203196.jpg

Ta dig vatten över huvudet i sommar

Oavsett om du ska åka utomlands eller stanna kvar i stan i sommar finns en helt ny värld att upptäcka under ytan. Men först behöver du ett dykcertifikat.

– Jag hoppas ni inte är fryser så lätt, säger Jonas Holm och skrattar.

Solen skiner men luften är kylig och Vanadisbadets pool uppmäter bara 22 grader. Det må låta mycket men när en ska vara i vattnet i dryga 40 minuter är det inte det. Det vet dykinstruktören Jonas Holm, från Alpin dyksport, som tagit sig an uppgiften att träna bassängdyk med två relativt orutinerade reportrar denna morgon.

Jonas kånkar utrustning. En syrgaslåda är med om någon mot förmodan skulle drabbas av dykarsjuka.

– När du dyker stannar den kvävegas som bildas kvar i kroppen. Om du tar en Ramlösaflaska som du skakar och öppnar så exploderar gasen i vätskan och då bildas det bubblor. Precis så blir det i kroppen om du stiger för snabbt, och de bubblorna kan sätta sig i lederna så att man blir krum, det är därför det kallas ”the bends”, säger han.

I en pool med ett maxdjup på två meter är risken minimal, men den finns ändå. Det är just av sådana skäl som vi inte bara kan dyka i.

Först måste vi lära oss om hur utrustningen fungerar, hur kroppen påverkas när man dyker och hur man kommunicerar under vattnet. Bäst att lyssna noggrant, det kan faktiskt vara på liv och död. Därför måste vi också skriva på ett riskavtal och en ansvarsfriskrivning innan vi sätter igång.

Efter genomgången är det på med våtdräkt och dykutrustning som gäller. Vi kliver i vattnet. Det är kallt som fasen och dykutrustningen är ofantligt tung när vi står upp.

– Känslan av att andas under vatten är fruktansvärt cool första gången. För mig är det nästan som meditation, man blir så fokuserad på det man gör så fort man kommer under vattnet. Det är en skön känsla, säger Jonas.

När vi går ner under ytan blir jag snarare smärtsamt medveten om min egen andning. Andas med munnen, in och ut.

Andas ut genom näsan ska man bara göra för att få bort imma och tömma sin dykmask på vatten. Håll igen masken upptill, lätta lite nedtill och blås.

Vi övar på Jonas signal. Masken fylls med mer vatten.

Min kollega Johan, som enligt egen utsago har dykt en gång i Sri Lanka, verkar ha koll. Efter ett par försök har även jag fattat grejen.

Jag signalerar okej med tummen och pekfingret.

Vi går vidare och övar på att tömma regulatorn (prylen du andas med) på vatten. Vi tar ur den ur munnen, låter den fyllas med vatten samtidigt som vi blåser ut bubblor med munnen, sätter tillbaka den, placerar tungan mot munstycket och andas ut kraftigt.

Sedan ska vi tappa regulatorn och hitta den igen genom att luta oss åt höger och svepa med armen.

Johan gör det bra. Jag glömmer att luta mig.

Jag hittar den inte. Jag håller andan och försöker att inte få panik.

Samtidigt tänker jag på vad jag just lärt mig: håll inte andan. Vad du än gör håll aldrig andan.

Då stängs luft in i lungorna och eftersom trycket är högre desto djupare ner man befinner sig expanderar luften när man går upp. Det kan leda till lungbristning och i värsta fall dödsfall.

Kanske är det inte så stor risk i en bassäng men jag tar det på största allvar.

Några sekunder senare har Jonas fångat upp regulatorn åt mig och jag kan andas igen. Efter en stund börjar det nästan kännas naturligt att andas under vattnet.

Eldprovet är över.

Nu är det bara att njuta.