2016-05-10 10:10


Trendmöbel på uråldrigt vis

Verktygen är som hämtade ur en historisk roman. Slutprodukterna är trendigare än på länge. I en källare i Gamla stan ligger landets enda rottingmöbelverkstad med Svenskt Tenn som en av kunderna.

Rottingmöbler är tillbaka på kartan. Just nu vill folk ha flätat möbler av knirrande palmträ i sina vitmålade lägenheter med stuckatur och högt i tak.

– Ja, så är det nog. Det är jättemycket folk som kommer hit och vill ha hjälp att restaurera gamla fina rottingmöbler. Eller köpa nya, säger Erica Larsson som driver Sveriges enda verkstad för rottingmöbler i en källarlokal på Skeppsbron i Gamla stan.

Dörren ner till verkstaden är lägre än normalt. Precis som i stora delar av Gamla stan i övrigt måste du böja lite på huvudet för att få plats. En brant trappa leder ner till den lilla möbelfabriken. Det luktar bets och kanske lite kaffe.

Erica Larsson är fjärde generationens korgmakare i en ateljé som under de senaste 60 åren tagit fram egna möbler och restaurerat gamla. Den är också den plats där alla Svenskt Tenns rottingfåtöljer, pallar och bord tillverkas.

Det var John, Ericas farfar, som inledde ett samarbete med den världsberömde formgivaren Josef Frank efter andra världskriget.

Sedan dess är det i den här källaren som alla rottingmöbler som säljs i inredningsbutiken på Strandvägen någon kilometer bort blir till.

Hörde jag någon säga närproducerat?

På arbetsbänken nere i källaren ligger verktyg som lika gärna skulle kunna vara hämtade ur en roman av Olof Svedelid eller Per Anders Fogelström. Möblerna görs alla för hand.

Först måste man räta ut träet. Ingen pinne är den andra riktigt lik.

– Sen använder man värme för att -böja träet som man vill ha det, säger Erika samtidigt som hon demonstrerar för oss.

Hon låter lågorna slicka träet ett tag, sedan böjer hon det mot sig med hjälp av ett verktyg som närmast kan beskrivas som ett järnrör.

Verkstaden har alltid varit del av Ericas liv. Men att hon själv började jobba här var nästan en tillfällighet.

– Det var inte helt självklart. Jag har ju alltid hjälpt till här, flätat och så, men när jag var i 25-årsåldern åkte mina föräldrar på en semester mitt i en säsong. Då hoppade jag in och skötte verkstaden. Sedan dess har jag blivit kvar.

Sedan pappa Stig pensionerats och flyttat norrut är det Erica och kollegan Lasse Jildeteg som jobbar här. Även om pappa har svårt att hålla sig borta, berättar Erica.

Att tillverka så många möbler på två personer låter väldigt mycket. Fast Erica menar att de hinner med bra. Men så är det en rutinerad duo som arbetar ihop.

– Lasse har varit här sedan slutet på 80-talet. Han är som en del av familjen, åtminstone tycker jag det.

Lasse nickar, böjd över en matsalsstol som han flätar en ny sits åt.

Jag undrar om hon inte tröttnat någon gång, om hon velat göra något annat än att följa i familjens fotspår. Svaret är nej.

– Det är ändå så himla olika saker vi gör. Och att det kommer in så mycket folk med grejer de vill restaurera och att de vill ta vara på möblerna är verkligen jättekul. Men det är klart att det tar mycket tid. Efter att jag hade fött min dotter på Södersjukhuset svängde vi förbi verkstaden på vägen hem. Den är verkligen del av våra liv.

Dottern, nu tio år gammal, är ofta här efter skolan. Tar hon över blir det femte generationen Larsson på korgmakeriet.