2015-11-16 11:41


Yngo har haft koll i 40 år

Han blir 65 år på fredag, men VBK gratulerade i söndags till hans 40 – som materialförvaltare.

Bland minnena hämtar ”Yngo” omklädningsrummet under Östervålas Folkets park och bortamatchen som var hemmamatch.

Har man de senaste 40 åren sett VBK Hockeys seniorlag spela matcher eller träna har man också sett Yngvar Söderström. Har man grottat i klubbens statistiksida, har man även förstått att ”Yngo” är mer än mannen som viker handdukar och fyller på vattenflaskor.

Under 40 säsonger har Yngo missat ett fåtal tävlingsmatcher på grund av tjänste- eller utlandsresor, men bara två i onödan.

– Värmdös ishall är en av de 
värsta, kallaste, säger han syrligt.

I den drog han på sig lung­inflammation och var sängliggande i två spelomgångar. När han höftar antalet tävlingsmatcher är siffran ändå svindlande.

– Runt 1 400 kan det nog vara.

1969 flyttade killen från Ekenäs i Finland till Vallentuna. Tidigt började han följa hemmamatcher på uterinken. Bakgrund som spelare hade han ingen, i Ekenäs frös i bästa fall en tjärn.

– 1974 sprang jag och fram­lidne ordföranden Ingvar Öhrn på varandra på B&W – eller hette det något annat då – i Arninge.

Ingvar undrade om Yngvar ville hjälpa till.

– Jag sa att jag kunde testa.

Sedan dess har han langat tejp, stoppat damasker… Hockeyintresset fick honom att ta med sig anteckningsblock. Statistik sedan 1974/75 är Yngvar pappa till. Slås ett klubbrekord ser han till att det är ute på hemsidan – inskrivet under fliken ”Yngo’s lilla röda”.

– Jag är statistiknörd, säger han och nämner att VBK hade plus-statistik på Väsby säsongen grannklubben i väst gick upp i elit-serien.

– Ett plusmål, säger han roat.

Ett seglivat rekord han vill se slaget är målrekordet: 17 mål mot Östervåla 1981. Det har varit nära mot Norrtälje och Järfälla, men stannade vid 16 mål.

Östervåla är en ort som återkommer. På månskensrinkarnas tid bytte gästerna om i ett kyffe (orkesterrum) under dansbanan i Östervåla Folkets park och duschvattnet var iskallt. Det var även där, i match mot Morgongåva, som strömmen gick ”varje gång vi hade pucken och skulle anfalla”.

– Det kändes så då, haha. Det var en rejäl storm.

Yngo är engagerad i båset, främst uppmuntrande. Han har aldrig 
irriterat domare så att han visats ut från båset. Däremot har han vinkat till sig dem för att lära ut regelboken.

– I dag är det sämre, för 20 år sedan kunde jag regelboken bättre än en del domare.

Bland minnena bör DM-matchen mot Järfälla (runt 1977) nämnas. Matchen skulle spelas på uterinken vid Hovet, men lagen visste inte att ena zonen var två, tre meter kortare än den andra.

– Det var en byggarbetsplats, rinken hade kortats med en sarglängd.

Lika lite visste VBK att man var hemmalag. När Järfällalaget ropade efter puckar till uppvärmningen, förstod VBK:arna att det även föll på deras lott att ersätta domarna och ordna läsk till motståndarna.

– Lyckligtvis hade någon en större plånbok än jag, säger Yngvar Söderström.