fick kramp.

Under tiden som resursläraren Noomi Hiselius ringde 112 och kallade på skolsköterskan Jenny Nordfors försvann Edvins puls. Idrottsläraren Johan Eriksson började göra hjärtkompressioner.

– Vi vet inte exakt när hans hjärta stannade helt. Då och då kom pulsen tillbaka och han tog ett rossligt andetag, berättar Jenny Nordfors som snabbt kom rusande.

Johan pumpade Edvins hjärta medan Jenny blåste in luft. 16 minuter efter att Edvin fallit ihop hann den första hjärtstartaren fram med en brandbil, och elstötarna fick hjärtat att åter börja slå av egen kraft. Kort därpå kom ambulansen och förde Edvin till 
Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Edvins mamma, Kristina Halling, fick beskedet när hon var på jobbet.

– Det var naturligtvis en chock. På morgonen var han fullt frisk och plötsligt, när jag kommer fram till sjukhuset, ligger han medvetslös, nedkyld till 34 grader och ingen vet vad som är fel eller hur skadad han blivit.

När Edvin väcktes ur medvetslösheten några dagar senare konstaterades att han inte fått några permanenta skador. Sjukhuset kom fram till att han drabbats av en hjärtmuskelinflammation. Det enda symptomet han hade haft var lite halsont dagarna innan.

Edvin Halling hade tur. Bara 
9 procent av de stockholmare som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhusens väggar överlever. Det som är helt avgörande är att hjärtkompressioner sätts in snabbt. Chansen att överleva minskar drastiskt för varje minut som går.

I början av 2000-talet hade Stockholms län sämst överlevnad vid hjärtstopp i hela landet. Endast 2–3 procent av de som drabbades utanför sjukhusmiljö överlevde. En stor del av förbättringen beror på att fler kan hjärt-lungräddning.

Omkring tre miljoner svenskar har gått en sådan kurs enligt hjärt-lungräddningsregistret. Antalet hjärtstartare har också mångdubblats. I dag är taxibilar och brandbilar utrustade och larmas ut samtidigt som ambulans vid hjärtstopp.

Edvin Halling själv kommer inte ihåg något av dramatiken på konstgräsplanen – han har inget minne av dagarna runt händelsen.

– Jag förstår att jag hade tur som var här, med människor runt omkring mig som kunde hjälpa mig. Jag kunde lika gärna ha varit ute och sprungit eller så. Det är konstigt att tänka på att jag kunde ha dött.


FAKTA

Så kan du också rädda liv

Du som vill lära dig hjärt- och lungräddning hittar kurser via Svenska rådet för hjärt- och lung­räddnings hemsida www.hlr.nu.

Du kan också ladda ner appen ”Rädda hjärtat” till din smartphone. Där kan du både hitta din närmsta hjärtstartare och lära dig hjärt- och lungräddning.

I Stockholm finns projektet Sms-livräddare där den som redan kan livräddning kan anmäla sig till ett register för att sedan få ett sms när någon i närheten behöver hjälp. Anmälan görs på www.smslivraddare.se.

123392.jpg

Nina slängde ut tjuvarna ur butiken

Samtidigt som höstfesten pågick förrförra helgen hade polisen fullt upp. Ett par fräcka mobiltjuvar härjade i Vallentuna, men butiksbiträdet Nina Ebegård lät sig inte skrämmas.
– Jag blev så arg att jag tog tillbaka telefonen och kastade ut dem.

Tjuvarna blev nog lite förvånade, tror Nina Ebegård, när hon gjorde motstånd och stoppade tjuvarna från att stjäla en telefon inne i blomsterbutiken där hon jobbar.

– Men jag blev bara så förbannad. Sedan blev jag lite skakis, när jag berättade att jag blivit utsatt för ett rånförsök, säger Nina Ebegård på Blomsteriet i Vallentuna.

Tjuvarna misslyckades alltså med den stölden. Men under höstfesten stal de en annan telefon från ett marknadsstånd. Och redan innan lördagen hade de stulit ytterligare en telefon, från en ung tjej inne på Kulturhuset.

Stölden på Kulturhuset gick till så att en av männen uppehöll tjejen, medan den andra lade ett papper över mobilen för att på så sätt dölja att han tog telefonen.

Med detta i bakhuvudet höll polisen extra koll under höstfesten. De två polisvolontärerna som deltog fick syn på männen och följde efter, så att poliserna kunde stoppa dem.

– Det var klassiskt polisarbete. Volontärerna spanade in dem. Men vi fick släppa dem, för de hade inget stöldgods på sig då, säger närpolischefen Stefan Dahlgren.

Men innan tjuvarna försvann från höstfesten gav de sig alltså in i butiken där Nina Ebegård jobbar.

Hon berättar om händelseförloppet:

– Det var många kunder under dagen, men just då var jag ensam i butiken. Först kom bara en av männen. Han bläddrade i en broschyr, var lite underlig, och försvann sedan. Sedan kom båda två in och frågade vad olika saker kostade. När jag stod vänd bort från disken förstod jag plötsligt att jag blev lurad. Då hade en av dem tagit telefonen som låg bakom disken.

Men Nina lät inte rädslan ta över. Hon grep telefonen ur mannens hand och sa åt dem att försvinna ur butiken.

– Att de kan göra en sådan här ful sak, när folk går på stan och har en trevlig lördag. Då kände jag mig inte rädd, men det hade kanske varit skillnad om han stoppat på sig telefonen, nu grep jag den ur näven, säger hon.

Polisen Stefan Dahlgren säger att man bara ska ingripa när man tror sig klara av situationen.

– Man får rannsaka sig själv. Men ring hellre 112 och följ efter, än försök att stoppa dem, säger han.

I förra veckan var tjuvarna fortfarande på fri fot.

123089.jpg

Glädje är vägen till långt liv

När Saida Lindgren fyllde 100 var det fest på Väsbygården.
– Jag har alltid varit glad och alla människor har tyckt om mig, svarar Saida på frågan om knep för ett långt liv.

Saidas Lindgrens skratt pärlar över restaurangen och samlingslokalen på Väsbygården där släktingar, grannar och personal har samlats för att fira hennes 100-års dag. Det hänger ballonger och girlanger i taket.

Gratulationstelegrammet från kungen skickas runt och snart är det dags för festens huvudnummer – spelningen med bandet Kepsarna som är personalens överraskningspresent till Saida.

– Jag älskar Kepsarna, ropar Saida som för dagen fått låna en av bandets scenkepsar.

Hon strålar och klappar i händerna när musiken sätter igång. Mellan låtarna berättar hon om sitt liv.

– Jag har varit servitris. Då ska man vara glad och trevlig, säger hon.

Saida började jobba tidigt, redan i yngre tonåren när hon lämnade gården i Gimo i samband med föräldrarnas skilsmässa. Hon saknade sin pappa, berättar hon och minnena letar sig längre tillbaka genom barndomen.

– Pappa var tokig i hästar och det fastnade i mig. Jag hade en egen häst som hette Freja. Så fort jag kom ut på stallbackan kom hon ut och ställde sig på knäna så att jag skulle komma upp på ryggen, vilken häst!

När Saida var 12 år tvingades hon plötsligt att ta ett stort ansvar. Hennes äldre syster förlorade sin lilla dotter som bara var drygt ett år. Saida flyttade hem till sin syster för att ta hand om familjen.

– Moster Saida flyttade hem till oss i Norrköping, hon blev liksom en äldre syster för mig, säger systersonen Bertil Ljugvall.

Saida flyttade till Stockholm och fortsatte yrkesbanan som servitris. Dottern Susanne hjälper till att rada upp arbetsplatserna i Stockholm – Rådhuset, Berns och Tyrol på Gröna Lund.

Det var ett tungt arbete. Men det fanns tid för nöjen och familjeliv. Saida gillade att dansa tango. Och i Aspudden, där hon bodde, uppfostrade hon barnen Rolf och Susanne.

Saida har varit van att klara sig själv, även långt över pensionsåldern när hon bodde i Vallentuna. Systersonen Bertil brukade ringa henne.

– ’Hej min vackra moster’, sade jag. ’Är det du Bertil? Jag har alla tänderna kvar och jag har bäddat sängen själv!’ svarade hon alltid, berättar han.

Knepen för ett långt liv då? Att hon jobbat hårt och hållit sig igång, tror dottern Susanne är en del.

Saida själv lyfter fram en annan orsak.

– Jag har alltid varit glad och alla människor har tyckt om mig, säger hon, skrattar högt och önskar ännu en låt.

120902.jpg

Atlas, 2, räddades av pappas njure

I Sverige dör varje år 
30 personer i väntan på ­organ. Skulle du ta emot ett hjärta om du behövde? Skulle du ge en njure till din son? Det gjorde Andreas Bolonassos.
– Han skulle ha fått mitt hjärta om han hade behövt det, säger Tyresöpappan.

Var 14:e dag åker Atlas från radhuset i Bollmora till sjukhus för att kontrollera njurarna. Det är bättre än att ligga 14 timmar i dialys varje dag.

Mycket har hänt sedan den 
4 december förra året. Det var då Andreas Bolonassos donerade sin ena njure till sin son, som har dåligt fungerande njurar sedan födseln. Men pappans njure var för stor, och Atlas tvingades ligga med buken öppen på en intensivvårdsavdelning i fem veckor i gräns­landet mellan sövd och vaken.

– Varannan dag opererades han, ett stygn i taget, säger Andreas.

Idag är Atlas 2,5 år. Han kan äntligen sitta. Häromdagen skickade fröknarna på förskolan en bild på när han äter tillsammans med de andra barnen. Då grät Andreas.

Många tårar har det blivit. Men Atlas lever. Utan donationen hade situationen varit annorlunda.

Just nu pågår den årliga Donationsveckan i Sverige och på lördag är det den europeiska donationsdagen. Kampanjerna syftar till att få fler att ta ställning. Nio av tio svenskar vill donera sina organ efter döden – men mindre än hälften har gjort sin vilja känd genom att berätta för närstående eller anmäla sig i donationsregistret.

26 donationer från avlidna personer genomfördes under 2013 i Stockholmsregionen. I hela landet donerade 151 patienter organ, vilket är 7 procent fler än 2012. Samtidigt väntar 600–700 patienter på transplantation.

Josefina Meyer, projektledare på Socialstyrelsen, säger att de gällande strikta reglerna bidrar till bristen på donerade organ.

Hjärndödsbegreppet innebär exempelvis att donatorn måste avlida på en intensivvårdsavdelning under en pågående respirator­behandling och därmed bli totalt hjärndöd. Skälet är att organen måste hållas syresatta.

– Men det finns också levande organdonatorer, främst för njurar men också för en del av levern, säger hon.

Kristina Hambraeus Jonzon, överläkare och donationsansvarig läkare för Storstockholm, menar att det viktigaste är att berätta för anhöriga hur man vill göra med organen efter sin död.

– När man är död har man möjlighet att donera organ och det är den ultimata gåvan – att ge liv till andra människor, säger hon.

Enligt henne är vetskapen hos anhöriga viktigare än registret.

För tvååriga Atlas är problemen inte helt lösta. En transplanterad njure har en begränsad livslängd, och så småningom kan han behöva en till.

– Medicinen som han tar för att njuren ska fungera bryter samtidigt ner njuren. Mamma Jessica är högaktuell, men sedan vet man inte vad som händer. Mycket hopp står till forskningen så att han kanske kan slippa en till transplantation, säger Andreas Bolonassos.


FAKTA

Så kan du rädda liv

Det finns ingen åldersgräns för att få bli organdonator. I dag kan man transplantera hjärta, lungor, lever, njurar, bukspottkörtel och tarmar, och därutöver olika vävnader som till exempel hornhinnor, hjärtklaffar och benmärg.

En enda organdonator kan rädda livet på åtta patienter, och donation av celler och vävnader kan återställa funktionen hos en mängd organ.

Det är den avlidnes vilja som gäller. Det gör man genom att meddela sina närstående, anmäla sig i donationsregistret på www.socialstyrelsen.se
 och fylla i ett donationskort.

I en enkät 2010 svarade 87 procent av alla svenskar att de var villiga att donera sina organ.

Källa: Kristina Hambraeus Jonzon, överläkare och donationsansvarig läkare för Storstockholm

119135.jpg

Uppmärksamt vittne
förhindrade inbrott

När Torsvikskvinnan satt och såg på tv hörde hon dunsar från sin balkong. Hon tittade ut och upptäckte två män som smög omkring.
Männen åtalas nu för förberedelse till grov stöld.

Mitt i och Lidingö Tidning har tidigare berättat om de två män som i början av augusti greps i Torsvik efter att vittnen larmat polisen.

Ett av vittnena, en kvinna, satt i sin lägenhet med balkongdörren öppen på grund av värmen, och tittade på tv utan tända lampor. Klockan var runt halv tio på kvällen när hon hörde dunsar från balkongen.

– Jag trodde det var en ­fågel eller något, säger hon.

Men när hon tittade ut såg hon två män smyga runt på gården. När hon gick över till andra sidan lägenheten såg hon dem igen – på granntomten. Hon öppnade och ropade åt dem.

– Jag ropade ”hallå, ­hallå” men de gav sig inte tillkänna. Då blev jag arg och ringde polisen, säger hon.

När polisen kom dit stötte de på tre män och lyckades gripa två av dem. Enligt polisen hade männen med sig brytverktyg, handskar och strumpor avsedda för maskering. Dessutom hade de adresser uppskrivna på ett cigarettpaket, och i gps:en på en mobiltelefon var en adress inprogrammerad.

– Det tyder på viss kartläggning. Kanske har de tittat på de här adresserna innan, det är ju inte ovanligt att man åker och rekognoscerar först och sedan gör inbrott, säger Björn Wiberg, kriminalinspektör vid citypolisen.

Nu åtalas de båda männen för förberedelse till grov stöld. Polisen har dock inte lyckats knyta dem till några inbrott. Den ene mannen har i förhör nekat till brott, den andre har sagt att han inte förstår varför han gripits.

Kvinnan i Torsvik bodde inte på bottenvåningen, och enligt Björn Wiberg är det inte ovanligt att tjuvar tar sig in högre upp i flerfamiljshus.

– De klättrar upp på utskjutande föremål från fasaden, eller via en cykel eller liknande, säger han.

I somras var det även flera liknande inbrott i fler­familjshus i Sticklinge, något som Lidingö Tidning skrivit om tidigare.

– Man ska inte vara allt för säker. Även om man bor på en trappa eller två, det är bäst att stänga balkong­dörren, säger Björn Wiberg.

118372.jpg

Tove och Amanda hjältar vid försvinnande

Tvillingbröderna Kevin och Oliver, 9 år, försvann spårlöst. Polis, Missing People och halva Brandbergen deltog i jakten.
Till slut hittade ­Amanda Moijé, 11, och Tove Holmberg, 12, ­pojkarna.

Den 28 juli Sylvia Segura hade slutat jobbet och var på väg hem till Brandbergen. Hon släpade redan på två fulla kassar men var tvungen att handla på Ica. Hon stannade till vid centrum, ringde upp sambon i lägenheten intill.

– Skickar du ner pojkarna till centrum för att hjälpa mig?

Sylvia gick in i butiken, handlade, tittade sig runt och ringde upp sambon igen.

– Skulle du inte skicka ner pojkarna?

– Va? Det har jag gjort, svarade sambon.

Sylvia ställde ner allt. Började fråga folk runt centrum.

– Vi letade över en timme utan att hitta dem. Då kom paniken. Min mamma körde hit och hjälpte mig.

Allt fler hjälpte till. Sylvia ringde polisen. Hennes sambo ringde Missing People. Sylvia uppdaterade sin Facebook med ett inlägg hon helst hade sluppit få skriva.

Sylvia och hennes mamma visade upp bilder på pojkarna och gav till polisen.

– Folk satte sig i bilar för att åka runt och hjälpa till. Men inget. De är kidnappade, hur blir mitt liv nu, tänkte jag.

Poliserna Jonas Eriksson och Frida Vehmas ryckte ut tillsammans med ytterligare två poliser och en hundpatrull.

– Jag visade upp bilden för varenda en jag träffade. Jag fick säkert med mig 15 barn, vuxna och hundägare. Det var ett underbart engagemang. Många kände igen tvillingarna, men ingen hade sett dem, säger Jonas Eriksson.

Klockan var runt halv nio på kvällen, letandet hade nu hållit på i över tre timmar. Försvinnandet var känt. Två som då gick tillbaka in i Brandbergen centrum och letade var Amanda Moijé och Tove Holmberg.

– Och där kom de gående! ­-säger Amanda Moijé, som sprang i väg till Jonas Eriksson och pekade mot ena utgången.

– Det var en sådan lättnad. Vi trodde att de hade råkat ut för ­något, säger hon.

Solskenshistorien var ett faktum – Amanda och Tove såg direkt att det var pojkarna.

Nu undrade bara alla, vad hade hänt?

Jo, visst hade pojkarna gått till centrum. Till Haninge centrum.

– Nu har jag gett dem mobiltelefoner, det här ska inte hända igen. Det har Kevin lovat. Jag kommer aldrig glömma all hjälp vi fick, det värmer, säger Sylvia Segura och kramar om både Amanda, Tove och poliserna.


FAKTA

Tipsen när någon nära försvinner

Trots sociala medier och Missing Peoples allt större betydelse, så är det polisen du bör kontakta så fort som möjligt om någon försvinner.

Ju längre tid man väntar desto svårare är det att hitta en försvunnen välmående. Är det kallt ute så kan nämligen polisens insats komma för sent. Tiden är polisens värsta fiende.

Det är viktigt att de anhöriga kan säga exakt var den för­svunna personen senast sågs.

Källa: Stockholmspolisen

100893.jpg

André, 17, räddade sin tränares liv

Bernt Vestlund, tränare och ordförande i Tyresö friidrottsklubb, låg plötsligt livlös på marken. Hans hjärta hade drabbats av elektriskt kaos och slutat att slå. Då räddade ungdomarna i klubben hans liv.

Efter en fyrakilometersrunda med ungdomarna i Tyresö friidrottsklubb en vecka för jul, stod Bernt Vestlund och pratade med en bekant. Knappt hann han säga att han inte mådde bra, så sjönk han ihop på marken.

Ungdomarna som varit med på Bernts träningspass fick först lite panik när mångas telefoner var urladdade. Samtidigt gjordes några osäkra försök att göra hjärtkompressioner på Bernt. Men ­efter cirka en och en halv minut, när SOS var larmat, hittade flera av dem sin roll.

17-årige André Lundberg tog sig metodiskt an arbetet med att hårt och rytmiskt, en gång i sekunden, trycka ner Bernts bröstkorg. Kunskapen han hade, kom från grundskolan och årskurs ett i gymnasiet, då klassen fått utbildning i hjärt- och lungräddning.

– Man önskar väl att man skulle ha lyssnat bättre, men jag kom ihåg en sak och det var att om personen som du försöker rädda puttar iväg dig, då behövs det inte. Bernt andades bara sporadiskt. Bara precis innan räddningstjänsten kom, var andningen igång, ­säger han.

Enligt Dante Göransson, som också var där, jobbade André åtta långa minuter innan först räddningstjänsten och sedan ambulansen kom.

– Du gjorde helt rätt. Det sa ambulanspersonalen, säger han.

Flera av ungdomarna, bland andra Dante Göransson, vakade sedan på Södersjukhuset tillsammans med Bernts anhöriga. Och efter ett dygn stod det klart att Bernt med stor sannolikhet skulle klara sig.

Efter hjärtstoppet har Bernt Vestlund repat sig snabbt. Med en inplanterad defibrillator i hjärtat är han redan två månader efter olyckan igång precis som vanligt.

– Jag försöker att inte tänka så mycket på det som hänt och jobbar med att hitta balansen mellan aktivitet och vila. Man har ju blivit varnad för att stressa, men samtidigt är det mycket med träningar och barnbarn, säger han.

André Lundberg tycker att händelsen med Bernts hjärtstopp gjort att han känner sig tryggare i livet.

– Min mamma sa: ”Jag visste inte att du hade en sådan sinnesnärvaro”, och det visste jag kanske inte själv heller, säger han och skrattar lite generat.

Hans tränare Bernt Vestlund tillägger:

– Ja, det är som jag brukar säga: Ni klarar alltid dubbelt mer än ni själva tror och tre gånger så mycket som morsan tror.

Varje år överlever cirka 500 personer hjärtstopp utanför ett sjukhus. Av dem har tre av fyra fått hjärt- och lungräddning innan ambulansen kommer till olycksplatsen. Och det är lekmän som står för de flesta livsviktiga insatserna.

Johan Herlitz, professor i vårdvetenskap, ser den allt mer utbredda kunskapen i hjärt- och lungräddning som en folkrörelse med dramatiskt positiva effekter.

– Den har starkt bidragit till att överlevnadschanserna efter ett hjärtstopp dubblerats på tio år och nu är uppe i nära 11 procent.

Herlitz spår att antalet räddade liv utanför sjukhuset under en tioårsperiod kan öka med ytterligare 400. Bakgrunden är att allt fler arbetsplatser och offentliga rum nu förses med hjärtstartare och att antalet personer som utbildas i hur man använder hjärtstatarna ökar.

Initiativet som går under namnet Hjärtsäkra Sverige har tagits av Hjärt-och lungfonden i samarbete med AFA Försäkring och Bliwa Livförsärkring.

– Men för att vi ska lyckas måste också ambulansen få ner sina långa utryckningstider. I dag pareras detta av räddningstjänsten och privatpersoners insatser. Lär vi oss dessutom att ringa 112 inom 60 sekunder har vi kommit långt, säger Johan Herlitz.


FAKTA

Att få hjälp snabbt är livsviktigt

I Sverige överlever drygt 10 procent av dem som varje år drabbas av hjärtstopp – drygt 1 000 personer. Bland de överlevande har strax under hälften fått hjärtstopp utanför ett sjukhus.

Vid ett hjärtstopp är snabb hjälp avgörande. För varje minut som går minskar chansen att överleva med 10 procent.

Med hjärt- och lungräddning köper man tid i väntan på en defibrillator – en hjärtstartare.

Används hjärtstartare inom tre minuter ökar chansen till överlevnad med upp till 75 procent.

Källa: Hjärt- och lungfonden, HLR-rådet

98651.jpg

Räddade kvinna ur isvattnet

Kvällen var kolsvart, och vattnet var iskallt.
Där ute låg en kvinna.
Bara minuter efter biljardspel på ungdomsgården befann sig Muhammed Raza och Hampus Pettersson mitt i ett räddningsdrama vid Eolshäll i Hägersten.

Det var en vanlig kväll förra torsdagen på ungdomsgården i Axelsberg. Kompisgänget från Sätra hade hängt där fram till stängningsdags. I stället för att ta tunnelbanan hem som de brukar bestämde de sig för att ta vägen längs med vattnet.

Nära Eolshäll såg de något guppa i det kolsvarta vattnet någon meter från en isig klippa.

– Det såg ut som en boj, en sådan där man använder till båtar, säger Hampus Pettersson.

Snart insåg de att det var en människa de såg.

– Vi ropade på henne. Vi kunde höra att hon andades lite grand, säger Muhammed Raza.

Panik bröt ut bland pojkarna. De skrek olika saker till varandra om vad de skulle göra.

Muhammed försökte stå kvar på det glashala berget i anslutning till vattnet. Hampus började ringa 112 och söka position och en pojke sprang för att be om hjälp vid husen i närheten.

Muhammed böjde sig ut och greppade kvinnans ena hand.

– Jag höll i hennes hand och kände hur nära jag var att själv ramla i. Jag kan knappt simma så jag var livrädd, säger han.

Han lyckades få henne upp en bit på klippan, men det var omöjligt att få upp henne helt och hållet.

Minuterna kändes som timmar innan Lena Haabma som bor i närheten kom rusande.

Tillsammans lyckades hon och Muhammed få ett ordentligt grepp om kvinnan. Samtidigt höll några andra Muhammed i ett stadigt grepp.

– Det var iskallt ute. När hon var uppe lade vi våra jackor omkring henne. Lenas man kunde konstgjord andning, så kvinnan andades i alla fall när ambulansen åkte, säger Muhammed.

Hur kvinnan hade hamnat i vattnet hamnade är oklart.

Södersjukhuset, dit hon fördes, lämnar inte ut några uppgifter men Karin Solberg, informationsansvarig vid Söderortspolisen, uppger att de inte har fått någon återkoppling om ett dödsfall, vilket de skulle fått om utgången varit den värsta.

Muhammed var så omtumlad efter händelsen att han inte kunde sova de två första nätterna. Han funderade mycket på om kvinnan hade klarat sig eller inte.

– Man vaknar en timme och sover en. Efter ett par dagar stötte jag på en polis i Sätra centrum och frågade om han visste om hon hade klarat sig. När han sa att hon hade överlevt kände jag mig lugnare.

Leena Haabma, som hjälpte Muhammed Raza och Hampus Pettersson vid räddningsarbetet, tycker att killarna uträttade ett stordåd. Hon berättar att hon och hennes familj genast förstod att något allvarligt hade hänt då de hörde rop och bultande på ytterdörren.

– Jag, min man, vår dotter och hennes pojke rusade ut för att hjälpa. Men jag vill verkligen poängtera att det var de fantastiska grabbarna som uträttade stordåd.

– De såg henne, lyckades få tag i en arm, larmade 112 och oss som bor i närheten. Och Muhammed höll i henne med risk för att själv ramla i det iskalla vattnet.

Efter dramat känner Muhammed att man borde lära sig mer om livräddning.

– Man vet aldrig när det händer någonting. Hela Sverige borde lära sig hur man gör, säger han.


FAKTA

Så gör du om någon hamnat i vattnet

Larma 112 så tidigt som möjligt.

Om det är is på vattnet; närma dig vaken från samma håll som den nödställde kom. Där finns is som bär.

Se till att ha något mellan dig och den nödställde: en lina, ispik, livboj eller trädgren.

Ta det lugnt. Om personen är vid medvetande och inte har ansiktet under vattnet har du tid att planera räddningen.

Glöm inte att tänka på din egen säkerhet.

Källa: issäkerhet.se

97255.jpg

Tom satt fastklämd – då grep lillebror in

Bröderna Hägglund skulle ta en genväg hem från skolan. Då halkade Tom, 9, och fastnade.
I beckmörker och minusgrader ropade de förgäves på hjälp i 40 minuter. Sedan fick Jim, 7, en snilleblixt.

Vanligtvis tar de gångvägen längs Lötsjön när de ska hem till Hallonbergen från Ängskolan, där Tom går i trean och Jim i ettan. Men förra tisdagen ville de hem fort eftersom det var så kallt. De tog därför vägen via Sundbybergs IP. Storebror Tom tog täten när bröderna skulle ta sig förbi det höga staketet bakom simhallen för att ta sig vidare ner på gångvägen igen.

Men berget var glashalt och Tom hade bara kommit över med ena benet när han insåg att han satt fast i glipan mellan staketet och bergväggen.

– Jag hade nog inte riktigt tänkt färdigt när jag började klättra över. Men det såg ju lätt ut, säger han.

Hur han än försökte komma loss satt han där han satt med ett krampaktigt tag om staketet.

– Det gjorde ont i benet. Sedan domnade det bort. Jag ångrade att jag inte hade vantar eller överdragsbyxor, det var jättekallt.

Lillebror Jim blev både frustrerad och orolig av att inte kunna hjälpa sin bror.

– Vi skrek på mamma och på ambulansen, men det var ingen som hörde. Jag var rädd och ville bara hem, berättar han.

Men så kom han på att deras mamma sytt fast en lapp med telefonnumret hem på Toms ryggsäck. Bröderna spejade mot husen på andra sidan simhallen, och när de fick syn på en farbror började Jim springa. Där fick han hjälp att ringa hem till mamma Petra, som vid det här laget börjat bli orolig.

Polis tillkallades för att dirigera om trafiken på Ursviksvägen för att få framkomlighet för räddningstjänstens bilar. Väl på plats vid staketet kliade sig brandmännen i huvudet. Det var ett mysterium att Tom inte kunde lirkas loss.

När pappa Pelle anlände tog han därför saken i egna händer. Han lånade en kofot från brandbilen och bände undan staketet. Nu utvidgades utrymmet mellan staket och berg och en lättad Tom fick äntligen känna marken under sina fötter. Vid det laget var han rejält nedkyld, det var sju minusgrader och 40 minuter hade passerat sedan han fastnade.

Ambulanspersonalen tog med Tom till Karolinska sjukhuset, där det konstaterades att han klarat sig undan med några blåmärken.

– Det var lite läskigt men mest spännande att åka ambulans. Jag fick ta prover och de kände på pulsen, berättar Tom.

Några dagar efter äventyret är mamma Petra försiktigt positiv.

– Jag tror att de lärt sig något, men man vet ju aldrig, säger hon.

96499.jpg

De stoppade hammarmannens överfall

Mannen blev slagen i huvudet flera gånger med en hammare och blödde kraftigt.
Då grep Fittjaborna ­Soner Kanat och Paulette Tapia in och stoppade attacken.

Sent på torsdagkvällen för två veckor sedan var Soner Kanat och Paulette Taipa på väg hem från Fittjas t-banestation mot hemmet på Forvägen.

Då upptäckte de ett slagsmål på gården.

– Vi såg hur en man slog en annan med en hammare. Den andre ­­killen låg ner och hade gett upp men killen med hammaren slutade inte slå mot huvudet, säger Soner.

Enligt polisen är den misstänkte gärningsmannen och offret bekanta med varandra. Mannen med hammaren hade stått och väntat på gården.

När det jämngamla offret närmade sig sin bostad gick han till attack.

Soner och Paulettes första reaktion var att hålla sig utanför, de vågade inte ingripa mot den våldsamme hammarmannen.

– Men sedan tänkte vi att vi måste göra något, han håller ju på att dö. Han blödde kraftigt från huvudet – men självklart var jag rädd, säger Soner.

Soner sprang fram och knuffade bort hammarmannen från offret.

– Jag skrek att han skulle sluta men han lyssnade inte.

Gärningsmannen släppte hammaren och sprang därifrån. Samtidigt ringde Paulette efter polis. Medan de väntade på ambulansen såg de till att hålla mannen varm och stilla.

Tack vare vittnesuppgifterna från den slagne och Paulette och Sonor kunde den misstänkte gripas i Roslagen dagen efter händelsen och sedan förra söndagen sitter han häktad misstänkt för försök till mord.

– Han nekar till att ha försökt mörda mannen men medger vissa inslag i anklagelserna, säger Linda Rowland vid Södertörnspolisen.

Polisen håller fortsatta förhör med samtliga inblandade, än så länge har man inte hittat något tydligt motiv. Det finns inga anmälda bråk sedan tidigare.

– Vi håller på att titta på om de har något tidigare otalt med varandra, säger Linda Rowland.

Trots att han fick ta emot flera slag mot huvudet fick offret bara lindriga skador. Han kunde åka hem från sjuk­huset redan nästa dag.

– Han har kommit väldigt lindrigt undan, säger Linda Rowland.

De första dagarna efter händelsen hade Soner svårt att sova och han och Paulette har pratat mycket med varandra.

– Det kändes jobbigt efteråt. Jag kunde ju ha fått ett slag av hammaren eller så kunde han haft en kniv också. Men nu känns det bättre.

95193.jpg

Lars brottade ner tjuven

Lars Kling brottade ner en tjuv som stal pengar av en kvinna vid en bankomat.
Nu har han fått en medalj av länspolismästaren för sin modiga insats.

”Med varmt tack för rådigt ingripande”, står det på diplomet som ligger framför Lars Kling, 72, på köksbordet.

Kungsängenbon är en av flera stockholmare som har uppmärksammats för modiga insatser under året. Förra onsdagen fick han ta emot sin medalj av länspolismästaren.

– Det känns uppmuntrande att uppmärksammas för någonting man själv tycker att man har gjort bra, och av de som faktiskt jobbar med det här, säger Lars Kling.

Den där dagen i januari i år minns han fortfarande väl. Han var vid Sankt Eriksplan i centrala Stockholm för att laga sin hörapparat när han kom på att han behövde ta ut pengar. När han ställde sig i bankomatkön såg han hur en man sträckte sig över en kvinnas axel och ryckte åt sig pengarna hon precis hade tagit ut.

– Jag blev skitförbannad och adrenalinet sprutade ur öronen.

Lars Kling slängde sig över mannen och brottade ner honom i en snödriva.

– Då skrek han ”hugg honom med kniven” till en kompis.

Trots hoten var han aldrig rädd, tack vare adrenalinet tror han själv. Det enda han noterade under tiden var att ingen annan verkade reagera.

– Jag ropade ”ring polisen” till alla som gick förbi, men ingen gjorde någonting. Alla bara tittade och gick vidare, säger han och förklarar att han fortfarande är förvånad över det.

Till slut kom polisen, efter att en kvinna vinkat in en passerande polisbil, och mannen kunde gripas. Sedan dess har Lars Kling blivit utsedd till Veckans svensk av TV4 och nu fått medalj av länspolismästaren. Själv säger han att det var reptilhjärnan som reagerade.

– Jag tänkte inte, jag blev bara förbannad och tänkte mest på orättvisan.

Men det är inte första gången som Lars Kling hjälper till att sätta dit en brottsling. Tidigare har han hjälpt polisen att ta fast en nätbedragare efter att han blev lurad på 200 kronor via Blocket. Då tog han reda på mannens namn via bankkontonumret och gav det till polisen.

– Det visade sig att han lurat av folk hundratusentals kronor.

Medaljer för rådigt ingripande delas ut varje år runt om i landet, något som länspolismästaren Mats Löfving tycker är viktigt.

– Rådiga ingripare gör inte bara någonting bra och modigt för stunden utan de kan också inspirera andra personer att ingripa och visa civilkurage, säger han.

Lars Kling tittar på sin medalj. Efter mötet med tjuven på Sankt Eriksplan har han fått flera mejl från kompisar och bekanta som vill berömma honom för ett bra jobb, men säger att de själva inte skulle ha vågat.

– Men jag skulle göra det igen.


FAKTA

Andra hjältedåd vi minns

September: Stefan Eriksson räddade en pappa och hans 5-åriga dotter från att drunkna i Lillsjön.

December 2012: Ett vittne till ett knivrån mot en butik i Bro brottade ner och höll fast gärningsmannen tills polisen kom.

April 2011: Peter Asmund från Kungsängen fick ett sms om ett hjärtstopp vid Södra station och startade hjärt- lungräddning, vilket gjorde att mannen överlevde.

Januari 2010: En byggarbetsledare från Bro belönades av länspolismästaren efter att med hjälp av flera kollegor ha brottat ner två pistolrånare.

92345.jpg

Ingrep när tjejgäng överföll kvinna

Flickorna kan ha varit mellan 12 och 16 år.
Tillsammans slog de ner och rånade en 50-årig kvinna i Skarpnäck.
Tarik Ahmed gjorde allt han kunde för att få slut på sparkarna och slagen.

Tarik Ahmed från Bandhagen skulle hälsa på en kompis i Skarpnäck. Han gick från tunnelbanan längs allén på kryckor, eftersom han nyligen hade brutit foten.

Lite längre bort, vid busshållsplatsen, stod folk och skrek. En medelålders kvinna befann sig i stormens öga. Runt henne stod ett gäng på ungefär sex flickor i åldrarna tolv till 16.

– Jag har ju själv sprungit här och härjat när jag var yngre och tänkte att jag skulle kunna snacka med det här gänget på ett sätt som de förstod.

Enligt Anna, 50, hade tjejgänget försökt rycka hennes väska. Då de inte lyckades hade bråket uppstått.

Tarik berättar att han försökte resonera med flickorna. Då det inte ledde någon vart skrek han att de skulle sticka därifrån. Sakta började tjejerna röra sig bortåt, men sedan ångrade de sig och kom tillbaka.

Då small det till.

Enligt Tarik gick det fort. Plötsligt låg Anna på marken och tjejerna sparkade och slog henne.

Han försökte gå emellan och skydda Anna med kroppen, men trots det lyckades gänget sparka Anna i huvudet. Därefter försvann de med en bag-in-box som Anna hade haft i sin väska.

– Jag backar inte ner när några skitungar muckar, men hade inte Tarik varit där hade det kunnat sluta riktigt illa för mig, säger Anna till Lokaltidningen Mitt i.

Hon berättar att hon inte vågar gå ut längre.

– Jag ligger hemma med persiennerna neddragna. Jag har alltid varit en kämpe men det här tog hårdare än jag någonsin kunnat ana. I värsta fall får jag flytta härifrån.

Tarik tycker att det är konstigt att det i princip bara var han som ingrep.

– Dessutom gick jag ju på kryckor, så jag kunde inte göra så mycket. Det känns som att folk hade mer civilkurage förr.

Enligt polisen har just tjejvåldet ökat dramatiskt i Stockholm.

De senaste tio åren har antalet kvinnor som anmälts för misshandel fördubblats. Samma utveckling gäller offren: År 2000 var åtta procent av dem som kom in till Södersjukhusets akutmottagning tjejer.

Nu är det var femte patient, och tjejvåldet blir dessutom allt grövre.

Händelsen vid Skarpnäcks allé är polisanmäld. Enligt polisen finns en hel del spår att arbeta med. Ännu är dock ingen gripen.


FAKTA

30–50 fall av misshandel

Antalet kvinnor som misshandlas i Hammarby-Skarpnäck utomhus av en för dem okänd person har pendlat mellan 30 och 50 fall om året det senaste decenniet.

Antalet rån mot kvinnor utomhus har legat runt 30 fall om året i stadsdelen under samma tidsperiod.

Källa:Brottsförebyggande rådet

90923.jpg

Jans hjärta stannade – tackar sina hjältar

De tre kvinnorna räddade livet på Jan Ryttestål, som fick hjärtinfarkt i väntan på tåget.
Lokaltidningen Mitt i sammanförde dem igen.
– Se på mig! Jag lever, jag står här – ni är mina hjältar, sa Jan.

Handens pendeltågsperrong, klockan 07.15 på fredagsmorgonen den 27 september. Pendlarna hade börjat strömma till.

56-årige Jan Ryttestål var en av dem. Han slog sig ner på bänken med ryggsäcken i knät, som han alltid gör. Tankarna cirkulerade kring förmiddagens förhandlingsmöte i stan. Men plötsligt svartnade allt. Han ramlade ihop och slog huvudet rätt i asfalten.

Folk vände sig om, ingen förstod vad som hänt. Men Lotta Tornberg och Elin Forslund såg allt framifrån.

– Smällen såg fruktansvärd ut. Sedan började han krampa, minns Lotta.

Elin ringde 112. En tredje kvinna, sjuksköterskan Anna Hjulfors, rusade fram och märkte direkt att pulsen var väldigt låg.

Stämningen på perrongen blev förvirrad. Folk tittade på, men de flesta visste inte vad de skulle göra. Jan Ryttestål blev allt mer blå.

Kvinnorna började ge hjärt- och lungräddning och märkte först att Jan fick syre, men plötsligt tappade de kontakt med honom.

– Han kan ha gått bort nu, sa Lotta Tornberg till läkaren i andra sidan luren.

Men de gav sig inte utan fortsatte med hjärt- och lungräddningen. De åtta minuterna tills ambulansen kom kändes som en evighet, berättar de, och dagen slutade i ovisshet för alla.

Men så den 22 oktober publicerades ett livstecken på Mitt i:s insändarsida:

”Stort tack till er som tog hand om mig den 27 september klockan 07.20–08.00 på Handenterminalen. Tack vare er fick jag mitt liv tillbaka. Ni är hjältar för mig.”

– Det var fantastiskt att läsa, säger Anna Hjulfors.

Förra veckan sammanförde Mitt i allihop.

Jans ögon lyser. Lottas ögon är glansiga. Anna och Elin har svårt att förstå att Jan verkligen står här. De fick ju aldrig reda på hur det gick den där morgonen. Inte ens ett namn, på grund av sekretessen.

– Jag fick höra att han dött av en vän, hon hade hört det, säger Elin Forslund.

Brandmannen Tommy Martinsson och hans kollega kom till platsen den där morgonen tillsammans med en ambulans och en akutbil.

– Tjejerna var skillnaden mellan liv och död. De är hjältar, det är så häftigt.

Det har visat sig att hjärtproblemen ligger i Jan Rytteståls släkt.

– Jag fick hjärtinfarkt och hjärtstopp och var död i 23 minuter. Nu lever jag, det är underbart, säger han och kramar dem alla.

På bilden: Anna Hjulfors, Elin Forslund, Janne Ryttestål och Lotta Tornberg.


FAKTA

Så räddar du liv med HLR

• Det behövs ingen utrustning för enkel hjärt- och lungräddning (HLR) utan alla kan lära sig genom en kort kurs på ett par timmar. Man får då träna på att utföra HLR och att använda en hjärtstartare på en docka.

• Röda Korset och Svenska Livräddningssällskapet är bara två som anordnar kurser.

• Vid HLR börjar man med bröstkompressioner, det vill säga man trycker på personens bröstkorg för att få blodet att cirkulera. Med jämna mellanrum blåser man in luft genom den medvetslöses mun för att tillföra syre.

Källa: Vårdguiden

90979.jpg

Fredrik jagade och brottade ner tjuven

Fredrik Helgöstam tvekade inte en sekund när kvinnan ropade på hjälp. Han sprang efter tjuven några hundra meter och brottade ner honom.
– Om det hände en själv skulle man ju vilja att någon grep in, säger han.

Södermalmspolisen har nu nominerat Fredrik Helgöstam och två andra som hjälpte till i jakten till utmärkelsen ”Rådigt ingripande”.

– Jag tror att många har råkat ut för brott, eller känner någon som har det, medan folk har tittat på utan att göra något. Så för mig var det självklart att springa efter, säger han.

Det var den 23 oktober vid 18-tiden som Södermalmsbon Monica Arouni, 71, satt och åt på en restaurang vid Zinkensdamm när en man böjde sig över hennes bord med en lapp. Ögonblicket ­senare smet han ut på gatan – med hennes mobil i näven.

Men en servitris hann se vad som hände och var inte sen att springa efter.

– Jag blev så himla arg, de får inte göra så mot våra gäster! Så jag sprang så fort jag kunde, men när vi kom till Krukmakargatan hade han fått för långt försprång, berättar hon.

Hon började ropa på hjälp och precis då gick Fredrik Helgöstam förbi, på väg hem från jobbet.

– Hon var förtvivlad och berättade att killen hade tagit en telefon. Så jag reagerade på instinkt och rusade efter, berättar han.

En cyklist tog också upp jakten och fick stopp på tjuven i korsningen Krukmakargatan-Samaritgränd. Men han slet sig och hann en bit till innan Fredrik kom ifatt och lyckades brotta ner honom.

– Det tog kanske tio minuter innan polisen kom och han ville inte ligga still, men det gick bra till slut, säger Fredrik.

Den misstänkte mobiltjuven, en 27-årig man som nu åtalats, tvingades ge telefonen till servitrisen som i sin tur kunde lämna tillbaka den till Monica Arouni.

– Min telefon är nästan mitt liv så det de gjorde betyder oerhört mycket. Den fantastiska servitrisen som sprang efter och de modiga männen som hjälpte till, ofattbart strongt, säger hon.

Även polisen Viktor Adolphson hyllar hjältarnas civilkurage:

– Det är inte så vanligt att folk gör så här. Det är svårt att gripa en flyende tjuv, så det här är en bedrift, säger han.

Och innan vi säger hejdå till Fredrik nämner han, som om det vore den mest naturliga saken i världen, att det här faktiskt var andra gången som han fångade en tjuv på Samaritgränd.

– Ja, i somras sprang jag efter och fick tag i en man som försökte bryta sig in på vår balkong också. Så min familj börjar se ett mönster, haha!


FAKTA

Alla får nominera sina hjältar

Fyra gånger om året delar länspolismästaren ut priset för rådigt ingripande.

Priset går till personer som har förhindrat brott eller räddat människor genom att själv visa civilkurage.

I första hand är det polisen som nominerar, men privatpersoner som vill göra det kan skriva brev till länspolismästaren.

Nästa prisutdelning är 
i ­december.

Källa: Polisen

88848.jpg

Jonatan räddades – sekunder innan tåget kom

Jonatan fick en blackout och föll handlöst ner på spåret. Sekunder innan tåget kom fick två okända personer upp honom.
– Jag vill bara träffa de här personerna och tacka dem för att de räddade mitt liv, säger Jonatan som nu vill komma i kontakt med de okända hjältarna.

20-årige Jonatan hade varit ute och festat. Han minns att han klev på tunnelbanan vid Hötorget tidigt på morgonen förra fredagen. Sedan är allt svart.

Nästa dag vaknade han upp med hjärnskakning på Södersjukhuset.

Enligt ambulansens rapport hade Jonatan fallit ner på spåret vid Skärmarbrinks tunnelbane­station. Det var fortfarande mörkt ute, men Jonatan hade en röd kavaj på sig och kanske var det den som räddade honom. En man fick syn på honom nere på rälsen och kallade på hjälp. Tillsammans lyckades två män få upp Jonatan från spåret och lade honom på en bänk.

Sekunder senare anlände tåget till stationen.

– Det känns lite obehagligt att komma hit nu, eftersom man har legat där nere på spåret, säger Jonatan när Lokaltidningen Mitt i möter honom vid Skärmabrinks tunnelbana.

Jonatan fick åka ambulans till Södersjukhuset. Snart var även hans mamma, pappa och syster där.

Det var Jonatans mamma som hörde av sig till redaktionen för att få hjälp att komma i kontakt med dem som räddade hennes son.

– Det var två änglar som klev ner och lyfte upp honom, och sedan följde med i ambulansen till sjukhuset. Man får hopp om det goda i världen efter det här, säger hon och torkar bort en tår från kinden.

Själv säger Jonatan att han saknar ord för att beskriva den tacksamhet han känner.

– Jag vill bara träffa de här personerna och tacka dem för att de räddade mitt liv.

Hittills i år har runt 420 personer människor i Stockholm hamnat på spåret, frivilligt eller ofrivilligt, enligt uppgifter från MTR. Alkohol misstänks vara den största boven.

Diskussioner har funnits om att glasa in spåren och ha dörrar som öppnas bara när tågen kommer. Enligt SL ligger investeringskostnaden någonstans mellan 20 och 40 miljoner kronor per station.

De värst drabbade stationerna i söderort är Gullmarsplan och Liljeholmen där 17 personer hamnat på spåren i år. Därefter kommer Högdalen och just Skärmarbrink med ungefär tio rapporterade fall.

– Efter det här kommer jag inte att dricka igen. Jag har inget behov av det nu, säger Jonatan.


FAKTA

Om du ser någon på spåret

Ring först SL:s trygghetsnummer 020-120 25 25. Då kontaktar operatörerna trafikledningen. Om tåget är på väg, spring till den änden av plattformen där tåget anländer och försök signalera till föraren.

Försök, utan fara för dig själv, att hjälpa personen upp.

Om du själv är på spåret, rör dig långt bort från den ände av spåret där tåget anländer. 
Det ger föraren tid att bromsa.

Källa: SL/MTR

87983.jpg

Leyla satte stopp för fickstölden

På ett kafé i Skärholmen såg Leyla Tas hur en ficktjuv smög ner handen 
i en äldre kvinnas väska. Leyla stoppade tjuven 
– som dömdes till sex månaders fängelse.
Fickstölderna ökar 
i hela Stockholm.

Den 4 september drabbades 67-åriga Agneta Svensson av en ficktjuv på ett kafé i Skärholmen centrum. Hon hade betalat med en femhundralapp och stoppat ner växeln i handväskan – utan att dra igen dragkedjan. När hon skulle sätta sig vid ett bord slog tjuven till.

– Hon puttade till mig men jag märkte inte att hon tog mina pengar, säger Agneta Svensson.

Det gjorde däremot Leyla Tas som jobbar på kaféet.

– Jag skulle precis servera kunden när en kvinna trängde sig förbi och stoppade ner handen i hennes väska. Det gick fort, på två sekunder hade hon pengarna i handen, säger hon.

Leyla Tas ropade till Agneta Svensson: ”Hon snodde dina pengar.” Sedan gick hon fram och tog tag i kvinnan och hindrade henne från att smita.

Två veckor senare dömdes den 36-åriga kvinnan till sex månaders fängelse för grov stöld. Hon nekade till stölden och menade att hon hade hittat pengarna på golvet i kaféet.

Agneta Svensson är inte ensam om att ha blivit bestulen. I Skärholmen har 185 fickstölder anmälts under perioden januari–september.

Anmälningarna ökar för fjärde året i rad – både i Skärholmen och Stockholm som helhet.

Stockholmspolisen misstänker att många av förövarna tillhör olika ligor. Att stölderna äger rum i eller nära köpcentrum är vanligt.

– Stora centrum där det är mycket folk lockar generellt ficktjuvar. Ofta hittar de ett lämpligt offer och följer efter den personen till en lämplig plats. Det kan till exempel vara en butik där man lägger ifrån sig handväskan, säger Jonny Petersson, närpolischef i Skärholmen.

Hans bästa tips för att undvika att drabbas är att alltid hålla uppsikt över väskan och att aldrig förvara bankomatkortet och koden på samma ställe.

Agneta Svensson är tacksam för att Leyla Tas ingrep och har tackat henne med blommor.

Men hon tvekar numera att besöka Skärholmen centrum.

– Jag var där för att träffa en väninna en vecka efter stölden. Jag gick och tittade bakom mig hela tiden. Det kändes olustigt och det tar nog ett tag innan det släpper, säger hon.

86432.jpg

Stod upp mot rånarna – med sin mopp

När snart 60-årige Marinko Bijelic förstod att han höll på att bli knivrånad sprang han in på toaletten och hämtade första bästa tillhygge – en golvmopp.
Det fick de maskerade rånarna att lägga benen på ryggen.

Marinko Bijelic, som äger Krusbodagrillen, visar gärna hur det måste ha sett ut när han förra fredagseftermiddagen jagade iväg två maskerade rånare.

– Jag gick emot dem så här, visar han och tar två snabba kliv framåt med golvmoppen framför sig.

Männen, som Marinko Bijelic gissar var i 20-årsåldern, sa att de ville ha hans guldkedja.

En av dem hade en stor köttkniv i handen.

Marinko, som aldrig blivit rånad under sina 13 år som kioskägare, trodde först att det var ett skämt.

– Jag har ju så mycket ungdomar som handlar hos mig och vi brukar skoja med varandra så jag trodde faktiskt att det var någon som ville spela mig ett spratt.

Ganska snabbt gick det dock upp för Marinko att det var allvar. Medan han långsamt backade mot toaletten tog han av sig kedjan, så att rånarna skulle tro att de skulle få vad de var ute efter. Men någon tanke på att ge ifrån sig guldkedjan hade han aldrig.

– Jag är en tuff gubbe. Jag har tränat karate och varit fotbollsdomare och sett många galningar på planen. Men det är svåra tider för kioskägare och jag står här dag ut och dag in. Då ska de inte få min guldkedja, säger han.

Med golvmoppen som vapen jagade Marinko iväg de två männen ut ur kiosken, mot parkeringen på Krusboda centrums baksida. Sedan gick han in och ringde polisen, som utan resultat letade efter rånarna med både hund och helikopter.

Efter rånförsöket har Marinko Bijelic haft svårt att sova. Hans teori är att någon spanat in guldkedjan och sedan bestämt sig för att råna honom.

– Här i kassan finns ju ingenting. Men guldkedjan som jag köpte i Grekland för tio år är värd mycket pengar i dag. Nu tänker jag aldrig mer ha den på mig när jag jobbar, säger han.

Polisen är mycket förtegen om hur polisutredningen mot de misstänkta rånarna fortsätter.

– Jag vill inte säga någonting om det här, säger Tommy Harderud, förundersökningsledare.

Rånet mot Krusbodagrillen är det första mot butikspersonal som kommit till polisens kännedom i år. Sedan 2010 har 15 butiksrån rapporterats i kommunen. Bland de drabbade finns Coop Extra, Mc Donalds och guldaffärer i Tyresö centrum.


FAKTA

15 butiksrån sedan 2010

Sedan 1 januari 2010 har polisen fått kännedom om 15 butiksrån i Tyresö – 10 av dem med skjutvapen eller något som liknar skjutvapen.

Rån mot privatpersoner är fem gånger så vanligt. Sedan januari 2010 har 76 polisanmälningar som handlar om rån mot privatpersoner kommit in till polisen. Av dem har åtta rånats med skjutvapen eller något som liknar skjutvapen.

Källa: Polisen

84593.jpg

Stefan drog upp en familj ur sjön

Stefan Eriksson fiskade gädda vid Lillsjön när han hörde rop på hjälp. En man hade hoppat i vid Djupudden för att hjälpa sin 5-åriga dotter, men de var på väg att sjunka.
– Han skrek ”hjälp, jag kan inte simma”.

Först trodde Stefan att ropen kom från lekande barn, men sedan hörde han att det var rop på hjälp.

– Precis när jag kommer till klippan ser jag hur mannen och flickan sjunker under ytan. Jag såg ­paniken i hans ögon, det var ingen rolig syn, säger han.

De lyckades komma upp till ytan snabbt igen och Stefan använde mannens metspö för att dra upp pappan och dottern på land. På klippan stod även den nödställde mannens 4-årige son och grät.

En kvinna som hade hoppat i för att hjälpa mannen strax innan låg också i vattnet, i ren panik hade han klamrat sig fast vid henne och hon fick slå sig loss för att inte dras med ner under ytan.

– Han kramade om mig efteråt och sa att han inte hade klarat många sekunder till. Han var helt utmattad.

Kvinnan i vattnet och Stefans fiskekompis hjälpte familjen när de kommit upp på torra land. Ambulans kom till platsen och tog hand om mannen och hans två barn som var chockade.

– Stefan agerade helt rätt. En torr livräddare är en bra livräddare, säger Anders Wernesten på Svenska livräddningssällskapet.

Stefans fru Ann-Christine Eriksson håller med.

– Jag är jättestolt över honom, han har ju räddat en hel familj, ­säger hon.

Den 5-åriga flickan ska ha halkat på de hala klipporna när pappan stod och fiskade. Mannen tros ha agerat instinktivt och hoppat i för att rädda sitt barn, trots att han inte kunde simma.

– Jag hade gjort samma sak om det var mitt barn, säger Stefan Eriks­son.

Enligt lag är kommunen skyldig att förebygga olyckor på platser där allmänheten vistas. Efter olyckan som inträffade förra söndagen tog Stefan kontakt med kommunen för att få dem att sätta upp en livboj på olycksplatsen. Han berättar att han fick som svar att det är lönlöst eftersom ungdomar bara skulle vandalisera den.

– Det låter väldigt konstigt. Tvärtom är vi alltid intresserade av tips om var folk vistas för att kunna sätta upp livräddnings­material, säger Jonas Rundlöf, parkingenjör med ansvar för badsäkerhet i Upplands-Bro.

Stefan Eriksson hann inte ta mannens namn eller kontaktuppgifter innan de togs om hand av ambulansen. Han ser gärna att familjen hör av sig till Lokaltidningen Mitt i om de vill komma ­
i kontakt.


FAKTA

Många drunkningsolyckor i år

Till och med augusti hade 97 personer – 11 kvinnor och 86 män – omkommit genom drunkning i Sverige i år. Det är lika många som under hela 2012.

Vanliga orsaker till drunkningsolyckor är att män överskattar sin simförmåga, simmar ut för långt och får kramp eller något annat problem.

9 av 10 omkomna är män, var­av hälften är över 50 år gamla.

Källa: Svenska ­livräddningssällskapet

81196.jpg

Fredrik dök i och räddade flickan

I bara kalsongerna kastade sig Fredrik Sjöberg i vattnet och räddade en autistisk flicka från att drunkna. Flickan hade samma kväll försvunnit från sin familj i Skärholmen.
Polisen hyllar Fredrik och hans granne efter deras insats.

Vågorna kluckar nere vid bryggan. Fredrik Sjöberg bor vackert, längst nere vid vattnet nedanför Mälarhöjdens branta gytter av villor. Här i idyllen utspelades förra söndagen ett drama på liv och död – ett drama som slutade lyckligt.

– Jag satt i kalsongerna framför tv:n och skulle snart gå och lägga mig. Då hörde jag min granne ropa till någon från sin brygga, berättar Fredrik Sjöberg.

När han tittade ut genom fönstret såg han en person i vattnet en bra bit utanför tomten. Han förstod genast att något var fel, då personen hade kläder på sig och kroppen guppade ner under vattenytan.

– Jag reagerade på instinkt och sprang ner och dök i från bryggan. Grannen hoppade också i. Vi kom fram till henne ungefär samtidigt, berättar Fredrik Sjöberg.

Tidigare på kvällen, vid kvart i nio, hade en 14-årig autistisk flicka anmälts försvunnen av sin familj i Skärholmen. Polis och grannar hjälptes åt att söka men utan resultat. Organisationen Missing people kontaktades. Alla inblandade var beredda på att fortsätta söka under natten.

Då, ungefär kvart över tio, ringde Fredrik Sjöbergs sambo 112 och berättade att en flicka räddats ur vattnet vid Mälarhöjden. På plats kunde polisen konstatera att det rörde sig om den saknade 14-åringen. Hon var nerkyld, men efter en koll från ambulanspersonalen kunde hon köras hem till sin familj.

Vad flickan gjorde under den tid hon var försvunnen – cirka en och en halv timme – har inte gått att klarlägga. Polisen vet inte heller hur hon hamnade i vattnet.

– Det finns i nuläget ingen misstanke om brott, säger söderortspolisens presstalesman Karin Solberg.

Långtifrån alla drunkningstillbud slutar lika lyckligt som det här. Den varma sommaren har fört med sig att fler än vanligt har omkommit i vattnet. Samma helg som flickan försvann drunknade tre personer bara i Stockholms län.

Fredrik Sjöberg och hans granne hyllas på söderortspolisens Facebook-sida efter sin insats. De har också nominerats till polisens pris för rådigt ingripande.

– Det var inte helt lätt att lägga sig och sova efteråt. Det var först då jag började tänka på hur illa det hade kunnat gå, säger Fredrik Sjöberg.


FAKTA

Många drunkningsolyckor i sommar

77 personer har drunknat i Sverige under perioden januari–juli i år. Det är 16 fler än under samma period i fjol.

Av de drunknade var sex barn, åtta kvinnor och 63 män.

Juli är den månad då flest drunknar, följt av augusti.

Källa: Svenska livräddningssällskapet

78700.jpg

4-åriga Malte vann över cancern

Varje vecka drabbas minst ett barn i länet av cancer. Fyraåriga Malte är ett av dem. Förra sommaren rasade hans familjs värld samman. Det som läkarna trodde var växtvärk visade sig vara tumörer.

Solen lyser på Malte, nyss fyllda 4 år, som kommer hem från dagis och direkt börjar gunga. Det lockiga håret har vuxit ut några centimeter.

– Nu kan ingen se vad han har varit med om, säger mamma 
Helena Lövgren.

– Pappa, gör mål med mig! skriker Malte som har bytt fokus och springer mot fotbollen.

Att sparka boll är en av de saker han tycker mest om att göra nu när han mår bättre.

– Och spruta vatten på andra människor och kläder och titta på tv och sova, säger han.

Under många månader kunde han inte leka. Smärtan i benen och småfeber var första tecknen på att allt inte stod rätt till. Medan läkare efter läkare uteslöt olika sjukdomar mådde han allt sämre.

– Han fick attacker. Smärtan kom ur både vila och ur aktivitet. Han hade ont mer eller mindre dygnet runt, säger Helena.

Länge trodde läkarna att det handlade om växtvärk, men till slut orkade inte benen bära 
Malte. Hans fjärde ländkota var kollapsad.

Den 24 juli för ett år sedan – upptäcktes tumören i ryggraden som var orsaken till all smärta. Familjen beskriver det som att deras värld föll samman.

Två dagar senare hittades huvudtumören vid penisroten och flera tumörer i lungorna. Diagnosen var GCT – en könscellstumör som är medfödd men inte ärftlig.

Helenas första fråga till läkaren var: ”Kommer han att bli frisk?”. Hon väntade sig ett lugnande svar, men fick höra verkligheten.

– Han sa att 80 procent lever vidare och att 20 procent inte gör det, säger Helena.

”Det där pratar vi inte om igen. Det är inte ett alternativ”, svarade pappa Uffe.

De sex cellgiftskurerna tog hårt på Maltes kropp. Han tappade sitt hår, gick ner i vikt, fick gå med 
rollator. En plastkorsett, som fortfarande håller fast skruvar och den platta som stabiliserar ryggraden, hindrade honom från att röra sig fritt. Infektionskänsligheten gjorde att han fick tillbringa ännu mer tid på sjukhus.

Som förälder går man på knäna när ens barn får cancer, konstaterar Helena.

– Man slår psykiskt knut på sig för att barnet ska ha det så bra som möjligt och förstå varför man måste gå igenom de här grejerna. Man orkar inte engagera sig utanför, i att laga mat, i sig själv eller att ens be vänner om hjälp.

– Vi hade ju också Agnes, Maltes storasyster, att ta hand om som också haft det jobbigt och tvingats ta ett kliv tillbaka. Där hade vi stor hjälp av syskonstödjaren på sjukhuset.

Flera av de barn som behandlades på Astrid Lindgrens barnsjukhus samtidigt som Malte överlevde inte. Familjen Lövgren har startat en insamling till Barncancerfonden.

– Fortfarande vet forskarna så lite om varför barn får cancer. ­Bidragen är livsavgörande för det behövs verkligen mer forskning, säger Helena.

För Malte ser det ljusare ut. Han drar upp tröjan och visar ”knappen” under huden genom vilken han har fått mediciner. Det är ett av de sista synliga tecknen på vad han varit med om.

Några dagar innan julafton blev han färdigbehandlad. Det firades med popcorn i sjukhussängen. Nu försöker familjen hitta tillbaka till en vardag.

Det dröjer flera år innan Malte kan bli friskförklarad. Skräcken för återfall och oron för biverkningar efter cellgifterna finns ständigt närvarande.

– Men vi hoppas och tror att han är helt frisk, säger Helena.


FAKTA

300 barn i Sverige drabbas av cancer varje år

• Varje år drabbas cirka 300 barn av cancer i Sverige. I länet drabbades 59 barn mellan 0–14 år 2011.

• Cancer är den vanligaste dödsorsaken hos barn mellan 1 och 14 år.

• I dag överlever 80 procent av de som insjuknar. På 70-talet var förhållandena de omvända.

• De vanligaste formerna av barncancer är leukemier och hjärntumörer.

Källor: Barncancerfonden, Cancerfonden, Socialstyrelsen

77229.jpg

Tonårskillarna stoppade markbrand i Kråkudden

Daniel, 16, och hans vänner såg röken strömma ut från en tall i Kråkudden förra tisdagen.
Med hjälp av vatten från en PET-flaska försökte de släcka elden innan brandkåren var på plats.

– Vi var på väg att gå och bada när vi märkte att det kom rök från en tall, berättar Daniel Sternegard, som bor i Näsby-Park och går i nian i Engelska skolan i Täby.

Tillsammans med sina vänner Hugo Näslund, William Bönnelycke och Fredrik Billing, försökte han stoppa branden från att sprida sig ut i skogen.

– Vi tog den PET-flaska vi hade och hällde på vatten för att försöka släcka elden, men det fungerade inte, eftersom det var inuti trädet som det brann.

Ungdomarna ringde då till brandkåren som var på plats med två brandbilar några minuter senare.

När det visade sig att elden kom från trädets stam, fick brandmännen ta fram motorsågen och såga ner hela tallen innan det gick att bekämpa elsdsflammorna.

Vad som orsakade branden är oklart, men grillplatsen några meter bort visar att det antagligen är människor som slarvat.

– Det måste ha varit någon fimp, säger Mikael Sjöborg, brandmästare på Täby brandstation.

Hur stor är brandrisken just nu?

– Brandrisken är som störst i början på våren när gräset fortfarande är torrt. Det finns mycket torra löv och fjorårsgräs som ligger på marken då. Men nu är gräset grönt, så det är ingen större fara.

Har ni haft mycket markbränder i Täby?

– Det händer flera gånger per år, men oftast är det inga större bränder. Den största markbranden vi har haft här, det var för ett par år sedan vid Gullsjön i Täby Kyrkby, men då var det torrt och sommar.

Han är tacksam för att Daniel och hans vänner uppmärksammade röken och hjälpte till att släcka branden i Kråkudden.

– De gjorde ett jättebra jobb. Det är så som det ska vara.


FAKTA

Grillning ofta orsak till brand

Antalet bränder i skog och mark varierar från år till år beroende på vädret och vegetationen.

Skogsbränder är vanligast mellan maj och juli. Den största bidragande orsaken är mänsklig aktivitet, t.ex. grillning.

Vid drygt tre av tio bränder är orsaken okänd.

Källa: MSB

76664.jpg

Magnus hjälpte polis jaga efterlyst man

Magnus Lang såg en bilist bli jagad av polisen 
i hög fart längs Sankt 
Göransgatan.
När jakten fortsatte till fots tvekade han inte utan bad polisen hoppa upp på insteget till hans bil och körde i fatt smitaren – som visade sig vara efterlyst.

Lördagen den 2 mars hade Magnus Lang lånat sin fru Marias gula bil för att åka och handla. Han stod på Sankt Göransgatan och väntade när han såg en bil komma körande i hög fart i andra änden av gatan.

– Jag började långsamt att backa upp för backen när jag såg att det kom en polisbil som jagade efter bilisten.

När mannen som körde den flyende bilen kom fram till återvändsgränden på gatan fick han sladd och körde in i en stolpe.

Trots att han slog huvudet i rutan slängde sig mannen ut på passagerarsidan och sprang upp mot Sankt Görans kyrka.

– Polisen fick backa undan för att den ene skulle kunna komma ut. Han drog sitt vapen och började springa efter. Och där satt jag och såg allting. Jag ropade ”hoppa in, jag kör”. Det kändes som en film, säger han.

Norrmalmspolisen Martin Nicklasson ställde sig på insteget till bilen och höll sig fast i taket.

– Den bästa allmänheten någonsin kom där out of the blue med sin lilla skruttbil. Så jag ställde mig där och surfade längs sidan, säger Martin Nicklasson.

Samtidigt som Magnus i full fart körde efter den flyende föraren höll han i ratten med ena handen och i Martin med den andra för att han inte skulle trilla av.

Plötsligt fick de syn på mannen och Martin satte av efter honom.

– Han lubbade efter honom och drog upp sin pistol och skrek åt honom vad han skulle göra, säger Magnus.

Förra onsdagen fick Magnus en medalj och ett diplom för sitt rådiga ingripande av länspolismästare Mats Löfving, efter att Martin Nicklasson nominerat honom.

– Den gesten han gjorde är så mycket mer betydelsefull än vad han tror. Han ser det som att han bara gav mig skjuts, men det betydde så mycket att han visade att han ville hjälpa mig, säger Martin Nicklasson.

Och Magnus känner sig hedrad.

– Men jag tycker Martin skulle haft priset. För mig händer det här förhoppningsvis inte igen, men för honom kanske det här är verklighet flera gånger i veckan.

I efterhand så visade det sig att mannen som polisen skulle stoppa, för en ren rutinkontroll, var efterlyst – anhållen i sin frånvaro – sedan en månad tillbaka för ett grövre brott.


FAKTA

Fler rådiga ingripare fick pris

Jimmy Segerlund och Mats Olsson rusade till undsättning när de såg hur en väktare blev misshandlad på Vasagatan.

Christer Karlsson såg en inbrottstjuv ta sig in i en lägenhet i Farsta och följde efter mannen tills polisen kom.

Anders Brattén följde efter en bilist som vinglade fram i hög fart på Essingeleden och hade span på honom tills polisen kom.

74827.jpg

Brandmän räddade cyklists liv

Brandkåren hade åkt för att släcka en bilbrand på E4. Då föll en cyklist ihop på cykelvägen intill – med hjärtstopp.
Tommy och Gunnar var snabbt på plats och med hjälp av en hjärtstartare kunde de rädda mannens liv.

Varje år drabbas 10 000 personer av hjärtstopp i Sverige. Bara 500 av dem överlever. Men spridningen av hjärtstartare ökar, liksom chansen att överleva.

– Förhoppningen är att antalet som överlever ska öka. Men det förutsätter att hjärtstartarna snabbt kommer till användning, säger Joel Sundberg vid Sveriges hjärtstartarregister.

Förra året åkte brandkåren på 99 sjukvårdslarm i Huddinge, Botkyrka och Salem. Men cyklisten som föll ihop på cykelvägen intill E4 i Lindvreten nära Kungens kurva för ett par veckor sedan hade rena änglavakten. I närheten hade en bil börjat brinna, och brandkår från både Botkyrka och Lindvreten var redan på plats när mannen drabbades av hjärtstopp.

– I ögonvrån hör jag en smäll och sedan hur någon ropar hjälp, säger Gunnar Hansson.

En kvinna som också befann sig på cykel såg hur mannen fick problem och sedan föll ihop. Tre brandmän sprang genast dit utan att veta att det handlade om ett hjärtstopp.

Kvar vid brandbilen blev Tommy Karevik.

– Jag tänkte direkt att det handlade om hjärtstopp och tog defibrillatorn. Jag mindes ett tillfälle i Botkyrka för ett par år sedan där en cyklist också föll ihop, säger Tommy Karevik.

Det visade sig vara helt rätt tänkt.

– Han hade ingen puls och ingen andning. Vi körde hjärt- lungräddning i ungefär 15 minuter. Under den tiden använde vi defibrillatorn sex gånger. Han hade andning efter att vi använt defibrillatorn ett par gånger. Sedan hade hjärtat flimmer, berättar Gunnar Hansson.

Efter 12–15 minuter kom ambulansen som kopplade upp sin defibrillator. På sjunde försöket började hjärtat slå.

Nu har brandkåren fått brev från den räddade mannens son:

”Min far hade inte många minuter kvar och varje sekund var avgörande. Utan er snabba insats hade han inte haft en chans, men nu lever han och mår bra.”

Att en person som drabbats av hjärtstopp får hjälp snabbt är extremt viktigt.

– Efter tre till fem minuter utan syre kan du få hjärnskador. Här var vi ju i gång med hjärt- lungräddning på 30 sekunder, säger Tommy.

Ganska snart efter händelsen fick brandmännen besked från sjukhuset om att det förmodligen gått bra.

– Vi fick höra att han satt upp, visste vad han hette och vilken dag det var, säger Tommy.

Vid Sveriges hjärtstartarregister arbetar man för att SOS Alarm ska börja informera inringande personer om var närmsta hjärtstartare finns.

– Så att de kommer till användning. Av Sveriges alla brandsläckare används bara 5 procent vid brand. Så vill vi inte att det ska vara med hjärtstartarna, säger Joel Sundberg.