202304.jpg

Lång väg från nisse till nöjeschef

Freddie Jidlow är i ständig rörelse. Det har han varit i hela sitt liv.Snart drar han igång sommarens festligheter på F12-terrassen och mitt i kaoset är det på tågstationerna han hittar sitt lugn.

Det är en något trött Freddie Jidlow som möter oss vid Snickarbacken. I handen har han en burk kokosvatten.

–Det är den bästa bakisdrycken, säger han.

Sedan något år tillbaka bor han här i området, i närheten av biograf Zita, men de senaste två veckorna har han knappt hunnit vara hemma. Planeringen inför sommaren på F12-terrassen, där Freddie Jidlow är en av tre som ska sköta nöjesverksamheten, tar upp en stor del av hans vakna tid.

– Vi ska ändå planera 120 dagars fest. Det är lite logistik kring det, men det är jäkligt roligt, säger han när vi slagit oss ner inne på caféet Snickarbacken 7.

33-åriga Freddie Jidlows väg till rollen som nöjeschef började tidigt. Efter ett halvår på gymnasiet i Norrtälje, där Freddie växte upp, hoppade han av och började leta jobb.

– Jag var lite för rastlös för att sitta och plugga och hade världens bästa mamma som tillät mig att göra det mot att jag började jobba.

Freddie knackade dörr och frågade efter jobb, på Apoteket, på Intersport, på ICA och slutligen på Stadshotellet mitt i lunchruschen.

– Ägaren öppnade och bara garvade åt mig: ”Du är ju dum i huvudet. Men absolut, kom hit klockan 8 imorgon bitti så kör vi”. Så började jag jobba som köksnisse.

Då var han 15 år. Med tiden rörde han sig ut i restaurangen och från 18-årsdagen började han hoppa in i baren där mötena, kanske snarare än drinkblandandet, lockade. Något år senare drev han Stadshotellet. Sedan byggdes stället om till friskola, men då hade Freddie Jidlow redan dragit till Stockholm.

– Det var bara att börja om från noll. Jag trodde att jag var världens bästa bartender, men fick inte jobb någonstans. Jag ringde faktiskt till East, jag ville så jävla gärna ha ett jobb där, säger han.

– Jag hamnade hos världens finaste kvinna på bokningen. Hon peppade mig jättemycket och förklarade att jag måste jobba mig uppåt.

Det slutade med att Freddie fick heltidsjobb i baren på indieklubben Pondus i Gamla stan. Nu har han varit på de flesta ställena i Stockholm.

Hotellet, Nox, Spybar, East, Berns, Josefinas, Phoenix och F12 är bara några av dem.

– Det är det som är så härligt med den här branschen, det anses inte konstigt att byta jobb, det är snarare tvärtom. Man lär sig något nytt i varje bar, men det går fort att lära sig allt och då kommer viljan att dra vidare.

F12 var den sista baren han jobbade bakom innan han 2009 blev värvad till Berns och blev barchef på 2:35:1. Under sina fem år där jobbade han nära nöjesteamet som då bestod av bland andra nattklubbschefen Payman Dehdezi och nöjeschefen Martin Kling.

– Det var då jag verkligen fattade vad saker och ting har för påverkan. Det låter flummigt som fan, men hela den här feng shui-grejen, med om ett bord står rätt eller inte, är en av grejerna som är viktig för att göra det enkelt för dig som gäst att ha världens bästa kväll.

De senaste åren har Freddie Jidlow varit med och format koncept på Hornhuset, gått vidare till rollen som nöjeschef på Mr French och nu även blivit driftansvarig på F12-terrassen.

– Det är skönt att rensa paletten. När man jobbar kreativt med sådana här saker är det lätt att det blir snävt att köra samma grej så det passar mig rätt bra att göra flera grejer samtidigt, säger han.

Rastlösheten går igen i mycket i hans liv, allt från jobb till tatueringar och boende.

– Jag har inte en enda tatuering som är avslutad och jag började tatuera mig när jag var arton. Det är mycket roligare att starta igång saker än att förvalta dem.

Innan han flyttade till Jutas Backe huserade han bland annat i Årsta, på Skånegatan och vid Odenplan. Stressen för att binda upp sig med bolån är större än stressen över att inte ha någonstans att bo ibland.

– Det blir så definitivt då. Men det här läget är perfekt. Jag gillar att bo i stan för att saker är lättillgängliga. Även om jag gillar att laga mat är jag dålig på att göra det.

Ett par, tre gånger i månaden käkar han middag på Surfers, en krog med mat inspirerad av Sichuanprovinsen i Kina, som öppnade på Regeringsgatan för ett par år sedan. Det är ytterligare ett ställe där han verkar vara tjenis med alla.

– Det är väl den enda nackdelen med att bo här. Jag har tvättstuga i ett annat hus så då måste jag kliva ut på Birger Jarlsgatan och då träffar man alltid på någon man känner. Samtidigt som jag älskar att ha människor runtomkring mig vill jag ibland bara ha fem minuter för mig själv. Orden tar liksom slut, speciellt när man jobbat hårt, säger Freddie Jidlow.

Kanske är det därför nöjesprofilen älskar tågstationer där folk är i rörelse.

– Det är bara kaos där, man existerar inte och folk bryr sig inte. Det är skönt.